Börsjättar släpper in kvinnorna - under galgen

Ett 30-tal av Europas största industriföretag tänker lansera ett tvåpunktsprogram för att fler kvinnor skall finnas med i bolagsstyrelserna och företagsledningarna. Det är under galgen det sker. Lagom till internationella kvinnodagen den 8 mars.

Om ingenting snabbt görs har  Bolagen hoppas därmed kunna undvika lagstiftning om kvotering. EU-kommissionären Viviane Reding har hotat med det om inte bolagen på frivillig väg når upp till 30 procent kvinnor i styrelserna till 2015 och 40 procent till 2020 så blir det lagstiftning.

  

Förslaget som läggs fram är enligt Sydsvenskan att upprätta en europeisk databas för kvinnor som är kvalificerade för styrelseuppdrag. Likaså vill man lägga fram ett målprogram för att uppnå ökad jämställdhet i bolagens ledningsgrupper. Resultaten skall redovisas årligen.

En ökad mångfald i bolagsledningar och styrelser anses enligt studier leda till bättre tillväxt. 

I dag utgör kvinnor tre procent av vd:arna i Europas största bolag och tolv procent av styrelseledamöterna, enligt European Professional Women's Network. I Sverige är det något bättre siffror. 

I Sverige har vi redan en öppen databas för kvinnor som kandiderar till bolagsstyrelser. På www.kompetenslistan.sehttp://www.kompetenslistan.se finns 300 kvinnor som är kompetenta och vill arbeta i en bolagsstyrelse. Det är framförallt de onoterade bolagen som behöver kompetensförstärkning. I många bolagsstyrelser sitter det endast en person - ägaren själv. I de bolagen behövs kompetens i styrelsen.

Det är märkligt att man måste hota innan det händer något....

Måste kvinnor sluta föda barn för att göra karriär?

Andelen kvinnliga företagare i Sverige är bland de lägsta i Europa och har faktiskt minskat de senaste 20 åren. 22 procent av Sveriges småföretagare är i dag kvinnor. 31 procent av nyföretagarna är kvinnor.

Numera är ungefär hälften av alla anställda i Sverige kvinnor. Samtidigt har inte andelen kvinnliga chefer ökat i samma utsträckning. Av det totala antalet chefer i Sverige förra året var drygt en tredjedel kvinnor. Det kan jämföras med början av 2000-talet då ungefär en fjärdedel av alla chefer var kvinnor.

Allt fler kvinnor jobbar dessutom deltid. På 10 år har andelen deltidsarbetande ökat med 30 procent för kvinnor i åldrarna 25-49 år och 20 procent om vi räknar alla kvinnor i förvärvsaktiv ålder. Idag jobbar 41 procent av alla kvinnor deltid! Bland männen är det bara sju procent som jobbar deltid. Som en konsekvens av mer deltidsarbetande är lönerna bland kvinnor betydligt lägre än exempelvis i Norge och Danmark. Det rör sig om stora skillnader upp mot 50 procent. 

Detta leder också till lägre pension för kvinnor med nya pensionssystemet. 

Alliansregeringens arbete att få ner sjuktalen medförde att främst kvinnor minskade sina tillfälliga och längre sjukskrivningar. Om detta har något samband med ett ökat antalet deltidsarbetande kvinnor är svårt att säga med säkerhet, men det är inte en orimlig tanke.

Politikerna vill gärna peka på ett ökat antal kvinnor i nyföretagandet och att kvinnorna numera är hälften av alla anställda i Sverige. De totala siffrorna är betydligt mer nedslående.

Andelen kvinnor som gör toppkarriärer i privat sektor är låg, vilket reflekteras i att få kvinnor når chefspositioner. Ogifta kvinnor utan barn har högre löner i stora städer i USA än männen har. Frågan är därför berättigad – har jämställdheten egentligen kommit så långt i Sverige? 

I Sydsvenskan (25/2) har jag och Nina Jansdotter skrivit en debattartikel baserad på detta inlägg.

Är förklaringen så svår men ändå så enkel att förklara med att många kvinnor blir inlåsta i låglöneyrken i offentlig sektor? Den offentliga sektorn är med sin stora volym fortfarande inte konkurrensutsatt i någon större utsträckning. Konkurrensen behövs och med den möjligheten att byta jobb och därmed möjligheten att förhandla upp sin lön. En stel arbetsmarknad påverkar också att fler borde byta jobb. Man fastnar. Fastnar också i gamla lönestrukturer.

Fortfarande är det så att kvinnor oftare har ansvaret för barnen, inte kan prioritera karriären och oftare återfinns i kategorier med lägre löner inom samma yrken. Trots alla krav om kvotering till exempelvis börsbolagens styrelser krävs reella förändringar för att uppnå verkliga resultat.

Rapporter från USA påpekar på att lönerna för kvinnor i åldrarna 25–34 år uppgår till 89 procent av männens löner (mot 74 procent i slutet av 1970-talet). Samtidigt har många av de kvinnor som finns i stora amerikanska städerna, vilka gått förbi männen i inkomst, det gemensamt att de avstått från att föda barn. Frågan måste ställas i jämställdhetslandet Sverige - måste kvinnor sluta föda barn för att göra karriär?

Klart är att om en lagstiftning kommer beslutas om kvotering till börsbolagens styrelser, så blir det en signallag. Cirka 300 bolag berörs. Tiotusentals onoterade bolag behöver kompetensförstärkning med kvinnor men utan kvotering. Svenskt Näringsliv måste ta kvinnors kompetens i bolagens ledningar och styrelser på allvar. Inte bara snacka. Senast var Kenneth Bengtsson ordförande i Svenskt Näringsliv ute i enLördagsintervju i ekot den 7 januari och sa att:

"Företagen måste ta större ansvar för jämställdheten i styrelser och ledning, annars kommer en kvoteringslag förr eller senare", sa Kenneth Bengtsson till Ekot. 

Svenskt Näringsliv måste nu agera och inte bara prata om jämställdheten. Företagen måste ta ansvar och omgående öka andelen kvinnor i ledande befattning. Att skapa en jämställd styrelse borde inte behöva ta längre tid än det tar att säga extra bolagsstämma eller utnyttja tillfället under vårens alla bolagsstämmor. För kompetenta kvinnor som vill arbeta i en bolagsstyrelse finns det - kolla kompetenslistan.se.

Jan Rejdnell                     

Kommunerna sätter verksamheten på bolag

År 2010 fanns det över 1 700 kommunala bolag med sammanlagt 48 000 anställda och en årlig omsättning på 185 miljarder. Åtta år tillbaka i tiden (2002) var omsättningen 120 miljarder vilket betyder att omsättningen ökat med hela 65 miljarder.

Det har aldrig varit så många kommunala bolag som nu. 

Under 2000-talet har allt fler underkoncerner bildats. Ett stort antal kommuner har upptäckt att man genom koncernbildningar kan ägna sig åt avancerad skatteplanering och kvitta vinster mot förluster mellan olika bolag i koncernen.

Allt större andel av vanlig kommunal verksamhet läggs ut i aktiebolagsform. Resultat från de kommunala bolagen var 9 miljarder kronor (2009). Då avses endast majoritetsägda bolag.

Av 3 kap. 16 § kommunallagen framgår att kommunfullmäktige, om inte annat särskilt föreskrivits, får besluta att lämna över vården av en kommunal angelägenhet till ett aktiebolag, ett handelsbolag, en ekonomisk förening, en ideell förening, en stiftelse eller en enskild individ.

I genomsnitt har en kommun mellan 5-6 kommunala bolag men det finns kommuner som utrustat sig med över 100 kommunala bolag. Det handlar då inte längre om ”naturliga monopol” som kommunala energi-, avfalls- eller bostadsbolag är betraktat som. 

Ett kommunalt bolag blir per definition en insynsskyddad verksamhet. Politikerna i styrelsen bestämmer vad som skall vara öppet för kommuninnevånarna eller vad som skall skyddas. Bolagen uppträder som vilket bolag som helst på marknaden och hänvisar till att konkurrenterna inte skall få reda på för mycket information när frågorna börjar bli för närgångna. Generellt sätt använder flera kommuner via sina bolag som mjölkossor. Andra sorters djur blir sponsrade i Borås som Eskilstuna där energibolagen skickar pengar direkt till djurparkerna. Vad verksamheten i ett energibolag har med tigrar och bananer att göra är en gåta. 

Många kommuner uppfattar sig i dag som en marknadsaktör inom olika branscher. I Västerås kör hemtjänsten TV-reklam för att få fler kunder. Pensionärerna kan få för sig att utnyttja RUT- avdraget istället för den kommunala hemtjänsten. För säkerhets skull har några hemmafixare anställts i kommunen så att just denna tjänst blir ”gratis” för pensionärerna. 

Skolor, kommunala bostadsföretag gör reklam för sig med filmer i tv, på bio och i bussar. Frågan är om det var så det var tänkt att kommunal verksamhet skall fungera som en marknadsaktör och vilket bolag som helst på marknaden? Det blir otydligt eftersom politikerna begraver sponsring och ”behjärtansvärda ändamål” med att låta de kommunala bolagen sköta detta. Insynen blir noll och ingen kan ifrågasätta. 

Att informera om de verksamheter som en kommun erbjuder är en sak men reklamkampanjer för att ta marknadsandelar eller stödja projekt där kommunledningen anser man borde köpa miljömärkta varor ligger inte en kommuns naturliga verksamhet. Kommunerna har i dag expanderat sina uppgifter att omfatta allt som kan uppfattas som behjärtansvärt eller säljande för kommunen. Detta är ett beteende som inte ens försvarbart då kommunkassan är full. Kommunallagen är i egentlig mening satt ut spel eftersom det inte finns några effektiva åtgärder att sätta emot. Överklaganden leder bara till åratals av väntan och inga böter eller viten döms ut. 

Även om kommunerna uppträder olagligt så händer ingenting. Gränserna flyttas fram hela tiden. Kommunerna leker kapitalister och satsar på olika projekt. Är det inte biogas- och etanolanläggningar så är det stora badpalats. Man expanderar sin verksamhet långt utanför kommungränsen med ursäkten att man skall tjäna pengar åt kommuninnevånarna där hemma. Så gör många kommunala energibolag som inte ens drar sig för att gå utomlands. Det är först när verksamheten går back och satsningen slagit snett som media reagerar. 

De politiska partierna backar inte. Tvärtom får alla kommunpolitiker här chansen att utveckla sin affärsmässiga ådra. Men det var inte därför vi valde politikerna i allmänna val, för att de skulle vara våra affärsmoguler och riskera skattepengar i olika projekt. 

Om utvecklingen skall fortsätta är det bättre att det sker direktval av ledamöterna till de olika affärsdrivande bolagen. Det är inte ideologisk hemvist som skall avgöra utan affärsmannaskap. Kompetensen går tyvärr med fog att ifrågasättas hos enskilda ledamöter. 

Verksamheten i många kommunala bolag skulle kunna läggas ut på entreprenad och upphandling. Detta för att få valuta för skattepengarna. Även här sker missgrepp. Senast rapporterade tidningen Bohuslänningen om årliga upphandlingar för 60 miljoner som sker olagligt där kommunrevisorerna kritiserat. Kritiken biter inte eftersom upphandlingarna fortsätter på samma sätt som förut. 

Frågan måste ställas om kommunernas roll. Var börjar den och var slutar den? 

Om skattepengar undanhålls genom koncernbildningar inom kommunerna och energibolagen agerar kassakor till kommunkassan är det i praktiken en extra skatt för kommuninnevånarna. Om man fortsätter sköta kommunerna som bolag på en marknad är det en tidsfråga innan första betalningsproblemen börjar, för skatten går inte att höja hur många gånger som helst.  Kommunallagen är satt ur spel.

Jan Rejdnell

Är du en risktagare?

Ponera att äger ett stort bolag. Det går bra och du vill bygga vidare på din marknadsposition. Men den marknad du verkar på består av en massa politiska ställningstaganden. De baserar sig oftast på känslor efter att det har hänt något i din bransch. det är ovidkommande om den teknik du använder är annorlunda än där det hänt en olycka.

Exempelvis att man är beroende av ström för att kyla ner en produktion. Att om strömmen går så funkar inte kylningen. Så har du det inte i dina produktioner. Men nu börjar produktionen bli gammal så du måste ta ett beslut om att bygga nytt eller inte.

I de politiska lösliga överenskommelsen som finns - som består av hälften av de politiska partierna i dagsläget (och då riskerar 2-3 stycken av dem att hamna utanför parlamentet) - så skall du bygga nytt först efter du tagit bort din gamla produktion. Du kan alltså inte bygga nytt på alla produktionsställena som är mer företagsekonomiskt, utan du måste plocka ett åt gången. Annars har inte marknaden tillräckligt mycket av din vara under tiden.

Knepigt? Det blir värre.
Du måste bygga produktionen på exakt samma ställe som den förra var placerad. Exakt!
Det är ju bra för inga andra kan ju bygga då. Du kan "trolla" med priset på varan så sätt.

Det är lite svårt ändå för en konkurrent ägs av politikerna. Det betyder att bara de som köper min vara i tillräckligt stor omfattning kan vara med och finansiera ny produktion om jag inte skulle ha råd.

Nu kommer det riktigt riskabla! För att jag skall få starta igång ny produktion måste jag först bygga upp en ny produktion. Det kan ta en sådär 7-8 år och det omfattar två mandatperioder so dagens politiker kan vara utbytta och nya vindar sveper. Om det därtill händer något ute i världen i min bransch så är det kört. Då har jag satsat förgäves. Alla pengarna är borta då.

Om gänget politiker nu säger; - kör! ...så kanske nästa gäng säger - Stopp!

Det är nog bäst att köra allt vad tygeln håller nu och trissa upp priset på varorna så mycket som möjligt i dagsläget. Man vet aldrig vad politikerna hittar på om åtta år.

GISSA BRANSCH?

Platt skatt istället för höjd pensionsålder

I en Newsmill-artikel skriver Socialdemokraten Tomas Eneroth (ordf i socialförsäkringsutskottet och ledamot i pensionsgruppen) att "pensionerna framöver riskerar att bli så pass låga att en allt större del måste kompletteras med privat- eller avtalsförsäkringar." Det är precis vad de allra flesta svenskar redan upptäckt med ett orange kuvert som dimper ner i brevlådan varje år. I dagarna kom ett till.

Tomas Eneroth berättar om "ökade ekonomiska klyftor" och säger sedan att detta inte är acceptabelt. På intet sätt framförs något recept till den analys som läggs fram mer än det som kostar samhället än mer pengar. Istället konstateras "att en växande grupp riskerar att få en relativt lägre ålderspension, främst som en följd av den höga arbetslösheten och de förändringar som genomförts inom trygghetssystemen under senare år. Arbetslinjen urholkas." Artikeln avslutas med klassisk socialdemokratisk retorik:
"Värna ekonomisk trygghet för pensionärerna och slå vakt om ålderspensionssystemets långsiktiga ekonomiska stabilitet."

Moderaternas partiordförande tillika statsminister Fredrik Reinfeldt slår fast att vi alla måste dra in mer pengar till statskassan. Detta genom att den faktiska pensionsåldern för svenskar bör kunna utsträckas till 75 år. För hur man än tolkar intervjun med Reinfeldt i DN så kvarstår faktum att "ett samhälle där människor måste försörja sig själva betydligt längre upp i åren än i dag" innebär att man måste jobba längre enligt honom.

Analysen från Reinfeldt och Eneroth hade också kunnat vara att den svenska arbetsmarknaden är för stel och trögrörlig vilket inte gynnar tillväxten. TCO lade fast i en rapport att "i yrkesrörligheten visas att runt 70 procent har både samma yrke och arbetsgivare under en ettårsperiod och att flertalet yrkesbytare är kvar hos samma arbetsgivare, men att yrkesbyten är fyra gånger vanligare bland dem som bytt jobb." Regelsystemet på svensk arbetsmarknad cementerar fast folk hos samma arbetsgivare. Det delar upp folk i olika kategorier och gör det extremt svårt för nya grupper som ungdomar och invandrare att komma in på den normala arbetsmarknaden.
I en nyutkommen bok "Jobben kommer och går men behovet av trygghet består" på Ekerlids förlag  skriver i antologiform nio författare om vårt behov av trygghet kopplat till arbetsmarknaden. Jakten på trygghet i arbetslivet är samma jakt på trygghet till våra pensioner. Allt utgår från individen inte hur det går för arbetsgivaren eller hur samhället i stort mår. Med allt färre företag och arbetsplatser kopplat till tiden som vi är yrkesproduktiva så får vi det sämre. Det är en ekvation som alla förstår. Så varför en ständig jakt på den egna tryggheten från första dagen på arbetsmarknaden? Genom större rörlighet på arbetsmarknaden kommer fler hamna på rätt plats och produktiviteten öka på våra arbetsplatser. 

Reinfeldt och Eneroth skulle också kunna sagt att vi måste få fler ungdomar och invandrare snabbare yrkesproduktiva. Vi kan inte vänta på att examen är klar vid 30 år eller att det i genomsnitt tar sju år för en invandrare innan han/hon kommer i arbete på något sätt. Men då hade bumerangen blixtsnabbt kommit tillbaka. Vad egentligen debatten bör handla om är hur vi gör svensk arbetsmarknad effektivare och att fler kommer i arbete utan konstlade avdrag och bidrag. 


Hindren för att komma in på svensk arbetsmarknad är många. Vi skall inte ha någon låglönemarknad i Sverige säger socialdemokrater och fack. Moderaterna håller också emot genom att ställa upp på bibehållandet av LAS och annan arbetslagstiftning. Inget nytänkande. Effekten blir att att fler ensamföretagare startar med få kunder. Den effektiva timersättning utgör grunden för att slå fast att vår tids proletariat heter just ensamföretagare. Politikerna säger att vi måste få fler ensamföretagare. En omskrivning av att vår tids arbetslagstiftning är satt ur spel. Nu vill socialdemokraterna istället skruva åt dessa ensamföretagare genom att kräva fler kunder för att få behålla F-skatten. Hellre en arbetslös fd företagare på bidrag en en produktiv entreprenör som sliter för att få brödfödan att gå ihop.   


Hälften av av vår totala produktion (BNP) utgörs av exporten. Ändå minskar antalet anställda i de stora exportföretagen. Det är inom tjänstesektorn som jobben skall komma. Miljöpartiet vill halvera elanvändning genom besparingar samtidigt som just tjänstesektorn expanderar med ökat eluttag. Politiken signalerar hela tiden dubbla budskap. Summa summarum, Sverige borde ha en helhetsstrategi inom politiken och skapa tydliga signaler till alla medborgare om vart Sverige är på väg. Om vi inte lyckas få fler i arbete och att vi arbetar mer, rörligare arbetsmarknad och konkurrenskraftigare företag så kan vi alla ställa in oss på lägre standard. 

I dag är sysselsättningsgraden 80 procent i Sverige. Under 70-talet fanns en arbetslöshet runt 3 procent medan den i dag är accepterad runt 7,5 procent (http://www.ekonomifakta.se). Ungdomsarbetslösheten är i dag runt 22 procent i Sverige när Spanien och Grekland visar siffror närmare 50 procent (Källa: Eurostat). Siffrorna är än värre om vi granskar kategorin invandrare i land efter land. Siffrorna bekräftar de svårigheter att ta sig in på arbetsmarknaden som nya grupper har. 


Fler arbetade timmar...
Eftersom svensken i första hand tittar på sin egen trygghet och ekonomi måste tydligare system skapas så alla förstår villkoren. Bort med de dubbla budskapen från politiken. 

Alliansen har varit tydlig med arbetslinjen och antalet sjukskrivningar har sedan 2006 minskat med 
1,65 miljoner per vecka (mätt i slutet av 2009). Nedgången beror framförallt på att kvinnors frånvaro minskat med 0,9 miljoner arbetade timmar per vecka. Minskningen i sjukfrånvaro motsvarade från 2006 till 2009, 41 000 heltidsarbeten.  Samtidigt ökade antalet arbetade timmar kraftigt. Detta hänger ihop med att kvinnor arbetar mer. So bekant har regeringen också med att få fler som är sjuka att komma tillbaka i arbete. Ett arbete som Försäkringskassan ibland missuppfattat som att få alla sjukskrivna tillbaka i arbete.  

Vi har lämnat skenande sjuktal bakom oss och fler kvinnor arbetar i dag mer än tidigare. Men vi har fortfarande en stor del av befolkningen utanför arbetsmarknaden. Vi har otydligt skattesystem och ett arbetsmarknadssystem som i praktiken gör det extremt svårt att anställa folk i mindre bolag - där sysselsättningen skall öka. 


Platt skattesystem skapar fler arbetade timmar...
Den nye s-ledaren talar om fler arbetade timmar.  Löfven vill dock skynda långsamt. Sverige har inte all tid i världen på sig utan behöver ett nytt skattesystem. På Brännpunkt har en gammal socialdemokrat - numera centerpartist - kopplat greppet om att vi behöver snarare ett nytt skattesystem för att arbeta mer än höjd pensionsålder. Tidigare har jag skrivit på DN.debatt att ett nytt skattesystem heter platt skatt.  Ett skattesystem måste vara överblickbart, förutsebart och upplevas rättvist av varje medborgare. Dagens system innehåller en stor demokratisk brist, i sin oöverskådlighet. Om alla skatter görs synliga och därtill arbetsgivaravgiften i sina olika delar skrivs ut på lönespecifikationen och skattsedeln, ökar transparensen. Har inte medborgarna hela bilden klar för sig är risken överhängande att agerandet sker på antaganden istället för baserat på fakta. När medborgarna inte fattar sina beslut på basis av korrekt kunskap, kan det resultera i politiska beslut som de egentligen inte önskar sig. Det finns också en risk att osynliga skatter kan leda till att nyttan av förmånerna överskattas i förhållande till kostnaderna och att den fulla samhällsekonomiska kostnaden av förändringar i skatte- och avgiftsuttaget inte beaktas. Osynliga skatter bidrar då till en mindre samhällsekonomisk effektivitet.



Ett nytt skattesystem måste anpassas efter dagens samhällssystem där alltfler blir äldre och lever längre. Det skapar ett tryck på den yrkesverksamma befolkningen att producera mera och vara effektivare. Yrkesverksam kan man sedan vara så länge man orkar eller vill. Framtida pensionen hänger ändå ihop med vad du tjänat under din livstid. Incitamentet måste vara att kunna tjäna mer istället för att uppleva marginalskatter som äter upp inkomstökningen. De mindre företagen måste prioriteras att kunna att växa istället för att öka genom delning. En tilltagande globalisering gör att de gamla politiska och framförallt finanspolitiska instrument inte längre fungerar som förr. Erfarenheterna pekar på att en enhetlighet och neutralitet i beskattningen breddar skatteunderlaget. Ett platt skattesystem där man från början vet hur mycket av varje intjänad hundralapp som går till skatt är enkelt och överskådligt. Om det nya skattesystemet dessutom undantar de som tjänar "för lite" från skatt kommer steget från bidrag till att vilja ta enklare och "snabba" jobb inom ramen för vårt skattesystem göra att allt fler är med och jobbar. Vi får fler arbetade timmar och det är vad ett välfärdssystem handlar om. Att alla är med och arbetar i produktiva arbeten.


Jan Rejdnell

Semestra i Grekland i sommar?

Om du skall boka semester till Grekland i sommar skall du vänta! Det kan bli rejält billigt och du betalar i drachmer....

Grekland har ett obligationslån som ska betalas tillbaka senast 20 mars på drygt 14 miljarder euro – och i dag finns det inga pengar. Det handlar nu om att få fram dessa pengar men många politiker och greker har redan gett upp. Det är en omöjlig uppgift! Det mesta talar för att landet kommer att få sina pengar eftersom betalningsinställelse innebär en okontrollerad betalningsinställelse. Det smittar till de betydligt större ekonomierna i Italien och Spanien. Det är en kedjereaktion likt Lehman Brothers var.

Man har nu byggt en brandvägg som skyddar deras ekonomier och finansiella system vid en betalningsinställelse i Grekland. EU, ECB och IMF i den så kallade trojkan pressar ändå Grekland hårt för att skynda fram en bättre budgetbalans. Men håller man på att ge upp. Man inser att loppet är kört.

Politiker och främst skattebetalare i övriga Europa är redan för trötta på att skicka nya pengar till Grekland. Därför kommer landet att gå bankrutt och möjligen lämna euron förr eller senare. Men först måste politikerna rädda vad som räddas kan.

Stora frågan är hur detta påverkar EU-samarbetet och Euron?

Men du skall vänta med att beställa semesterresan till Grekland till efter den 20 mars i år!

Oskarshamn - den mest misskötta kommunen

Håkan Juholt var under sin 10 månader som partiledare för socialdemokraterna så stolt, så stolt  över sitt Oskarshamn. Här har socialdemokraterna styrt i över 90 år. Mestadels av tiden med egen majoritet. 
Kommunfullmäktiges sammanträden är hela tiden rena parodin. Allting är avgjort i Arbetarkommunen Socialdemokraterna. Det har folk lärt sig varför man går på de mötena för att kunna påverka besluten innan de formellt tas i fullmäktige. 


Det som påstår att jag far med osanning vill jag upplysa om följande: Jag har bott i denna kommun mellan det jag var 10-20 år gammal. Haft skoldebatter med Håkan Juholt och fajtats med kommunalråden på torget i torgmöte om hur många uppdrag de egentligen var valda till. Det blev en lista på mellan 25-35 uppdrag vardera och ingen chans att hålla kontakt med vare sig familj eller väljare. Denna kommuns är endast rädd för en sak - media.


Om man tittar på kommunen bokslut för 2010 så bokförs energiaktierna till 648 miljoner kronor. Ursprungliga värdet var från början över 2 miljarder. Sedan har man tullat på reserverna. Oskarshamn är den kommun som är mest ekonomisk misskött av alla! 

Under högkonjunkturen svällde administrationen utan att skatteintäkterna ökade. Näringsklimatet är nästan alltid i botten då Svenskt Näringsliv mäter. Oskarshamn har varit tvungen att ta av reserverna och sålt energiaktier löpande så att man i december 2010 bokför ett värde om 648 miljoner i korta placeringar!!!! Man har tappat bort 1,4 miljarder. 

Detta måste vara världsrekord i misskötsamhet. 

Vad var det Björn Rosengren sa? 
- Den sista sovjetstaten (kommunen)? 

Socialdemokraterna har styrt i över 90 år med kommunalråd efter kommunalråd. Ett av dem hette Willy Juholt. Allt går igen. Om svenskarna valt Håkan Juholt till statsminister och han utgått från hur man sköter saker i Oskarshamn så hade vi snart varit bankrutta. 

På bilden - Juholt avgår på Flanaden i Oskarshamn


Jan Rejdnell