måndag 21 december 2009

Spara & Slösa

Vi lever konstiga tider. Å ena sidan har svenska folket aldrig haft så mycket pengar att röra sig med. Det syns om inte annat än i julhandeln. Skattesänkningar och jobbavdrag gör att en vanlig "Svensson" har mycket över i plånboken. Regeringen har tillsammans med regeringar ute i världen stimulerat ekonomi och finansmarknad så krisen snabbt ska dra bort. Räntorna är låga.
Å andra sidan har vi en påtagligt hög arbetslöshet. Maskorna i näten för att inte människor skall trilla igenom är för grovmaskiga. Så har det varit i många år nu. Ensamstående föräldrar har det mycket svårt att få det gå ihop.

Det då finns 500.000 förtidspensionärer där antalet unga förtidspensionärer gick upp som en raket under socialdemokratiska regeringen och nu ligger kvar på dessa höga siffror. Skall vi då inte försöka få tillbaka en del av dessa individer tillbaka till samhälle och arbetsmarknad?
Jag tror svenska folket anser det men eftersom regeringen ägnat för mycket kraft åt EU-ordförandeskapet så gick det som det gick i media. De värsta fallen lyftes fram och gränsfallen vid utförsäkring var inga gränsfall - de skulle få fortsatt sjukskrivning eller pension.
Så nu fortsätter vi med bidragssamhället och spar 230.000 på synskadades hjälpmedel i Västmanland. Det blir så fel. Det slår mot de grupper som skall skyddas.
OM bara det fanns politiker som vågar kliva fram och tala om hur vi skall rädda välfärd och framförallt berätta VAD som är välfärd. Annars kommer gammalkommunisten Lars Ohly söka patent på ordet välfärd i valrörelsen.

Jan Rejdnell

lördag 28 november 2009

Kvotering bolagsstyrelserna under 5 år!

Kvotering leder till diskriminering utropar alltid en renlärig liberal. Men vad gör man när en grupp är kraftigt diskriminerade av helt andra skäl. Skälen kan vara ekonomiska, makt vänskap eller helt andra skäl. På Folkpartiets Landsmöte redogjorde jag för starka skäl som finns för kvotering i detta skede.

1. Regeringen och ministrar har prövat allt. De har bland annat skickat brev till 350 börsbolag om frågat vad de och valberedningarna gör för att förbättra en bättre könsfördelning. 77 svarade varav 66 sa - vi gör ingenting. 4 av dem ironiserade och sa att de erbjöd matlagningskurser. De struntar högaktningsfullt i vad regeringen ställer upp för index och kriterier. Lagstiftning är det enda som biter.

2. Börsbolagen är vana vid regler. Det är en myt att vi inte skall lägga oss i ägandet och hur styrelserna sköts. Varje kvartal/halvår kommer nya sanktionsdirektiv från EU som upphöjs till lag vilket begränsar ägandet och styr verksamheten i detalj. Det rör sig om inrättande av valberedningar, ersättningsutskott etc. Det rör sig om hur man får ersätta styrelser och dela ut bonusar etc. Det är bara inom ett område som man inte vågar/vill reglera - könsrepresentation. Anledningen sägs vara kompetens. Bara 20 % av de som kan komma ifråga är kvinnor. Urvalet är så litet så att man inte hittar tillräckligt kompetenta styrelseledamöter.

3. Sensmoralen av sämre kompetens hos kvinnor borde leda till att näringslivet ser till att fler kvinnor kommer in i företagsledningarna. Bara 17 % av det kvinnliga könet finns representerade i svenska börsbolags styrelser. Ännu sämre i mindre onoterade bolag. Kvinnor finns i överflöd vad gäller akademiska examina vilket kan ifrågakomma till ledningar i bolag. Regeringen satsar hundratals miljoner på kvinnlig styrelsekompetens varje år. Ändå händer ingenting. Det finns 20 större börsnoterade bolag som inte har en enda kvinna i styrelsen.

4. Det skulle ta 25 år med nuvarande takt innan vi har en någorlunda jämn könsfördelning i svenska börsbolagsstyrelser. Det skulle ta 75 år med nuvarande takt innan vi har en jämn könsfördelning i ledningarna för svenska börsbolag. Har vi den tiden? Går det acceptera Jurisac Park i näringslivet bara för att man äger.

5. Det finns 2,2 miljoner människor som äger aktier i Euroclear-systemet (gamla VPC). Hälften är kvinnor. Skall inte styrelserna spegla hur ägandet ser ut? Visserligen äger män mer aktier än kvinnor men om fler kvinnor satt i styrelserna fanns fler anledningar för kvinnor att köpa aktier i bolag som har en vettig könsfördelning.

6. NORGE! PÅ två år har könsfördelningen blivit 40 mot 60. Ingen klagar på att det inte finns kompetenta kvinnor att välja in i styrelserna. Dessutom har bolagen som inte är börsnoterade följt efter. Fler kvinnor får chansen utan att bada bastu eller gått på samma skola. För just de två sista kriterierna är fortfarande starka för inval i svenska börsbolagsstyrelser.

7. Bolagskoden. I denna frivilliga kod som snart alltmer blir en lag så finns kriterierna med om kön, etnisk bakgrund etc. En styrelse skall lägga fast affärsidé, strategi, vision etc. Det är viktigt att styrelsen är spridd vad gäller kompetenser. Idag består många styrelser likt ett fotbollslag av elva målvakter. Alla har samma kompetens och bakgrund. De vare sig vill eller vågar ändra på det om inte uttalade krav ställs. Samhället måste ställa dessa krav om det inte fungera!

8. Inför kvotering i svenska bolagsstyrelser under 5 år! Sedan kan vi ta bort det. Mönstret måste brytas. Jag har upplevt Berlinmurens fall jag vill också hinna uppleva ett kompetent och könsmässigt rättvist näringsliv. Annars är det dags att börja bojkotta bolag som inte har en enda kvinna med i sin styrelse. Är Ni med på det?

torsdag 5 november 2009

Samverkan eller lagstiftning?

Det känns som den svenska politiken ibland inte förstår hur fort utvecklingen går. Man startar samverkansgrupper över alla plan och områden. Det tar tid och leder inte till tillräckligt snabba resultat. Exemplet kring miljöfrågorna är påtagligt. Effekten blir att EU och för den delen Staten pratar lagstiftning och gränsvärden. Det blir alltmer rikspolitiken och Eu som sätter agenda och debatt i allt större utsträckning. Handen på hjärtat - när hörde du att en kommunpolitiker eller landstingspolitiker som startade en debatt som blev landsomfattande?
Det blir revisionspolitik. Marginalen.
För att väljaren skall uppfatta det viktigt att rösta lokalt och regionalt så måste politiken där präglas av mer vågade utspel och tanakr om nytänkandde, förslag till nya modeller etc. Annars blir det det ständiga klagomålet om inte tillräckliga resurser från Staten som gäller.

Jan Rejdnell

onsdag 21 oktober 2009

Tydliggör ansvaret inom psykiatrin

När man jämför de resurser psykiatrin får i förhållande till annan sjukvård så står psykiatrin i strykklass. Det kan ha att göra med att psykiska sjukdomar fortfarande är tabubelagda trots att så många människor behöver hjälp.

Alliansregeringen har satsat en halv miljard kronor för att stärka psykiatrin 2007 och lika mycket pengar tillfördes psykiatrin 2008. Men det behövs än mer resurser.

Trots statligt stöd för att stärka vården av psykiskt sjuka har detta endast haft en marginell effekt. Landstingen kan inte enbart skylla på staten eftersom landstingen de facto har ansvar för att finansiera och utföra psykisk vård. Kommunerna ansvarar för stöd till personer med psykiska funktionshinder. Eftersom det finns ett delat ansvar skyller man ofta på varandra. Det är människorna som mår dåligt som ”faller mellan stolarna” och inte får den hjälp som de har rätt till. Både stat, landsting och kommun måste ta sitt ansvar. Vi måste införa ett system med en stöd- och servicepeng där stat, landsting och kommun har en gemensam penningpåse och där pengarna styrs till den verksamhet som den enskilde har behov av, allt för att den enskilde inte ska ”falla” mellan stolarna. I ett sådant system blir det ointressant för kommunen och landstinget att försöka lägga ansvaret för människan på någon annan. Det ger också den enskilde individen mer inflytande över vilka insatser som ska ges. Landstinget i Västmanland kan bli en föregångare för ett servicesystem och bjuda in kommuner och stat för samarbete.

Insatserna gör bäst nytta när de sätts in tidigt. Det kostar samhället vansinnigt mycket mer pengar att vårda en människa som är mycket sjuk än om man fångar upp personen i ett tidigt stadium. Dessutom går det inte nog understryka de mänskliga aspekterna att tidigt hjälpa en människa som är i behov av psykiatrisk hjälp.

Öppenvårdspsykiatrin måste bli tillgängligare genom ökade resurssatsningar. Antalet gruppboenden och annat boendestöd måste byggas ut. Det behövs också fler mobila resursteam som kan hjälpa människor i deras hem.

Många unga människor mår så pass dåligt att de behöver psykiatrisk hjälp. Unga flickor som skär sig. Utagerande pojkar som förstör sin egen och andras tillvaro. Barn och ungdomar med psykiska problem är en grupp som vi måste satsa mer på. Utbildningen av personal inom barnomsorg och skola rörande psykisk hälsa och psykiska funktionshinder bör stärkas för att lättare upptäcka barn som har psykiska problem. Skolans elevhälsa behöver förstärkas med fler kuratorer och psykologer. En välfungerande elevhälsa ska finnas i alla kommuner och lagregleras nu i den nya skollagen.

För en liberal ingår alltid uppgiften att slåss för de mest utsatta grupperna i samhället. Det gäller i högsta grad människor med psykisk sjukdom. De har rätt att bli väl och människovärdigt omhändertagna, både för sin egen och för sina anhörigas skull. Men också samhället i övrigt har allt att vinna på att de som behöver hjälp också får det.

I dag har vem som helst mycket svårt att se vilken huvudman som bär ansvaret i olika situationer. Än mindre chans har en människa i kris att hitta rätt hjälp och vem man skall söka sig till i förhållande till vårdansvaret. Landstinget i Västmanland måste prioritera psykiatrin och skapa tydlighet för den som behöver vården. Det är dags för Landstinget i Västmanland att bjuda in kommunerna i länet och tillsammans med staten skapa tydlighet och förbättrad hjälp till dem som behöver vården.


Jan Rejdnell



måndag 19 oktober 2009

Sverigedemokraterna kör populistsvängen

Sverigedemokraterna gör nu allt fler piruetter för att bli accepterade som ett politiskt parti och rörelse. I fråga efter fråga har man svarat "vet inte" eller "har inte tagit ställning". Nästan allting har bara handlat om "massinvandring" och rädslan för religionen islam. Nu är det annan klang hos Åkesson. Den tidigare kritiken mot facket har tonats ned. I stället framhölls den svenska modellen. Man försöker låta som socialdemokrater eller moderater. Allt för att bli accepterade politiskt.
Historien upprepar sig som bekant. Ny Demokrati lånade in sitt partiprogram från Den Nya Välfärden och troddee sedan att man var en politisk rörelse.
Nu tar man traditionella socialdemokratiska ståndpunkter om att höja A-kassan, bevara LAS och skapa mer bidrag till den som behöver.
Huvudfrågan är hela tiden främlingsfientligheten som blivit mindre påtaglig.Vilket politikområde som än diskuteras dyker invandringen upp som problem och förklaring.
Parallellerna med 30-talets Tyskland är uppenbar. Hitler skyllde allt på judar, zigenare och grupper som allt elände berodde på. Här gör Sverigedemokraterna samma historia.
Vad som behövs är några Sverigedemokrater som uttalar sig rasisistiskt och blir åtalade för hets mot folkgrupp. I partiprogrammet har rasismen tvättats bort.
Alla dermokratiska partier borde öppet ta avstånd att inte samarbeta med Sverigedemokraterna innan valet och framförallt om de ommer in i riksdagen, gud förbjude.

Jan Rejdnell

tisdag 29 september 2009

Vinster i vården

Socialdemokraterna har senaste tiden haft en klagokör mot företag inom vården och skolan över att de tjänar pengar. Upprinnelsen är oppositionsborgarrådet (s) Carin Jämtin i Stockholm som vill ta bort all vinst för bolagen inom vård, skola och omsorg.

Privata skolor eller vårdföretag skall inte få gå med vinst, eller som man uttrycker det ”använder vinsten för att gå ner i ägarnas fickor”

Socialdemokratin har alltid använt sig av läpparnas bekännelser när det gäller fri företagsamhet. Gärna företag och helst stora företag så man har en förhandlingspart, men ingen kapitalism. Det självklara måste sägas, om inte ett företag går med vinst så överlever inte företaget. Det är företagen som satsar egna pengar, idékraft, engagemang och tid för att bygga upp ett företag och anställa medarbetare. De skall satsa allt detta men av socialdemokratin får man bara en klapp på axeln tillbaka. Det vore ärligare av socialdemokratin att säga rent ut att man inte vill ha några friskolor och privata vårdanordnare.

Även den verksamhet som kommuner och landsting driver måste gå med överskott. Kostar de för mycket så kan en privat entreprenör göra det billigare och mer kostnadseffektivt. Konkurrens skärper sinnena och vi får därmed ut mest för skattepengarna med många olika aktörer.

Vinstintresset skapar en särskild sorts dynamik och uppfinningsrikedom. I sunda regelverk kan denna dynamik göra mycket stor nytta för medborgare i behov av goda välfärdstjänster. Om Jämtin & Co är oroliga för stora vinster bör man ställa frågan om inte samhället tidigare betalat för mycket för de tjänster som gjorts i den egna tjänsten.


Om företagens vinster stadigt ligger på höga nivåer så finns det kanske anledning att fundera på om ersättningarna är för höga?


Då är det dags att skärpa kraven på såväl egna verksamheten som den konkurrerande privata. Sanningen är den att privata vårdföretag och skolor inte gör några stora vinster i dagens Sverige. Företagens investeringar i välfärdstjänster överstiger den utdelade vinsten med råge. De privata företagens vinster kan knappast duga som förklaring till brister och tillkortakommanden inom den offentliga sektorn.

Om socialdemokraterna menar allvar med kritiken att offentlig finansierad verksamhet inte skall gå med vinst uppstår en rad nya frågeställningar. Skall en rad byggföretag som bygger sjukhus ej heller få med vinst när det bygger för landstinget? Det är också skattefinansierat.

Att lägga förslag om företag som inte får gå med vinst är synonymt med att föreslå förbud för företag. Företag utan vinster är inte företag särskilt länge. Jobben i framtiden kommer inte i storföretagen eller offentlig sektor. Det är främst tjänste- och serviceföretagen som kommer stå för fler individer i arbete. Varför skall man då strypa möjligheten för en rad entreprenörer att verka och kunna tjäna pengar inom den offentliga sektorn och göra den mer effektiv?

Jan Rejdnell