onsdag 29 december 2010

Kristna socialdemokrater bortser från mänskliga rättigheter


Broderskapsrörelsen har blivit kristna socialdemokrater. I detta illusionsnummer har man närmat sig nya viktiga väljargrupper för socialdemokratin. Man arbetar efter nya väljargrupper när de gamla sviker. Muslimer är knappast att beteckna som kristna men har i ett ställningstagande den 28 maj fått en anpassad inbjudan till de kristna socialdemokraterna. Jag har i tidigare postning framför kritik mot Broderskapsrörelsens ordförande Peter Weiderud som i uttalande försökt skapa ett gemensamt avståndstagande till muslimkritiska personer (Lars Vilks) i Sverige. Detta i tron att självmordbombare inte skulle smälla bomber i Sverige. Så naivt - så intolerant!

Nu ger sig samma Peter Weiderud tillsammans med sin styrelse på konststycket att anta ett ”Manifest för muslimska socialdemokrater”. Man strök helt enkelt grunden i de vad mänskliga rättigheter står upp för - i detta fall kampen för HBT-rättigheterna. Man får inte vara bög och muslim samtidigt. Han menar att en formulering om att sträva efter lika rättigheter oavsett sexuell läggning i detta manifest vore samma sak som att ”röka ut” muslimska medlemmar ur föreningen. Här skall man återigen anpassa sitt ställningstagande utifrån normer som går på tvärs mot vårt demokratiska västerländska samhälle. Som ursäkt skriver man på blogg i "kristen vänster" att:

"Människor måste få en möjlighet att växa med frågor och uttrycka sig på ett sätt som gör att de inte marginaliserar sig i sitt eget sammanhang."

Hur skall man växa in med mänskliga rättigheter? Antingen accepterar man mänskilga rättigheter och folks lika värde eller så gör man inte det.

Så här har socialdemokratin uppträtt tidigare. Då skickade man bistånd till kommunistiska diktaturer i hopp om att de så småningom skulle rubba sin syn lite. Samtidigt är samme Weidrud pigg på att kritisera staten Israel som enda demokratiska regim i Mellersta Östern men tystnar i kritiken mot kringliggande staters förtryck av minoriteter och medborgares mänskliga rättigheter.

Per Gudmundson på SvD har i artiklar på ett mycket klargörande sätt avslöjat Weiderud i hans tillkortakommande i synen på mänskliga rättigheter.

Peter Weiderud utgår i sitt ställningstagande från att muslimer i Sverige och muslimska föreningar/organisationer inte accepterar mänskliga rättigheter. Bättre att avstå från att driva mänskliga rättigheter så man inte stöter sig med muslimerna som grupp tycks Peter Weiderud resonera. Detta är särskilt allvarligt eftersom samme Peter Weiderud är ordförande i MR-fonden. Fonden för mänskliga rättigheter (MR-Fonden) har Sensus som huvudman. Fondens arbete inom området demokrati och mänskliga rättigheter borde få Peter Weiderud såsom ordförande fundera över sina roller och situation. Weiderud borde istället öka kunskapen om mänskliga rättigheter och väcka opinion i frågor som berör rättigheterna istället för att undanta och krympa.

Är jakten på dessa nya väljargrupper för socialdemokratin värt principiella ställningstaganden kring homosexuellas rättigheter i den muslimska världen eller vad mänskliga rättigheter betyder för minoriteter.

Jan Rejdnell

torsdag 16 december 2010

Rädslan för muslimerna - recept självcensur?


Expressen tycks nu öppna upp för debattörer och kolumnister som framför diverse konstiga och intoleranta ställningstaganden till muslimer i Sverige.

Först ut var Peter Weiderud tidigare ordförande för Broderskapsrörelsen som nu bytt namn till Sveriges Kristna Socialdemokrater. Ett steg närmare partiet i ambitionen att stötta detta sargade parti. Eller ett sätt att dra in fler trossamfund närmare socialdemokratin?

I en debattartikel i Expressen skriver han från Irak de mest uppseendeväckande slutsatser i spåren av den ensamme självmordsbombaren i Stockholm.

För att denna förvirrade självmordbombare namngett Vilks i ett samtal till TT och polisen drar Weiderud slutsatsen att man bör ta samfällt avstånd från Vilks. Han ställer honom i samma klass som en religiös fanatiker från Småland. I någons slags slutsats skall vi ta hänsyn till att inte kritisera eller klanka på profeten Muhammed för annars kan vi drabbas av enskilda virrpannors och extremister ondska.

Vad är nästa steg? Hur mycket skall vår yttrandefrihet begränsas för att anpassas mot totalitära makter?

Som liberal och ständig försvarare av vår grundlagsfästa yttrandefrihet måste jag säga:
Rör inte vår yttrandefrihet! Begränsa inte det fria ordet! Stå upp för Lars Vilks rätt att göra rondellhund av profeten Muhammed.

Liberala Ungsdomsförbundets ordförande Adam Cwejman har bemött Weiderud i en artikel på Newsmill.

Hans slutsats är att en självcensur som Weiderud förespråkar är långt mycket mer farligare i ett demokratiskt samhälle än en ensam förvirrad självmordsbombare. Om kristna socialdemokrater försöker anpassa sig till intoleranta regimer för vi väl påminna om orden "diktaturens kreatur" som utslungades av Olof Palme för över 300 år sedan. En demokrati för aldrig ge vika och anpassa det fria ordet för då tappar vi grundfundamentet i demokratin.

Adams citat talar för sig själv:
"Weiderud sysslar med kollektiv positiv särbehandling, Sverigedemokraterna med kollektiv negativ särbehandling. Det är två sidor av samma mynt."


Sedan har vi Ulf Nilsson, denne krönikör som ger uttryck för en mycket stark rädsla för allt vad muslimer heter och vad Islam står för.

”Pursvenskar”? ”Muslimer som tar över”?
Att vi befinner oss ”i krig”?
Att ”vi svenskar” håller på att ”avskaffa oss själva”?


http://www.expressen.se/kronikorer/ulfnilson/1.2253836/ulf-nilson-ingen-risk-att-de-militanta-muslimerna-lyckas-i-sin-avsikt

Krönikan låter som ord från svunna dagar då president George W. Busch stod i Vita Huset och pratade om kriget mot terrorismen. Det var lätt då en hel nation stod chockad efter att två plan kört in i World Trade Center. Nu försöker sig Ulf Nilson på samma trick likt den hysteri som skakade nationen efter statsministermordet på Olof Palme. Samma slutsats som Weiderud använder Ulf Nilson att "vi drar på oss hat" för att vi har en styrka i Afghanistan. Vi skall anpassa oss så vi inte står måltavla. Det är samma feghet som präglade Sverige under andra världskriget då vi skulle vara neutrala. Släppte igenom tusentals tyska soldater genom landet och utvisade balter till en säker död i Sovjetunionen.

Sedan slår Sverigedemokratspärren till i Ulf Nilsons skalle. 400.000 muslismer finns i Sverige (underförstått så utarmar de vår svenskhet)och varningen kommer att "blod kommer att flyta". Detta klantiga dåd är bara första varningen.

Hur kan Expressen sjunka så lågt med ett sådant dravel? Ansvariga utgivaren försvarar sig med att man minsann tagit avstånd mot Sverigedemokraterna med ett stort NEJ på löpet innan valet. Jag trodde en ansvarig utgivare vid en stor svensk så kallad kvällstidning hade mer mental kapacitet. Det är bara att sluta köpa Expressen tills de förstått vad de ger uttryck för...

Jan Rejdnell

måndag 13 december 2010

Maktdelning - inget för Sverige


I senaste numret av Neo har Mårten Schultz en artikel om hur politikerväldet nu rämnar. Artikeln tar upp att riksdagen nu tycks sätta en ära i att instifta fler lagar som står i strid med integritet eller yttrandefrihet.

Mårten konstaterar att "maktdelningstanken inte slagit rot i svensk rätt. Faktum är att maktkoncentrationen i Sverige är unik för en västerländsk demokrati".

Sverige har den högsta maktkoncentrationen av alla OECD-länder. Detta är konstaterat av Riksdagens utredningstjänst - RUT - så sent som förra mandatperioden.
Medan Mårten utvecklar de juridiska förklaringarna i artikeln (läs den!) så vill jag peka på vad som gjort det möjligt ur partipolitiskt perspektiv.

Maktdelning (SOU 1999:76), beskriver Sveriges system som motsats till den maktdelning som är förefintlig i USA, och menar att Sverige i sin parlamentarism inte har annat än en arbetsfördelande maktdelning; maktdelningen är inte lika renodlad som i USA. Det finns ingen motvikt i Sverige och på detta sätt blir press och media viktigare. Grävande journalistik är faktiskt än mer viktigare I Sverige än andra länder.

I Sverige finns inga konsekvenser för missbrukande tjänstemän. I den kommunala apparaten blir ingen kickad - hur illa man än agerat eller utsatt medborgaren för. Man blir bara omplacerad i sidled.

I Riksdagen gör partierna gör upp om hur besluten skall utformas redan i utskotten och vid sidan av utskotten. Det finns ingen egentlig debatt i kammaren. Med blockpolitiken blir det mest ett kohandlande om allting och sedan tar man billiga poäng i media och kammaren.

Partiledarna har nästintill oinskränkt makt i svensk politik. Varje partiledare bestämmer över sitt parti. De omges mer och mer av ja-sägare och politrucker. Färre och färre blir de politiker som vägrar sätta sig i morgonsofforna och tycka till om allting utan istället granska varje lagförslags och besluts konsekvenser.

Riksdagsledamöterna är styrda av partiapparaten trots att de är valda av folket. Ledamöternas hjälp i forma av sekreterare används flitigare i partiapparaten istället för där det är tänkt - för att hjälpa ledamöterna i riksdagen. Om partibidraget istället följde riksdagsledamoten skulle partiledningen och regeringen vara tvungen att förankra besluten innan de läggs fram på riksdagens bord.

Författningsdomstol
saknas i Sverige. Den som utser ombudsmännen - DO; BO etc. är regeringen och faller någon i onåd så ryker man. Andra utnämningar går till på liknande vis.

Valsystemet. Bygger på partimakt och inte på de ledamöter som blir valda av folket. Egentligen måste vi mycket snabbt införa ett valsystem som bygger på renodlade personval utan listordning. Partierna har kandidater och sedan väljer folket kandidat - den som skall representera ens åsikter i lagstiftande församling.

Det finns de som säger att vi skall ha färre politiker, mer experter och att besluten i större utsträckning skall fattas av tjänstemän. Med dessa demokratiska bakåtsträvare diskuterar jag gärna den representativa demokratin och maktdelning.

onsdag 8 december 2010

FRA gör vad de alltid gjort- byter information!


Så går Aftonbladet ut med nyheterna att FRA läcker information om svenskars integritet och kommunikation.
FRA skickar signalspaningsinformation till utländska underrättelsetjänster utan att granska innehållet. Så har de alltid gjort. Det var bara det att för något år sedan skulle man skaffa sig legitimation för att kunna göra det offentligt.
I Vaxholm stod Reinfeldt och basunerade ut:
- FRA-shopen är öppen.

Här skulle svenska myndigheter kunna få all möjligt information om svenskarna och deras beteenden. Socialstyrelsen skulle slänga sig i väggen"
På direkt fråga om man försökte spara på Försvaret med att spilla över information till utländska makters underrättelsetjänster blev svaret;
- Ja.

När regeringen förstod att man gått på pumpen och inte skulle få igenom sina förslag till Jan Björklund ut och krävde mer pengar till Försvaret. Centern och KD gick i taket.

Vem sa integritet?
Vem sa liberal?

Jan Rejdnell

söndag 5 december 2010

Borglighetens Idépolitiker?


I dagens ledare i Svenska Dagbladet utnämner PJ Anders Linder den centerpolitiska riksdagsledamoten Annie Johansson till en av "borglighetens intressantaste idépolitiker".
Jo du läste rätt! Idépolitiker! Jag gillar Annie Johansson men att upphöja henne till idépolitiker är nog bara ett sätt för Svenskan att ge Annie stöd mot nuvarande partiledaren Maud Olofsson.

Det är välkänt att Maud inte gillar Annie. Annie behöver stöd i inbördeskriget inom Centern. När Annie dessutom i en post på sin blog ger positiva pluspoänger till PJ Anders Linder den 22/11 så känns det som betalt kvitterat.

Om man går igenom de förslag som Annie Johansson (vice gruppledare i Riksdagen och ekonomisk politisk talesperson för Centern) tagit upp i debatten senaste året så blir knappast någon ny idépolitik. Snarare "statement" som att Frihetsfrågor skall handla om "jobben och företagsamheten. Eller att den stora "knäckfrågan inför framtiden är välfärdens finansiering".

Man får söka efter idédebatt inom borgligheten idag. För den delen inom oppositionen också. Det är dagspolitiska frågor som skall avgöra inriktning på debatten. Inget nytänkande - bara vanligt stampande på samma plats. Riksdagspartierna går på tomgång och är livrädda för att kopplas till SD.

När socialdemokratin i kris försöker hitta sin nya linje och man läser Mona Sahlins tal till det socialdemokratiska förtroenderådet så handlar det om klassisk politik. En rejäl högersväng och att efterlikna Moderaterna. Inget nytänkande!

Det handlar mer om kommunikation än idépolitik hos dagens partier!

Det är därför befriande att diskutera i termer av plattskatt i kombination med negativ inkomstskatt alt. medborgarlön som nu LiberalDemokraterna fört in i debatten. Det smittar av sig på andra partier i debatten och det är bra. Bort från de gamla transfereringssystemen och där staten och myndigheter skall göra enskilda bedömningar av individers situation. Bedöma om de skall få stöd eller inte. Vända ut och in på individens eländiga situation vilket är djupt integritetskränkande för att få en liten skärv eller stöd just nu.

Det går upp och ner i livet. Så och med företag. Det måste finnas stöd och möjligheter utan att samhället skall göra sina bedömningar. Dessutom blir detta system billigare än att låta alla dessa myndigheter kolla upp dig.

Diskussionen går nu hög om Wikileaks. Carl Bildt är förbannad och regeringar darrar. Så skall det vara! Om ingen granskar de som har makten och fattar besluten - vilket samhälle får vi då? När Carl Bildt är förbannad då vet man att mänskliga rättigheter åter kommer upp på agendan.

Jan Rejdnell

onsdag 24 november 2010

Den politiska debatten i riksdagen är död!


Det pågår ett märkligt spel i Sveriges Riksdag! Få förstår vad som pågår - inte ens deltagarna i spelet. Allting går ut på att snuva Sverigedemokraterna från något slags inflytande. Det är svårt eftersom de befinner sig i en parlamentarisk ställning där de kan avgöra utslaget genom att ge sina röster till opposition eller regeringen.

Så istället för att följa sig egen övertygelse och politik så gör partierna upp i olika konstellationer från ena dagen till den andra. Den rödgröna oppositionen bryter snart sagt varje dag sina interna överenskommelser och gör upp med regeringen - bara för att Sverigedemokraterna inte skall få vifta med flaggan - vi avgjorde det.

Det kallas att ta sitt ansvar och bygga förtroende. Jag kallar det för förakt för väljarna! Om vi inte har haft politikerförakt innan så lär det frodas nu. Partierna byter ställningstagande som man byter skjorta. Det blir snart farsartat.

Varför inte välja en annan strategi?
1. Strunta i vad Sverigedemokraterna tycker och rösta efter övertygelse. Om det gör så ont så...
2. Kvitta ut lika många från varje block som Sverigedemokraterna har i antal mandat i Riksdagen så har man neutraliserat dem.
3. Det allra bästa. Acceptera den parlamentariska situationen - folket har valt och så här blev det.

Skall man hålla på så här i fyra år kommer ingen se några skillnader alls mellan de politiska partierna i riksdagen.

Jan Rejdnell

lördag 13 november 2010

Datalagringsdirektivet - en pågående förundersökning


Jag har fått frågan med anledning av Datalagringsdirektivet som Beatrice Ask lagt en lagrådsremiss (Lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpande ändamål – genomförande av direktiv 2006/24/EG) om:

- Vad är det så farligt med att de lagrar uppgifter om när jag varit uppkopplad?


Frågan som den är ställd vittnar om hur lite man vet kring möjligheterna från Staten att kontrollera dig. Expressen har varit inne på temat om vad vad man kan använda uppgifterna till. Man skriver att "Justitieministern vill i en kommande lagrådsremiss att det ska bli lättare att få ut uppgifter från exempelvis nätleverantörer. I dag måste brottet ge fängelse, men i framtiden ska det räcka med böter. I klartext innebär det att även småbrottslingars lagrade trafikdata ska kunna lämnas ut".

Även Mark Klamberg varnar på sin blogg för vad som nu händer. Som så riktigt Mark Klamnberg skriver så pekar han på att "uppgifterna kan lämnas ut till polisen i preventivt syfte, dvs innan brott ens har begåtts" .

Det finns inga krav på att någon är misstänkt för brott eller domstolsbeslut. I klartext innebär det att polisen kan samla information om dig utan ha någon misstanke om att ett brott är begånget. i praktiken är det en pågående förundersökning utan att du egentligen vet om det.

All information som samlas in och gås igenom kan användas som bevismateriel för olika typer av brott som man anser du kan ha begått. Det är upp till åklagaren att bedöma halten i bevisen och åtala eller ej. Eftersom det är ringa brott som hamnar på böter som kan omfattas så är det i praktiken allting - stort som smått - som bedöms.

När FRA-lagstiftningen diskuterades (som rör någonting annat än detta) så fanns kravet om att misstankar om brott inte räckte utan det skulle befinna sig på fängelsestraff om ett år. När man sedan beslutade så var kravet att man skulle vända sig till en särskild domstol för att kunna göra avlyssningen. Detta är som bortblåst i denna lagrådsremiss från regeringen. Här behöver man inte ens gå till domstol - en åklagare kan själv besluta och sedan rapportera till domstol senare. Polisen kan med sex månaders intervaller plocka ut information för att bygga upp olika "case" för att sedan få åklagare att gå till domstol med olika brott. Under tiden vet du ingenting. Staten är enväldig och vem vet hur olika myndigheter samverkar med Polisen.

Så svaret till de som ställer frågan om det är så farligt att man lagrar uppgifter om var och när man varit uppkopplad är som Agneta Berliner skriver i sin blogg:

- Övervakningen (faktisk eller upplevd) leder till att människorna anpassar sina tankar och sina beteenden till dem som staten önskar.


Övervakning leder automatiskt till självcensur. Det visar undersökningar i Tyskland. Om någon kan läsa dina mail och SMS, lyssna på dina samtal utan att du vet om det så kommer du vara försiktigare. När samhället sedan kopplar ihop olika system - i bästa välvilja för att hitta brottslingar och terrorister - så kan man pussla ihop en fullständig bild av dig och dina förehavanden. Vi är blixtsnabbt inne i övervakningssamhället.

Regeringen vill gå ännu längre än EU och vill veta var du sänt dina uppgifter och pratat i telefon. Det är uppenbart att Beatrice Ask går längre än Bodströmsamhället dvs sin föregångare som justitieminister.

Det partier som kallar sig liberala i Riksdagen bara tittar på! Förr kunde man lita på riksdagsledamöter i exempelvis Folkpartiet som tidningsmannen Hans Lindblad som avverkat många år i Riksdagen. Om något var fel rent ideologiskt så sa han det. Struntade i vad partiledningen tyckte och sa. I dag är partiledningens ord lag. De riksdagsledamöter som belönas med uppdrag och nämndplatser är så kallade broilerpolitiker. De startade tidigt och har ingen plattform utanför politiken. Det finns ingen som säger det uppenbara - Datalagringsdirektivet går emot det mest grundläggande liberala - integriteten och att samhället inte skall kontrollera dess medborgare i allt man företar sig och gör. Det fria ordet är endast fritt så inte Staten övervakar det.

Det behövs ett liberalt parti i politiken - Liberaldemokraterna behövs!

Jan Rejdnell

torsdag 11 november 2010

Tant Gredelin, Tant Röd och alla andra övervakare


Nu kommer förslaget om Datalagringsdirektivet.
Alla andra som tvivlat att Sverige skulle sälla sig till skaran med ett fullfjädrat övervakningssamhälle kan nu lägga dessa åt sidan. George Orwell kan slänga sig i väggen.

Det som nu skall sparas enligt Tant Gredelin - Beatrice Ask är så kallade trafikuppgifter. Det innehåller vem som talat, sms:at eller mejlat med vem, när det skedde, vilken utrustning om användes, hur länge kommunikationen pågick och så vidare.
Jo du läste rätt. Och det är trafikoperatörerna som skall fixa det. Det kommer kosta massor av pengar och vi alla kan när som helst få våra uppgifter om kommunikation med andra (utan minsta brottsmisstanke)uppkollade av våra myndigheter.

Här samlar man bevis för att utreda brott. ALLA uppgifter. En bank att ösa ur. Eftersom Beatrice Ask tidigare tyckt att man skall skicka brev hem till folk som kan misstänkas bryta mot lagen - exemplet var att betala för en prostituerad - så är väl nästa steg att polisen använder avlyssning i alla dess former för alla typer av brott - stort som litet. Med vilken rätt har staten rätten att avlyssna och och övervaka vanliga medborgare? Kommer vi vara säkrare i Tant Gredelins samhälle?

Tant Röd dvs Mona Sahlin har lovat att backa upp lagen. Och även de snälla farbröderna inom Alliansen...

Media rapporterar nu över hela linjen om att Tant Gredlin går längre - mycket längre än vad EU kräver. Det man förlorade i FRA tar man igen på Datalagringsdirektivet. Det håller inte med att säga att den som inte har något att dölja inte har något att frukta. Den personliga integriteten går förlorad! Spikarna sätts i för det öppna samhället.

Regeringen vill dessutom lagra uppgifter om var de inblandade befinner sig när kommunikationen avslutas. Myndigheterna vet med andra ord var du är och var du varit.
Det gäller alla typer av brott också. Mindre brott som bara ger böter. Allt skall övervakas. Polisen att kunna begära ut ip-adresser även för brott som endast bestraffas med böter.

Den som får betala notan är vi som ringer, mailar och skickar SMS. Man lägger kostnaderna för övervakningssamhället på operatörerna som är tvungen att ta ut det på konsumenterna. Vi har inget val! Det handlar om stora belopp!

I både Tyskland och Rumänien har författningsdomstolarna underkänt de lagar som stiftats i enlighet med direktivet. Experter har också varnat för risken att lagrade uppgifter läcker ut och missbrukas. Eftersom lagringen skall ske hos operatörerna så kan vi alla se fram mot en svarta-börs-handel där media köper loss uppgifter om tänkbara lagöverträdare eller om en politiker varit i fjällbacken istället för i riksdagen.

Det behövs ett liberalt parti i svensk politik som sätter stopp för all integritetskränkning. All övervakning och onödiga nya lagar som syftar till att misstro individerna. Det är därför Liberaldemokraterna (L) bildas som en frisk ny kraft i svensk politik för att pensionera Tant, Gredelin, Tant Röd och alla oliberala farbröder i Alliansen.

Jan Rejdnell

fredag 5 november 2010

Ändrad asylpolitik och anhörighetsinvandring?


2005 räknade man med cirka 20 000 gömda flyktingar totalt i riket. Officiellt var det runt 10.000 flyktingar. I dagsläget finns det riktigt många människor som inte registrerat sig som asylsökande, men de finns i landet. Fler och fler asylsökande som fått avslag gömmer sig för att slippa avvisning. Under några år har antalet gömda minskat men nu ökar antalet gömda flyktingar igen.

Under 2009 var det ungefär 8 700 som höll sig undan. Det är givetvis mycket färre än för några år sedan men nu har det börjat öka igen. För några år sedan ökade antalet gömda flyktingar för varje dag. Toppåret var 2005 då över 10 000 (20 000 enligt kyrkor och andra organisationer) levde gömda för att hålla sig undan avvisning.
Då kom den tillfälliga asyllag som gjorde att asylsökande som fått avslag kunde ansöka om en ny prövning. Över 30 000 ansökningar kom in och omkring 60 procent av de som sökte fick också stanna i Sverige.
I samband med den lagen och en tid efter minskade antalet gömda. Men nu är det återigen fler och fler som går under jorden.

Debatten har avstannat kring flyktingar som håller sig gömda. Det man diskuterar och har en utredning kring är att kunna ge vård till papperslösa och främst barn skall ha rätt till vård och skola.

Risken är stor med Sverigedemokraterna i Riksdagen, att man ger signaler till polisen att aktivt söka mer efter flyktingar som fått avslag för att utvisa dem.

Vi skall inte glömma försörjningskravsutredningen som 2008 föreslog att Sverige - i likhet med övriga EU-länder - skulle införa ett försörjningskrav som villkor för anhöriginvandring.

Försörjningskravet innebar två saker. För det första ska den som vill få hit sina anhöriga arbeta eller på annat sätt kunna försörja sig själv. För det andra ska han eller hon ha en bostad som är tillräckligt stor för hela familjen. Försörjningskravet tar sikte på anhöriga till tredjelandsmedborgare (dvs. medborgare i land utanför EU, EES och Schweiz) och till statslösa.

Efter häftig intern kritik - främst inom Folkpartiet backade regeringen och främst Moderaterna vad gäller barnundantaget. Regeringen undantog föräldrar till minderåriga barn från försörjningskravet för barnet, liksom för den andra föräldern, vid anhöriginvandring.

Försörjningskravet skulle bli ett villkor för den anhöriginvandring som redan följer av utlänningslagstiftningen. Försörjningskravet innebar att den person som finns i Sverige ska ha tillräckliga medel att klara sin egen försörjning och förfoga över lämplig bostad för sig själv och för den sökande familjemedlemmen för att den sökande ska kunna beviljas uppehållstillstånd.

Från försörjningskravet undantas anhöriga till barn, personer som vistats i Sverige med permanent uppehållstillstånd i fyra år, flyktingar, kvotflyktingar, skyddsbehövande i övrigt som känner välgrundad fruktan för att straffas med döden eller att utsättas för kroppsstraff eller tortyr samt skyddsbehövande i övrigt som behöver skydd på grund av yttre eller inre väpnad konflikt.

Dessutom kan undantag göras om det finns "särskilda skäl". Principen om barnets bästa kan medföra att omständigheter hänförliga till ett barn inte behöver ha samma allvar och tyngd som för vuxna för att undantag ska göras.

Syftet med försörjningskravet är att främja integrationen genom att skapa incitament för arbete, egenförsörjning och bosättning i regioner med förutsättningar för arbete och bostad. Den oplanerade anhöriginvandringen innebär stora påfrestningar för såväl samhället som enskilda, särskilt för barnen. En planerad invandring, med bl.a. ordnad bostad, medför däremot uppenbara fördelar. Förslaget syftar således till att nyanlända ska komma till ett innanförskap och inte till ett utanförskap.

Detta är en risk för asylrättens underminering om för varje flykting som kommer hit utan att ha asylskäl. Alla de serber som kommer hit från ett land i förfall och som är fattiga har inte några jobb eller kan inte försörja sig. De skall med hård tolkning av asylpolitiken skickas tillbaka.

I Svenska Dagbladet kan vi läsa på ledarsidan att i dagsläget finns 24 426 asylärenden som är avgjorda av Migrationsverket. Handläggningstiden är inte den månad som Liberaldemokraterna (L) krävt i Newsmillartikel utan 133 dagar. Av dem har 7329, alltså 30 procent, fått bifall. Frågan är vad som händer med övriga om asyl- och invandringsopolitiken skulle stramas upp. SvD hänvisar till Norge och att man skall bli tydligare i besluten. Det innebär i klartext fler avvisningar.

Signaler finns redan från Migrationsverkets ledning om hur man ser på alla serber som kommer hit.
"- Det är resebyråer med hänsynslösa affärsmän som lurar redan utsatta människor till Sverige, säger Migrationsverkets gd Dan Eliasson (Ölandsbladet 5/10)."
Detta öppnar för en möjlighet för regeringen att utvisa upp till 70 % av asylärendena. Man hänvisar till Norge och pratar om att spara pengar och att bli effektiva.
Obenhörligt leder detta till hårdare tag i asylpolitiken. Anhörighetsinvandringen vill SD stoppa till 90%. Det innebär att om samma principer skulle upphöra att gälla även vid asylpolitiken så blir det ett hårt land att leva i.

Man skickar tillbaka hårt skuldsatta, olyckliga individer till ett land i misär. Man har ingen chans att komma ur sin situation.

Asyl är när ett land beviljat en medborgare från ett annat land skydd mot förföljelse i sitt hemland. När det gäller flyktingskäl har de flesta länderna inom EU liknande regler, baserade på Genèvekonventionen från 1951. Genèvekonventionen definierar begreppet flykting som någon som riskerar förföljelse på grund av sin ras, religion, ursprung eller sina politiska åsikter. Enligt konventionen utgör flyktingskäl grund för att bevilja asyl.

Många länder ger även andra än flyktingar skydd genom det som kallas alternativt skydd eller skydd av humanitära skäl. Alternativt skydd kan till exempel vara att någon flyr från krig. Humanitära skäl beror på den skyddssökande personens direkta situation, som till exempel svår sjukdom. Reglerna kring humanitära skäl kan skilja sig mellan de olika länderna.

Frågan är hur migrationsminister Tobias Billgren och den moderatdominerade regeringen nu bedömer och tolkar de humanitära skälen när SD sitter i Riksdagen?

Jan Rejdnell

Jan Rejdnell

torsdag 28 oktober 2010

När drevet går...


Media tävlar i att dra fram så tvivelaktiga uppgifter om Arkelsten som möjligt. Det är ingen hejd på vilket dåligt omdöme denna nya partisekreterare nu skall beläggas med.

Det sägs också att det är Alliansanhängare som försvarar Arkelsten medan oppositionen slår stenhårt mot nya partisekreteraren och Moderaterna. Därför är jag ganska nöjd över att ha försvarat Bodström och att det är väljarna som kryssade honom som skall avgöra istället för att gruppledarna i Riksdagen skall sitta på ett rum i Riksdagen och bestämma över hans politiska framtid (se tidigare blogg - http://blog.janrejdnell.se/2010/10/bodstrom-ar-vald-av-folket-inte-av.html). Det är besvärande att just Mona Sahlin är den som skall uttala sig om "ett fruktansvärt illa omdöme". Hon om någon har visat prov på omdömeslöshet med hundratalet obetalda p-böter, låta partiet och riksdagen betala för egen konsumtion samt låna pengar av skattebetalarna etc. etc. Mona Sahlin borde istället lägga de mer mänskliga aspekterna i detta sammanhang och inte bidra till att drevet ytterligare dra på. Eller skall vi påminna LO:s ordförande Vanja Lundby-Wedin om sina resor med maken till Italien. Minnet är kort!

Arkelsten må ha gjort fel men knappast några konstigheter. Massor av tjänstemän och politiker har låtit andra betala för sig när de är ute på tjänsteutövning. Fria luncher och hotell, presenter, resor etc. Arkelsten har inte gjort någon hemlighet av resorna utan öppet redovisat det hela. Om journalister skulle ha samma krav på redovisning på sig som de nu begär av riksdagsledamöter och partisekreterare, lär vi inte ha många journalister kvar i tjänst. Ekonomiska journalister blir bjudna på massor av studieresor av bolag runt o i världen. Redaktionen tycker det är Ok att bolagen betalar så slipper tidningen göra det. Och visst skriver man positivt om bolaget efteråt. Och visst har man en och annan semesterdag i samband med denna utlandsresa.

Tjänsten som partisekreterare är tillsatt av Moderaterna - inte av svenska folket. Det är Moderaterna som skall avskeda nya partisekreteraren och inte media eller för den delen svenska folket. Så de krav som ställs på Arkelsten skall också i rimlighetens namn ställas på varje riksdagsledamot.

Min fråga blir - vilka krav skall vi ställa på våra politiker eller för den delen oss själva?

Det är otydligheter i dag beträffande ersättningar till politiker. Partierna bestämmer alldeles för mycket. Folket väljer våra riksdagsledamöter men ledamöterna har ingen makt mot de partier de tillhör.

Att just styra ersättningarna och bidraget till de folkvalda istället för partierna gör att partierna måste vara rädd om sina ledamöter annars tappar de resurser. I dag använder sig partierna av sekreterarna i riksdagen för att göra partiets jobb. En ledamot kan lätt avverka 5-8 politiska sekreterare under en mandatperiod. Ett parti i regeringsställning plockar till och med in den personal som man annars har i partiorganisationen in i departementen och riksdagen. Partiet spar pengar för att istället satsa dessa medel i valrörelsen.

Man dränerar all hjälp till riksdagsledamöterna på detta sätt.
Riksdagsledamöterna har heller inga resurser med jurister som kan skriva förslag till lagtexter. När exempelvis Agneta Berliner och Camilla Lindberg försökte hitta alternativa texter till vad regeringen hade förslagit om FRA - fick man själv hitta informationen och förslagen. Där fick man ingen hjälp från vare sig partiet eller sekreterare.

Det är till och med så att partierna med sekreterare stoppar pressmeddelanden från enskild ledamot om det går på tvärs mot vad partiet tycker. Ledamoten måste då samlat på egna presslistor.

Om riksdagsledamöterna skall återerövra sitt folkvalda ämbete så måste definitivt pengarna styras till varje enskild ledamot så han/hon kan ha en stab på 1-2 sekreterare samt ett oberoende kansli typ Riksdagens Upplysningstjänst RUT som kan hjälpa till med att utforma förslag till lagtexter.

Om vi vill ha riksdagsledamöter av folket istället för ett nytt skrå som arbetar med politik från vaggan till graven, måste vi i rimlighetens namn fråga oss vilka rimliga krav vi skall ställa på våra folkvalda. Ingen är felfri.

Fundera istället över riksdagsledamöternas villkor och arbetssituation.

En riksdagsledamot har ingen reglerad arbetstid. Man jobbar jämt- är i tjänst jämnt eftersom man är förtroendevald. Det betyder också att man inte kan vara på semester under någon tid av mandatperioden - om man ser det strikt! Resor och vad man får dra av är strikt uppställt. Särskild del på skattemyndigheten i Simrishamn granskar allt och det är tvetydiga regler som tjänstemännen i Simrishamn har stor makt. Effekten blir att många ledamöter betalar självklara saker i tjänsten ur egen ficka. Man riskerar inte att hamna i tidningen för ett yrkat avdrag man inte fått igenom.

Riksdagen har pengar för studieresor och regler kring detta. Det är talmannen som beviljar eller avslår olika studieresor om de inte är uppenbart av det som skall göras i tjänsten.

Av alla de motioner som riksdagens ledamöter nu lägger vid allmänna motionstiden så kommer inte en enda att bifallas. Man vädjar i motionstexten och att-satserna till att regeringen skall ta hänsyn till detta och detta samt väva in det. Det är partimotionerna som läggs med skarpa förslag för att manifestera vad partiet står i olika frågor. Det är få som begriper hur riskdagen egentligen fungerar eller rättare sagt inte fungerar. Det mesta avgörs i utskotten och i korridorerna.

Om man inför renodlade personval med ingen inbördes listordning där istället väljaren är tvungen att kryssa en kandidat - då blir Arkelstensdebatten en fråga mellan henne och de väljare som valt henne i Stockholm. Nu är det en slags fråga mellan partiet och media där oppositionen tycker att de har veto.

Bestäm vilka krav vi skall ställa på våra folkvalda. Gör det i förväg istället för att hålla på med detta förnedrande mediadrev. Bestäm om vi skall ha totalt fläckfria politiker (om de nu inte blir oppositionsledare) eller om vi kräver total felfrihet av våra folkvalda.

Jan Rejdnell

onsdag 27 oktober 2010

FRA del 2 - Datalagrinsgdirektivet


Datalagringsdirektivet (Direktiv om lagring av elektronisk data) skall beslutas om i Sverige enligt EU:s direktiv. Det huvudsakliga syftet med trafikdatalagring är trafikanalys och övervakning. Genom att analysera trafikuppgifter kan myndigheter identifiera var en person finns, en persons bekantskap och medlemskap i en grupp. Direktivets skall verka inom området konsumentskydd och telekommunikationer, men i första hand är det en reaktion på inträffade terrordåd i Europa.

Man skall ha lagar om elektroniska data och telefonavlyssning för att jaga terrorister. En upprepning på FRA. Det handlar om djupgående ingrepp i den personliga integriteten och med en lagring av uppgifter med ursäkten - terrorism.

Direktivets verkan medför en skyldighet för telefoni- och internetleverantörer att lagra abonnentinformation i minst sex månader, men högst två år. De telefonidata ska sparas, som är nödvändiga för att visa varifrån, när och till vem en person ringer. Även information om vem som skickar SMS till vem och när detta sker lagras. De internetdata som ska sparas är vilken IP-adress varje abonnent haft vid varje given tidpunkt. Tillhandahållare av e-posttjänster skall också lagra uppgifter om bl.a. avsändare och mottagare av ett e-postmeddelande.

Kritiken har varit förödande. Men svenska riksdagspartier lägger sig för EU.
Svenska integritetsskyddskommittén säger bland annat:

EG:s direktiv om lagring av trafikuppgifter, och den lagstiftning varigenom direktivet genomförs på nationell nivå, kommer i väsentlig mån att försvaga skyddet för den personliga integriteten på ett sätt som kommer att beröra praktiskt taget alla medborgare


Camilla LIndberg och Carl Johan Rehbinder skrev artikel på SvD:s Brännpunkt innan valet och uttrycker sig så här:
I ett samhälle där människor kan yttra sig, kommunicera och ta del av information utan att avlyssnas, censureras eller registreras kan de påverka det politiska livet och ta väl underbyggda beslut. Fungerar inte detta urholkas demokratin som system.

Enligt Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, artikel åtta, anges att "var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens". Denna rättighet sätts ur spel med Datalagringsdirektivet. Eftersom information lagras och kan spåras samt läggas samman så sker en kartläggning och registrering av misstänkta medborgare.

Datalagringsinitiativ skall kunna användas vid misstänkta brott som kan ge mindre än två års fängelse. Här pratar vi om förtal, fildelning, sexuella trakasserier, fildelning etc. Man jämställer avlyssning på internet med avlyssning av telefon vilket öppnar för allehanda småbrott. FRA-butiken är öppen igen! Nu skall myndigheterna jaga information över Internet och telefon för att sätta fast Svensson.

Socialdemokraterna drev igenom datalagringsdirektivet i EU, med Bodström som bidragande arkitekt. Det var det Bodströmsamhället har försökte bygga upp. Regeringen ligger inte långt efter och det man förlorade på FRA-lagstiftningen tar man nu igen på Datalagringsdirektivet. Regeringen vill skriva om lagen så att även uppgifter om personer som begår brott med böter i straffskalan ska lämnas ut. I dagens nummer av SvD har det framkommit att polisen kan få ut uppgifter om vem som har fildelat, men de enda fildelningsbrott som polisen utreder i dag är de stora härvorna som ofta ger fängelser. Men den nya lagstiftningen som föreslås skall varje enskild fildelare kunna jagas. Fildelning sker fortfarande idag i ganska stor omfattning - detta öppnar för att jaga Svensson i Sverige.

Visserligen skall en domstolsprövning ske men Storebrorsamhället har kommit ifatt.

Jan Rejdnell

lördag 23 oktober 2010

Parlamentariska läget närmsta fyra åren


Valet resulterade in en minoritetsregering för Alliansen. Man har drygat ut sitt försprång och parlamentariska sits mot de rödgröna med hela 5,7 %. Mot alla odds sitter Mona Sahlin kvar som oppositionsledare i brist på andra kandidater inom socialdemokratin. Socialdemokratin hamnar som ett 20 procentsparti likt i övriga Europa likt andra socialdemokratiska partier) om de inte snabbt kan hitta sin roll och uppgift i svensk politik. Det finns fortfarande de inom socialdemokratin som tror att de är statsbärande - bah.

Om Sverigedemokraterna spelar sina kort väl kommer de få medial uppmärksamhet utöver vad ingen idag kan förutspå, närmsta fyra åren. Det blir PR-strategernas och den politiska förhandlingskonstens tid de kommande fyra åren. Därför har Reinfeldt satt sin PR-guru i Statsrådsberedningen.

Alliansen kan inte riskera en massa nederlag i kammaren. I kraft av den nya ordningen kring budgeten där man inte splittrar upp besluten i delar, utan tar hela budgeten i sin helhet, stoppar man in alla beslut i budgeten. Allt för att kunna regera. I övriga beslut förhandlar Moderaterna - inte Alliansen - med i första hand Miljöpartiet i andra hand Socialdemokraterna. Det är inte längre Alliansen som förhandlar utan Moderaterna direkt med delar av oppositionen. Övriga Allianspartier är enbart stödpartier och inget mer. Det är en tydlig förskjutning i politiken. Vi har en moderatstyrd regering istället för en Alliansregering idag.

Närmaste fyra åren kommer präglas av rätt mycket handlingsförlamning och politiskt kattrakande. Vardagen kommer att präglas av uppgörelser där inte Sverigedemokraterna finns med på dagordningen. Det kommer att bli fyra förlorade år rent parlamentariskt. Inga tydliga beslut - bara en massa kompromisser - som väljarna förstår allt mindre av.

De finns ett önsketänkande bland de mindre Allianspartierna om att man kommande fyra år kommer att kunna profilera sig mera. Det är önsketänkande. Då spricker regeringen Reinfeldt nr 2. Utspelspolitiken kommer fortsätta för att försvara vart och ett av de mindre partiernas existens. Som ett litet exempel på det behov som finns bland väljarna att se på skillnaderna mellan de olika Allianspartierna är den statistik som finns över de över 100 bloggar som jag själv skrivit inför valet. En blogg sticker ut bland övriga - den som skrevs om skillnaderna mellan Moderaterna och Folkpartiet inför valet. Antalet läsare av just denna blogg är i särklass.

Det är nu den politiska kartan ritas om!

2012 väljer Centerpartiet ny partiledare. Maud Olofsson försöker nu i en desperat kamp hitta möjligheterna att utse sin efterträdare. Centern har gjort ett katastrofval. Sämst av alla partier. En förlust med 6 av 29 mandat - drygt 20 procent - i riksdagen och närmare 17 procent av rösterna i riksdagsvalet. I övriga valen har C förlorat röster och mandat i nära 80 procent av landets kommuner och i alla landsting utom Stockholms län, där det blev oförändrat. Förlusterna, ofta 20-50 procent av rösterna, har medfört att vart fjärde landstingsmandat och ca 20 procent av kommunfullmäktigemandaten i landet har gått förlorade. Man har tappat gamla centerfästen ute i landet medan det gått oväntat bra i Stockholmsområdet. Centern har ökat rösterna på Östermalm betydligt, i Vaxholm med 31 procent, Lidingö 62 procent, och Täby 52 procent. Totalt har Centern ökat riksdagsvalsrösterna i 14 kommuner i Storstockholmsområdet. Det är dessa väljare Maud nu vänder ryggen. Ingen mer liberalism och kontakt med Timbro. Maud är inne på att Andreas Carlgren skall ta över och då spricker Centerpartiet. Man bli 100 år i höst och är ett rikt parti. Nästa val är man utanför Riksdagen - inget varar beständigt.

Även Kristdemokraterna är på väg rakt utför riksdagen. Finns inga hjärtefrågor kvar utan man fungerar bara som ett stödparti till Moderaterna. Inte ens värdekonservatismen har man lyckats förvalta. I valrörelsen blev man omsprungen av Folkpartiet som gjorde fler och mer spektakulära utspel som spelade på rent konservativa värdeomdömen och främlingsfientliga stämningar typ burkaförbud i klassrum etc. Folkpartiet kommer profilera sig mer högerut under mandatperioden för att försvara sin existens i svensk politik. Under hela valrörelsen har Jan Björklund gjort utspel efter utspel som inneburit fler lagar, paragrafer och förordningar för att få en mer rättvis politik. Övervakning av personer och mer kontroller kommer mest från det parti som kallar sig liberalt.

Moderaterna inser att Alliansen lever farligt men kommer inte ödsla krut på Centerpartiet och Kristdemokraterna. Själva kan de inte ta 50 % av väljarna. Det är faktiskt svårare att göra om ett gammalt 100-årigt parti än att starta ett nytt. Hitintills är det bara enfrågepartier som givit sin in på arenan men faktiskt kan ett nytt parti som presenterar en mer omfattande politik och bärs upp av en ideologi få många storstadsväljarna att tänka om.

Miljöpartiet har förskansat sig i den röda fållan. Utan ideologiska rättesnören betyder valet av språkrör allting för Miljöpartiet. När Wetterstrand & Eriksson lägger av i maj på grund av vad stadgarna säger kommer partiet tappa röster och popularitet. Tillsammans med Vänsterpartiet och Socialdemokraterna försöker man pliktskyldigast håla uppe det rödgröna regeringsalternativet. Men för hur länge?

Miljöpartiet vill ha inflytande och helst regera. Liksom socialdemokraterna. Men de har ingen riktig plan och gemensam vision - bara att de vill regera.

Många av de gamla partierna kommer inte ta plats i Riksdagen efter nästa val. Det är de stora partierna som kommer vara kvar. Det behövs en ny politik och nya instrument i politiken.


Det är mot denna bakgrund vi skall se nya partibildningar i svensk politik. Den politiska kartan ritas om. När opinionen kan svänga 16-20 procent på ett halvår så vet man att partier runt 4-8 % inte är självskrivna på den politiska kartan. När 50 % av de väljare som är under 30 år inte uppfattar någon ideologi bland etablerade partier - behövs ett ideologiskt och visionärt parti svensk politik.

Liberaldemokraterna kommer att vara ett renlärigt liberalt parti. Som utgår från grundläggande ideologiska värden och står för frihet och individens rättigheter. Staten skall stå för för främst utbildning och sjukvård men inte lägga sig i stort sett allt annat som nu är fallet. Det är ingen nattväktarstat som förespråkas men individen klarar göra fler egna val än vad samhället i dag tillåter.

Jan Rejdnell

onsdag 20 oktober 2010

Död åt tranfereringssystemen!


I dagens Sverige finns det ett femtiotal olika bidrag inom socialförsäkringssystemet. Alla riktade mot oss som individer och skattebetalare Att hålla reda på alla dessa bidrag och regelverk kring att få ta del av dem kräver byråkrater. Att administrera och betala ut dem rättvist och framförallt se till att ingen fuskar kräver krångliga system. Ta in pengar , hantera, administrera för att sedan slanta ut dem som blir kvar skapar det man kallar för transfereringssystem. Det rör sig om A-kassa (som Staten betalar mest av), barnbidrag och bostadsbidrag till föräldraförsäkringen och socialbidrag. Den som avgör vem som skall få stöd är maggropskänslan hos handläggaren på socialtjänsten. Bråkar du för mycket är det ingen som läser lagen rätt.

Likadant är det inom företagsstöd och näringspolitiken. Varje år tranfereras 29 miljarder ut till olika myndigheter och stöd till näringslivet. De som är smarta och har egen organisation för att söka pengar dvs större företag har större förutsättningar till stöd än mindre.

Till vilken nytta är dessa transfereringssystem uppbyggda. Svaret heter rättvisa och att Staten och samhället vet bäst vad som är bra för individer och näringsliv. Till vilken kostnad?

Om man skall göra upp med alla dessa byråkratiska transfereringssystem måst man införa en ny ganska enkel uppbyggnad som kan upplevas rättvis i detta högskatteland.

Inför Medborgarlön med plattskatt

Medborgarlön är egentligen ingen lön. Istället är det en slags försäkring som innebär att alla medborgare över 18 år erhåller en lika stor summa pengar av staten varje månad. Medborgalönen betalas ut till alla som är myndiga oavsett vilken inkomst eller om man är sjuk. På detta sätt slipper man den i dagsläget förhatliga Försäkringskassan som skall överpröva allt och kalla alla fullt arbetsföra. Medborgarlönen ersätter även alla former av utbetalningar från staten i syfte att hjälpa människor som står utan inkomst. Alla socialbidrag etc. Nivån är låg likt existensminimum och konstruktionen i sig gör att samhället spar miljarder på onödiga byråkratiska system.

Plattskatt innebär att alla människors inkomster skulle beskattas med samma procentsats. Man tar bort progressiviteten i skatteskalan och beskattar allt arbete lika. Medborgarlönen gör att alla får ett skyddsnät.

Plattskatten innebär generellt sänkt skatt. Det kostar massor att administrera skattesystem och hela tiden försöka täppa till alla kryphål. Dessutom ger plattskatt starkare incitament till högre produktivitet och tillväxt än dagens system som inte gör någon rik och där marginalskatterna äter upp inkomstökningar. Grunden är att man skall ha samma marginalskatt oavsett hur mycket man tjänar. Alltså skall man inte drabbas av extrema marginalskatter oavsett om man är rik eller fattig.

Medborgarlön är ju bara en grundtrygghet. Sen tillkommer ju arbetslöshetsförsäkringar och barnbidrag och olika typer av andra skyddssystem och uppmuntran för att exempelvis barn föds.

Detta skulle få fart på ekonomin och få fler svenskar att arbeta mera. Ta bort det mesta av svartjobben. Det finns mycket kvar att slipa på men länder i Europa har redan infört plattskatt. Liberaldemokraterna kommer driva Medborgarlön med plattskatt.

Jan Rejdnell

tisdag 19 oktober 2010

Liberalism av latinets liber, fri


Liberalism är namnet på tanken att individen har en rätt att bestämma över sig själv och sin egendom — endast begränsat av andras lika rättigheter. Det liberala idealet är att staten ska skydda individerna från tvång och våld, och i övrigt låta dem vara helt fria.

Emellertid har allt fler som själv definierar sig själv som liberal höjt rösten för allt fler lagar och förordningar. I senaste valrörelsen har utspel efter utspel från Folkpartiets partiledare gått ut på inskränkningar i individens frihet. Det har varit krav på att föräldrar skall ta sig till klassrummet om barnet busar, förbud mod burka och niqab bland barn och för att inte tala om rätten att snoka i individernas datatrafik. Det går på tvärs mot det klassiskt liberala värderingarna. Ursäkten har hela tiden hetat "socialliberalismen". Med socialiberalismen som ursäkt görs nu alltmer ingrepp i individens frihet. Så vad står den moderna socialiberalismen för?

De liberaler som började hävda att den klassiska liberalismen var otillräcklig och ville ha mer statlig omfördelning och regleringar (som J S Mill eller Adolf Hedin i Sverige) kallades så småningom "socialliberaler" eller – intressant nog – "nyliberaler" för att skilja ut dem från dem som höll fast vid den traditionella liberalismen, som i många läger började kallas "gammelliberalismen".

Socialliberalismen är en gren av liberalismen som utgår ifrån en positiv frihetsdefinition. Med denna frihetsdefinition blir individens frihet beroende av att alla har lika möjligheter och tillgång till positiva rättigheter som skall garanteras av staten, såsom exempelvis utbildning och sjukvård.

Socialliberallismen förespråkar därför en aktiv socialpolitik och en viss aktiv ekonomisk politik från statens sida. Socialliberaler menar också oftast att om marknaden inte fungerar skall staten se till att den gör det, medan många marknadsliberaler ofta anser att statlig inblandning enbart kan försämra läget.

Nu har de som kallar sig för socialliberaler gått alldeles för långt i statliga ingrepp i individens privatliv och helgd. Det finns snart sagt inte något område som inte går att strama upp och skapa fler lagar om. Det finns socialliberaler som anser sig ha rätten att uppfostra unga människor i hur de skall ta ut sin föräldraledighet. När politikerna vet bättre än individerna är det dags att stå upp för och slå fast de viktiga liberala principerna.

I Sverige har vi idag allt fler partier som kallar sig för liberala. I USA har ordet liberal varit ett skällsord och stått för vänster. Att konservativa och socialister har börjat kalla sig liberaler är begripligt. Deras egna ideologier har aldrig riktigt fungerat i ett demokratiskt samhälle.

Det självklara måste sägas till de som kallar sig för liberaler men snarare förirrat sig i utkanterna av socialdemokratin eller nästan alltid slåss för värdekonservativa ståndpunkter med religionen som bas.

Liberalismen är det ursprungliga namnet på tanken om individens rättigheter och marknadens frihet. Den klassiska liberalen menar att människor har rätt att tänka, agera och handla fritt så länge hon inte använder tvång mot andra.

1900-talet blev ett förlorat århundrade för liberalismen - under 2000-talet är det tvärtom. Statens makt växte under 1900-talet genom ideologier som nazism, kommunism, socialism och välfärdsetatism. De liberala idéerna föll i glömska, och i stor enighet byggdes socialstater upp. Men fascismen avslöjades, östkommunismen bröt samman av sig själv. Liberalismen står nu inför en stor uppgift när de västerländska välfärdsstaterna genomlever en ekonomisk och moralisk kris. Liberalismen står nu intellektuellt starkare än någonsin. Liberalismen har gång på gång visat att friheten för individen bara kan bevaras genom begränsade statsmakter.

Sverige har 1.300 lagar och än fler förordningar. För varje ny lag borde Riksdagen åläggas att skrota två gamla. Men partier som kallar sig liberala är med och skapar fler lagar - fler än någonsin. Statens makt växer.

I Sverige var socialliberalismens starkaste ideolog Bertil Ohlin, som förespråkade "fri ekonomi med socialt ansvar", en politik med mindre statlig ekonomisk styrning än socialliberalismen utomlands. Begreppet är därför mer populärt i Sverige än utanför dess gränser.

Det är dags att visa på en friare ekonomi där inte folks privatekonomi till uteslutande del följer räntans utveckling, då nästan alla är skuldsatta och ingen får vara rik. En ekonomi där det inte är Staten som som är tvungen att låna ut pengar när någon skall starta eget.

Ett social ansvar står för att de starka i samhället står upp för de svaga - hur är det då möjligt med en ökande hemlöshet i Sverige 2010?

Vi har blivit förpassade in i medelmåttans värld och det som kallas "mainstream" i Sverige. Detta är socialdemokratin i sitt nötskal. Många som kallar sig socialliberal är mer socialdemokrat än socialliberal.
Som http://www.liberalismen.com skriver om John Stuart Mill - den förste socialliberalen:
"Om individen ska kunna fungera, förstå verkligheten och agera efter egna principer krävs det frihet från stat och kollektiv. Individen måste självständigt få pröva sina krafter, hitta på nya sätt att lösa problem och leva sitt liv. Till varje pris måste vi enligt Mill undvika det "medelmåttans herravälde", där staten tvingar de påhittiga att anpassa sig efter kollektivet."

Det är de individer som bryter med det traditionella och höjer sig över kollektivet som ger oss nya val och möjligheter. Samhället är beroende av dessa individer. Vad få socialliberaler talar om i dag är Mills plädering för rätten att pröva sig fram inom de viktigaste områdena som:
Total yttrandefrihet och religionsfrihet, slopade tullar, fri konkurrens, avskaffad värnplikt, inga statliga skolor, kvinnans lika rättigheter, fri försäljning av alkohol och andra droger. Detta stod den förste socialliberalen för. Tänkvärt för liberala partiledare!

Vi har alltmer morallagar i samhället. Lagar som talar om vad du skall göra och uppträda. Dessa lagar begränsar individens frihet och skapandeförmåga. När alla partiledarna inklusive de som kallar sig för liberala, pläderar för mer makt för medelmåttorna behövs ett nytt socialliberalt parti som är visionärt och talar ideologi och framtid. Det är dags för Liberaldemokraterna (L).


http://www.liberaldemokraterna.com/

måndag 18 oktober 2010

Bodström är vald av folket - inte av gruppledarna


Thomas Bodström har tvingats välja. Familjen eller riksdagsplats. Han valde familjen. Han visste i god tid om förutsättningarna för att bli vald och vet att riksdagsplatsen inte är något jobb i vanlig mening. Det är ett förtroendeuppdrag av folket.

Det ställs många gånger orimliga krav på våra riksdagspolitiker. Inga fortkörningsböter, betalda TV-licenser, alla deklarationer i ordning, inga felsägningar etc. Oavsett vad man anser om Bodström så följer han inte protokollet för hur en broilerpolitiker skall vara och uppträda. Därför såg man hur skadeglädjen lyste igenom i TV-rutan då socialdemokraternas gruppledare Sven-Erik Österberg tyvärr meddelade att gruppledarna i riksdagen suttit och bestämt på ett rum att Bodström nu fick välja. Riksdagsplats eller familj.

Om man inte skall moralisera över "glidaren" Bodström och hans sätt att hantera politiken så är det faktiskt väldigt ärligt det han gjort.

I god tid innan valet talade han om för väljarna att han tänkte vara ett halvår ledig i USA tillsammans med familjen.

Ändå fick han 16 807 personröster och blev personvald. med 10.56% av rösterna. En av de få inom Socialdemokraterna. Väljarna har sagt sitt.

I det läget skall inte några gruppledare för riksdagens politiska partier sitta på ett rum och tala om att väljarna har fel.

Bodström har valt fel taktik då han argumenterat utifrån att riksdagsplatsen är en arbetsplats och att man skall kunna vara ledig med familj etc. Han visste förutsättningarna när han kandiderade. Istället skulle han hänvisat till folkviljan och att väljarna vill ha honom i riksdagen med de förutsättningar han engett. Det hade gått att plocka in en ersättare under aktuella månader. Han har ju ändå knappt varit i riksdagen då han bedrev sin advokatpraktik och skrev böcker. Vari ligger skillnaden? Att han nu är i USA och inte i Sverige ute på uppdrag i en rättssal.

Vi får de politiker som väljarna vill ha och då skall inte gruppledarna och journalister sitta och moralisera.

Riksdagsuppdraget har inga reglerade arbetstider. Man är i tjänst dygnet runt. Är man sjuk under en tid skall ersättare in. Man får inte åka taxi eller andra kommunikationsmedel hur som helst.Man får inte någon semester. Man får inte ha en släkting på sitt övernattningsrum - oavsett om rummet är beläget ute på stan eller i riksdagen. Man måste skilja på de samtal man ringer privat (och betala för dessa) och vilka som rings i tjänsten. Man måste alltid kunna vara tillgänglig för journalister och partifolk per telefon och mail. Man får inte sitta i för många bolagsstyrelser och redovisa vilka aktier man innehar. Avdragsrätten för "representation" är mycket begränsad och därför får riksdagsledamoten betala det mesta som bjuds ur egen ficka.

Det kanske därför vissa knäckar extra med bokskriverier, advokatpraktik etc.

Jan Rejdnell

måndag 11 oktober 2010

Psalmer istället för framtidens skola


Så har då Jan Björklund lagt fram regeringens förslag till ny läroplan för grundskolan. Förslagen är i stort sett bra men har inslag av mer detaljstyrning av ministern. Under söndagen kunde inte Jan Björklund låta bli att peta i det genomarbetade förslag bland remissorgan och lärare som Skolverket sammanställt.

Vad var det då Björklund var tvungen att peta in i all hast?

Jan Björklund påstod att Skolverket inte tydligt markerat Kristendomen i dess historiska kontext. Detta konstaterande kommer efter ett halvår efter det att Skolverket utarbetat förslaget. Timmarna innan kommer plötsligt ministern på att här skall vi knipa poäng.

Fatta att få ett regeringsuppdrag, ägna tusentals timmar och resurser åt ett långtgående förankringsarbete och så slutar Björklund hela processen med att påstå att Skolverket inte markerat Kristendomen tillräckligt. Tiotusentals lärare har lämnat förslag i förankringsprocessen av alla kursplaner. Tusen skolor har varit med som förankringsytor. Ämnesråd, skolformsråd, fackförbund, friskoleföretag, forskare.
Visst har han rätt att lägga till och ha åsikter från regeringen men det kunde gjorts långt innan.

En detalj i en av alla kursplaner för ett enda ämne. Fem rader text. Psalmer skall in. Man måste förklara varför vi har Påsken och Julen för barnen! Dessutom måste kristendomen viktas upp i förhållande till andra religioner. Va? Detta är motsättningen enligt ministern mellan honom själv och Skolverket. Allt för att på bästa nyhetsplats under en söndagsmorgon utan att någon ens får lov att läsa texten. För den kommer på måndagen.

Det är ohederligt och fult gjort. Hur är det möjligt i Sverige 2010?

Ingen redaktion har tagit sig tid att granska och upptäcka att hans utspel är fullständigt tomt. Det finns ingen egentlig motsättning, bara Björklunds behov av att detaljstyra ända ut i klassrummet att det ska sjungas och studeras psalmer. Syftet är mediaplats. Det är ett underbetyg av landets redaktioner och att de köps allt om sägs under helgerna. Världens billigaste knep - stora nyheter presenteras under en helg. Borde vara varning på detta.

Innehållet i det han sa kan tolkas som flört med rent konservativa undertoner och likaså rent främlingsfientliga strömningar skall få sitt. Det kan också viftas bort likt hans förslag om att burka inte skall få förekomma i klassrummen under brinnande valrörelse.

Björklund borde lyft fram visionerna om svensk skola. Världens bästa skola fyllt med IT och ny kunskap istället för att sjunga psalmer.

Jan Rejdnell

Kristendomsundervisningen i skolan


När jag gick i skolan - för en så där en hundra år sedan - började vi varje morgon med psalmbok. Läste Fader vår och fick lära oss det mesta ur Bibeln. Koranen och andra religioner var något exotiskt. Andra religioner var udda. Det var självklart att gå och konfirmeras...

I dag har vi ett annat samhälle. Vi har ingen statreligion. Staten är skild från kyrkan och det är upp till var och en vilken kyrka/samfund man vill tillhöra, om man nu alls vill tillhöra en församling eller religion.

Ändå är lagboken uppbyggd på tio-guds-bud säger vän av ordningen. Jag säger att lagboken inte hängt med i samhällets utveckling. Lagboken skall vara sekulär. Alla religioner ska behandlas lika, alla politiska partier ska behandlas lika, och alla människor ska behandlas lika. Det skall vara likhet inför lagen. Så varför skall kristendomen ha en särställning i svenska skolan som nu Jan Björklund vill?
- För vårt kulturarv och historia, säger tillskyndarna till att vikta kristendomen framför andra religioner i undervisningen för svenska skolan.

Min fråga bli istället varför inte detta då skall ingå i historielektionerna? Jan Björklund vill förklara för barnen varför vi firar påsk och jul. Ni vet det där utanför påskharen, ägg, julskinka och julklappar. Skolan skall förklara för oss - det vi föräldrar har haft som uppgift att hela tiden förklara för våra barn oavsett religion eller icke-religion. Björklund vill ta över!

Jan Björklund vill att lärarna skall lära ut kristendomens grundläggande historia oavsett att lärare på olika platser i landet faktiskt måste anpassa undervisningen för att den ska bli relevant för de elever som är där. Lycka till med viktningen av kristendomen i olika invandrartäta områden i Sverige. Björklund vill skapa polemik kring och ensidigt ta ett krig om sina åsikter trots att Skolverk och lärarkår har gjort väl avvägda ställningstaganden för att alla religioner skall beskrivas i svenska skolan.

http://www.skolverket.se/content/1/c6/01/97/74/Religionskunskap.pdf


Religionslärarna menar att det är minst lika viktigt att lyfta fram sekulariseringens betydelse för att förstå Sverige idag och vår omvärld. Skolverket har lagt fram förslaget sedan i mars med utgångspunkt av vad religionskunskapslärarna framfört. På söndagen innan förslaget kommer från regeringen polemiserar Jan Björklund med Skolverket och vad religionskunskapslärarna sagt utan att lägga fram sitt förslag. Allt för att plocka billiga poäng i debatten och få uppmärksamhet inför hela sitt regeringsförslag på måndagen. Det var så här skolministern framförde nya regler och lagförslag om användandet av burka i undervisningen i landets förskolor och skolor.
Ingen skall påstå annat än att detta är noga genomtänkta förslag och flirtar med folks fördomar och konservativa inställningar. Det är en liberal som gör det.

Självklart är detta ytterligare en flirt med en förväntat islamofob opinion. Liberala partier har lockats till främlingsflirtar i opinionen. Det har skett i Danmark och andra länder. Det är alltid liberaler som skall slå tillbaka mot "Vi och dom" -inte understödja sådan politik.

Jan Rejdnell

torsdag 7 oktober 2010

Vi ska inte ta emot invandrare för att vara snälla!


I brist på idéer om hur man ska lösa problem, händer det att stater tar till det vi förr kallade ”nävrätten” och löser problemen genom mer makt och kontroll. Därför är det typiskt att de enda konkreta förslag på hur man löser integrationsproblemen i Sverige som debatterades under valrörelsen är grovt integritetskränkande. Det pratades mycket om ”hårdare tag” mot invandrarna.

Värst var Sverigedemokraterna. Som liberaler reagerar vi mot den förenklande synen och uppdelningen i Vi och dom som de gör. Enkla lösningar föreslogs som att stänga av all invandring så skulle alla problem lösa sig automatiskt, men enkla lösningar har aldrig fungerat för komplexa problem. Det tragiska var att det inte enbart var Sverigedemokrater som förespråkade hårdare tag. En massa grovt integritetskränkande förslag lades även fram av de andra riksdagspartierna.

Invandrare är speciellt utsatta för den rad av nya integritetskränkande lagar som antagits i Sverige under de sista 10 åren. Det som hamnat i skymundan i debatten om IPRED, FRA och SWIFT-avtalet är att dessa juridiska ”hårdare tag” framför allt riktar sig mot och drabbar invandrare. Det är ju bland dessa som alla lömska terrorister antas gömma sig, och de har kommit för att leva på oss svenska skattebetalare, hävdas det.

Förutom avlyssning och övervakning har många andra galna förslag förts fram av riksdagspartierna under valrörelsen: Här är några av dem: burkaförbud, obligatoriska gynekologiska undersökningar på invandrarflickor, övervakning av suspekta muslimska ungdomar, förbud mot att prata det egna modersmålet i skolan, utvisa folk för lättare brott, tredubbla antal poliser i ”utanförskapsområdena”, utegångsförbud, förbud mot byggande av minareter och för ”stora” moskéer, och sämre föräldraledighetsvillkor för invandrare. Ja till och med förbud mot ”brott mot demokratin” har luftats, vad det nu må vara!

Med sådana ”vänner” behöver man inga Sverigedemokrater…

Vi motsätter oss sådana ”lösningar” på problemen. Vi svarar. Låt vuxna människor själv bestämma hur de klär sig, eller hur de lever sina liv. Det ska inte staten blanda sig in i. Och framför allt: Integration sker mellan människor. Ingen har någonsin integrerats med hjälp av avlyssningsutrustningar och kameror!


Ingen har integrerats med avlyssningsutrustning, kameror eller epost-spionage. Frihet är A och O.


Syndabockar

Historien visar att det är de marginaliserade grupperna som alltid först blir drabbade av överhetens kontrolliver och integritetskränkning. Se bara på hur de makthavande hanterade Liberaler, Socialdemokrater och andra som kämpade för ekonomisk rättvisa och rösträtt under 1900-talets början. De var syndabockar för ett system som löpt amok. Idag är invandrarna, och i synnerhet muslimerna, syndabockarna.

Det är därför nödvändigt att göra upp med en del myter om invandringen, innan vi går igenom våra lösningar.
”Myten om brottsligheten”

Sverigedemokraterna kunde ganska fritt sprida sina myter om invandrarnas ”brottslighet” och ”kriminalitet”. I synnerhet myterna om muslimernas och afrikanernas brottslighet. Det inte konstigt, för de backades ju upp och fick stöd av etablerade partier i debatten. Detta utan att någon egentligen tog debatten MOT Sverigedemokraternas idéer.

Låt oss därför se på fakta. Att brottsligheten är högre bland invandrare än inrikes födda, är oomtvistat. Så är det i Sverige. På samma sätt är brottsligheten högre bland några andra grupper, tex socialbidragstagare och män. Det finns en del sociala faktorer som bidrar till att kriminalitet ökar.

Man kan till exempel se att personer som immigrerat innan de börjat skolan begår betydligt färre brott än de som anlänt i skolåldern upp till de senare tonåren. Den senare gruppen är dessutom den grupp som i störst utsträckning är registrerad för brott. Bland samtliga invandrade är den vanligaste invandringsåldern runt 30. Bland personer födda i Afrika och i Europa exklusive EU-länder är det minst vanligt att man invandrat som barn. Det är 3,5 gånger vanligare att män är misstänkta för brott än kvinnor och vad gäller grövre brott är den skillnaden ännu större. Det är dessutom, som migrationsinfo.se, skriver:

”Personer vars familj har försörjt sig genom socialbidrag hade 2001 6,1 gånger större risk att begå brott än de som inte haft det. Personer med endast förgymnasial utbildning har 5,7 gånger större risk att begå brott än de som har en eftergymnasial utbildning på 3 år eller mer.”

Men det behöver inte vara så här för invandrare.

Om man tittar på statistiken för USA upptäcker man något intressant. Deras brottsstatistik (som grundar sig på vilka som hamnar i fängelse) visar att invandrare från ALLA regioner har en brottslighet som är betydligt lägre än för infödda amerikaner. 3,5% av alla infödda amerikaner mellan 18 och 40 år sitter i fängelse, mot 0,8 av alla utlandsfödda av samma ålder. Utrikes födda har varit överrepresenterade i brottsstatistiken och arbetslösheten under minst ett kvarts sekel och under denna tid har invandringen till Sverige sett mycket olika ut, både när det gäller typ av invandring och från vilka länder invandrarna huvudsakligen kommit ifrån.

Det verkar således troligare, menar forskare, att orsaken till överrepresentationen finns att finna i situationen i Sverige än i invandrarnas nationalitet.
Den sociala situationen

Invandrares sociala situation liknar statistiken för brottsligheten.


År 2008 fick totalt 5,6 % av Sveriges hushåll ekonomiskt bistånd (socialbidrag). Av dessa var 51 % inrikes födda, 49 % utrikes födda hushåll eller hushåll där minst en flykting som kommit till Sverige bor, enligt Migrationsinfo.se. Det är skrämmande höga siffror.

Ersättningsnivåerna är ganska låga och detta gör att utrikes födda oftare lever i relativ fattigdom (vilket är när man lever på mindre än 60 % av medianinkomsten). År 2007 levde 11,2 % av Sveriges befolkning i relativ fattigdom. Uppdelat på födelseland ser vi att bland inrikes födda levde 9 % i relativ fattigdom medan motsvarande siffra för utrikes födda var 23,9 %. Biståndsberoendet är högt, vilket är direkt kopplat till arbetslöshet. 2009 var 56,2 % av alla utrikes födda mellan 15-74 år sysselsatta. Motsvarande siffra för den infödda befolkningen var 66,3 %.

Det skrämmande här är, om man tittar på detaljerna, att fler kvinnor än män är arbetslösa.

Dessutom har bara 45% av de som bott här i Sverige minst 0-4 år arbete. För de som bott här 5-9 år är siffran ca 57%. För de som bott här mer än 20 år är siffran 70%. Statistik från 2005 visar att bland kvinnor födda i Afrika söder om Sahara som varit i Sverige mindre än 4 år innan barnet föds tog 87 % ut föräldrapenning enbart på grundnivå, medan motsvarande siffra för samma grupp som varit i landet 11 år innan barnet föddes var 12 %. Detta kan direkt kopplas till utrikes födda personers ställning på arbetsmarknaden, som generellt sett är svagare än inrikes födda men som stärks ju längre tid man är i Sverige.

Dessutom kan det kopplas till vårt bidragsssystem. Kvinnor med småbarn hamnar med andra ord direkt i bidragsfällan.

Arbetsmarknaden är generellt sett begränsad för invandrare i Sverige och myndigheterna har filosofin att man ska ”ta om hand” och satsar därför mer på att ge bidrag än arbete för nykomlingarna till Sverige. Men detta är inte mycket. Bidragsnivåerna är väldigt låga. Det finns egentligen väldigt få som vill leva på en marginal ständigt utsatt och tvingad att leva på bidrag.

Ju längre man varit i Sverige och kommit in på arbetsmarknaden – ju mer lik den som fötts i Sverige blir vår invandrare i statistiken.


Förorterna


Det är inte en invandrares religion eller kultur som ligger bakom de problem som finns, som Sverigedemokraterna hävdar. Det är socioekonomiska faktorer. Invandrarförorterna, som är så bespottade av Sverigedemokraterna och deras stödtrupper i riksdagspartierna, vill vi försvara.

I verkligheten är det väldigt få av alla invandrare som bor i så kallade invandrarområden.

Om man tittar på internationella exempel, från t.ex. USA, ser man att det faktiskt kan fungera riktigt bra när invandrare från ungefär samma grupper bor i samma område. Etnisk enklav, kallas det ibland, och det är inte automatiskt något negativt. Tvärtom kan etniska enklaver påverka positivt i möjligheten att få jobb om man utnyttjar de nätverk som finns bland invandrare i enklaverna. Som exempel kan t.ex det som kallas Chinatown i städer som New York och San Francisco tjäna. Det finns en koncentration av fler invandrare i Storstadsregionerna men också en högre andel företagare och mer sysselsatta i Storstäderna. Får man inte rätt förutsättningar från samhället att klara sig så får man lita till egna nätverk.

Somalierna är ett bra exempel. Här i Sverige används somalierna ofta som slagträ i invandrardebatten eftersom 30% av somalierna beräknas ha arbete (enligt tankesmedjan FORES) medan i de delar av USA som man studerat, ca 60% av somalierna har arbete. Dessutom skapar somalierna i USA nya företag, här i Sverige är det få som skapar företag.

Det är samma folk, samma kultur och samma religion men olika mottagande.

Därmed inte sagt att USA gör allt rätt. Tvärtom. Men de visar att det behöver inte vara som i Sverige!

Enligt uppgifter från de som studerat det somaliska exemplet menar att anledningen till succén i USA är enkel. För det första får de jobb, visserligen enklare jobb, och för det andra smittar gruppens struktur av sig på även nykomlingarna i gruppen.

Med andra ord är inte invandrarförorterna något hot, som det så ofta hävdas. Det som är bidragsberoendet som är hotet och svenska samhällets ”ta-hand-om-attityd”!

Kort sagt: Vi vill därför förändra situationen, inte invandringen!



Förändra situationen


Svensk ekonomi, ett ständigt krig om de s.k. begränsade resurserna? Vi mot dem?

Vår strategi för att slå tillbaka främlingsfientlighet står på två ben. Dels stöder den sig på att vi rent ekonomiskt ska få fart på Sverige igen genom att skapa NYA ekonomiska resurser, och dels på att vi, som liberaler, ser varje människa som en värdefull resurs.

Först ekonomin.

Vill vi göra upp med idén att integration, och ekonomi, är ett nollsummespel. Istället för att debattera hur resurser ska fördelas, vill vi skapa nya resurser! Idén är enkel: Sverigedemokraternas valfilm från detta riksdagsval sätter fingret på en del idéer som vi måste göra upp med om vi ska bli av med främlingsfientligheten.

Kommer ni ihåg filmens upplägg?! Det är kamp om de begränsade resurserna i Sverige i filmen. En stackars pensionär med rullator löper i kapp med burkaklädda kvinnor med barnvagn om de få resurser som existerar. Sverigedemokraternas så kallade ”lösning” i filmen är: dra i invandrings nödbromsen. Dvs stoppa invandringen och ge resurserna till pensionärerna istället.

Vi mot dom. Det är klassiskt. Denna ”lösning” är en logisk konsekvens av hur politiken debatteras i Sverige idag.

Alltför ofta beskrivs politik som fördelning, som en kamp ”vi mot dom”. Det hävdas att vi har begränsade resurser som måste fördelas, och har man inte pengar nog så tar man det från en grupp och ger till en annan.

Är man höger säger man att man måste skära ner i socialsektorn för ge till företagarna. Är man vänster vill man ta från företagarna och ge till ”de utsatta”. Är man Sverigedemokrat har man hittat nån annan att stjäla pengar från: invandrarna. Men idén är samma.

Vi vill vända debatten upp och ned och sätta den fråga först, som ofta behandlas sist i debatten: Hur man skapar nya resurser? Och här kommer invandringen in. För om man bara fördelar resurser blir invandringen ett hot, då får måste man ta resurserna av någon annan. Men om man har fokus på att skapa resurser så börjar man märka att man behöver arbetskraft och att därför fler människor behövs, precis som på 50-talet och 60-talet.

Fördelningspolitik leder till en dragkamp mellan människor som slåss om resurserna. Man ser enbart varandra som potentiella motståndare – vi mot dom. Vid resursskapande kan folk från olika grupper samarbeta om de gemensamma målen och invandring ses som något positivt som kan tillföra MER resurser, MER arbetskraft och nya idéer till samhället.

* Vi vill sätta fokus på det som varje företagare vet. Vilket är bäst för ett företag: expansion eller stagnation? Hur skapas en expansion? Jo, genom nya idéer, ny teknik och skapandet av nya marknader. För lite större företag: forskning och utveckling. Intressant nog betyder detta också att mer folk behövs. Utan nyanställningar kan inte företaget expandera och utan de nya idéerna dör förmågan till expansion.

* Vi vill göra det som egentligen alla kommunpolitiker vet att man måste göra. I längden kan man inte fördela bort en kris i en kommun. Man måste locka till sig företag, eller få nya att startas. Man måste satsa på infrastrukturen så företagen lockas dit. Dessutom behövs nya produktiva skattebetalare i kommunen. Varje kommun vet att nyföretagande, god infrastruktur och nya skattebetalare är A och O för att kunna utveckla en kommun.

* Vi vill göra det som egentligen alla politiker vet. Att ju mer man låter en människa vara fri och pröva sina egna vingar, ju lyckligare blir denna människa och ju mer kan denne bidra till att skapa välståndet i samhället. Vi förespråkar individens frihet att själv välja livsvägar och mål. Vi förespråkar storebrors-samhällets avveckling.

Vi förspråkar alla personers lika rättigheter och lika ansvar i Sverige, som svenskar och världsmedborgare.

Detaljstudie: Vad sker här? Är det strid om resurserna till pensionärer och invandrarna?



Vad vi vill ekonomiskt


Vi vill visa att Somaliern i Rosengård, den arbetslöse i Hällefors, sjukpensionären i Stockholm och företagaren på Gotland har gemensamma intressen.

Det handlar om jobb för att skapa deltagande, försörjning, egenmakt och nya resurser till Sverige.


Vi vill göra upp med fördelningslogiken.

Ska vi göra upp med Sverigedemokraternas idéer måste vi tänka annorlunda än de.

Ekonomi handlar om att skapa nya resurser. Genom teknik och vetenskap, genom nya idéer, genom att öka och bredda skatteunderlaget.

Om vi skulle följa en nej-sägar-politik och sätta stopp för all invandring som SD och dess väljare förespråkar löser vi ingenting. Vi skapar bara mer problem och mer motsättningar. Om vi istället radikalt förändrar de förutsättningar som tilldelas våra invandrare som kommer till Sverige, så uppstår en ökat dynamik i samhället, inte minst ekonomiskt.

I denna artikel koncentrerar vi oss på hur vi med ekonomiska förslag kan stödja integrationen, men givetvis är den generella ekonomiska politiken viktigast: frihet, företagsamhet, ny teknik och skapandet av nya resurser.

Den första frågan som ställs av den invandrare som mödosamt tagit sig till Sverige är – Hur kan jag få tag på ett jobb? Hitta en inkomst så man kan försörja sig. Istället sätts olika program och handläggningsrutiner in. Schemalagd undervisning istället för att lära sig sig svenska på en arbetsplats där man samtidigt får tjäna pengar och skapa värdefulla kontakter med andra. Den stela arbetsmarknaden med höga ingångslöner stoppar effektivt invandrare och ungdomar från att skaffa ett jobb. Höga ingångslöner med låg lönespridning konserverar arbetsmarknaden och gör att människor stannar i en anställning som de egentligen vill lämna för ett annat jobb. Arbetsrätten måste ändras för att talet om ”utanförskap” kan upphöra.

Det är politikerna själva och arbetsmarknadens parter som genom stelbenta regler skapat konstlade ”utanförskap”. Ett lärlingssystem för invandrare som snabbt vill komma in på arbetsmarknaden underlättar också förutsättningarna att snabbt lära sig språket och förstå såväl synliga som osynliga regler i Sverige.

Invandrare startar i genomsnitt fler företag än infödda svenskar. Därtill anställs fler personer i de företag som startats av invandrare än andra företag. De företag som startas har dessutom en klart större överlevnadsgrad än andra företag som startas i Sverige. Många av dessa företag är mer inriktade på en global marknad. Handelsutbytet mellan Sverige och det land som många invandrare kommer från påverkas mycket gynnsamt.

Nästan all typ av hjälp och stöd till företag som arbetar med export-import sker mot större företag i Sverige. Sverige måste ställa om till en annan struktur och mer hjälpa mindre företag som förbättrar Sveriges handelsutbyte.

I dag drivs över 70 000 svenska företag av första eller andra generationens invandrare. Dessa företag ger jobb åt mer än 250 000 personer! Det skulle kunna vara mångdubbelt fler företag om mikrolån och avdragsrätt i deklarationen för privatpersoner som vill investera i onoterade bolag infördes.

Vår integrationspolitik

Den andra grunden vi står på är att vi byter fokus för intergrationspolitiken. Vi vill sluta se på invandrarna som ”en svag grupp”. Invandringen är en resurs, varje människa är en resurs!

* Varje invandrare – en resurs.

Vi ska inte ta emot invandrare till Sverige för att vara ”snälla”. Vi ska ta emot dem, och deras familjer, av samma orsak som Amerika en gång i tiden tog emot invandrare från Sverige: för att var människa är en värdefull resurs, om bara de tillåts vara det.

* Konkurrensutsätt socialkontoren:

Om staten betalar ut bonus för varje lyckat fall till dem som driver socialkontor, det blir lönsamt och delta i arbetet med att få människor och gå från socialbidrag till egen försörjning. Är det lönsamt och få någon i arbete så blir det drivkrafter för socialkontoren att skaffa sig kunskap om vad som är bäst utbildning för bättre möjligheter till arbete. Detta är den utveckling som Arbetsförmedlingen nu är satt under. Det gick inte att en arbetskraftsförmedlare i snitt förmedlade 1-2 per månad. Det är resultatet som räknas ingenting annat.

* Startskott

Ge varje flykting/invandrare en summa pengar i handen som skall räcka till en start i nya landet – inte en mediantid på sju år som i dag för att få det första jobbet. Hälften ordnar egen bostad redan i dag. Istället för rekvisitioner för möbler och husgeråd får man ett startskott. Den som klarat att bryta upp med sina rötter och ursprung för att ta sig till ett nytt land har en stark initiativkraft och vilja att ordna sitt nya liv. Statistiken talar också sitt tydliga språk att i genomsnitt tar det också sju år tills en flykting också lämnar landet. Vi skiljer inte på flyktingar och invandrare i debatten och insatserna som görs från samhället.

* Coacher och mentorer

Utse en coach som talar språket som den invandrade flyktingen/invandraren har. Coachen blir kontakten för att bygga nätverk, tips om bostad och försörjning. Koppla coachen till Socialförvaltningen. Vi vill också vi skapa ett kommunalt system av mentorer. Idén är att flyktingen/invandraren ska få en ”svensk” kontaktperson eller kontaktfamilj. Med svensk menar vi att personen eller familjen måste vara född och/eller uppvuxen i Sverige. Idén är att underlätta kontakten med folk utanför den egna kulturella kretsen och hjälpa nykomlingen med språket. Integration kan inte lagstiftas fram, eller enbart överlåtas på våra myndigheter. Alla i samhället vill och skall hjälpas åt.

* Max sex månaders handläggning

Max sex månaders handläggning för asylärenden och om man får stanna med uppehållstillstånd i landet. Beslut om Permanent uppehållstillstånd skall inte behöva ta år i handläggning för beslut. Inför en bonus – likt Bolagsverket gjorde när det hade långa handläggningstider – till att handläggare kan korta tiden för handläggningen av ärenden på Migrationsverket.

* Mikrolån för start av egen verksamhet

Om en invandrare vill starta ett företag eller verksamhet skall ett mikrolån kunna handläggas på en bank. Banken bedömer möjligheterna. Alternativt lyfts en del av risken bort genom att en privatperson samtidigt satsar pengar i verksamheten. Man delar då risken. Detta lyfter in invandrargrupper i det kapitalmarknadssystem som Sverige har idag. Annars lever allt fler utanför detta system i ett alternativt system som byggs upp i den egna etniska enklaven. Integration med andra företagare blir mycket svår.

* Utbildning

Anpassa och erbjud utbildning som är relevant för ungdomar och invandrare så man snabbt kan ta sig in på arbetsmarkanden. Det handlar om lärlingsanställningar och vissa skattesubventionerade områden typ RUT- och ROT-jobb. Vi vill dessutom förändra och utveckla SFI och individanpassa det. Språket är nyckeln till frihet och utveckling.

* Högutbildade invandrare

Generellt sätt har utrikes födda något lägre utbildningsnivå än inrikes födda. Däremot finns det fler högutbildade med eftergymnasial utbildning på minst tre år bland de utrikes födda. Var tredje invandrare har en sådan utbildning och detta är en resurs som Sverige tillförs, utan att det kostat den svenska staten en krona. Att fortsätta som nu, då dessa högutbildade människors kunskaper inte tas tillvara, är ett gigantiskt resursslöseri och former måste skapas för hur denna resurs ska tillvaratas på bästa sätt.

* Lika rättigheter och lika skyldigheter

Invandrare ska ha samma rättigheter och skyldigheter som alla andra människor i Sverige. Vill muslimer bygga moskéer med höga minareter ska de givetvis ha samma rätt att göra det som kristna har att bygga höga kyrkotorn, om de vill.

Vi är däremot helt emot prov eller kurser i ”svenska värderingar”.

De enda svenska värderingar som invånare i Sverige har att rätta sig efter är de som står inskrivna i Svea rikes lag. Visst finns det historiska traditioner i Sverige som brukas eller firas av många i befolkningen – dans runt midsommarstång, luciatåg, viftande med röda flaggor den 1 maj, jubelfylla på jobbets julfest, dumblängande på främlingar, nakna flickor på väggen i bilverkstan för att nämna några exempel – men ingen historisk smak och livsstil ska anses finare än andra.

Det moderna Sverige ska byggas med sekulariserad lag, och följsamhet av denna lag är det enda det offentliga har att kräva av invånaren.

Våra demokratiska värderingar står inskrivna i grundlagen, rättsordningen, miljöbalken, familjerätten och andra kapitel av lagboken. Vi får inte gå till ett smörgåsbord av nationalromantik och folkhemsnostalgi för att finna våra centrala värderingar.
Till slut

För att lösa integrationsproblemen, och för att bekämpa Sverigedemokraternas främlingsfientlighet, behövs lösningar som inte är ”vänster” eller ”höger”.

Det behövs varken mer bidrag eller mer integritetskränkande förslag. Det behövs äkta liberala lösningar. Det behövs frihet, medmänsklighet och samhörighet.

Vår politik bygger på människans värde och rätt.

Vi hävdar allas frihet, samhörighet och lika rätt i samhället. Vår idé om hur vi löser integrationsproblemen är att var människa ska ha rätt att leva fritt som hon eller han själv vill, efter sitt eget huvud, enligt sina egna drömmar, så länge de inte inkräktar på andras rätt att göra samma sak.

Vi vill lyfta integreringsdebatten genom att ta denna strid för människors frihet, mot vänsterns idé om att stat och överhet vet bättre än oss, hur vi lever våra egna liv. Vi vill ta striden för var människas frihet att leva som hon eller han själv vill mot högerns moralkonservatism och kontrolliver.

Och vi hävdar människans rätt, som svensk och världsmedborgare, mot Sverigedemokraternas ”aja baja-fingrande”.

Alla mänskliga relationer ska grundas på ömsesidig frivillighet. Om folk får ordna sina liv själva, efter eget huvud och hjärta. Då blir det vanligen bäst.

/Av: Alexander Bard, Michael Gajditza, Torbjörn Jerlerup och Jan Rejdnell, fyra av grundarna till Projekt Liberaldemokraterna