fredag 12 mars 2010

Parlamentarismen vinner när Riksdagen bestämmer



Den 11 mars röstade riksdagen igenom ett erkännande av folkmordet 1915 i östra Turkiet.

Det har från utrikesministern och Allianspartiernas officiella linje hävdats att det är inte bra om riksdagen tar ställning till Folkmord dvs politiserar historiska händelser. Egentligen är det en kamp om vem som skall bestämma utrikespolitiken. Av skäl som jag ej kan gå in på här (läs istället blogg av Ulf Schyldt som klargör) finns historiska skäl till att utrikespolitiken ligger hos regeringen.
All utrikespolitik handlar om att ställning till historiska händelser, folkgrupper som ställs mot varandra etc.

Carl Bildt hävdar att riksdagen inte skall ta ställning till ett Folkmord. Vem skall då fördöma ett Folkmord? Enbart historikerna? Varför har vi tribunaler och hur sätts dessa samman - jo genom politiska beslut. Det är vederlagt att Folkmordet har ägt rum och vem som står som ansvarig. Det vore istället ärligare att prata om förlorade handelsinkomster och försöken att få in Turkiet i EU.

Tio EU-länder - nu 11 st. Har genom sina PARLAMENT - röstat om att erkänna Folkmordet. Ytterligare 10 länders parlament har också gjort det. USA har i kongressen tagit ställning för ett erkännande. Så vad är Carls Bildts alternativ till att erkänna ett Folkmord? Europaparlamentet har röstat om det och FN har satt upp vad som gäller för vad som är Folkmord.

Frågan bör istället ställas - vem skall bestämma ett lands utrikespolitik?

Ulf Schyldt skriver i sin blogg;

Enligt grundlagen ska riksdagen stifta lagar – det vill säga att det är i riksdagen som majoriteter byggs. Om majoriteten faktiskt anser att massakrerna 1915 var ett folkmord, så bör rimligen det och ingenting annat vara Sveriges utrikespolitiska linje. Omröstning den 11 mars bör inte betraktas som en förlust för regeringen, utan en liten seger för parlamentarismen.


Med ett renodlat personvalssystem måste regeringen söka majoriteter i riksdagen istället för att slå en knut till på partipiskan. Det främjar demokratin och parlamentarismen. Gårdagens omröstning understryker ytterligare frågan om renodlade personval. Igår skrev media att man gick emot regeringen. Det var en motion inte en proposition. Den dagen riksdagen överlämnar alla beslut till regeringen - den dagen behöver vi inga självständiga riksdagsledamöter. Då behövs bara ett transportkompani med en partiledning och partisekreterare. Den dagen är parlamentarismen död. Vi är tyvärr på väg åt fel håll.

Det är dags att bryta upp partiledningarnas nästintill oinskränkta makt över riksdagsledamöterna och processen i riksdagen. Knyt partibidraget till de valda riksdagsledamöterna så får man förhandla om vad som riksdagen skall besluta istället för att berätta vad partilinjen är.

Jan Rejdnell

1 kommentar:

  1. Blir alltmer negativ till Carl Bildts syn på utrikespolitiken. Han är sig själv nog, gillar inte att bli motsagd. Och jag misstänker alltmer att han kan ha underliggande motiv ibland, som inte är helt rena.

    Och framför allt. Riksdagens makt måste stärkas i förhållande till både regering och partiernas ledningar. Dvs ett mera renodlat personval. Jagh ser att vi är inne på samma linje där. Se till att du får fler läsare till din blogg, så möjligheterna till bredare debatt ökar.

    SvaraRadera