lördag 27 mars 2010

Samhällets sämst ställda - de hemlösa


För några år sedan engagerade jag mig i de hemlösas situation i Västerås. Jag såg allt fler hemlösa i city och med en tilltagande svans av unga människor som vill komma åt tabletter och droger som följer hemlösheten. Den dåvarande majoriteten satte upp barackliknande små hus i villaområden och tyckte att borgarklassen kunde se lite av samhällets skuggsida. Man lämpade över ansvaret för boendet till grannarna. Socialtjänstpatrullen kom på besök 10 minuter en gång per dygn. Alla "kompisar" drogs till barackerna och sedan var det fest. Grannarna fick stå ut med att låna telefonen, pengar etc. hela tiden. Det berodde på att många av de som erbjöds eget boende i barackerna inte var mogna till att ta steget till eget boende. Sedan skall vi inte glömma den "morbida turism" med folk som i bilar kröp utanför för att titta på "eländet". Små getton i Västerås...

Jag och några till tog debatten och socialdemokraterna förlorade på alla plan. Fel tänkt, fel gjort och utan någon plan. I valrörelsens slutskede kalkylerade Alliansen av den strategi jag och några till inom en stiftelse för hemlösa hade formulerat. Förväntan var stor på Alliansens politiker men det grusades snabbt. Här fanns inget patos, ingen känsla för de hemlösa - bara ett nödvändigt ont. Ansvarig politiker - ordförande i Individ- och Familjenämnden - erkände att hon tittade bort då hon såg hemlösa på stan.

I senaste numret av Situation Stockholm finns ett tema om de hemlösa i Västerås. Den relativt nybildade Stadsmissionen har en verksamhet, ett härbärge, under dagtid. Ansvarige Ronald Henriksson säger som det är;
- "Kommunen har ingen ambitionsnivå över huvudtaget annat än att hålla de hemlösa undan allmän åsyn"
Hur många hemlösa?
- "Om man frågar en kommunpolitiker säger han väl 47 ungefär. Jag tror att de hemlösa är cirka 300, definitivt 300 om man räknar med de papperslösa."

Med att organisera om och påstå bättre insatser för hemlösa lyckades ordföranden i Individ- och Familjenämnden Ragnhild Källberg, Folkpartist, med konststycket att minska antalet härbergesgplatser, skära i budgeten för hemlösa och stänga ett fungerande boende för hemlösa (Eskadern) där det inte fanns krav på drogfrihet för att bo. Kvarvarande boende skickade hon till grannkommuner utan att berätta för politikerna där. Dessa hemlösa är nu tillbaka i Västerås boende i parkeringhusen. Finns det ord för politiker som säger en sak men som sedan gör motsatsen? De kan i vart fall inte kalla sig för socialliberala!

Housing first

Nu har ett begrepp tagit form - Housing first.
Självklart har ansvariga politiker lärt sig uttala detta utländska ord utan att förstå dess innebörd. Alla hemslösa skall få en dörr att stänga om sig. Varför stänger man då ned en verksamhet som innebär just "Housing First"? Dimridåer och svek mot de sämst ställda i samhället - de hemlösa.

Nu skall den hemlöse för en lägenhet först och sedan ta itu med problemen. Eftersom de allra flesta hemslösa har drogberoende innebär det enorma insatser från samhällets sida om inte grannarna skall få ta hand om massor av problem och störningar. Grannar är inte utbildade i att ta hand om människor i kris, människor med drogproblem, människor som mår psykiskt dåligt. Det behövs hjälp till självhjälp först av allt. Träningsboende och en chans att ta hand om sitt liv - få struktur i sin vardag och självförtroende. Här behövs inte bara frivilliginsatser utan professionell hjälp.

"Housing first" är hitintills bara ett modeord. Om det skall lyckas måste vi byta ut ansvariga politiker inom det sociala området, i vart fall i Västerås. Ersätta dem med engagerade politiker som brinner för att hjälpa de som har det svårast i samhället.
Vi måste ordna (bygga) boenden för de hemlösa som inte frestar på grannars tålamod och sätta till rejäla sociala insatser.

Eget engagemang
Det var många som frågade mig vad jag vann på att engagera mig så osjälviskt för hemlösa (jag fick ta en del smällar i media) som arbetar med eget företag och utveckla företag. Folk fick det inte att gå ihop. Mitt svar var enkelt. Om inte starka individer som har ett dräglig liv kan ställa upp som medmänniska och resurser för de som har det allra sämst i livet - då har vi ett samhälle i förfall. Då har vi ett kallt och egoistiskt samhälle. Det är varje persons plikt.
De som inte köpte det argumentet frågade jag om de aldrig kunde hamna i samma situation själva? Vid en skilsmässa eller om man blev av med jobbet? Det var otänkbar tanke för många. De där hemlösa hade det gått snett från början för i livet ansågs det. När exemplen radades upp om motsatsen så blev det för nära - alltför nära. Konversationen tog snabbt slut.

Vi vill inte se hemlösa - det är jobbigt. Kan inte samhället ta hand om dem frågar många? Mitt svar som alltid är att vända sig till ansvariga politiker. Det är de som har ansvaret. I Västerås satsas miljoner på att "Värna Västerås". Vi skall ha en trygg miljö. det är bra. När jag frågar ansvariga vid "Värna Västerås" är stadens brottsförebyggande råd om statistik blir svaret att några få hundra personer står för över 60 % av alla småbrott i staden. Jag frågor om hur många av dessa brott som de hemlösa är delaktiga i för att finansiera sitt drogberoende? Ansvarig person tittar sig omkring och berättar sedan med låg röst;
- Över 60 procent.

Detta talas det lågt om för då blir allmänheten ännu mer negativ till hemlösa. Säkert kommer en pigg Sverigedemokrat och pratar om deportering av hemlösa till Norrlands inland. Men så här är verkligheten. Därför har ansvariga politiker än större ansvar att lösa hemlösheten!

Hjälpa en hemlös = inga droger

Nästan alla ansvariga politiker har inställningen att om man skall hjälpa en hemlös tillbaka in i värmen igen så måste de vara drogfria. Därmed har man gett upp hoppet om 90 procent av de hemlösa. Inte givit dem en chans att komma tillbaka. Drogfriheten skall de tydligen klara av själva. Det behövs lågtröskelboenden men med strategi att successivt ta sig ur sina droger om motivationen finns. Det går aldrig att tvinga människor till något de inte själva vill.

det behövs en rejäl debatt om hemlösheten - vad tycker du?

5 kommentarer:

  1. Ja det behövs debatt och diskussion om hemlöshet. Din artikel är mycket klarsynt. Det behövs både lågtröskelboenden och även riktiga behandlingshem med strikt drogfrihet för den som kommit såpass långt att hon behöver det. Man kan inte bara sätta upp hinder. Det finns gott om hinder ändå i samhällsbyråkratin och dessa människor har inte tålamod och färdigheter att klara särskilt många hinder. Man måste kunna möta varje person där hon befinner sig.

    Få människor är så omtänksamma som du är. Istället ser man oftast mer av egoism - Not in my backyard. Man kan lura sig att tro att många människor stöder politik för rättvisa, men många gör de bara när rättvisan och solidariteten är riktad i egen favör.

    Varje steg i motsatt riktning smittar däremot också av sig, det är jag övertygad om. Bra Jan!

    SvaraRadera
  2. Skönt att någon vågar betona vad som bör ingå i prefixet "social-" i ordet socialliberalism.
    ... Och att det behövs realism i detta. Visst är det eftersträvansvärt med drogfrihet. Men folk måste ha ngn stans ta vägen på vägen dit också.
    Man måste se människan. Även den som hamnat i problem.
    Hårda tag och batongen hjälper inte (inte här heller), vad än Johan Pehrson tror - om han ens tror det. Jag vet inte vad som driver honom, och hans gelikar.

    SvaraRadera
  3. Testa en politiker som står på någon av valets listor i höst! Fråga honom/henne vad som är receptet mot hemlöshet och vad det får kosta.
    Skala av att svammel och du hittar en vilja men man vet inte hur. Det får inte kosta något.
    Varje hemlös kostar ca 1 miljon kronor om året. Då har jag inte räknat in alla skador som försäkringsbolagen betalar ut. En sammantagen nota per hemlös hamnar säkert på ca 2 miljoner per år. Snart blir det Staten får får ansvaret för hemlösa. Kommunerna skickar "problemet" på varandra i dag.

    SvaraRadera
  4. Min respekt för dig ökar för varje inlägg jag läser av dig. Länkar till dig i mitt inlägg igår.
    http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2010/03/det-ar-olika-saker-som-driver-vart.html

    SvaraRadera
  5. Jag läste ditt charmanta inlägg på din blogg - jag rodnar.

    SvaraRadera