lördag 17 april 2010

Reformera det svenska valsystemet


Denna artikel är publicerad på Newsmill

Antalet riksdagsvalkretsar är i dag 29 till antalet och följer de hundratalet år gamla länsgränserna. Länen som regionindelning är på väg att försvinna. Samhället ser annorlunda ut i dag än då länsgränserna drogs upp. Med ett ökat personvalsinslag i valsystemet måste valkretsarnas storlek ändras och bli många fler för att ett personval värt namnet skall kunna fungera. Om man inför enmansvalkretsar som valssystem likt Storbritannien krävs cirka 250 valkretsar. Storstäderna får mindre valkretsar men områden med mindre befolkningsunderlag får ännu större geografiska områden att övertyga väljarmässigt. Skillnaden mellan storstad och land blir mycket stor. Varje valkrets får ett röstunderlag på cirka 27 000 väljare som skall välja en kandidat. I praktiken införs då en tvåpartistat i Sverige. Blocken blir permanentade i svensk politik.

För ett förstärkt personvalsinslag - sänkt eller avskaffad spärr - är moderaterna, folkpartiet, centern och miljöpartiet. Alla fyra vill helst helt ta bort spärren. Men kristdemokraterna, socialdemokraterna och vänsterpartiet säger nej. Vänsterpartiet vill avskaffa personvalet. Eftersom partierna vill vara eniga om grundlagsändringar så lyckades man endast komma överens om att sänka personvalsspärren till Riksdagen till 5 procent.

Eftersom Socialdemokraterna inte egentligen önskar mer personvalsinslag så målar de bilden av att ett personvalssystem som kräver tydliga majoriteter. Någon sådan kritik hörde man aldrig under alla de år som socialdemokraterna satt som minoritetsregering och styrde landet. Det är en myt att de krävs tydliga majoriteter för att kunna införa ett renodlat personvalssystem. Allting handlar om att en regering måste förankra sina förslag till beslut. En omständlig process men ack så viktig för demokratin.

Egentligen handlar det om att Riksdagen inte skall fungera som ett transportkompani åt sittande regering. Ledamöterna är valda av folket - det är inte regeringen. Vi har en syn på politiken i Sverige - att det är åsikterna som skall slå igenom i besluten. Men en strikt tolkning behövs då inte ledamöterna i Riksdagen utan det räcker med en handfull politiker från respektive parti som underlag för respektive regering för att styra landet. I dag får vi alltfler politiska broilers och antalet tjänstemän vid departementen sväller betänkligt. Vi får en politikerkår med allt större avstånd till vardagssituationer och väljare. Allt fler medlemmar i partierna fungerar som en kampanjarbetare och får dela på allt färre poster inom kommuner och landsting.

Trots att det krävs mellan 1000 - 2000 personkryss i ett mindre parti för att få kryssa sig förbi kandidater högre upp på partiets riksdagslista, så minskar personkryssandet i Sverige. Kritiken mot det Finska personvalssystemet har främst varit att det skapat en otroligt stark polarisering till röstmagneter, som ofta redan sitter i Riksdagen och som bara ersätts då de slutar. Enda chansen har uppstått då kända personer som idrottsstjärnor ställt upp till val. Med detta som bakgrund har motståndarna orättvist dömt ut allt personvalssystem.

Grunden till kändiskriterierna är de för stora valkretsarna i Finland. Det krävs minimum 5-8000 röster för att uppnå ett personligt mandat i Finland. Inte undra på att det krävs kändisskap för att bli vald.
För att ett renodlat personvalssystem värt namnet skall fungera i Sverige krävs dels många valkretsar men också fler mandat i Riksdagen. Att begränsa antalet mandat i Riksdagen samtidigt som man inför mer personvalsinslag ökar bara på behovet av kändisskap för att kunna bli vald. Dagens 349 ledamöter måste öka till cirka 500 ledamöter. Ta bort politiska politruker och tjänstemän vid departementen och diskutera riksdagsledamöternas roll istället.

Låt partistödet följa ledamoten istället för partiet och var noga med kravställandet på kandidaten för att kunna ställa upp på partiets valsedel. Riksdagsledamoten kan anställa personliga assistenter för att sätta sig in i och bevaka olika områden. Något som i dag hänskjuts till partiledningar och departement.
Det svenska systemet medför att nu allt färre (minskat kryssande) nu får bestämma vilken kandidat som skall skickas till riksdagen. Detta bekymrar inte de som talar sig varm för den representativa demokratin och ej önskar personval. Om 85 procent av de som röstar i nästa val väljer att inte kryssa kandidaten - vad säger vittnar det om? Bara för att man sänker personvalsspärren till 5 procent till nästa val innebär det inte automatiskt att fler väljare kryssar.

För att inte helt tappa ansiktet har vissa socialdemokrater föreslagit att man skulle införa ett kryss till stöd för partiets rangordning. Det skulle göra det ännu svårare att bli uppkryssad. Dessa förslagsställare vill samtidigt återinföra möjligheten att stryka kandidater. Dessa argument skapar bara ytterligare ett argument mot att ha inte ha kvar några spärrar överhuvudtaget.

När partiernas medlemstal faller minskar legitimiteten med ett system där de som i praktiken har monopol på att utse vilka kandidater också är de tar plats i parlamentet. Det är idag några få promille av Sveriges befolkning som egentligen bestämmer vem som skall företräda befolkningen i Sveriges Rikes Riksdag.
Om valdeltagandet sjunker och allt fler bestämmer sig sista veckan vem man skall rösta på eller om man överhuvudtaget skall rösta, måste de etablerade partierna fundera över nya grepp för att väljarna inte helt tappar tron på svenska modellen av demokrati. Det är dags att på allvar debattera ett svensk system med renodlat personvalssystem.

Jan Rejdnell

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar