fredag 30 april 2010

Tobleronepolitik eller politisk smutskastning?


Självklart skall det vara hyfs och stil i politiken utan onödiga personangrepp. När tokiga åsikter uttalas eller när det finns andra bakomliggande åsikter och skäl bakom ställningstagande måste en politisk motståndare peka på avsikterna och tokerierna.

Senaste veckans debatt om Tobleronepolitik med överreaktioner returnerade från socialdemokratin vittnar om bilden av respektive politiska motståndare. Det är en hård strid om makten. Samtidigt har vanligt folk svårt att förstå att samma politiker som pucklar på varandra i debatt efter debatt efteråt kan gå ut och ta ett glas och umgås privat. Politik är svårt i Sverige!

Tobleronepolitik?

Betänk att det var Göran Perssons pojkar som grävde fram alla kvitton som Mona Sahlin glömt att betala för privat i användandet av regeringens kreditkort. En intern maktkamp inom socialdemokratin får inte Allianspolitiker ha åsikter om - Basta. Men så lät det inte när två statsråd fick avgå redan strax efter de klivit på som statsråd på grund av obetalda TV-licenser.

Begreppet Tobleronepolitik är myntat. Mona Sahlin måste stå för vad hon gjort som vilken politiker som helst. Jag tror inte svenska folket har förlåtit henne. Populariteten är i botten för henne som partiledare och en del härstammar från moralen kring Toblerone och skulder hos Kronofogden för obetalda parkeringsböter. Mona Sahlin har ingen gräddfil - svenska väljare kräver massor av svenska politiker i föredöme.

Tobleronedebatten handlar om politikers tilltro. Helt uppenbart finns inte tilltron hos gemene man till Mona Sahlin och det bottnar i det dåliga omdömet för 15 år sedan.
Frågan måste istället formuleras - hur mycket kräver vi av våra politiker? Fantomer som ej trampat snett? Debatten handlar inte om etikett som vissa vill göra gällande!

Erfarna politiker som Mats Odell känner att uttrycket Tobleronepolitik står för något mer än ett dåligt omdöme för 15 år sedan. För honom är det ett tecken på samma oansvarighet för statsfinanserna. Han är uppriktigt upprörd kring överbudspolitiken.

Mats Odell satte fingret på det som svenska folket känner kring Mona Sahlin och Aftonbladet och socialdemokraterna klipper till som en kobra för att försvara sin ledare. Nervositeten är stor och det finns ingen uttänkt kampanj som Aftonbladet tror. Mona Sahlin är fortfarande ett "sänke" för socialdemokratin men det får inte Allianspolitiker tydligen uttala.

Samtidigt är politiken alldeles för allvarlig - Mona Sahlin måste kunna skämta om sin Tobleroneaffär istället för att fortsatt skämmas för den. Ingvar Carlsson blev kallad foten för sin ansiktsform men det vända han på genom kampanjknappar som stödde "foten". Självdistans - frågan är om Mona Sahlin besitter denna egenskap?
Liberati.se har kommenterat detta.

Jan Rejdnell

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar