söndag 26 september 2010

Valanalys - 5,7 %


Riksdagsvalet har efter en vecka slutförts. Frågor kring omval har uppmärksammats i Värmland och på Västkusten. Folkpartiet har överklagat. Väldigt få röster kan putta över riksdagsmajoriteten till Alliansen. Vissa röster har räknats in i Halland som skulle räknats in i Göteborg osv. Valrysaren är tydligen inte över.

Låt oss titta närmare på valresultatet och konsekvenserna för kommande fyra år.

Socialdemokraterna har backat 4,33% från föregående valet, som då var ett katastrofval. S har gjort sitt sämsta Riksdagsval sedan i början på förra seklet. Man är nu ett 30%-igt parti och jämnstort med Moderaterna. De rödgröna som trodde att man skulle hämta upp underläget sista veckan har fått se en utökning av Alliansen till hela 5,7%. Det är en utskopning av de rödgröna. Alliansen är i dag starkare än någonsin jämfört mot de rödgröna.
Anledningen till att Mona Sahlin inte avgick på valnatten var det parlamentariskt oklara läget och att man inte har någon som kan ta upp ledartröjan. Socialdemokraterna gjorde inte egentligen någon valanalys från förra valet utan fortsatte med gänget runt Göran Persson. Extrakongress är utlyst och Mona Sahlin kommer bli en parantes i sossarnas historia. Det vet inte själva vad som kommer efter i dag. Det satsade allt på ett kort för att återta regeringsmakten och förlorade. 51% av LO-kollektivet har röstat rött men resterande 49% har röstat på något annat. Trots detta får alla medlemmar vara med och betala till socialdemokraternas valbudget. Det är dags att bryta loss fackföreningarna från S. Det skulle vara bra för Sverige.

Alltjämt pratar Mona Sahlin om att det bästa vore "majoritetsregring för att slippa kaos". Varför gjorde hon då rycket sista veckan? Det är inte många röster för att Sverige skulle fått en majoritetsregering. Hon visste att de rödgröna skulle förlora - att nu fortsätta surra om majoritetsregering är att i praktiken säga - låt Miljöpartiet komma in i Er regering!

Miljöpartiet har gått upp 2,09 % i valet. Inte så mycket som det förutspåddes i våras då opinonsundersökningarna talade om ett 10%-igt parti. I dag har de 7,34 % och är något större än Folkpartiet. Trots påstådd stor popularitet till Wetterstrand så har ingen sådan effekt märkts av! Trots att många påstått att Wetterstrand egentligen är liberal så har det inte avspeglats i de politiska förslag som hon och andra Miljöpartister lagt fram. Vid sidan av S är Mp det parti som eftersträvar MAKT. Kosta vad det kosta vill. Det var därför man slog ihop sig med S (och sedemera V). Mona förstod att Mp skulle plocka röster från S men det skulle det vara värt eftersom man skulle återfå regeringsmakten. Problemet och barlasten kom att heta Lars Ohly med sitt parti. Avsaknaden av en gemensam plattform insåg väljarna. Det gick inte att plagiera Alliansen från tidigare val och hoppas på det bästa. Avsaknaden av ledarskapet hos Mona Sahlin gled över i ett hopp om Maria Wetterstrand skulle kunna bli statsminister. Så illa var det för de rödgröna ett slag i valrörelsen.

Maria Wetterstrand spelar nu sina sista kort. Hon och det andra språkröret går i pension i maj 2011. Då får de inte vara språkrör längre. Enda chansen att vara med på tåget är att bli minister i Reinfeldts regering. Därför demoniseras nu SD och allt vad de står för. Sverige kommer få en regering som inte kan styra om den är i minoritet. Så är det naturligtvis inte. Reinfeldt spelar lugnt fram kort efter kort. Det kommer bli oppositionen som är tvungna att gå ihop med SD för att fälla regeringen i omröstningarna i Riksdagen. De vet de rödgröna. Men det kommer att ske. För SD kommer anpassa sin politik efter oppositionens förslag. Såväl opposition som regeringen kommer utmålas som att de "stödjer" SD:s linje istället för att det är tvärtom. Ett mediakrig i fyra år. Det kommer inte Sverige må väl av.


Vänsterpartiet har backat 0,24% till 5,6%.
Lars Ohly har slagit mot främst Jan Björklund i debatten och fått stor uppmärksamhet. Frågan är vad som hade hänt då V hade stått utanför samarbetet mellan S och Mp. Hade de tjänat på det eller rentav försvunnit ur Riksdagen. Nu har de hållit ställningarna men till priset av en än större Alliansregering. Lars Ohly har varit Alliansens bästa valarbetare. Många socialdemokrater och mittenväljare har inte velat få in en kommunist i regeringen.

=====

Moderaterna har gjort sitt bästa riksdagsval någonsin. Man har ökat 3,83% till 30,06%.
I kommunerna är man alltjämt ett 24%-igt parti mot socialdemokratins 33%. Moderaterna får nu fler riksdagsplatser och regeringstaburetter. Det blir i praktiken en Moderatstyrd Alliansregering. Fortsätter utvecklingen som den nu gjort under dessa fyra år så har vi ett Alliansparti i nästa valrörelse. Väljarna ser inte så stora skillnader mellan Allianspartierna. Det har inte funnits någon ambition att peka på några skillnader mellan Allianspartierna i denna valrörelse bara samförstånd. Det gynnar alltid den största parten i ett samarbete. Om Allianspartierna skall överleva som självständiga partier måste man fundera om rejält. Att fortsätta som nu innebär att Moderaterna tar hand om allt i nästa val alternativt att man förlorar regeringsmakten till oppositionen efter att några Allianspartier åker ur Riksdagen.

Folkpartiet har fått 7,06 % av rösterna mot föregående valet , som då var ett katastrofval för Folkpartiet med 7,54%. Man har alltså backat en halv procent. Med ny partiledare som innehaft det ämbete som svenskarnas betecknat som det viktigaste vid sidan av ekonomin. Folkpartiet får dessutom betydligt mer röster kommunalt än till riksdagen. Jan Björklund utropar att valet har varit en framgång för att Alliansen vunnit över de rödgröna - exakt likadant som Lars Leijonborg sa förra valet. Det är alltså viktigare med Alliansframgångar än att Folkpartiet går framåt. Som partiledare har man som främsta uppgift att få det egna partiet att gå framåt inte bakåt.
Jan Björklund har under valrörelsen kännetecknats av utspel som kräver nya eller ändrade lagar och regler. Inte att socialförsäkringen slagit ut sjuka personer som lyfts efter valet av Centerpartiet. Har socialliberalismen förflyttats över till att tas över av andra...?

Centerpartiet har backat till 6,56% av rösterna från 7,88%. Man har backat 1,32%. Ett tag talades det om att Centern var på väg ur Riksdagen. C gjorde en uppryckning på slutet av valrörelsen. Liksom Fp har C mer röster i kommunvalet. 7,9%. Färre som röster på Centern i riksdagsvalet än kommunalt. Centern är det parti som har ändrat sin politik allra mest under mandatperioden. Man har inte fått något genomslag att tala om i storstäderna. Valmanskåren har inte hängt med i omprofileringen av partiets politik.

Kristdemokraterna har backat till 5,6%. Lika stora som Vänsterpartiet. Dessa båda partier är mindre än SverigeDemokraterna. KD har tappat cirka 1 % i valet. Mindre än Centern. Det har slagit hårt mot deras riksdagsgrupp. Det troliga är att många Moderater har stödröstat på KD. De var länge farligt nära att åka ur Riksdagen. De har fått lite genomslag för sin politik under denna mandatperiod. Göran Hägglund har haft ett otacksamt departement att hantera och fick klä skott för hur de ändrade reglerna med "utförsäkring" slagit mot cancersjuka mot valrörelsens slutskede. De rödgröna sköt in sig på det svaga kortet - KD - för att försöka få ur det ur Riksdagen.

=====

Slutligen jokern . Sverigedemokraterna. Har tagit 5,7% - lika mycket som avståndet mellan de rödgröna och Allianspartierna. De etablerade partierna försökte länge- länge tiga ihjäl SD. För att på beslutet helt fokusera på dem. Vansinne! En underdog som mycket väl kunde fått både 7-8% av valmanskåren. Man har inte tagit debatten med SD. Bara undertryckt den. SD har vetat om och lanserat sin reklamfilm - som de visste att TV4 skulle stoppa. Allt för att få martyrrollen. Allt de gör handlar om invandringen och stoppa muslimer. Allt annat är kosmetika. Vissa av Allianspartierna fortsätter att försöka begränsa SD genom talet att de inte skall få rum i utskotten i Riksdagen. Helt fel taktik och fel mot demokratin. Media har stor roll i detta också. Såväl Aftonbladet som Expressen vaknade med ett ryck dagarna innan valet och på självaste valdagen.

SD är starka i södra Sverige. Trots att man är nära kontinenten är intoleransen stor i Skåne och Blekinge. Det är ett bevis på en misslyckad politik och att många myter lever kring alla fördelar som en invandrare har. Många invandrargrupper har också sig själva att skylla då man isolerar sig och skapar egna samhällen i det svenska samhället. Det skapar - vi och dom. Information om befintliga regler måste spridas och att man rättar till orättvisor för annars underblåses de invandrarfientliga stämningarna i landet. Alla som röstar på SD är inte rasister men de är kraftigt missnöjda. De som står bakom och byggt upp SD är dock rasister.

Tyvärr märks nu en snabb anpassning till SD som vågmästare i många kommuner. Man tror att SD skall rösta för en Alliansbudget - så även i den stad jag bor Västerås. En del tror att SD har mer gemensamt med vissa Allianspartier. De bedrar sig! Nästa gång kommer de rösta för en rödgrön budget som Allianspartierna får hantera i egen ställning. Att slå ihop sig till ett samlingsstyre är än värre - som en del lokaltidningar pläderar för. Alla partier på en kant och SD på den andra kanten - hoppla. SD blir då inte dubbelt så stora nästa val utan minst tredubbla. Kommunledningar liksom Alliansregeringen får ställa in sig på att regera i minoritet. Förankra besluten och inte köra över ledamöterna i riksdagen eller i kommunfullmäktige. Felet är att det största partiet i Sveriges Riksdag i dag heter "partiledarpartiet" i Riksdagen och "gruppledarpartiet" i fullmäktigeförsamlingarna. När man fattat det så förstår man demokratins villkor i Sverige.

Vi har tre olika partistorlekar i Sverige i dag:
- Två jämstora 30% med Moderater och Socialdemokrater. de vill båda bli större.
- Två på lite mer än 7% med Folkpartiet och Miljöpartiet som landar under i skuggan till de stora.
- Fyra partier som hamnar på 5-6% och hela tiden har hotet över sig att hamna utanför Riksdagen.
Alla dessa utom ett parti är underordnade två block.

För att bryta dödläget måste antingen de gamla partierna radikalt göra om sig och ändra valssystemet till ett personvalssystem (vilket inte S, V eller M vill i dagens läge) eller kommer det ett nytt fräscht parti som är en bättre joker i leken än vad SD står för.

Jan Rejdnell

3 kommentarer:

  1. Vi får se hur mkt jag orkar kommentera.
    Jag har ju f.ö. gjort flera egna analyser, mer el mindre omfattande, på min blogg.
    Betr (s). Om Mona S förmått att få upp farten en vecka tidigare än hon gjorde hade en stor del av tappet kanske stoppats. Men inte allt. Vi hade dock då haft ett jämnare läge mellan blocken än i dag. SD hade troligen ändå kommit in, dock kanske stannat på säg ca 4,5% men blivit än mera av tungan på vågen...
    Men det verkliga problemet för (s) är, förutom förlusten, att det är svårt att se vart (s) går. Striden mellan traditionalister och förnyare är oavgjort, vilket ger partiet en partiell förlamningskänsla.

    Mp chansade på att vinna röster med samarbetet med s. Det gjorde de, men inte så mycket som de hoppades på - och när Sahlin tvangs att ta in vänster på båten, då försvann nog en del av mp:s motivation - och tänkbara röster (även för s). Maria W är ingen (ny-)liberal, men har en del socialliberala drag stundtals och i samarbetet med s+v har de inte kunnat växa ut. Nu efter valet har hon låst sig för mycket i sin attityd gentemot Reinfeld, övertaktiserat eftersom inte Reinfeldt är beredd att ge spec mycket... För det är ju så att det inte är bara s och mp som har makt som högprioriterat mål, det har i högsta grad även Reinfeldts (m). Och han hoppas (tror?) att han klarar sig utan mp om de trilskas.

    Vänsterpartiet kämpade på bra, men det är bara så att kommuniststämpeln sitter kvar trots namnbytet. Speciellt då på Ohly. 85-90% av sv folket vill inte ha en kommunist där. Jonas Sjöstedt skulle nog kännas mera rumsren, och v slipper ju nu också Kalle Larsson. Tyvärr försvann även Alice Åström.

    (Middag, forts följer kanske.)

    SvaraRadera
  2. Det verkar inte som om resten av min kommentar går in. Jag försöker att dela upp den...
    ----------
    Alltså, alla tre rödgröna partier skulle nog lyckats bättre utan formellt samarbete före valet. Men de trodde att de skulle lyckas genom att kopiera alliansens koncept.

    (M) är hungriga och har lyckats med konststycket att marknadsföra sin nykonservatism som välfärdskramande arbetarvänlighet. Hur kan folk vara så godtrogna? Hade alliansen fått absolut majoritet i riksdagen skulle tuppkammen växt än mer, nu hoppas jag de håller tillbaka något... Det är ju absurt att det ska vara konservativa idéer som styr och präglar Sverige! I vart fall för mig som socialliberal. Det är rent vämjeligt att se hur småpartierna anpassar sig till Reinfeldts piska! Jag minns ju hur Per Ahlmark hanterade Bohman på ett helt annorlunda och framgångsrikare sätt! Och Ullsten skötte balansgången bra som statsminister under sitt år också. Sen gick det inte lika bra 79-82.

    Betr (fp). Ett sämre val än katastrofen 2006. Minns ännu Hans Lindblads bitska kommentarer till det valet. Nu försökte Jan Björklund kalla sig socialliberal, men snart sagt allt han gjorde (och som uppmärksammades) motsade detta. En del spelade nog också SD i händerna, tyvärr. På lokalplanet finns nog fler socialliberaler kvar än i riksdagsgruppen, som blivit påfallande profillös. Både Camilla Lindberg och Agneta Berliner åkte ju ut. Båda FRA-motståndare om än med lite olika vinkling i sin liberalism i övrigt. Det sista hoppet verkar vara ute för en socialliberal som hoppats på fp.

    Att (C) över huvud taget klarade spärren är märkligt. Som de har fladdrat. Som gamla tiders bf, som alltid velat och alltid kommer att vela. Först mobbar de ut sina liberaler genom att gå med på FRA-lagen, sedan skrämmer de bort de gamla kärnkraftsmotståndarna genom att lägga sig platt för m+fp. Vem röstade på c denna ggn? Det kan bara ha varit de som inte uppfattat hur c snurrat runt i karusellen.

    SvaraRadera
  3. Alliansen var ett sätt att stoppa Socialdemokratins framfart. Att bryta det statsbärande partiet. Stoppa deras taktik att triangulera motståndarens åsikter - dvs ta över dem efter en tid och kalla det för egen politik. Enda chansen var att bryta tillbaka med en majoritetsregering tänkte S. Därav de rödgröna.
    Största misstaget S har är sin egen politik. Högre skatter = välfärd. Så fel. Vi är mer och mer en del av Europa. Vi lever inte bara i Sverige längre. Våra gränser har inte de murar som S och V vill tro.
    De tre mindre Allianspartierna måste göra något radikalt för att inte bli utplånade till nästa val. Det går inte längre falla i Reinfeldts armar. Idag går Åsa Pettersson hårt åt Folkpartiet på Aftonbladets ledarsida. Fp har öppnat för SD...

    SvaraRadera