tisdag 19 oktober 2010

Liberalism av latinets liber, fri


Liberalism är namnet på tanken att individen har en rätt att bestämma över sig själv och sin egendom — endast begränsat av andras lika rättigheter. Det liberala idealet är att staten ska skydda individerna från tvång och våld, och i övrigt låta dem vara helt fria.

Emellertid har allt fler som själv definierar sig själv som liberal höjt rösten för allt fler lagar och förordningar. I senaste valrörelsen har utspel efter utspel från Folkpartiets partiledare gått ut på inskränkningar i individens frihet. Det har varit krav på att föräldrar skall ta sig till klassrummet om barnet busar, förbud mod burka och niqab bland barn och för att inte tala om rätten att snoka i individernas datatrafik. Det går på tvärs mot det klassiskt liberala värderingarna. Ursäkten har hela tiden hetat "socialliberalismen". Med socialiberalismen som ursäkt görs nu alltmer ingrepp i individens frihet. Så vad står den moderna socialiberalismen för?

De liberaler som började hävda att den klassiska liberalismen var otillräcklig och ville ha mer statlig omfördelning och regleringar (som J S Mill eller Adolf Hedin i Sverige) kallades så småningom "socialliberaler" eller – intressant nog – "nyliberaler" för att skilja ut dem från dem som höll fast vid den traditionella liberalismen, som i många läger började kallas "gammelliberalismen".

Socialliberalismen är en gren av liberalismen som utgår ifrån en positiv frihetsdefinition. Med denna frihetsdefinition blir individens frihet beroende av att alla har lika möjligheter och tillgång till positiva rättigheter som skall garanteras av staten, såsom exempelvis utbildning och sjukvård.

Socialliberallismen förespråkar därför en aktiv socialpolitik och en viss aktiv ekonomisk politik från statens sida. Socialliberaler menar också oftast att om marknaden inte fungerar skall staten se till att den gör det, medan många marknadsliberaler ofta anser att statlig inblandning enbart kan försämra läget.

Nu har de som kallar sig för socialliberaler gått alldeles för långt i statliga ingrepp i individens privatliv och helgd. Det finns snart sagt inte något område som inte går att strama upp och skapa fler lagar om. Det finns socialliberaler som anser sig ha rätten att uppfostra unga människor i hur de skall ta ut sin föräldraledighet. När politikerna vet bättre än individerna är det dags att stå upp för och slå fast de viktiga liberala principerna.

I Sverige har vi idag allt fler partier som kallar sig för liberala. I USA har ordet liberal varit ett skällsord och stått för vänster. Att konservativa och socialister har börjat kalla sig liberaler är begripligt. Deras egna ideologier har aldrig riktigt fungerat i ett demokratiskt samhälle.

Det självklara måste sägas till de som kallar sig för liberaler men snarare förirrat sig i utkanterna av socialdemokratin eller nästan alltid slåss för värdekonservativa ståndpunkter med religionen som bas.

Liberalismen är det ursprungliga namnet på tanken om individens rättigheter och marknadens frihet. Den klassiska liberalen menar att människor har rätt att tänka, agera och handla fritt så länge hon inte använder tvång mot andra.

1900-talet blev ett förlorat århundrade för liberalismen - under 2000-talet är det tvärtom. Statens makt växte under 1900-talet genom ideologier som nazism, kommunism, socialism och välfärdsetatism. De liberala idéerna föll i glömska, och i stor enighet byggdes socialstater upp. Men fascismen avslöjades, östkommunismen bröt samman av sig själv. Liberalismen står nu inför en stor uppgift när de västerländska välfärdsstaterna genomlever en ekonomisk och moralisk kris. Liberalismen står nu intellektuellt starkare än någonsin. Liberalismen har gång på gång visat att friheten för individen bara kan bevaras genom begränsade statsmakter.

Sverige har 1.300 lagar och än fler förordningar. För varje ny lag borde Riksdagen åläggas att skrota två gamla. Men partier som kallar sig liberala är med och skapar fler lagar - fler än någonsin. Statens makt växer.

I Sverige var socialliberalismens starkaste ideolog Bertil Ohlin, som förespråkade "fri ekonomi med socialt ansvar", en politik med mindre statlig ekonomisk styrning än socialliberalismen utomlands. Begreppet är därför mer populärt i Sverige än utanför dess gränser.

Det är dags att visa på en friare ekonomi där inte folks privatekonomi till uteslutande del följer räntans utveckling, då nästan alla är skuldsatta och ingen får vara rik. En ekonomi där det inte är Staten som som är tvungen att låna ut pengar när någon skall starta eget.

Ett social ansvar står för att de starka i samhället står upp för de svaga - hur är det då möjligt med en ökande hemlöshet i Sverige 2010?

Vi har blivit förpassade in i medelmåttans värld och det som kallas "mainstream" i Sverige. Detta är socialdemokratin i sitt nötskal. Många som kallar sig socialliberal är mer socialdemokrat än socialliberal.
Som http://www.liberalismen.com skriver om John Stuart Mill - den förste socialliberalen:
"Om individen ska kunna fungera, förstå verkligheten och agera efter egna principer krävs det frihet från stat och kollektiv. Individen måste självständigt få pröva sina krafter, hitta på nya sätt att lösa problem och leva sitt liv. Till varje pris måste vi enligt Mill undvika det "medelmåttans herravälde", där staten tvingar de påhittiga att anpassa sig efter kollektivet."

Det är de individer som bryter med det traditionella och höjer sig över kollektivet som ger oss nya val och möjligheter. Samhället är beroende av dessa individer. Vad få socialliberaler talar om i dag är Mills plädering för rätten att pröva sig fram inom de viktigaste områdena som:
Total yttrandefrihet och religionsfrihet, slopade tullar, fri konkurrens, avskaffad värnplikt, inga statliga skolor, kvinnans lika rättigheter, fri försäljning av alkohol och andra droger. Detta stod den förste socialliberalen för. Tänkvärt för liberala partiledare!

Vi har alltmer morallagar i samhället. Lagar som talar om vad du skall göra och uppträda. Dessa lagar begränsar individens frihet och skapandeförmåga. När alla partiledarna inklusive de som kallar sig för liberala, pläderar för mer makt för medelmåttorna behövs ett nytt socialliberalt parti som är visionärt och talar ideologi och framtid. Det är dags för Liberaldemokraterna (L).


http://www.liberaldemokraterna.com/

7 kommentarer:

  1. Det var många trådar i detta som man skulle kunna dra i.
    Helt förlorat var inte 1900-talet för liberalismen. Den genomförde ju de liberala-demokratiska reformerna som innebar lika och allmän rösträtt för män och kvinnor. Och stoppade socialiseringen, som annars (s) ville genomdriva. Två exempel på liberala framgångar, det första tillsammans med (s)och det andra emot (s). Däremot så mattades liberalismens inflytande mot slutet av seklet. Vad som sker detta århundrade är för tidigt att bedöma efter bara tio år.

    Det du ändå belyser, det är att begreppet socialliberalism ges olika tolkningar idag, i Sverige. Och, som jag skrivit så många ggr, det hänger ihop med folkpartiets utveckling/avveckling. Fram till för sådär tio år sedan var det ingen större tvekan, fp var liberalt, dvs socialliberalt.

    Idag kallar sig fp, i vart fall i högtidliga sammanhang, fortfarande för liberalt, ja till och med socialliberalt. Självklart förvirrar det till begreppen. Jag känner mig faktiskt djupt kränkt, eftersom jag gått ur fp pga att fp övergivit socialliberalismen. Numera är den, inom fp, bara ett ord som kan ges vilket innehåll som helst.

    Jag vill dock mena att begreppet i sig innehåller en kärna som är mycket klar, liberalism med socialt ansvar, och kan sammanfattas som "frihet i gemenskap", "frihet och rättvisa", "individens frihet så långt den inte skadar andra".

    Därmed är den skarpt avgränsad emot socialismen, liksom mot konservatismen och mot nyliberalismen som denna tolkas idag.

    Och, visst är det förståeligt att en del konservativa och en del socialister stundtals vill snylta på det liberalismens positiva innebörd. Det visar att deras idégrund inte känns riktigt bra för dem själva. Och att de partier som (i ngn mån) bygger på dessa ideologier är osäkra om sin identitet.

    Tecken på det är att moderaterna kallar sig "nya" (men de facto går tillbaka ideologiskt)i sin pragmatism och att socialdemokratin numera inte är socialistiskt, de kallar sig inte ens demokratiska socialister. Utan den blandar friskt gammalt och nytt utan att bestämma sig, allt i en pragmatisk strävan efter makt.

    Oj, detta blev för långt, så jag stannar där. Just nu.

    SvaraRadera
  2. Briljant text, Jan, briljant!!!
    Det kryllar av hemlösa liberaler i Sverige och med Liberaldemokraterna (L) har de äntligen fått ett hem. 2000-talet har äntligen anlänt i svensk politik och Piratpartiet har fått sin logiska breda uppföljare.
    Äntligen ett parti man kan engagera sig och rösta på som liberal utan att skämmas.

    SvaraRadera
  3. För liberaldemokrater som vill lära sig något om socialliberalism och vad det är:

    http://lars-ericksblogg.blogspot.com/p/liberalism-och-socialliberalism.html

    SvaraRadera
  4. Så fort någon klistrat etiketten socialliberal i pannan så verkar allting vara legitimt att föreslå. Kissprover och polisomhändertagande av barn under arton år utan föräldrars tillstånd och vetskap, sker i socialliberalismens namn och täckmantel.Jag tycker det är så mycket socialdemokrati och socialism man kan komma. Förmynderi och intrång i integriteten. Exempel på exempel kan ges på hur dagens socialliberaler inför lagar för individernas bästa. Saten vet bäst.

    SvaraRadera
  5. Ja, det är ett problem att folk från "båda hållen" missbrukar begreppet socialliberal.
    Nyliberaler och libertianer hatar begreppet. En del sossar kramar det utifrån fel utgångspunkter.
    Och det finns en del inom fp som använder det felaktigt.

    Ändå skriver du att du är socialliberal, du använder begreppet. Trots att du, liksom jag, avskyr hur t ex Johan Pehrsson & co sätter den stämpeln i pannan på sig.
    Hur jag ser på problematiken, lite mera utförligt, skrev jag om här:
    http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2010/10/socialliberalism-och-socialliberalism.html

    SvaraRadera
  6. Jag har läst och kommenterat - även om du skrivande stund inte lagt upp det. Jag vet att Johan Pehrson också har bra inställningar till människor och livet men han och andra går ofta fel. Litar på populism och enkla "sanningar". Tvärreagaerar när något är fel och tokigt men att sätta förbud och plädera hårdare tag. Många bottnar inte i sin ideologi och politiska syn. De rycks med... Vi behöver individer som står upp och talar om varför de tar sitt ställningstagande och baserat på vad. Annars upplevs de som utgår från sin ideologi som lite finare och mer godhjärtade. Det tror jag inte att de som kallar sig genuint socialliberala är. Den ideologiska diskussionen måste alltid tas i varje stund och situation.

    SvaraRadera
  7. Denna passus gillar jag särskilt mycket:

    "Att konservativa och socialister har börjat kalla sig liberaler är begripligt. Deras egna ideologier har aldrig riktigt fungerat i ett demokratiskt samhälle."

    Elakt, och roligt - för att det är sant.

    SvaraRadera