lördag 30 januari 2010

Stora sprickor hos de Röd-Gröna


Nu har Alliansens bästa valarbetare varit i Ekots lördagsintervju.
http://www.sr.se/ekot/artikel.asp?artikel=3408451
Han slår fast det alla politiskt initierade redan vet. Sprickorna i den Röd-Gröna oppositionen är stora men nu meddelar Lars Ohly att man inte tänker göra något åt detta innan valet.

Det är inte inom små politiska områden man är oeniga.
Några exempel är om Sverige skall ha fredsbevarande trupp i Afghanistan. Här vill Vänsterpartiet att Sverige och utländsk trupp lämnar så vi tillbaka Taliban-regimen igen. Mer terrorism blir resultatet. Solidariteten gör halt vid nationsgränsen.

Ingen vinst i bolag som skall verka inom offentlig sektor. Det betyder i praktiken stopp på all upphandling. Allting kommer genomföras genom anställda. Med andra ord ytterligare skattehöjningar som är rejäla.

Integritetsfrågorna är ett annat område man inte är överens.

Det finns många fler frågor man inte är överens.

På en rad tunga politiska områden kan de röd-gröna gå till val utan en gemensam linje.

Slutligen har de också skilda uppfattningar om hur mycket de behöver enas om före valet.Lägg till bild

Frågan är vad de egentligen är överens om??
Och hur skall man tolka det man är överens om förutom att man är överens om att man är emot Alliansen i allt.

Kan Du tänka dig någon ministerpost där Lars Ohly inte gör stor skada för de Röd-Gröna eller Sverige?

Jan Rejdnell


fredag 29 januari 2010

Rödgrön röra...

Alliansen knappar in på den rödgröna röran. Men opinonsundersökningarna pekar brett isär. Faktum är att hela 22 procent inte kunde peka ut det parti man skulle rösta på i dag i Synnovates undersökning. Kvinnorna har en annan inställning men enligt tidigare opinonsundersökningar brukar det ta längre tid i rörelserna i opinion när det gäller kvinnor. Så är det med aktier också...

Ett är säkert - Mona Sahlin är otroligt impopulär. Förtroendet är i botten. Jag förstår inte hur de rödgröna skall ta hem detta med Mona som Statsministerkandidat?

Det andra som är säkert är att flera riksdagspartier hänger på gärdsgården; Kristdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet. En eller flera kan trilla ur.

För det tredje är det inte lika säkert att SverigeDemokraterna kommer in i riksdagen. De backar i undersökningarna. Åkesson bevisade för snabbt vad han stod. Allt handlade om det är invandrarnas fel och att all annan politik hängde på det. Ekon från kristallnatten talar sitt tydliga språk. Svensson vill inte utpekas som rasist. SD attraherar främst gamla socialdemokrater och inte från högern.

När det går upp för gemene man hur högt skatterna skall höjas och vad det kommer kosta Sverige i minskad konkurrenskraft och sänkt levnadsstandard vinner Alliansen.

Frågan är vad visionerna finns i politiken. Vilket samhälle vi vill ha.

För det fjärde kommer de rekordmånga ungdomsväljarna att röstskolka om inte visionen om vårt framtida samhälle beskrivs. Om man inte möter väljarna i sociala medier (sociala webben) utan kör vidare med utspelspolitiken.

Vi närmar oss en tvåpartistat...

Jan Rejdnell

onsdag 27 januari 2010

Ilmar Reepalu bedriver utrikespolitik i Malmö - mot lagen

Ilmar Reepalu vill inte gärna diskutera judarnas situation i Malmö. Han menar att staden är tydlig med att anti-rasism står högt på agendan. Däremot är han inte lika tydlig att Malmö är lika tydlig med anti-semitismen.

På frågan om varför han tror att judiska familjer flyttar från Malmö av rädsla för våld och hot svarar han till Sydsvenskan att det inte har att göra med kommunen utan skall vara en polisiär historia. Så fel!

Detta uttalar Malmös starka kommunalråd på minnesdagen för Förintelsens offer.
Judiska ungdomar blir förföljda på skolgårdar på grund av sin etnicitet - Ilmar Reepalu hänvisar till skolans ledning och kallar det mobbing.
Det är inte någon regelrätt mobbning herr Reepalu - det är förföljelse av folkgrupp.

"– Vi hanterar inte utrikespolitik i kommunen. Lagen förbjuder det. Därför kan jag väldigt tryggt ha en uppfattning i utrikespolitiska frågor."
Så lät det inte när en internationell tennisturnering skulle hållas i baltiska hallen då Israel skulle spela. Då var Ilmar Reepalu igång och agerade för att flytta matcherna till annan ort eller allra helst ställa in dom helt.

Ilmar Reepalu lyckas i artikeln lägga ansvaret på judarna i Malmö att man har ett propotionellt sätt högt judehat i Malmö. Man anser att judiska församlingen skall ta avstånd från Israels kränkningar av civilbefolkningen i Gaza.Annars får man tydligen skylla sig själva. Är inte detta att bedriva utrikespolitik i kommunen vilket lagen förbjuder? Tycker ni inte som vi socialdemokrater så får ni skylla er själva. Cynism!

Jag upprepar, dessa uttalanden sker på årsdagen till minne av Förintelsens offer!

söndag 24 januari 2010

Återerövra riksdagsmandatet – Inför renodlade personval

Om du skall göra politisk karriär måste du börja tidigt. För att vara framgångsrik inom politiken får du inte ens åkt dit för fortkörning eller ha obetalda TV-licenser. Vi får därför en yrkeskår som heter politiker. Personer som aldrig haft ett vanligt jobb med vänner utanför politiken. Start i ungdomsförbundet och sedan går man vidare som politisk sekreterare. Effekten blir att kontakten med vanliga väljare blir allt sämre. Partiledningarna i samtliga partier har idag liten uppfattning om hur snabbt strömningarna går i samhället. FRA-beslutet är ett sådant typexempel. Från att de trott att det rört sig om några ungdomar och någon enskild riksdagsledamot som protesterar på Sergels Torg till frågan om att regeringen svajade/skulle avgå gick fort. Ett annat exempel är Europaparlamentsvalet där socialdemokrater och Moderater skickade ut partiledaren (som inte stod på någon lista till Bryssel) och pratade inrikespolitik istället för vad som skall uträttas i Europa. Kommunikationsstrategerna för respektive parti hade så fel, så fel.

Om intresset för politik och förtroendet för den valde riksdagsledamoten skall öka krävs att mandatet för varje riksdagsledamot återerövras! Om man inte - likt nu - behandlar riksdagens ledamöter som röstboskap kommer heller det inte behövs 349 ledamöter. Det räcker med partiledarna och partisekreterarna som förklarar vad man egentligen har beslutat.

En regering kan inte förvänta sig att de egna riksdagsledamöterna enbart skall ställa sig i ledet. Fler FRA-frågor dyker upp som resulterar i ett tilltagande politikerförakt. Eftersom partiledningarna inte längre känner av underströmmarna innan besluten tas i riksdagen skickas försöksballonger ut med förslag till politiska beslut. Om de inte faller i god jord så ändrar man eller drar helt tillbaka förslagen. Senaste exemplet är utförsäkringsdebatten där besluten blivit mildrade i etapper.

Istället för dåliga kompromisser är det dags att införa ett renodlat personval där medborgaren är tvungen att kryssa en kandidat på partilistan. Vem som väljs blir viktigare än de centraldirigerade budskapen partiernas valmaskineri trummar ihop. Med renodlade personval måste partierna satsa valbudgeten på kandidater istället för rikskampanjer. Självklart kommer partierna stötta de kandidater som är mest lojala. De kandidater som istället förlitar sig på "Nya medier" och annorlunda kampanjupplägg kommer dock att kompensera detta med råge.

Grundlagsberedningen föreslår istället att man sänker spärren för att kunna bli personvald från 8 till 5 procent. På grundval av senaste valresultatet över vad som krävdes i antal personkryss för att få ett personligt mandat har jag gjort en analys för Folkpartiet. Vid dagens 8 procent om med det föreslagna 5 procenten. Nästan vem som helst på riksdagslistan kan ta ett personligt mandat vid valet 2014. Tufft i Storstäderna men annars fritt fram.

Om ett personval värt sitt namn skall fungera i hela landet och inte bara i storstäderna så behövs fler valkretsar och därmed fler riksdagsledamöter. Det behövs 500 riksdagsledamöter om ett renodlat personval värd sitt namn skall kunna fungera. Alternativet är annars enmansvalkretsar som England vilket driver fram ett två-partisystem. Med fler riksdagsledamöter ökar kontakten med väljarna för alternativet är färre ledamöter med ökad makt till partiledningarna och politrukerna.

Det behövs mer demokratiska partier med betoning på det interna partiarbetet. Fler medlemsomröstningar och infrastruktur för att medlemmarna skall kunna påverka partipolitiken inifrån. I dag är varje medlem hänvisad till ett kommunalt/landstingsuppdrag mellan valen. Medlemmarna vill diskutera rikspolitik och vara med och påverka i de stora frågorna. Idag är istället partimedlemmarnas viktigaste roll att vara val- och kampanjarbetare. Kommunikation är en profession även inom den egna partiorganisationen. Om man vill ha fler medlemmar i partierna så krävs en strategi för att ta hand om medlemmarna och ge dem möjligheter att påverka politiken inte bara genom motionsskrivning till riksmöten.

Varje parti har ett politiskt ledarskap men man har glömt bort ledarskapet i organisationen. Det är inte lätt att hålla ihop ett gäng individualister i ett lagspel för till det krävs tydligt ledarskap. Ledarskap är inte bara vad man vill förändra utan också hur den interna processen skall gå till i förändringsarbetet. Partiorganisationerna överlever sig själva annars.

Jan Rejdnell