lördag 6 mars 2010

Skall Sverige utrikespolitik bestämmas i Ankara?


Riksdagen ska preliminärt den 11 mars 2010 (tidigarelagt från 17 mars) rösta om huruvida Sverige ska erkänna folkmordet 1915 på armenier, assyrier/syrianer/kaldéer och pontiska greker i osmanska Turkiet under första världskriget. Den aktuella motionen heter 2008/09:U332 och är en flerpartimotion.

Allianspartierna har avslagit motionen i Utrikesutskottet. De som stretar emot är Moderaterna. Hade Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centern fått bestämma så hade man bifallit motionen. Oppositionen vill bifalla motionärerna.

Från välunderrättade källor kommer Turkiets premiärminister Erdogan till Sverige den 17/3. UD och regeringen kunde inte riskera att förlora en omröstning i Riksdagen som pekade ut att Turkiet bör erkänna ett Folkmord som begicks på kristna minoriteter 1915 samma dag som omröstningen skulle ske. Så nu flyttar man fram omröstningen till den 11/3. Trots att det är en motion och inte inte en proposition från regeringen så förväntas alla riksdagsledamöter i Alliansen rösta rätt. Vad är viktigast? Att man stöttar regeringen (i detta fall Carl Bildt) i allt eller att riksdagens ledamöter självständigt bör ta ställning till viktiga politiska områden/händelser?

Orsaken till tidigareläggningen är alltså att Turkiets premiärminister kommer till Sverige veckan som omröstningen skulle ägt rum. Carl Bildt vill inte ha något erkännande utan susar vidare i ensam majestät och får Moderaterna att ställa upp på en mer Turkvänlig politik inför EU-inträdet.

Det ligger nära till hands att påstå att man inte vill att riksdagen ta ställning till folkmord i Turkiet när dess premiärminister kommer på besök. Det ligger nära till hands att påstå att Sveriges utrikespolitik bestäms i Ankara.


OM Folkmordet 1915

Natten mellan den 24 och 25 april 1915 greps ett drygt hundratal armeniska intellektuella i Konstantinopel och deporterades och avrättades. Några veckor senare hade tusentals armenier i ledande positioner mördats. Det absoluta flertalet av forskarna hävdar att mellan 800 000 och en miljon armenier dog. År 1915 dog det största antalet men folkmordet fortsatte efter första världskrigets slut och fram till 1923. Armeniska myndigheter menar att mellan 1,5 och 2 miljoner armenier dödades i folkmordet medan Turkiet hävdar att det endast var 400 000.
Utöver detta tvångsassimilerades, det vill säga tvångsomvändes till islam, 200 000 människor.
Folkmordet bottnade i olika religioner där muslimer ville utrota den kristna minoriteten av Armenier, Assyrier/Syrianer/Kaldéer och Greker.

Det är inte svårt att hitta paralleller både i historien och vad som hänt på Balkan för bara 15 år sedan. Krigsförbrytare döms i dag både i Haag, Serbien och Bosnien. Det handlade om etnisk rensning med fruktansvärda övergrepp. Det är viktigt att göra upp med vad som hänt och att straffa de som gjort sig skyldiga till övergrepp. Det är viktigt för de överlevande, för kulturen och folkslagen.

Trots att EU-parlamentet, 10 nationer inom EU , Ryssland och andra länder har gjort erkännande om Folkmordet 1915 så vill Turkiet fortfarande inte höra talas om händelserna.

Frågan om att i Sveriges Riksdag likt andra EU-länders parlament bör erkänna övergreppen på kristna i det Osmanska riket, dagens Turkiet, 1915 som ett folkmord är egentligen en självklarhet. Det handlar om respekten för minoriteter och folkslag. Rätten att få utöva sin religion. Kort sagt handlar det om det mest grundläggande – mänskliga rättigheter.

Ledande forskare inom historia och internationell rätt slagit fast att övergreppen 1915 utgör ett folkmord. I skuggan av första världskriget stod den turkiska armén och den osmanska centralmakten som planerare av utrotningarna. Hemliga specialförband stod som utförare av folkmordet. Det var välplanerat, genomfördes på kort tid och byggde på en ideologi - nationalismen - utan vare sig spontana eller känslomässiga inslag. Orsaken till folkmordet var att man ville turkifiera östra Turkiet. Minoriteter och kristna folkgrupper fördrevs och bortåt en miljon människor dödades.

Sverige bör erkänna att folkmordet har ägt rum!!! Det är för respekt för ättlingar till folkslagen till Armenier, Assyrier/Syrianer/Kaldéer och Greker. Armeniska folkmordet är, efter Förintelsen, det mest utstuderade fallet av folkmord i modern tid. Vi säger att vi inte får glömma Förintelsen men låt oss då börja med att erkänna att andra folkmord än Förintelsen verkligen har ägt rum. Att inte öppet erkänna att detta folkmord, som bevisligen har ägt rum, öppnar vägen för att framtida folkmord kan få äga rum.

Vi har tusentals armenier, syrianer, assyrier, kaldéer och greker i Sverige som är ättlingar som inte kommer förstå riksdagens ställningstagande att inte ta ställning för det Folkmord som deras förfäder som kristna varit utsatta för.

Viktiga bloggar om ställningstagandet i riksdagen och Folkmordet;

Agneta Berliners blogg

Liberati.se

Armeniska Riksförbundet


Folkmordet 1915

Forum för levande historia



NEWSMILL HAR EN ARTIKEL OM DETTA



Jan Rejdnell

fredag 5 mars 2010

Det är bara att höja skatten...

De rödgröna tävlar om vem som skall höja skatten mest efter valet. Värst är MP och V,vilket inte betyder att S har någon slags rimlighet i sina skattehöjningar. Universalmedlet är just att höja skatten. Staten tar in och fördelar resurserna. Bäst så annars kan de där eländiga marknadskrafterna få för mycket att säga till om tycks resonemanget gå.


Vad man inte förstår är att vi nu utvecklas från ett industriland till ett tjänstesamhälle. Tidigare har S kunnat devalvera och nedteckna kronan mot utländska valutor för att skapa bättre konkurrenskraft för våra exportföretag. Det går inte längre.

Svenskt näringsliv genomgår ett stålbad just nu. Allt tänkbart stöd från staten går till industrin och tillverknings industrin. Men det är i tjänstesektorn jobben kommer. Krisen har kostat industrin 72000 jobb sedan 2007, men den privata tjänstesektorn har samtidigt ökat med 52000 jobb. När nedläggning och utflyttning av stora industrikoncerner snart är en realitet så gör exempelvis ICA och H & M rekordvinster. Problemet är att den politiska apparaten inom det rödgröna blocket inte hänger med. Exempelvis är vartannat café/restaurang i dag inte kreditvärdigt och får därmed inga krediter eller kapital. Istället bromsas branschen med tuffare villkor om införande av kassaregister som är mer anpassat för skattemyndigheten än för företagen.

Skattehöjningar slår hårt mot tjänstesektorn. Om köpkraften krymps försvinner också underlaget för att tjänstesektorn skall utvecklas. Om man tar bort en helt ny sektor med tusentals jobb så påverkas också andra närliggande branscher och vita jobb blir svarta igen. Höjs skatten försvinner incitamenten för såväl privatpersoner som företag att skatta för tjänster och pengar. En höjd skatt innebär heller därför inte att skatteinkomsterna stiger. Allting har ett tak. Även om fler "skattepoliser" anställs så innebär inte det med automatik att skatteinkomsterna säkras. Man avstår helt enkelt från att anställa och anstränga sig för att tjäna mer pengar.

Skatter är socialdemokraternas bästa vän. Det skall vara "häftigt att betala skatt". Man är inte solidarisk om man inte ställer upp på högre skatt. Det är en farlig väg - en väg som bara leder bakåt. Om man istället tror på människornas egen förmåga och lämplighet att bedöma vad som är bra för en och avstå från att staten alltid skall ta in för att dela ut så kommer vi få ett samhälle som är mindre centralstyrt, där politikerna lägger sig mindre i och där entreprenörer och företagare utvecklar landet istället för att avstå.

Jan Rejdnell

onsdag 3 mars 2010

Mer valfrihet - om vi får LOV


Den som har anhörig som blivit äldre om behöver hjälp i hemmet vet hur svårt det många gånger kan vara med all byråkrati innan hjälpen sätts in. Ofta otillräcklig efter mycket byråkrati. Det är kommunala tjänstemän och politiker som skall avgöra vad som är bäst för din gamla mamma och pappa. Vi läser i tidningen om hemtjänsten som är överhopad med arbete och inte hinner med allt.

Min erfarenhet är att det finns massor av entreprenörer i offentlig verksamhet. Under 80-talet utbildade jag hundratals medarbetare inom Stockholms Stad som fick chansen att pröva avknoppning. Ta sin nuvarande verksamhet, betala för inventarierna och skriva ett avtal med kommunen att göra samma sak som man gjorde som anställd. Under utbildningen kunde jag se att man sänkte sina kostnader med 20-40 % rakt av. Eftersom man skar ner på mellanchefer och sådant som löneadministration etc (som man själv fick göra istället för att lägga ut) så sparade man pengar. Sedan ville man göra också på annat sätt som sparade ännu mer pengar. Stockholms Stad sparade in pengar och "kunderna" blev nöjdare. Arbetsglädjen ökade och i stort sett alla var glada utom mellancheferna som var tvungen att spara (läs administrationen). Det finns inget självändamål att offentlig verksamhet måste bedrivas av egna anställda. Bästa valuta för skattepengarna borde istället vara mottot. Annars får vi otympliga hemtjänster som inte sköts effektivt.

LOV - Lagen om valfrihet är en viktig lag. Människor rätt att själv få bestämma vem man anlitar för sin hemtjänst är viktigare än att politiker och tjänstemän skall sitta där likt upplysta despoter och tala om vad som är bäst för en. Mer patientstyrda valsystem gör att verksamheterna blir effektivare och kunderna nöjdare. Alla skall i dag har rätt att välja förskola, skola och primärvård men inte hemtjänst. Jag håller därför med Centern som i Brännpunkt - artikel i SvD kräver att lagen skall bli obligatorisk för alla kommuner. Idag är det 82 kommuner som infört LOV.
Mer valfrihet med LOV.

Jan Rejdnell