fredag 12 mars 2010

Carl Bildt och regeringen struntar i riksdagsbeslutet om erkännandet av Folkmordet


När Sveriges ambassadör i Turkiet höll presskonferens under fredagen efter ha blivit uppkallad idag till Turkiets utrikesdepartement sa han att;

- Svenska regeringens politik ligger fast!

Han kan inte göra ett sådant uttalande utan att ha fått ett OK från Carl Bildt!

– Av allt att döma verkar Carl Bildt inte ha för avsikt att göra riksdagens beslut till regeringens utrikespolitik. Han skjuter sakfrågan framför sig, konstaterar Ove Bring, folkrättsexpert som menar att utrikesministern är i sin fulla rätt enligt konstitutionen.


Regeringen är inte konstitutionellt tvingad att göra om riksdagens beslut till regeringspolitik. I andra frågor krävs stöd av riksdagen vid lagförslag. Men utrikespolitiken undantas, enligt Bring. I utrikesfrågor har regeringen sista ordet.

Nu har vi bara att se fram mot en en KU-anmälan av Hans Linde (v) & Co.

Att som Carl Bild argumentera att riksdagens beslut försvårar försoningsprocessen mellan Turkiet och Armenin leder bara till ordkrig!

Processen har redan avstannat, för de båda länderna har tecknat ett avtal som sedan inte ratificerats. Med andra ord väderkvarnspolitik av Bildt.

Carl Bildt struntar med andra ord i riksdagens beslut.


Den armeniske skriftställaren Hrant Dink i Istanbul, som mördades 2007 intervjuades straxt innan han mördades av en nationalist på öppen gata;
“Vi som lever här tror att Turkiet kan förändras. Det kämpar vi för. Men enligt min mening vill inte armenierna i diasporan att Turkiet ska förändras, för om Turkiet förändras är det de själva som håller fast vid status quo. För armenierna i diasporan representerar dagens turkar alltjämt det förflutna som de har bakom sig. Men för mig är turkarna dem jag lever med i dag. Här finns goda och onda, och jag fortsätter att kämpa för förändring.”


Relationen mellan Turkiet och Armenien är i dag redan ansträngd. Bildt gör ett illusionsnummer av att relationerna blivit sämre på ett dygn p g a riksdagsbeslutet i går. Om så skulle vara fallet visar det på att Turkiet har lång väg kvar till försoning och fungerande demokrati.

Det finns ett protokoll för normalisering mellan de båda regeringarna i Ankara och Jerevan men det har inte ratificerats av de båda ländernas parlament. Uppfattningen är att Jerevan skulle göra det ifall bara parlamentet i Ankara tar initiativet. I Turkiet finns starka låsningar från turknationalistiska krafter och från Azerbajdzjan som har en olöst konflikt med Armenien och enklaven Nagorno-Karabah.

AKP-regeringens motståndare i det turkiska parlamentet använder den svenska omröstningen i riksdagen som en förevändning att mobilisera mot protokollet och mot Turkiets försoningsprocess mot Armenien. Omröstningen i Sveriges Riksdag om erkännande av folkmord har blivit inrikespolitik i Turkiet. Det säger mer om Turkisk partipolitik än svenska riksdagsbeslut. Att Bildt spelar på nationalistiska strängar i Turkiet och vägrar acceptera ett svenskt riksdagsbeslut säger mer om Bildt som utrikesminister än riksdagens rätt att fatta beslut om Folkmord eller ej.


Följ diskussionerna på Liberati.se


Jan Rejdnell

Parlamentarismen vinner när Riksdagen bestämmer



Den 11 mars röstade riksdagen igenom ett erkännande av folkmordet 1915 i östra Turkiet.

Det har från utrikesministern och Allianspartiernas officiella linje hävdats att det är inte bra om riksdagen tar ställning till Folkmord dvs politiserar historiska händelser. Egentligen är det en kamp om vem som skall bestämma utrikespolitiken. Av skäl som jag ej kan gå in på här (läs istället blogg av Ulf Schyldt som klargör) finns historiska skäl till att utrikespolitiken ligger hos regeringen.
All utrikespolitik handlar om att ställning till historiska händelser, folkgrupper som ställs mot varandra etc.

Carl Bildt hävdar att riksdagen inte skall ta ställning till ett Folkmord. Vem skall då fördöma ett Folkmord? Enbart historikerna? Varför har vi tribunaler och hur sätts dessa samman - jo genom politiska beslut. Det är vederlagt att Folkmordet har ägt rum och vem som står som ansvarig. Det vore istället ärligare att prata om förlorade handelsinkomster och försöken att få in Turkiet i EU.

Tio EU-länder - nu 11 st. Har genom sina PARLAMENT - röstat om att erkänna Folkmordet. Ytterligare 10 länders parlament har också gjort det. USA har i kongressen tagit ställning för ett erkännande. Så vad är Carls Bildts alternativ till att erkänna ett Folkmord? Europaparlamentet har röstat om det och FN har satt upp vad som gäller för vad som är Folkmord.

Frågan bör istället ställas - vem skall bestämma ett lands utrikespolitik?

Ulf Schyldt skriver i sin blogg;

Enligt grundlagen ska riksdagen stifta lagar – det vill säga att det är i riksdagen som majoriteter byggs. Om majoriteten faktiskt anser att massakrerna 1915 var ett folkmord, så bör rimligen det och ingenting annat vara Sveriges utrikespolitiska linje. Omröstning den 11 mars bör inte betraktas som en förlust för regeringen, utan en liten seger för parlamentarismen.


Med ett renodlat personvalssystem måste regeringen söka majoriteter i riksdagen istället för att slå en knut till på partipiskan. Det främjar demokratin och parlamentarismen. Gårdagens omröstning understryker ytterligare frågan om renodlade personval. Igår skrev media att man gick emot regeringen. Det var en motion inte en proposition. Den dagen riksdagen överlämnar alla beslut till regeringen - den dagen behöver vi inga självständiga riksdagsledamöter. Då behövs bara ett transportkompani med en partiledning och partisekreterare. Den dagen är parlamentarismen död. Vi är tyvärr på väg åt fel håll.

Det är dags att bryta upp partiledningarnas nästintill oinskränkta makt över riksdagsledamöterna och processen i riksdagen. Knyt partibidraget till de valda riksdagsledamöterna så får man förhandla om vad som riksdagen skall besluta istället för att berätta vad partilinjen är.

Jan Rejdnell

torsdag 11 mars 2010

131-130 = Demokratin segrar!


Straxt före klockan sex i kväll röstade Sveriges Rikes Riksdag för att erkänna Folkmordet på Armenier, Assyrier/Syrianer/Kaldéer och Greker. I slutdebatten hördes en del röster som står nära Turkiska myndigheter, att det inte var något Folkmord.

Sanningen är att det är det första större folkmord som genomfördes med en kallblodighet som var skrämmande. Ledande forskare inom historia och internationell rätt slagit fast att övergreppen 1915 utgör ett folkmord. I skuggan av första världskriget stod den turkiska armén och den osmanska centralmakten som planerare av utrotningarna. Hemliga specialförband stod som utförare av folkmordet. Det var välplanerat, genomfördes på kort tid och byggde på en ideologi - nationalismen - utan vare sig spontana eller känslomässiga inslag. Orsaken till folkmordet var att man ville turkifiera östra Turkiet. Minoriteter och kristna folkgrupper fördrevs och bortåt en miljon människor dödades. Nationalism med "Ungturkarna" i spetsen.

Nu har 11 EU-länders parlament och Europaparlamentet slagit fast Folkmordet och erkänt det! Om Turkiet skall välkomnas in som EU-stat måste man göra upp med sitt förflutan och inte bara förneka. Förnekandet är det sista steget i ett Folkmord. Vi vet vad vi säger till de som påstår att Förintelsen inte har ägt rum.

Istället tror jag att Turkiet kommer kalla hem sin ambassadör och dra ned på handelsförbindelserna med Sverige. Så har skett i andra länder i Europa och mot USA. Det är beklämmande i så fall och visar att Turkiet har ett stort steg kvar innan EU-medlemskap. Demokrati är något som måste erövras och det har Sveriges Riksdag bevisat idag!

Det är glädjens dag - det är demokratins dag idag.

Jan Rejdnell

onsdag 10 mars 2010

Mera tvång för att bevara det öppna samhället?


När politiker använder narkotikan och terrorn som en ursäkt för att slå tillbaka för att bevara det öppna samhället, skapas istället ett samhälle med mer övervakning och inskränkning i den personliga integriteten. För att bevara ett öppet samhälle skapar man ett mer slutet och övervakande samhälle. Denna underliga paradox gör att vi måste ställa frågor till politiker som hela tiden kräver hårdare tag, mer poliser och intrång i den personliga integriteten – vilket samhälle vill dessa politiker ha? Vad är deras vision?

Är det OK att ett liberalt parti i sitt partiprogram antar kravet på att minderåriga och barn kan utsättas för drogtester av polis utan föräldrar och social myndigheter vetskap? Ursäkten för detta oerhörda intrång och tvång i ett barns liv är jakten på narkotika. Det leder knappast till att barnet för bättre vård, ökar preventionsgraden eller avhåller barnet från nya intag av narkotika. Frågan måste ställas om det finns en knarkande 14 åring utan att föräldrar och sociala myndigheter redan känner till det? Knappast. Så allt handlar om att göra polisen arbete lättare – igen. Bort med svepskälen och säg som det är!

Nu måste de som ropar efter tagna beslut och hårdare lagar ändå respektera vad övrigt partiprogram inom Folkpartiet säger. Senaste Landsmötet tog Folkpartiet beslutet att göra FN:s Barnkonvention till lag. Det innebär i klartext att underordnade lagar som strider mot barnkonventionen får ge vika. Ett sådant område är att tvinga barn till att drogtestas. Åtminstone fem artiklar i Barnkonventionen talar mot utformningen av det andra Landsmötesbeslutet om att tillåta drogtestning av barn under 15 år och utan medgivande eller kontakt med föräldrar och sociala myndigheter.


Artikel 5
Barnets föräldrar eller annan vårdnadshavare har huvudansvaret för barnets uppfostran och utveckling och ska vägleda barnet då han/hon utövar sina rättigheter.

Kommentar; Samhället kan aldrig ta över ansvaret från föräldrarna när barnet skall utöva sina rättigheter.

Artikel 16
Varje barns rätt till privatliv ska respekteras.

Kommentar: Tvång är ett intrång i privatlivet.

Artikel 18
Båda föräldrarna har gemensamt ansvar för barnets uppfostran och utveckling.

Kommentar: Det är inte polis eller myndigheters ansvar att ta över föräldrarnas ansvar och roll. Om föräldrarna är oförmögna att ta sitt ansvar träder andra lagar in.

Artikel 26
Varje barn har rätt till social trygghet.

Kommentar: Med tvång skapas ingen social trygghet

Artikel 40
Ett barn som är anklagat för brott eller blivit dömt för en straffbar handling har rätt att behandlas respektfullt och rättssäkert.

Kommentar; Ingenstans i beslutet från Landsmötet står det att den minderåriga skall ha rätt till juridiskt ombud i samband med att ett tvång när drogtesten genomförs. Ett tvång är knappast att beteckna som respektfull handling.

Så nu vill jag veta hur vi skall tolka Landsmötesbesluten? Om Barnkonventionen som lag gäller så faller möjligheten att kunna drogtesta barn. Liberati har satt frågan på sin spets och det är viktigt. Priset för det öppna samhället får inte bli mera tvång och till sist ett slutet samhälle.


Jan Rejdnell