lördag 1 maj 2010

Kan Sverige gå i nationell konkurs?


De rödgröna gör det ena ekonomiska utspelet efter det andra. Det är ingen hejd på hur många miljarder som skall spenderas. De rödgröna säger rent ut att det skall finansieras med enorma skattehöjningar samt kraftig upplåning utomlands. Man gör allt för att återta makten. Makten framförallt. Kosta vad det kosta vill.

Inflationen kommer givetvis snabbt öka eftersom man stryper möjligheterna till konsumtion hos väljarna. Bensinskattehöjningar och höjd flygskatt minskar resandet och den inhemska turismen. Vi får tillbaka bidragssamhället då signalerna är tydliga om att Staten nu tar hand om arbetslöshetsförsäkringen på en garanterad nivå.

Global ekonomi

Det går inte längre lita på gamla ekonomiska motorer som USA. Harvard MBA John T. Reed hävdar att våra barn och barnbarn sannolikt kommer att leva i en värld där USA:s kreditkort har skurits upp och delats ut. Betänk att deras enorma skuld ska delats upp ute i världen.
De som säger att detta inte kan ske skall titta på historien, och alla nationella regeringar som har gått i konkurs under åren. Vi kan titta på några vardagsexempel som Grekland eller Island? Sverige i konkurs eller ställer in betalningarna? Är det möjligt? Ja om man snabbt missköter ekonomin och ekonomiska orostider lever över tillgångarna får det snabbt konsekvenser redan i dagsläget och drabbar inte bara för våra barn och barnbarn. Det vet Grekland och Island.

Med tanke på vad som hänt i fråga om kreditratingen hos de så kallade PIIGS-länderna (se bild intill) är begreppet nationell konkurs ett kärt diskussionsämne. Den globala finansiella härdsmältan och med ett skenande underskott i utgifterna i framförallt USA, förutspås därför hos ledande ekonomer att en nationell konkurs är fullt möjlig även i "rika länder".

Island
Island, som blev ett offer för den globala finanskrisen under 2008 var farligt nära konkurs. Enligt BusinessWeek, var orsaken till en snabb devalverad valuta: "landet kunde inte betala tillbaka sina externa skulder, och den isländska valutan, kronan, har blivit väsentligt värdelös i resten av världen."
Resultatet av en värdelös krona var att Island inte kunde längre betala för den import som landet är starkt beroende av.

Argentina, Tyskland, Pakistan, Storbritannien, Ryssland, Zimbabwe, Frankrike, Ecuador och Spanien har alla någon eller flera gånger ställt in betalningarna eller gjort konkurs i praktiken.
Inte många känner till det men Storbritannien har visserligen vunnit ett krig, men det var åtföljt av betydande kostnader. Det rapporterades i en artikel i New York Times att år 2006 var det sista året som Storbritannien gjorde den sista och slutgiltiga betalningen på 4,340,000,000 USD på de lån som landet tog 1945 av USA.

Sådana historier är nyktra påminnelser som nationell konkurs är mycket verklig och har hänt upprepade gånger genom historien att folk som inte tar lämpliga försiktighetsåtgärder. Oppositionen föreslår kraftiga infrastrukturella åtgärder som får betydande konsekvenser för företagens och gemene mans privatekonomi. När man exempelvis höjer bensinskatten med en 50-öring så tycker storstadsbor som har rikt utbud på allmänna kommunikationer att det inte är så farligt. Allt fler pendlar till och från arbetet. De senaste åren har pendlandet på orter runt storstadsorterna ökat med cirka 70 procent. När de allmänna kommunikationerna inte fungerar eller blir allt dyrare, slår bensinskattehöjningen stenhårt. Företagen får dessutom ökande transportkostnader vilket slår hårt mot deras konkurrenskraft. Att så politiskt ensidigt slå över pendeln till en slags miljötalibanism får effekter på ekonomin och vår konkurrenskraft mot utlandet.

Jan Rejdnell

Internationalen...


En analys av texten i Internationalen - gjord ur en småföretagares perspektiv

Upp trälar uti alla stater,
som hungern bojor lagt uppå.
Det dånar uti rättens krater,
snart ska utbrottets timma slå.
Störtas skall det gamla snart i gruset.
Slav stig upp för att slå dig fri!
Från mörkret stiga vi mot ljuset,
från intet allt vi vilja bli.


Trälar - menas det dagens proletariat dvs vi småföretagare som jobbar och sliter för låg betalning eller i bland ingen alls. Utan reglerad arbetstid, övertidsersättning eller garanterad lön. Staten skall ha in momsen innan man fått betalt etc. Menas att vi skall demonstrera och inte betala in momsen?

Upp till kamp emot kvalen
Sista striden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär


Menas med kvalen när deklarationen är klar för inlämning?
Och att jobbskatteavdraget nu gör att vi alla är lite gladare..?

I höjden räddarn vi ej hälsa
ej gudar, furstar stå oss bi
Nej själva vilja vi oss frälsa
och samfälld skall vår räddning bli.
För att kräva ut det stulna, bröder,
och för att slita andens band,
vi smida medan järnet glöder
med senig arm och kraftig hand.


Kyrkan är redan skild från Staten så vad menas?`


Upp till kamp emot kvalen
Sista striden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär


Jaja tjöta inte...jag har lämnat in deklarationen!

I sin förgudning avskyvärda,
månn’ guldets kungar nå’nsin haft
ett annat mål än att bli närda
av proletärens arbetskraft?
Vad han skapat under nöd och vaka
utav tjuvarna rånat är,
när folket kräver det tillbaka,
sin egen rätt det blott begär.


Vad nu då skall jag få tillbaka på skatten?

Upp till kamp emot kvalen
Sista striden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär


Fler påminnelser och jag skickar tillbaka rubbet till skatteverket!

Båd’ stat och lagar oss förtrycka,
vi under skatter digna ner.
Den rike inga plikter trycka,
den arme ingen rätt man ger.
Länge nog som myndlingar vi böjt oss,
jämlikheten skall nu bi lag.
Med plikterna vi hittils nöjt oss
nu taga vi vår rätt en dag


Nu liknar det något! Under skatter och lagar vi digna!!!
Skatteverket får ingen mer moms och skatt. Basta!


Upp till kamp emot kvalen
Sista striden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär


Tjötnisse!

Till krigets slaktande vi dragits
Vi mejats ned i jämna led
För furstars lögner har vi slagits
Nu vill vi skapa evig fred.
Om de oss driver, dessa kannibaler,
mot våra grannar än en gång,
vi skjuter våra generaler
och sjunger broderskapets sång.


Nu fattar jag ingenting. Har inte Sverige haft fred i flera hundra år?
Eller menar dom konkurrensen på marknaden?
Generaler - är det storföretagen?
Skjuta multisarna - vow.


Upp till kamp emot kvalen
Sista striden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär


Inte en gång till!

Arbetare, i stad på landet
en gång skall jorden bliva vår.
När fast vi knyta brodersbandet,
då lättingen ej råda får.
Många rovdjur på vårt blod sig mätta,
men när vi nu till vårt försvar
en dag en gräns för dessa sätta
skall solen stråla mera klar!


Arbetare - måste vara felskrivet - de måste mena företagare.
Vi skall bilda nätverk. Att vi kan tjäna mer pengar tillsammans.


Upp till kamp emot kvalen
Sista striden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär

Nu blir jag trött...

Regeringarna oss förtrycka
slå ned tyrannerna giv fred!
Med värnpliktsstrejken skola vi rycka
just deras bästa vapen ned!
Komma mot oss sen de kannibaler
stå vi alla så som en,
och deras morska generaler
från ståt och makt skall plockas ren.


Poäng. Vi behöver starkare näringsministrar till oss småföretagare.
Visserligen har det hän en hel del sista regeringsperioden i förhållande till innan när Persson och Sahlin styrde.
Värnplikt var ordet. Alla blanketter som skall skickas in till Skatteverket.
Kannibal var ordet - skicka in mina pengar som är hårt intjänade - jag som aldrig är sjukskriven.


Upp till kamp emot kvalen
Sista striden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär
Upp slå ned allt det gamla
tålamodet är slut!
För frihet vi oss samla
förgöra våldets krut!


Tålamodet är slut - jag tar tillbaka deklarationen!

fredag 30 april 2010

Tobleronepolitik eller politisk smutskastning?


Självklart skall det vara hyfs och stil i politiken utan onödiga personangrepp. När tokiga åsikter uttalas eller när det finns andra bakomliggande åsikter och skäl bakom ställningstagande måste en politisk motståndare peka på avsikterna och tokerierna.

Senaste veckans debatt om Tobleronepolitik med överreaktioner returnerade från socialdemokratin vittnar om bilden av respektive politiska motståndare. Det är en hård strid om makten. Samtidigt har vanligt folk svårt att förstå att samma politiker som pucklar på varandra i debatt efter debatt efteråt kan gå ut och ta ett glas och umgås privat. Politik är svårt i Sverige!

Tobleronepolitik?

Betänk att det var Göran Perssons pojkar som grävde fram alla kvitton som Mona Sahlin glömt att betala för privat i användandet av regeringens kreditkort. En intern maktkamp inom socialdemokratin får inte Allianspolitiker ha åsikter om - Basta. Men så lät det inte när två statsråd fick avgå redan strax efter de klivit på som statsråd på grund av obetalda TV-licenser.

Begreppet Tobleronepolitik är myntat. Mona Sahlin måste stå för vad hon gjort som vilken politiker som helst. Jag tror inte svenska folket har förlåtit henne. Populariteten är i botten för henne som partiledare och en del härstammar från moralen kring Toblerone och skulder hos Kronofogden för obetalda parkeringsböter. Mona Sahlin har ingen gräddfil - svenska väljare kräver massor av svenska politiker i föredöme.

Tobleronedebatten handlar om politikers tilltro. Helt uppenbart finns inte tilltron hos gemene man till Mona Sahlin och det bottnar i det dåliga omdömet för 15 år sedan.
Frågan måste istället formuleras - hur mycket kräver vi av våra politiker? Fantomer som ej trampat snett? Debatten handlar inte om etikett som vissa vill göra gällande!

Erfarna politiker som Mats Odell känner att uttrycket Tobleronepolitik står för något mer än ett dåligt omdöme för 15 år sedan. För honom är det ett tecken på samma oansvarighet för statsfinanserna. Han är uppriktigt upprörd kring överbudspolitiken.

Mats Odell satte fingret på det som svenska folket känner kring Mona Sahlin och Aftonbladet och socialdemokraterna klipper till som en kobra för att försvara sin ledare. Nervositeten är stor och det finns ingen uttänkt kampanj som Aftonbladet tror. Mona Sahlin är fortfarande ett "sänke" för socialdemokratin men det får inte Allianspolitiker tydligen uttala.

Samtidigt är politiken alldeles för allvarlig - Mona Sahlin måste kunna skämta om sin Tobleroneaffär istället för att fortsatt skämmas för den. Ingvar Carlsson blev kallad foten för sin ansiktsform men det vända han på genom kampanjknappar som stödde "foten". Självdistans - frågan är om Mona Sahlin besitter denna egenskap?
Liberati.se har kommenterat detta.

Jan Rejdnell

måndag 26 april 2010

Lägg ner presstödsnämnden



Ur Folkpartiets partiprogram:
”Det nuvarande presstödet bör upphöra eftersom det konserverar en viss mediastruktur och snedvrider konkurrensen.”

Ändå startades det liberala husorganet "tidningen NU" en gång i tiden där hela den ekonomiska ekvationen gick ut på att få presstöd. Innevarande säsong kvitterar glatt liberalerna ut 2 910 000 kr i presstöd. Strunt i vad som står i partiprogrammet! Försvaret är att andra politiska husorgan också gör det, som exempelvis Aktuellt i Politiken (s) med 4 701 000 kr. Svepskälen blir bara än mera pinsamma.

I nämnden representeras Folkpartiet av Åke Wréden. Tjänstgjort som politisk skribent på Nerikes Allehanda. Han deltog glatt i beslutet att ge presstöd till nazisttidning. Principen är viktig. Men principen om fri konkurrens mellan tidningar och media väger lätt. I en reservation i nämnden ondgör sig Wréden över gratistidningarna. De konkurrerar ut de traditionella dagstidningarna. Han ansåg att de var fel att gratistidningarna skulle få sänkt reklamskatt med motiveringen;

den traditionella tidningsutgivningen att ta med gratistidningarna i den föreslagna åtgärden att sänka reklamskatten. Det skulle ge gratistidningsbranschen en extra skjuts. De största upplageförluster som dagspressen har gjort under de senaste åren har drabbat dagstidningar i just de områden där gratistidningsutgivningen är som mest omfattande, Stockholmsområdetoch Skåne.


Tidningsmarknaden skall kontrolleras! Vilken fin liberal princip Åke Wréden har. Snart kommer väl en skiljaktig mening som förordar etableringskontroll också?

Wréden sitter kvar i nämnden och kvitterar ut goda statliga arvoden och underhåller en stab om sju medarbetare med våra skattepengar.

Syftet med det svenska presstödet var att främja mångfald och konkurrens inom dagspressen. INTE SOM NU TVÄRTOM! På 50-talet infördes denna insats för att man ville säkra en politisk opinionsbildning och demokratin hos medborgarna. Problemen gällde framförallt andratidningarna som brottades med vikande upplagesiffror. 1972 kom även en allmän reklamskatt där de rika tidningarna fick betala för de fattiga tidningarna. En slags Robin Hood skatt inom dagstidningsvärlden. Reklamskatten skapar i dag ännu hårdare konkurrens och utslagning!

I dag har vi Internet och nättidningar. Andratidningarna är nedlagda på de flesta orterna. Incitamentet finns inte längre för att upprätthålla ett presstöd.

Det är lika begåvat som att Staten riktar 29 miljarder i årligt stöd till näringslivet. 41 miljoner går till småföretagen. 95 % av landets företag är småföretag.
Bidragspolitiken som staten och de etablerade partierna upprätthåller har nu skapat ett hån mot demokratin. Med demokratin som vapen sitter nu politiker som kallar sig demokrater och beviljar statligt stöd till nazistiska tidningar. Det skall vara sådan rättvisa i beviljandet av statligt stöd så de som lyckas uppnå vad som står i regelboken skall ha rätt till kakan. Reformen med presstödet har överlevt sig själv!

Presstöd och pressfrihet inte samma sak skriver Andreas Froby i sin blogg och har helt rätt.

Mångfalden inom nyhetsmedia är i dag bedövande. Kanaler på TV som sänder dygnet runt, gratistidningar, Internet och nättidningar. Problemet kan istället betecknas som att vi översköljs med alltför mycket information och åsikter. Alla kommer till tals även nazister och då utan presstöd. Presstödet är i dag enbart ett försvar för att gammelmedia skall överleva sig själv.

DN har skrivit en debattartikel om att presstödet på cirka 500 miljoner årligen används av nya tidningar för att få ett bidrag. Man kommer upp till minsta gräns och lever sedan gott på presstödet.

Vad krävs då för att en tidning ska kunna kvittera ut grundplåten på 2 239 000 kronor per år? Den abonnerade upplagan ska vara minst 1 500 exemplar, totalupplagan ska till övervägande del vara abonnerad, abonnemangspriset får inte vara lägre än 350 kronor/år, annonsandelen får inte överstiga 50 procent av tidningsutrymmet och täckningsgraden får inte vara över 30 procent. 2009 fördelade presstödsnämnden 483 miljoner kronor i allmänt driftsstöd och 68 miljoner kronor i distributionsstöd.

Den tidningsmakare som lyckas få 1 500 personer att betala 350 kronor var kan kamma hem motsvarande 1 500 kronor per prenumerant i presstöd. För så gott som alla tidningar i den här gruppen är presstödet den överlägset största intäktskällan. Det är vad tidningen Nu lyckats med...


Jan Rejdnell