tisdag 18 maj 2010

Förbudsivrarnas facit


Diskussionerna om att kunna ta kissprover på barn under 15 år för slå fast att de har droger i kroppen har stundtals varit omfattande. Som liberal har jag liten förståelse för det enorma ingrepp i den personliga integriteten som detta medför. En vuxen person har alltid möjlighet att hävda sin rätt men inte ett barn utan kontakt med förälder eller vårdnadshavare. För ett barn är det ett oerhört ingrepp att bli tagen av Polisen och förd till en polisstation för kissprov och visitation. Ingen kan säga mot detta och samtidigt vara trovärdig.

De som förordar hårdare tag mot knarket rycker på axlarna åt dessa intrång. Lite får man tåla tycker de som vill jaga knarket. Ändamålet helgar medlen. Samma retorik när man jagar terrorister. Detta får man tåla eftersom det är för vår gemensamma säkerhet vi gör detta ingrepp i din frihet. Men det är barn och inte terrorister man jagar.

I propositionstexten (2009/10:105 Barn under 15 år som misstänks för brott) uttrycks det att presumtionsregeln säger att barn som misstänks för brott i vilket det föreskrivs straff som överskrider mer än ett år skall kunna utredas och kroppsvisiteras. Det är brott som mord, dråp, grov misshandel, rån, våldtäkt och mordbrand. Här talar propositionstexten om hur viktigt det är att socialtjänsten finns med och underrättas. Utredningens förlopp skall maximalt ta tre månader. Det finns nog en förståelse från många till att misstanken till så pass allvarliga brott måste utredas och det snabbt.

Men sedan kommer tillägget i propositionstexten. Helt plötsligt skall man utan att kontakta sociala myndigheter, föräldrar eller misstänkas för brott där föreskrivet straff är 1 års fängelse utsättas för tvångsvisa drogtester. För att man misstänks för att olovligen ha brukat narkotika. Det behövs bara en misstanke...

Principen är att barn under 15 år inte är straffmyndiga och kan i princip inte bli föremål för rättsväsendets åtgärder på grund av brott. Man får inte starta en förundersökning kring en person om han/hon är under 15 år då man misstänker att ett brott är gjort. Det är socilatjänsten som istället träder in.

Propositionen sänker i praktiken straffmyndighetsåldern ner till ålder som kan vara 7-8 år. Likaså lyfter man bort ansvaret från socialtjänsten och föräldrarna när det gäller eventuell narkotikabruk. Polisen tar över och hanterar barnen.

Polisen har ingen utbildning i att hantera barn i sådana här situationer. De behandlar istället barnen som vilka tänkbara narkomaner som helst. Det visar sig när Barnahus har införts på många plaster runt om i Sverige. Poliser har varit tvungna att sätta sig på skolbänken för att lära sig hur barn i kris beter sig och agerar.

Propositionen är fel och vänder på vedertagna rättsprinciper. Illa genomtänkt och skapar en likställighet mellan äldre narkomaner och barn som kan ha brukat narkotika.

Lagstiftarna som står bakom förslaget säger att det är i undantagsfall man kommer använda sig av lagen och få misstag kommer ske. Justitiekanslern (JK) håller inte med!
I veckan uppmärksammande Aftonbladet hur en 16-årig flicka tvingats klä av sig naken för kroppsvisitation på en polisstation där det var fullt möjligt för manliga poliser att se hela visitationen.

Om man ska tvinga någon att klä av sig så ska det vara på saklig grund och ska ske på sådana omständigheter som är så skyddande för den individen som situationen tillåter.

När man är 16 år är man minderårig. Man kan konstatera att flickan har förnedrats för att göra det lättare för polisen att utföra sitt arbete. Justitiekanslern (JK) menaratt man regelmässigt gör fel hos Polisen i Skåne.

– Det fanns inga skäl att hon skulle klä av sig. Misstanken gällde att hon skulle vara påverkad av narkotika, inte att hon skulle ha narkotika på sig. Då finns det inga skäl till en kroppsbesiktning, säger handläggaren Katarina Berglund Siegbahn vid JK.

Det finns anledning att tro detta förfaringssätt kommer fortsätta då Riksdagen beslutar att även minderåriga ej straffmyndiga barn kan bli utsatta för samma behandling som den 16-åriga flickan.

Orsaken till kroppsvisiteringen var att man trodde att flickan var påverkad.
Nu berättas det att flickan ej var påverkad av narkotika! Intagen på en Polisstation, avklädd naken och förnedrad. Ingen narkotika på sig eller i kroppen. Flickan ville inte gå vidare med ärendet för henne var det tillräckligt traumatiskt ändå.

Skillnaden med nya lagen blir att nästa gång blir en 14-åring visiterad och avklädd, misstänkt för att nyttjat narkotika. Ingen pappa eller mamma blir vidtalad, inga sociala myndigheter.

Det intressanta är att förespråkarna för hårdare tag tror att man stoppar användningen av narkotika hos ungdomar. Så naivt! Det är återigen samma parallell med jakten på terrorister. De blir inte färre för att man jagar dem med tuffare metoder snarare tvärtom. Droganvändning bottnar i andra orsaker. De som skriker högst för tuffare tag vill även förbjuda spriten och andra droger. Gärna moraliserande om hur illa det går om man dricker och använder droger.
Förbud. Det löser alla problem.

Förbudsivrarna får problem med sådana som mig. Jag är ingen drogliberal men ser inte att en ren förbudslinje skapar annat än större problem. Jag har sett och upplevt i min närhet, då jag bland annat jobbat med hemslösa, vad alkohol och droger gör med människor. Men det förbudsivrarna alltid missar är att det måste komma från människan själv. Insikten, motivationen och viljan till något annat. Att ge individen inte en chans till utan tre, fyra eller fem gånger till. Det är tron på individen som gör mig liberal inte mer pekpinnar och förbud.

Fler som skrivit om detta är Marcus Grunden, Sebastian Bjernegård med flera.

Jan Rejdnell