fredag 13 augusti 2010

630 miljoner från LO till Socialdemokraterna!


Min salig far slogs länge och omständligt mot att han skulle vara kollektivansluten till socialdemokratiska partiet bara för att han var fackansluten. Man kan lugnt tala om mobbing på arbetsplatsen när han sa att han inte ville vara ansluten dit.
Det vara början på ett politiskt engagemang som kulminerade med två riksdagsperioder för Folkpartiet i Riksdagen.

Kollektivanslutningen togs bort. LO och socialdemokratin borde har skämts för denna våldtäkt på deokratin men ack nej. Man tog bort regeln när man var tvungen.

Men LO fortsätter att knyta ihop politiska knytningen intimt med facket vare sig medlemmarna vill eller inte. Hur skall man annars tolka att över 50 % av de anslutna till LO inte röstar på socialdemokraterna men ändå skänker pengar till socialdemokratiska partiet?

Riksdagsledamoten Carl B Hamilton skriver i sin kartläggning:

LO:s stöd till socialdemokraterna är minst 630 milj. kr. LO ger drygt 60 milj. kr till partiet och därtill 24 milj. kr "i egen budget" för LO-aktiviteter som ska ge socialdemokraterna valseger. Stödet från LO i pengar är därmed säkert ca 90 milj. kr. Därtill kommer värdet av LO-anställdas och LO-förtroendevaldas 'gratis arbetskraft' ställd till socialdemokraternas förfogande för valseger, och den resursöverföringen kan uppskattas till ca 550 milj. kr. Summa summarum minst 630 milj. kr.


Självklart står sossarna i tacksamhetsskuld till LO efter valet. Det går inte bortse ifrån. Det är horribelt att media jagar enskilda riksdagsledamöter på 500-lappar för att de skall kartläggas vad gäller sitt stöd för sin personvalskampanj när partier som sossarna tar emot 630 miljoner. Sedan kan partiet ta pengar till personvalskampanjer för de kandidater som partierna lyfter fram.

I praktiken kan bara de kandidater som satsar egna pengar på en personvalskampanj ha en chans - annars bestämmer partierna.

Det finns ett ord för när politiska partier växer ihop med fackföreningar och där besluten fattas i stängda rum. Korporativsm!

Wikipedia förklarar begreppet:
Korporativismen har synliggjort sig tydligt inom fascistiska rörelser genom sitt motstånd mot både kapitalismens brist på en organiserande överhet som kommunismens egalitära samhällslära, och betonar istället olikhet men symbios och samförstånd genom ömsesidigt beroende. Som politisk åskådning är korporativismen nära besläktad med konservatismens organiska tendenser och förespråkar ett teknokratiskt styrelseskick under elitens ledning, vilket anses gynna de olika samhällsgrupperna mer än en demokrati av egalitär modell.


LO och Socialdemokratin borde skämmas!

Jan Rejdnell

Fp prioriterar Lärlingsjobb


Folkpartiet presenterade sitt valmanifest på fredagen.

Det som går utanpå allt annat är satsningen på Lärlingsjobben. Dagens Nyheter skriver om det.

Folkpartiet ser ungdomsarbetslösheten som den viktigaste utmaningen på kort sikt. Därför prioriteras införande av lärlingsanställningar högt i partiets valmanifest.
Precis som jag skrivit i min tidigare blogg att det går att åtgärda ungdomsarbetslösheten och ett av recepten är Lärlingsjobben. Fp tar i. 40.000 nya lärlingsjobb och det är viktigt att ta i. Det blir inga resultat annars. Kravet ställs nu på näringslivet att öppna dörrarna för så många ungdomar!

Sverige bör göra som många andra länder och inför ett lärlingssystem så att unga som inte vill bli akademiker kan lära sig ett yrke på en arbetsplats. Anställningstryggheten ska vara lite lägre för lärlingsanställda, till exempel som för provanställning. Lönen ska vara avtalsenlig, men målet bör vara en lönetrappa med lägre löner för de yngsta, anser Folkpartiet.

"Det är bättre att en 20-åring har ett lärlingsjobb med en lite lägre lön än går arbetslös med socialbidrag", säger Björklund.


Kvar står Socialdemokraterna och surrar om kurser på Arbetsförmedlingen och uppbackade av LO med en snuskig kampanj. Moderaterna vågar inte ta i LAS och arbetsrätten. Det är nu det är dags att backa upp kraven om lärlingsjobben och en förändrad arbetsmarknad för unga.

Jan Rejdnell

torsdag 12 augusti 2010

Det går att minska Ungdomsarbetslösheten


I början av året kom statistik kring ungdomsarbetslösheten i Sverige. Den var hög under socialdemokraterna och har varit fortsatt hög sedan dess under lågkonjunkturen.

Av de arbetslösa unga studerade 40 procent, eller 175 000, på heltid. I åldersgruppen 15-24 år var 176 000 personer arbetslösa varav 64 procent, eller 112 000, var heltidsstuderande. Om man räknar arbetslösa ungdomar som ej studerar på heltid är talet med andra ord 64 000 arbetslösa ungdomar i åldern 15-24 år.

Ungefär var tredje arbetslös i åldern 15-74 år, eller 145 000 personer, var långtidsarbetslös. Här ligger den riktiga utmaningen att få tillbaka 145 000 långtidsarbetslösa!

Arbetslösheten toppar i år och faller nästa år, spår Arbetsförmedlingen. Ungdomsarbetslösheten är fortsatt hög. Men den är redan på väg att vända nedåt, spår Arbetsförmedlingens prognoschef. I början av juni var prognosen från Arbetsförmedlingen att Arbetslösheten kommer i år att toppa på 9,1 procent, och sedan sjunka nästa år till 8,7 procent.

Nu i augusti kan vi säga att detta var en alldeles för försiktig bedömning av Arbetsförmedlingen. Arbetslösheten är redan nere på 8,1 procent och den fortsätter nedåt. Det är nu utmaningen ligger i att få in ungdomarna på arbetsmarknaden eftersom arbetslösheten är stor i denna grupp.

Så den stora frågan är hur få in ungdomar i arbete:

Socialdemokraterna vill ta bort subventionerna av arbetsgivaravgifterna för unga. Det innebär en fördubbling i kostnader för att anställa en ungdom på en arbetsplats. Det rör sig om miljarder. Det blir samma läge som tidigare att anställa en ungdom mot en som har erfarenhet på arbetsmarknaden.

Jan Björklund sa;

"Vem anställer en 19-åring som man knappt vet kommer upp på mornarna i jämfört med en erfaren 35-åring?", frågade han sig.


Facket rasade, Sahlin och Reinfeldt sa att han var fel ute. Wanja Lundby-Wedin utropade att det är för få ungdomsjobb i Sverige. Men i Aftonbladets "lögntest" visade det sig att han har helt rätt. Forskningen är entydig.

Folkpartiledaren refererade till Danmark och Tyskland där ungdomsarbetslösheten är betydligt lägre än i Sverige. Där kommer ungdomar in på arbetsmarknaden genom lärlingssystem och lägre löner. 2008 var ungdomsarbetslösheten i Sverige 19,3 procent. I Tyskland och Danmark var motsvarande siffra 10,4 och 7,3 procent.

Forskningen visar att Wanja Lundby-Wedin har fel.

I och med kollektivavtalen har Sverige en av de högsta minimilönerna i världen. Vad händer när det endast är en liten löneskillnad mellan en 40-åring med arbetslivserfarenhet mot en 19-åring som ingen har? Ungdomarna blir de som kommer att bli sist anställda på arbetsmarknaden med fortsatt kantigt system. Det stänger effektivt ute många ungdomar från första jobb som är så viktigt. Jämför vi statistik med andra länder som har höga lönetrösklar som exempelvis Frankrike så är effekten lika med hög ungdomsarbetslöshet. I Tyskland är minimilönen mindre än hälften jämfört mot Sverige.

Om man sänker minimilönen får det en stor effekt på ungdomsarbetslösheten i de länder som har höga lönetrösklar. Jan Björklund har rätt pekar forskningen på. I en studie gjord av hotell- och restaurangbranschen i Sverige gav en 10-procentig sänkning av lönen arbete åt fem procent fler ungdomar.

För att snabbt få ned ungdomsarbetslösheten skall man som Folkpartiet föreslagit snabbt införa lärlingslöner och 40 000 nya lärlingsplatser i samhället. Erbjud i första hand de som är långtidsarbetslösa. det kommer kosta samhället men alternativet är att som socialdemokraterna föreslår - skicka in ungdomarna på kortvariga utbildningar i Arbetsförmedlingens regi. Det är som att sätta ett plåster på ett sår som fortfarande blöder. Det krävs annorlunda och bättre åtgärder. Detta kostar också stora pengar men då går fortfarande ungdomarna utanför arbetsmarknaden.

Stelbentheten på arbetsmarknaden är det andra stora hindret för ungdomar. LAS och dess turordningsregler låser effektivt ungdomar ute från arbetsmarknaden. Med den falska säkerhet som LAS erbjuder stannar folk kvar i sina anställningar istället för att byta jobb likt man gör i Danmark och Tyskland. Folkpartiet och Centern driver på för en förändring av "den svenska modellen" under kraftigt bombardemang av facket och Socialdemokraterna.

Kvar står Reinfeldt, Sahlin och Lundby-Wedin och pratar om den svenska modellen. Den svenska modellen som kraftigt bidragit till att under många år skapa hög ungdomsarbetslöshet med kollektivavtal och höga ingångslöner. Om man inte angriper problemen från rätt håll och skapar en effektiv medicin kommer alla andra insatser vara kosmetika och lek med skattebetalarnas pengar. Till detta medverkar såväl moderater som socialdemokrater!

I höstens val finns skillnader i politiken. Skillnader som kan göra att tusentals ungdomar kan komma ut på arbetsmarknaden redan i höst. Valet är viktigt för många unga. Det är viktigt att rösten hamnar rätt - för ungdomarnas skull.

Jan Rejdnell

tisdag 10 augusti 2010

Vinst behövs för att driva företag


Vänsterpartiets ordförande Lars Ohly visar sitt oförstånd kring marknadsekonomi och vad välfärden bygger på. Utan livskraftiga företag har Ohly ingen skatt att fördela! Han och vänsterpartierna tror att företagarna är till för att de som politiker skall kunna ta in så mycket skatt som möjligt för att sedan fördela det efter godtycke. Ohly och vänsterpartierna vill förbjuda vinst och visar att han har förstått varken företagandets villkor eller valfrihetens principer.

Om man struntar i grunden för vår marknadsekonomi och företagandets villkor kan det verka tilltalande att vinster skall återinvesteras i bolagen och att inge skall "tjäna" på exempelvis skolan. Men då tänker man inte längre än näsan pekar.

Grunden är ideologisk. Det handlar om rätten att själv kunna förverkliga sina mål och egna satsade pengar. Det självklara måste sägas - utan vinst i ett företag och det går omkull!

Liberalismens framväxt bejakade såväl politisk liberalism som ekonomisk liberalism. Med socialliberalismen växte en insikt om att allting inte kunde samsas under begreppet egendom. Att människan är rättmätig ägare till sin egen kropp liksom till sina tankar och till produkterna till sitt arbete. Man måste också kunna ta hänsyn till andra människor i sin omgivning och att de inte blir drabbade av din egen frihet.

Grunden med den ekonomiska liberalismen och därmed marknadsekonomin är kapitalismen. Kapitalismen har hos vänstern alltid framstått som något fult och rovgirigt. Grunden i synen är att konkurrens är bra för motivation, effektivitet och idérikedom. En sund konkurrens sporrar företag och utförare av tjänster. Vänstern har alltid trott att man kan planera istället för konkurrera. Att vi gemensamt skall äga företagen och medlen. Det betyder i klartext att Ohly anser sig bättre skickad att till sist sköta företagen och produktionsmedlen. Denna utopi har gång efter gång visat sig få katastrofala följder för nästan alla medborgare i ett samhälle. Det finns några få länder kvar med planekonomi och kommunism där människor är fattiga och lever ofria. En upplyst elit styr och talar om vad som är bäst för folket.

Som centerpartisten Helen Törnqvist uttrycker så bra:

Vinster i välfärdsföretagande är viktigt, som drivkraft för välfärdsentreprenörer att ta risken att etablera sig, som möjlighet för att investera i utrustning, lokaler och material, men också att ha en buffert inför kommande lönehöjningar, ev rehabilitering av personal, oförutsedda hyreshöjningar, minskat elevantal eller att ett barn i behov av särskilt stöd dyker upp, som kanske har behov av en assistent, har en språkstörning eller en funktionsnedsättning. Med en vinst i bagaget finns en buffert. Dessutom är det viktigt att de entreprenörer som driver företagen tar ut ersättning för sitt jobb. Företagande är inte ideellt.


Lite sund och hederlig kapitalism har aldrig skadat en enda människa medan kommunism och planekonomi tagit ihjäl miljontals människor.


Jan Rejdnell