torsdag 28 oktober 2010

När drevet går...


Media tävlar i att dra fram så tvivelaktiga uppgifter om Arkelsten som möjligt. Det är ingen hejd på vilket dåligt omdöme denna nya partisekreterare nu skall beläggas med.

Det sägs också att det är Alliansanhängare som försvarar Arkelsten medan oppositionen slår stenhårt mot nya partisekreteraren och Moderaterna. Därför är jag ganska nöjd över att ha försvarat Bodström och att det är väljarna som kryssade honom som skall avgöra istället för att gruppledarna i Riksdagen skall sitta på ett rum i Riksdagen och bestämma över hans politiska framtid (se tidigare blogg - http://blog.janrejdnell.se/2010/10/bodstrom-ar-vald-av-folket-inte-av.html). Det är besvärande att just Mona Sahlin är den som skall uttala sig om "ett fruktansvärt illa omdöme". Hon om någon har visat prov på omdömeslöshet med hundratalet obetalda p-böter, låta partiet och riksdagen betala för egen konsumtion samt låna pengar av skattebetalarna etc. etc. Mona Sahlin borde istället lägga de mer mänskliga aspekterna i detta sammanhang och inte bidra till att drevet ytterligare dra på. Eller skall vi påminna LO:s ordförande Vanja Lundby-Wedin om sina resor med maken till Italien. Minnet är kort!

Arkelsten må ha gjort fel men knappast några konstigheter. Massor av tjänstemän och politiker har låtit andra betala för sig när de är ute på tjänsteutövning. Fria luncher och hotell, presenter, resor etc. Arkelsten har inte gjort någon hemlighet av resorna utan öppet redovisat det hela. Om journalister skulle ha samma krav på redovisning på sig som de nu begär av riksdagsledamöter och partisekreterare, lär vi inte ha många journalister kvar i tjänst. Ekonomiska journalister blir bjudna på massor av studieresor av bolag runt o i världen. Redaktionen tycker det är Ok att bolagen betalar så slipper tidningen göra det. Och visst skriver man positivt om bolaget efteråt. Och visst har man en och annan semesterdag i samband med denna utlandsresa.

Tjänsten som partisekreterare är tillsatt av Moderaterna - inte av svenska folket. Det är Moderaterna som skall avskeda nya partisekreteraren och inte media eller för den delen svenska folket. Så de krav som ställs på Arkelsten skall också i rimlighetens namn ställas på varje riksdagsledamot.

Min fråga blir - vilka krav skall vi ställa på våra politiker eller för den delen oss själva?

Det är otydligheter i dag beträffande ersättningar till politiker. Partierna bestämmer alldeles för mycket. Folket väljer våra riksdagsledamöter men ledamöterna har ingen makt mot de partier de tillhör.

Att just styra ersättningarna och bidraget till de folkvalda istället för partierna gör att partierna måste vara rädd om sina ledamöter annars tappar de resurser. I dag använder sig partierna av sekreterarna i riksdagen för att göra partiets jobb. En ledamot kan lätt avverka 5-8 politiska sekreterare under en mandatperiod. Ett parti i regeringsställning plockar till och med in den personal som man annars har i partiorganisationen in i departementen och riksdagen. Partiet spar pengar för att istället satsa dessa medel i valrörelsen.

Man dränerar all hjälp till riksdagsledamöterna på detta sätt.
Riksdagsledamöterna har heller inga resurser med jurister som kan skriva förslag till lagtexter. När exempelvis Agneta Berliner och Camilla Lindberg försökte hitta alternativa texter till vad regeringen hade förslagit om FRA - fick man själv hitta informationen och förslagen. Där fick man ingen hjälp från vare sig partiet eller sekreterare.

Det är till och med så att partierna med sekreterare stoppar pressmeddelanden från enskild ledamot om det går på tvärs mot vad partiet tycker. Ledamoten måste då samlat på egna presslistor.

Om riksdagsledamöterna skall återerövra sitt folkvalda ämbete så måste definitivt pengarna styras till varje enskild ledamot så han/hon kan ha en stab på 1-2 sekreterare samt ett oberoende kansli typ Riksdagens Upplysningstjänst RUT som kan hjälpa till med att utforma förslag till lagtexter.

Om vi vill ha riksdagsledamöter av folket istället för ett nytt skrå som arbetar med politik från vaggan till graven, måste vi i rimlighetens namn fråga oss vilka rimliga krav vi skall ställa på våra folkvalda. Ingen är felfri.

Fundera istället över riksdagsledamöternas villkor och arbetssituation.

En riksdagsledamot har ingen reglerad arbetstid. Man jobbar jämt- är i tjänst jämnt eftersom man är förtroendevald. Det betyder också att man inte kan vara på semester under någon tid av mandatperioden - om man ser det strikt! Resor och vad man får dra av är strikt uppställt. Särskild del på skattemyndigheten i Simrishamn granskar allt och det är tvetydiga regler som tjänstemännen i Simrishamn har stor makt. Effekten blir att många ledamöter betalar självklara saker i tjänsten ur egen ficka. Man riskerar inte att hamna i tidningen för ett yrkat avdrag man inte fått igenom.

Riksdagen har pengar för studieresor och regler kring detta. Det är talmannen som beviljar eller avslår olika studieresor om de inte är uppenbart av det som skall göras i tjänsten.

Av alla de motioner som riksdagens ledamöter nu lägger vid allmänna motionstiden så kommer inte en enda att bifallas. Man vädjar i motionstexten och att-satserna till att regeringen skall ta hänsyn till detta och detta samt väva in det. Det är partimotionerna som läggs med skarpa förslag för att manifestera vad partiet står i olika frågor. Det är få som begriper hur riskdagen egentligen fungerar eller rättare sagt inte fungerar. Det mesta avgörs i utskotten och i korridorerna.

Om man inför renodlade personval med ingen inbördes listordning där istället väljaren är tvungen att kryssa en kandidat - då blir Arkelstensdebatten en fråga mellan henne och de väljare som valt henne i Stockholm. Nu är det en slags fråga mellan partiet och media där oppositionen tycker att de har veto.

Bestäm vilka krav vi skall ställa på våra folkvalda. Gör det i förväg istället för att hålla på med detta förnedrande mediadrev. Bestäm om vi skall ha totalt fläckfria politiker (om de nu inte blir oppositionsledare) eller om vi kräver total felfrihet av våra folkvalda.

Jan Rejdnell

onsdag 27 oktober 2010

FRA del 2 - Datalagrinsgdirektivet


Datalagringsdirektivet (Direktiv om lagring av elektronisk data) skall beslutas om i Sverige enligt EU:s direktiv. Det huvudsakliga syftet med trafikdatalagring är trafikanalys och övervakning. Genom att analysera trafikuppgifter kan myndigheter identifiera var en person finns, en persons bekantskap och medlemskap i en grupp. Direktivets skall verka inom området konsumentskydd och telekommunikationer, men i första hand är det en reaktion på inträffade terrordåd i Europa.

Man skall ha lagar om elektroniska data och telefonavlyssning för att jaga terrorister. En upprepning på FRA. Det handlar om djupgående ingrepp i den personliga integriteten och med en lagring av uppgifter med ursäkten - terrorism.

Direktivets verkan medför en skyldighet för telefoni- och internetleverantörer att lagra abonnentinformation i minst sex månader, men högst två år. De telefonidata ska sparas, som är nödvändiga för att visa varifrån, när och till vem en person ringer. Även information om vem som skickar SMS till vem och när detta sker lagras. De internetdata som ska sparas är vilken IP-adress varje abonnent haft vid varje given tidpunkt. Tillhandahållare av e-posttjänster skall också lagra uppgifter om bl.a. avsändare och mottagare av ett e-postmeddelande.

Kritiken har varit förödande. Men svenska riksdagspartier lägger sig för EU.
Svenska integritetsskyddskommittén säger bland annat:

EG:s direktiv om lagring av trafikuppgifter, och den lagstiftning varigenom direktivet genomförs på nationell nivå, kommer i väsentlig mån att försvaga skyddet för den personliga integriteten på ett sätt som kommer att beröra praktiskt taget alla medborgare


Camilla LIndberg och Carl Johan Rehbinder skrev artikel på SvD:s Brännpunkt innan valet och uttrycker sig så här:
I ett samhälle där människor kan yttra sig, kommunicera och ta del av information utan att avlyssnas, censureras eller registreras kan de påverka det politiska livet och ta väl underbyggda beslut. Fungerar inte detta urholkas demokratin som system.

Enligt Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, artikel åtta, anges att "var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens". Denna rättighet sätts ur spel med Datalagringsdirektivet. Eftersom information lagras och kan spåras samt läggas samman så sker en kartläggning och registrering av misstänkta medborgare.

Datalagringsinitiativ skall kunna användas vid misstänkta brott som kan ge mindre än två års fängelse. Här pratar vi om förtal, fildelning, sexuella trakasserier, fildelning etc. Man jämställer avlyssning på internet med avlyssning av telefon vilket öppnar för allehanda småbrott. FRA-butiken är öppen igen! Nu skall myndigheterna jaga information över Internet och telefon för att sätta fast Svensson.

Socialdemokraterna drev igenom datalagringsdirektivet i EU, med Bodström som bidragande arkitekt. Det var det Bodströmsamhället har försökte bygga upp. Regeringen ligger inte långt efter och det man förlorade på FRA-lagstiftningen tar man nu igen på Datalagringsdirektivet. Regeringen vill skriva om lagen så att även uppgifter om personer som begår brott med böter i straffskalan ska lämnas ut. I dagens nummer av SvD har det framkommit att polisen kan få ut uppgifter om vem som har fildelat, men de enda fildelningsbrott som polisen utreder i dag är de stora härvorna som ofta ger fängelser. Men den nya lagstiftningen som föreslås skall varje enskild fildelare kunna jagas. Fildelning sker fortfarande idag i ganska stor omfattning - detta öppnar för att jaga Svensson i Sverige.

Visserligen skall en domstolsprövning ske men Storebrorsamhället har kommit ifatt.

Jan Rejdnell