torsdag 16 december 2010

Rädslan för muslimerna - recept självcensur?


Expressen tycks nu öppna upp för debattörer och kolumnister som framför diverse konstiga och intoleranta ställningstaganden till muslimer i Sverige.

Först ut var Peter Weiderud tidigare ordförande för Broderskapsrörelsen som nu bytt namn till Sveriges Kristna Socialdemokrater. Ett steg närmare partiet i ambitionen att stötta detta sargade parti. Eller ett sätt att dra in fler trossamfund närmare socialdemokratin?

I en debattartikel i Expressen skriver han från Irak de mest uppseendeväckande slutsatser i spåren av den ensamme självmordsbombaren i Stockholm.

För att denna förvirrade självmordbombare namngett Vilks i ett samtal till TT och polisen drar Weiderud slutsatsen att man bör ta samfällt avstånd från Vilks. Han ställer honom i samma klass som en religiös fanatiker från Småland. I någons slags slutsats skall vi ta hänsyn till att inte kritisera eller klanka på profeten Muhammed för annars kan vi drabbas av enskilda virrpannors och extremister ondska.

Vad är nästa steg? Hur mycket skall vår yttrandefrihet begränsas för att anpassas mot totalitära makter?

Som liberal och ständig försvarare av vår grundlagsfästa yttrandefrihet måste jag säga:
Rör inte vår yttrandefrihet! Begränsa inte det fria ordet! Stå upp för Lars Vilks rätt att göra rondellhund av profeten Muhammed.

Liberala Ungsdomsförbundets ordförande Adam Cwejman har bemött Weiderud i en artikel på Newsmill.

Hans slutsats är att en självcensur som Weiderud förespråkar är långt mycket mer farligare i ett demokratiskt samhälle än en ensam förvirrad självmordsbombare. Om kristna socialdemokrater försöker anpassa sig till intoleranta regimer för vi väl påminna om orden "diktaturens kreatur" som utslungades av Olof Palme för över 300 år sedan. En demokrati för aldrig ge vika och anpassa det fria ordet för då tappar vi grundfundamentet i demokratin.

Adams citat talar för sig själv:
"Weiderud sysslar med kollektiv positiv särbehandling, Sverigedemokraterna med kollektiv negativ särbehandling. Det är två sidor av samma mynt."


Sedan har vi Ulf Nilsson, denne krönikör som ger uttryck för en mycket stark rädsla för allt vad muslimer heter och vad Islam står för.

”Pursvenskar”? ”Muslimer som tar över”?
Att vi befinner oss ”i krig”?
Att ”vi svenskar” håller på att ”avskaffa oss själva”?


http://www.expressen.se/kronikorer/ulfnilson/1.2253836/ulf-nilson-ingen-risk-att-de-militanta-muslimerna-lyckas-i-sin-avsikt

Krönikan låter som ord från svunna dagar då president George W. Busch stod i Vita Huset och pratade om kriget mot terrorismen. Det var lätt då en hel nation stod chockad efter att två plan kört in i World Trade Center. Nu försöker sig Ulf Nilson på samma trick likt den hysteri som skakade nationen efter statsministermordet på Olof Palme. Samma slutsats som Weiderud använder Ulf Nilson att "vi drar på oss hat" för att vi har en styrka i Afghanistan. Vi skall anpassa oss så vi inte står måltavla. Det är samma feghet som präglade Sverige under andra världskriget då vi skulle vara neutrala. Släppte igenom tusentals tyska soldater genom landet och utvisade balter till en säker död i Sovjetunionen.

Sedan slår Sverigedemokratspärren till i Ulf Nilsons skalle. 400.000 muslismer finns i Sverige (underförstått så utarmar de vår svenskhet)och varningen kommer att "blod kommer att flyta". Detta klantiga dåd är bara första varningen.

Hur kan Expressen sjunka så lågt med ett sådant dravel? Ansvariga utgivaren försvarar sig med att man minsann tagit avstånd mot Sverigedemokraterna med ett stort NEJ på löpet innan valet. Jag trodde en ansvarig utgivare vid en stor svensk så kallad kvällstidning hade mer mental kapacitet. Det är bara att sluta köpa Expressen tills de förstått vad de ger uttryck för...

Jan Rejdnell

måndag 13 december 2010

Maktdelning - inget för Sverige


I senaste numret av Neo har Mårten Schultz en artikel om hur politikerväldet nu rämnar. Artikeln tar upp att riksdagen nu tycks sätta en ära i att instifta fler lagar som står i strid med integritet eller yttrandefrihet.

Mårten konstaterar att "maktdelningstanken inte slagit rot i svensk rätt. Faktum är att maktkoncentrationen i Sverige är unik för en västerländsk demokrati".

Sverige har den högsta maktkoncentrationen av alla OECD-länder. Detta är konstaterat av Riksdagens utredningstjänst - RUT - så sent som förra mandatperioden.
Medan Mårten utvecklar de juridiska förklaringarna i artikeln (läs den!) så vill jag peka på vad som gjort det möjligt ur partipolitiskt perspektiv.

Maktdelning (SOU 1999:76), beskriver Sveriges system som motsats till den maktdelning som är förefintlig i USA, och menar att Sverige i sin parlamentarism inte har annat än en arbetsfördelande maktdelning; maktdelningen är inte lika renodlad som i USA. Det finns ingen motvikt i Sverige och på detta sätt blir press och media viktigare. Grävande journalistik är faktiskt än mer viktigare I Sverige än andra länder.

I Sverige finns inga konsekvenser för missbrukande tjänstemän. I den kommunala apparaten blir ingen kickad - hur illa man än agerat eller utsatt medborgaren för. Man blir bara omplacerad i sidled.

I Riksdagen gör partierna gör upp om hur besluten skall utformas redan i utskotten och vid sidan av utskotten. Det finns ingen egentlig debatt i kammaren. Med blockpolitiken blir det mest ett kohandlande om allting och sedan tar man billiga poäng i media och kammaren.

Partiledarna har nästintill oinskränkt makt i svensk politik. Varje partiledare bestämmer över sitt parti. De omges mer och mer av ja-sägare och politrucker. Färre och färre blir de politiker som vägrar sätta sig i morgonsofforna och tycka till om allting utan istället granska varje lagförslags och besluts konsekvenser.

Riksdagsledamöterna är styrda av partiapparaten trots att de är valda av folket. Ledamöternas hjälp i forma av sekreterare används flitigare i partiapparaten istället för där det är tänkt - för att hjälpa ledamöterna i riksdagen. Om partibidraget istället följde riksdagsledamoten skulle partiledningen och regeringen vara tvungen att förankra besluten innan de läggs fram på riksdagens bord.

Författningsdomstol
saknas i Sverige. Den som utser ombudsmännen - DO; BO etc. är regeringen och faller någon i onåd så ryker man. Andra utnämningar går till på liknande vis.

Valsystemet. Bygger på partimakt och inte på de ledamöter som blir valda av folket. Egentligen måste vi mycket snabbt införa ett valsystem som bygger på renodlade personval utan listordning. Partierna har kandidater och sedan väljer folket kandidat - den som skall representera ens åsikter i lagstiftande församling.

Det finns de som säger att vi skall ha färre politiker, mer experter och att besluten i större utsträckning skall fattas av tjänstemän. Med dessa demokratiska bakåtsträvare diskuterar jag gärna den representativa demokratin och maktdelning.