lördag 1 januari 2011

Färgen på socialdemokratins navelludd


Socialdemokraterna har fullständigt frotterat sig i sin egen Primegate-affär. Det finns ingen hejd på bestörtningarna över att man kunnat samarbeta med andra är LO och närstående lobbyist-grupper. I en blogg har Lena Sommerstad (tidigare minister) ägnat sig åt socialdemokratins vägval i mars då de skall ha partikongress.

Vilken politisk väg skall socialdemokraterna gå?

Höger - vänster eller traditionalism?

Ett gemensamt tema bland många socialdemokratiska bloggar är att Svenskt Näringsliv står för något gott som Socialdemokraterna bör bejaka istället för att kritisera, nämligen en näringslivsvänlig och tillväxtskapande politik. Lena Sommerstad menar att det finns andra vägar att gå. Hon skriver:

En socialdemokratisk tillväxtpolitik kan därför mycket väl stå i motsatsställning till enskilda företags kortsiktiga vinstkrav. Det gäller inte minst de kortsiktiga vinstkrav som driver t.ex. vårdföretag och skolföretag. Socialdemokratin som politisk kraft har därtill ett intresse av ett långsiktigt välstånd, i generationsperspektiv, där tillväxten inte undergräver miljö, hälsa eller social sammanhållning. Dessa mål kan vara – men är inte alltid – gemensamma för socialdemokratin och näringslivet.


Sommerstad med flera behandlar näringslivet som en klump. Gör ingen åtskillnad av stora eller små företag. Hävdar att även små företag har kortsiktiga vinstkrav. Att man aldrig förstår hur näringslivet ser ut och fungerar.

Enn Kokk (som också befinner sig i socialdemokratins vänsterfält och vars bättre hälft varit talman i riksdagen), har i en postning hävdat att förnyelsen kommer från SSU men konstaterar iskallt att S-studenter och SSU utestängts från valberedningen. Hans absoluta favorit heter Daniel Suhonen - torde läsas av de som tror på socialdemokratins vänstertrupper. Trots sin vänsterkant förordar Enn Kokk personer som Sven-Erik Österberg, Lena Sommestad, Luciano Astudillo, Morgan Johansson, Peter Hultqvist, Veronica Palm, Leif Pagrotsky och Kajsa Borgnäs i framtida partiledning. Han har förordat Lena Sommerstad som partiledare.

En vanlig föreställning hos samtliga socialdemokratiska bloggare är att bara för att Svenskt Näringsliv pumpat ut miljarder till PR-byråer, tankesmedjor, opinionsinstitut, och så vidare - så påverkar det faktiskt den totala debatten och har fått hela socialdemokratin på fall. Det är således i detta synsätt, alltid en fråga om ekonomiska resurser och inte kraften i de politiska idéerna som gör att man når framgång i opinionen eller i valen. Man skjuter sig själva i bägge fötterna! Om man tror man vinner politiska landvinningar med enbart ekonomiska medel - hur förklarar man då Sverigedemokrater och andra politiska krafter som inte har/hade några ekonomiska medel, tidningar eller annat?

Johan Westerholm
har dock en nyktrare syn och menar att socialdemokraterna misslyckats på alla områden. Att förhålla sig till väljarna, samhällsutvecklingen och deras ideologi. Man har försökt plagiera Alliansen och totalt misslyckats. Han ägnar sig åt en profetia som jag delar.

PROFETIA FÖR 2011
Risken är överhängande att den valde socialdemokratiska partiledaren i mars blir en kompromisskandidat och att hans eller hennes huvudfokus blir att hejda det fria fall som (S) nu befinner sig i. Den nya partiledningen kommer som helhet vara en övergångslösning som skall bädda för en totalt förnyad ledning 2013 då även riksdagslistorna inför valet 2014 formas.


Tydligen pågår falangstrider även om vi som inte tillhör socialdemokratins krets kan se detta spel. Det är väl förborgat (kunde inte låta bli att använda just det ordet) i denna inre krets.

Höger - vänster och traditionalister.


Om traditionalisterna vinner och man plockar in en tillfällig partiledare - Läs Sven-Erik Österberg - som vägrar inse att samhällsstrukturerna har förändrats så hamnar troligtvis (S) valresultat 2014 mellan 20 och 25 procent, för att därefter i framtiden pendla mellan 12 och 20 som ett parti för enkom bidragstagare.

Det enda man kommer tjata om under 2011 är socialförsäkringarna och det stora skillnaderna mellan olika grupper i samhället. "Svenssons" känner inte igen sig i detta då man aldrig förr haft så mycket kvar i plånboken utan att äventyra välfärden. Socialförsäkringsutskottet var kloka nog att vara eniga i att skicka tillbaka frågorna om långtidssjukskrivna och Reinfeldt kickade ministern som var ansvarig för detta i höstas. Frågan är därmed neutraliserad, tills vidare. Moderaterna gör allting rätt - rent taktiskt.

Johan Westerholm konstaterar också att:
(FP) är det parti som nu tydligast sätter upp en egen försvarslinje mot (M), de försöker driva sin egen linje men konflikten mellan de som ser makten som ett mål i sig – och vill överge kongressbeslut och partiprogram till förmån för taburetter i Rosenbad – och de som tänker mer självständigt blir uppenbar. I vissa riksdagsutskott kommer detta ses i form av utskottsreservationer eller utskottsbeslut som även (FP)-ledamöter driver mot sin egen regering.

De som var i opposition inom Fp har lämnat riksdagsgruppen. De få utskottsreservationer som kommer göras - för syns skull - kommer snart bli överspelade i den stora enighetens namn - Alliansen. Fan tar den som spräcker Alliansen. Detta parti som spräcker en Allians gör politiskt självmord.

Tillbaka till sossarna. Ett antal företrädare har öppet gått ut med profilering i olika frågor: Thomas Östros, Morgan Johansson, Ylva Johansson etc. Allt för att de skall profilera sig och nå politisk överlevnad. Detta är nytt för socialdemokratin. Detta har man alltid gjort internt innan dagens händelser. I detta spel är det inte frågan om navelluddet skall vara kommungrått, rött, rosa eller gråblått.

Vi är i januari månad 2011 och partiet är fortfarande förlamat. Mitt tips är att socialdemokratin fortsätter harva runt efter sin själ och är i chock över att inte längre bli ansett som det statsbärande partiet. Man väljer troligen Sven-Erik Österberg som den trygga skoggshuggaren han är och i sitt råskällande på Moderaterna (han är nästan i klass med Östros).

Ett år innan valet presenteras den NYA kandidaten till partiledarposten och Sven-Erik avtackas för den trogna person han är och varit till partiet. Blir landshövding i Västmanland så han slipper åka så mycket taxi i fortsättningen och istället får privatchaufför till Skinnskatteberg där han har sina rötter.

Detta leder till ett ännu större Moderat parti. Ut försvinner C och KD. Miljöpartiet vädrar morgonluft och en ny politisk kraft har en enorm potential i nästa val. Varför inte Liberaldemokraterna?

Nyårshälsningar

onsdag 29 december 2010

Kristna socialdemokrater bortser från mänskliga rättigheter


Broderskapsrörelsen har blivit kristna socialdemokrater. I detta illusionsnummer har man närmat sig nya viktiga väljargrupper för socialdemokratin. Man arbetar efter nya väljargrupper när de gamla sviker. Muslimer är knappast att beteckna som kristna men har i ett ställningstagande den 28 maj fått en anpassad inbjudan till de kristna socialdemokraterna. Jag har i tidigare postning framför kritik mot Broderskapsrörelsens ordförande Peter Weiderud som i uttalande försökt skapa ett gemensamt avståndstagande till muslimkritiska personer (Lars Vilks) i Sverige. Detta i tron att självmordbombare inte skulle smälla bomber i Sverige. Så naivt - så intolerant!

Nu ger sig samma Peter Weiderud tillsammans med sin styrelse på konststycket att anta ett ”Manifest för muslimska socialdemokrater”. Man strök helt enkelt grunden i de vad mänskliga rättigheter står upp för - i detta fall kampen för HBT-rättigheterna. Man får inte vara bög och muslim samtidigt. Han menar att en formulering om att sträva efter lika rättigheter oavsett sexuell läggning i detta manifest vore samma sak som att ”röka ut” muslimska medlemmar ur föreningen. Här skall man återigen anpassa sitt ställningstagande utifrån normer som går på tvärs mot vårt demokratiska västerländska samhälle. Som ursäkt skriver man på blogg i "kristen vänster" att:

"Människor måste få en möjlighet att växa med frågor och uttrycka sig på ett sätt som gör att de inte marginaliserar sig i sitt eget sammanhang."

Hur skall man växa in med mänskliga rättigheter? Antingen accepterar man mänskilga rättigheter och folks lika värde eller så gör man inte det.

Så här har socialdemokratin uppträtt tidigare. Då skickade man bistånd till kommunistiska diktaturer i hopp om att de så småningom skulle rubba sin syn lite. Samtidigt är samme Weidrud pigg på att kritisera staten Israel som enda demokratiska regim i Mellersta Östern men tystnar i kritiken mot kringliggande staters förtryck av minoriteter och medborgares mänskliga rättigheter.

Per Gudmundson på SvD har i artiklar på ett mycket klargörande sätt avslöjat Weiderud i hans tillkortakommande i synen på mänskliga rättigheter.

Peter Weiderud utgår i sitt ställningstagande från att muslimer i Sverige och muslimska föreningar/organisationer inte accepterar mänskliga rättigheter. Bättre att avstå från att driva mänskliga rättigheter så man inte stöter sig med muslimerna som grupp tycks Peter Weiderud resonera. Detta är särskilt allvarligt eftersom samme Peter Weiderud är ordförande i MR-fonden. Fonden för mänskliga rättigheter (MR-Fonden) har Sensus som huvudman. Fondens arbete inom området demokrati och mänskliga rättigheter borde få Peter Weiderud såsom ordförande fundera över sina roller och situation. Weiderud borde istället öka kunskapen om mänskliga rättigheter och väcka opinion i frågor som berör rättigheterna istället för att undanta och krympa.

Är jakten på dessa nya väljargrupper för socialdemokratin värt principiella ställningstaganden kring homosexuellas rättigheter i den muslimska världen eller vad mänskliga rättigheter betyder för minoriteter.

Jan Rejdnell