lördag 15 januari 2011

Ett Alliansparti istället för sammanslaget C+Fp?


I veckan var jag med på ett lunchmöte där ungdomsförbundens respektive ordförande i Cuf och Luf tycket att man skulle slå ihop moderpartierna. Efter ha vispat runt med argumenten en stund ställdes den kritiska om varför de själva inte kunde gå samman och visa på att det är möjligt.

Helt plötsligt uppstod de argument som äldre partimedarbetare använder sig av för att inte slå ihop Centern och Folkpartiet. Det var organisatoriska och krångliga saker som skulle uppstå. Bäst var att moderpartierna gick före och visade vägen. Så radikalt var det förslaget. Om nu man menar allvar med förslaget att slå ihop dessa bägge politiska rörelser så måste man själv visa vägen. Annars är det ett hugskott och blir behandlat efter det.

Jag ställde sista frågan på mötet om det inte istället var dags för ett Alliansparti då ungdomsförbundsordförandena sade sig kunna tolerera stora olikheter i det nya liberala partiet. För det finns liberaler inom nästan alla partier idag. Jag fick undflyende svar. På uppföljande fråga om de vilka stora liberala frågor som skall drivas för att få ett stort liberalt parti (som profilerar sig såväl mot Moderater som socialdemokrater) blev svaret från Luf:s Adam Cwejman att det finns stora frågor men att vi på långt när inte är där ännu. Idédiskussionen har bara startat.

På mötet fanns dock äldre partimedarbetare - som föreslås på ledarplats att bli det nya partiets ordförande - Peter Örn och längst bak i lokalen ett tidigare statsråd hemmahörande i folkpartiet. Även riksdagsledamot från Centerpartiet. Jag förstår nyfikenheten för det är en aktion under galgen. När opinionsundersökningarna pekar på att såväl Centern som KD trillar ur Riksdagen vädrar vissa folkpartister morgonluft.

De borgerliga småpartierna har ett akut profileringsbehov, som kommer att orsaka påfrestningar inom Alliansen. I dag har vi en moderatledd regering med tre småpartier som enbart kan betecknas som sakfrågepartier. Väljarna kan inte förstå varför man skall rösta på något av dessa när det ändå är Moderaterna som leder och driver regeringen. Dessa borgliga småpartier kommer uppleva samma sak som socialdemokratin nu upplever - våra väljargrupper har fått den politik som vi slagits för, varför skall vi nu rösta på er? Detta upplevde Churchill och andra framstående politiska ledare. Man vinner inga segrar på vad man uppnått utan vad man vill uppnå. Vilken vision man har.
Idag finns inga visioner eller ideologi om vårt framtida samhälle i någon av de borgliga småpartierna. Partiledarna bestämmer och övriga i partierna bara hänger med.

Maud Olofsson rensar i dag ut allt vad liberaler heter i partiet. Motståndare till någon form av intellektuell ansats att beskriva sin rörelse i något slags strukturerat tankegods. Om man pratar om liberalism så är det en tunn yta för att locka storstadsväljare i brist på alla som man förlorat på landsbygden till Moderaterna.

Folkpartiets partiledare Jan Björklund driver i dag Folkpartiet allt längre högerut. Redan på valnatten stod gunstlingen dåvarande partisekreteraren Erik Ullenhag upp och pratade väl om Torkild Strandberg i Landskrona. Detta skall nu bli Folkpartiets melodi. I dag är det bara Torkild, Torkild, Torkild som gäller i partiet. Han driver kravliberalismen till sitt yttersta. Det är krav på socialbidragstagare, invandrare och allt vad utsatt grupper heter. Han samarbetar med Sverigedemokraterna som vilket parti som helst. Torkild följs upp i nya riksdagsgruppen med broilerpolitiker som Roger Haddad (som började sin bana i Moderaterna) från Västerås som i valrörelsen krävde kameraövervakning i invandrarområden samt kvarterspoliser i massor. Denna typ av liberalism får ordet socialliberalism att låta illa i munnen när Jan Björklund fortsätter med burkadebatter och krav på föräldrars närvaro i klassrummen.

Folkpartiets har som Per T Ohlsson skriver i Sydsvenskan:
"tendenser till moralism, regleringsiver och social ingenjörskonst och dagens smått neurotiska ovilja mot allt från kepsar i klassrummet till gårdsförsäljning av vin."


Det är som Per T Ohloson skriver så träffande:
"Om Centerns idéarv är antiliberalt kan Folkpartiets på sin höjd kallas pseudoliberalt"


http://www.sydsvenskan.se/opinion/pertohlssonkronika/article1348079/Liberalism-med-matta.html

Det faller nu ett tungt ansvar tillbaka på de politiker inom Centern och Folkpartiet som säger sig vilja förvalta och utveckla liberalismen och socialliberalismen i Sverige. De kan inte stillatigande acceptera framfarten från sina partiledare utan måste som Adam Cwejman sa på mötet i veckan - starta idédebatten nu!

Man kan vara kritisk mot Moderaterna som nu ogenerat strävar efter att överta Socialdemokraternas samhällsbärande roll och som jag menar redan lyckats. Men det är som Bengt Westerberg analyserade vid sitt första partistyrelsesammanträde (innan han blev partiledare) - det är den starkaste ledaren inom borgligheten som kommer att få de flesta rösterna.

Oppositionen går det inte att skylla på! Ledarkris och avsaknad av politik och vilja från socialdemokraterna. Miljöpartiet som är fullt upptaget med att byta språkrör och Vänsterpartiet som slåss internt om vem som skall bli partiledare. Till och med Gudrun Schyman har avgått. Detta politiska vakum utnyttjar Sverigedemokraterna och Moderaterna.

Den politiska kartan ritas om i Sverige.


Det behövs ett visionärt parti som berättar om vilket samhälle vi skall ha om tio år istället för att prata om kepsar i klassrummen.
Det behövs ett parti som talar om hur Sverige skall växa och utvecklas istället för att införa ett åttonde, nionde eller tionde jobbavdrag.
Vi behöver ett parti som berättar om hur vi med olika metoder överbrygger de sociala orättvisorna istället för att höja skatten till vansinne.
Vi behöver ett parti som utgår från individens ansvar och frihet - ett parti som säger att staten skall vara rädd för individen och inte tvärtom med utökad övervakning och kontroll.
Det är dags att bilda ett riktigt (L)iberalt parti som såväl medborgare som näringsliv älskar - det är dags för Liberaldemokraterna.


Jan Rejdnell

6 kommentarer:

  1. Som jag har sagt när detta har disskuterats på Facebook: Intresset att slå ihop påsarna finns helt enkelt inte. Eller rättare sagt, det är inte större än typ en handfull personer, CUF och LUF-ledarna inräknade. För det andra, att bara byta namn till Centerliberalerna och byta logga samt skriva några lätt negativa rader om jordbrukssubventioner är helt meningslöst. Då kan lika gärna alla medlemmar i parti 1 gå med i parti 2. Ska man slå ihop sig så måste man, enligt mig, byta riktning, bort från batonger, detaljstyrning, moralism och konservatism och byta till frihetlighet och liberalism.

    SvaraRadera
  2. Som du säkert sett skrev jag en bloggpost om att liberalism inte är en organisationsfråga.
    http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2011/01/liberalism-ar-inte-en.html

    Att söka organisera ihop mer el mindre liberala "liberaler" för att få ett slagkraftigt parti, det går inte. Öht är liberaler svåra att organisera, och ska det gå så krävs först och främst att de/vi känner att organisationen ifråga verkligen är liberal. Eller som jag föredrar att säga, sociallibera.
    Adam Cwejman är stundtals inte så tokig, men betr sammanslagning så är han fel ute. F ö tror jag att de flesta som vill sammanslagning inte är ute efter att stärka liberalismen utan bara få ett parti som har bättre chans till MAKTEN!

    Och då är det helt fel tänkt från början...

    F.ö. är det svårt att idag karaktärisera vad fp är, det är en sörja där socialliberalism som jag lärt känna den, blir alltmer uttunnad och märklig och svår att känna igen.

    Ärligt talat så är ju inte allt som förs fram från fp helt fel. Men det mesta. Och det som är rätt presenteras på ett märkligt sätt som gör att man slår bakut ändå. Man känner inte riktigt hur det passar utifrån en liberal ideologi.

    Så, visst, det behövs en nytändning för liberalismen. Inte snedtändning, baktändning eller att fastna i byråkratiskt organisationssnack.

    Alliansen är rent bedrövlig. Och tyvärr även oppositionen. Och den där olyckan Torkild S i Landskrona som samarbetar med sd.

    SvaraRadera
  3. Är det Liberaldemokraternas strategi det där, Jan? Att racka ner på Folkpartiet i allmänhet och enskilda folkpartister i synnerhet? Blir inte så attraherad av det.

    SvaraRadera
  4. En fråga jag har ställt mig är om man också ska tolka Landskronamodellen som en sorts förebild för en kommande allianspolitik där man på motsvarande sätt inleder ett närmande till SD?

    @Helena. Jag tycker att Jan mer redovisar exempel på hur långt från det vi brukar kalla liberalt som Folkpartiet och vissa av dess företrädare i realiteten gått.

    Att Folkpartiet kan och ska kritiseras på ett tydligare sätt än de övriga allianspartierna beror helt enkelt på att jag tycker att Folkpartiet med sin långa liberala tradition och bakgrund, är det parti som också därmed utgör den största liberala besvikelsen.

    För många av oss som idag är aktiva inom L så hade besvikelsen över bristen på liberala alternativ redan före valet gått så långt att vi defacto inte hade något parti att rösta på som annat än i begränsad omfattning kunde sägas omfatta de liberala idealen.

    För min personliga del måste jag helt frankt säga att det är obegripligt att ett parti som står bakom all den övervaknings- och kontrollagstiftning som införts sedan 2006, överhuvudtaget har mage att fortsätta kalla sig liberalt.Särskilt som man inför valet 2006 också var mycket kritiska till det som kallats "Bodströmsamhället."

    Lägg sedan till rättspolitiken i stort, narkotikapolitiken, sexköpslagen, diverse förslag på migrationsområdet m.m så är det snarare så att kritiken borde vara ännu starkare än vad den är idag.

    Folkpartiet under Björklund har gjort sitt vägval. Jag har en känsla av att många liberala folkpartister ännu inte gjort det och det ska bli mycket intressant att se vad dessa kommer att komma fram till så småningom.

    Valet tycks stå mellan, för att använda Churchills ord, att byta åsikt för sitt partis skull eller att byta parti för sin åsikts skull.

    SvaraRadera
  5. "Är det Liberaldemokraternas strategi det där, Jan? Att racka ner på Folkpartiet i allmänhet och enskilda folkpartister i synnerhet? Blir inte så attraherad av det. "
    Jag har lämnat Folkpartiet eftersom jag anser att de lämnat liberalismen och i synnerhet socialliberalismen. När utspelen handlar om burka, föräldrar som skall tvingas vara i klassrummet om deras barn inte sköter sig och när Torkild Strandbergs mer samarbetsvänliga linje mot Sverigedemokratiska vinner gehör så finns det jag och andra som kritiserar. De är vår uppgift. Att skyla undan och inte tala om det ger bara fler politiker som agerar som populister.
    Bäst vore om kritiken kommer inifrån - om man ser vad som händer. Jag har gjort mitt val - det behövs ett liberalt parti i svensk politik. Utan utspel om burka och föräldrar som skall tivingas till det ena och det andra. Mer övervakning och staten som tar sig för.

    SvaraRadera
  6. Jag håller med Jan!
    Är det de sista kvarvarande liberalerna i Folkpartiet som har som strategi att hacka på liberaldemokrater som säger sanningen om det sjunkande skeppet Folkpartiet?
    Jag fattar inte att man står ut och kan behålla sin värdighet genom att stanna i ett parti med burkaförbud och preussiansk skolgång som högsta prioritet.
    Racka ner på? Titta vilken skit du sitter i istället! Låt oss framför allt hålla oss till FAKTA. Vad är det faktiskt Folkpartiet söegr och gör? Och ska det INTE BEMÖTAS? VARFÖR DÅ???
    Det finns ju en ANLEDNING till att folk lämnar Folkpartiet och Centerpartiet och går med i Liberaldemokraterna. De som är modiga nog att göra detta är hjältarna, inte de som spelar med i låtsasliberalismen.
    Alexander

    SvaraRadera