lördag 1 januari 2011

Färgen på socialdemokratins navelludd


Socialdemokraterna har fullständigt frotterat sig i sin egen Primegate-affär. Det finns ingen hejd på bestörtningarna över att man kunnat samarbeta med andra är LO och närstående lobbyist-grupper. I en blogg har Lena Sommerstad (tidigare minister) ägnat sig åt socialdemokratins vägval i mars då de skall ha partikongress.

Vilken politisk väg skall socialdemokraterna gå?

Höger - vänster eller traditionalism?

Ett gemensamt tema bland många socialdemokratiska bloggar är att Svenskt Näringsliv står för något gott som Socialdemokraterna bör bejaka istället för att kritisera, nämligen en näringslivsvänlig och tillväxtskapande politik. Lena Sommerstad menar att det finns andra vägar att gå. Hon skriver:

En socialdemokratisk tillväxtpolitik kan därför mycket väl stå i motsatsställning till enskilda företags kortsiktiga vinstkrav. Det gäller inte minst de kortsiktiga vinstkrav som driver t.ex. vårdföretag och skolföretag. Socialdemokratin som politisk kraft har därtill ett intresse av ett långsiktigt välstånd, i generationsperspektiv, där tillväxten inte undergräver miljö, hälsa eller social sammanhållning. Dessa mål kan vara – men är inte alltid – gemensamma för socialdemokratin och näringslivet.


Sommerstad med flera behandlar näringslivet som en klump. Gör ingen åtskillnad av stora eller små företag. Hävdar att även små företag har kortsiktiga vinstkrav. Att man aldrig förstår hur näringslivet ser ut och fungerar.

Enn Kokk (som också befinner sig i socialdemokratins vänsterfält och vars bättre hälft varit talman i riksdagen), har i en postning hävdat att förnyelsen kommer från SSU men konstaterar iskallt att S-studenter och SSU utestängts från valberedningen. Hans absoluta favorit heter Daniel Suhonen - torde läsas av de som tror på socialdemokratins vänstertrupper. Trots sin vänsterkant förordar Enn Kokk personer som Sven-Erik Österberg, Lena Sommestad, Luciano Astudillo, Morgan Johansson, Peter Hultqvist, Veronica Palm, Leif Pagrotsky och Kajsa Borgnäs i framtida partiledning. Han har förordat Lena Sommerstad som partiledare.

En vanlig föreställning hos samtliga socialdemokratiska bloggare är att bara för att Svenskt Näringsliv pumpat ut miljarder till PR-byråer, tankesmedjor, opinionsinstitut, och så vidare - så påverkar det faktiskt den totala debatten och har fått hela socialdemokratin på fall. Det är således i detta synsätt, alltid en fråga om ekonomiska resurser och inte kraften i de politiska idéerna som gör att man når framgång i opinionen eller i valen. Man skjuter sig själva i bägge fötterna! Om man tror man vinner politiska landvinningar med enbart ekonomiska medel - hur förklarar man då Sverigedemokrater och andra politiska krafter som inte har/hade några ekonomiska medel, tidningar eller annat?

Johan Westerholm
har dock en nyktrare syn och menar att socialdemokraterna misslyckats på alla områden. Att förhålla sig till väljarna, samhällsutvecklingen och deras ideologi. Man har försökt plagiera Alliansen och totalt misslyckats. Han ägnar sig åt en profetia som jag delar.

PROFETIA FÖR 2011
Risken är överhängande att den valde socialdemokratiska partiledaren i mars blir en kompromisskandidat och att hans eller hennes huvudfokus blir att hejda det fria fall som (S) nu befinner sig i. Den nya partiledningen kommer som helhet vara en övergångslösning som skall bädda för en totalt förnyad ledning 2013 då även riksdagslistorna inför valet 2014 formas.


Tydligen pågår falangstrider även om vi som inte tillhör socialdemokratins krets kan se detta spel. Det är väl förborgat (kunde inte låta bli att använda just det ordet) i denna inre krets.

Höger - vänster och traditionalister.


Om traditionalisterna vinner och man plockar in en tillfällig partiledare - Läs Sven-Erik Österberg - som vägrar inse att samhällsstrukturerna har förändrats så hamnar troligtvis (S) valresultat 2014 mellan 20 och 25 procent, för att därefter i framtiden pendla mellan 12 och 20 som ett parti för enkom bidragstagare.

Det enda man kommer tjata om under 2011 är socialförsäkringarna och det stora skillnaderna mellan olika grupper i samhället. "Svenssons" känner inte igen sig i detta då man aldrig förr haft så mycket kvar i plånboken utan att äventyra välfärden. Socialförsäkringsutskottet var kloka nog att vara eniga i att skicka tillbaka frågorna om långtidssjukskrivna och Reinfeldt kickade ministern som var ansvarig för detta i höstas. Frågan är därmed neutraliserad, tills vidare. Moderaterna gör allting rätt - rent taktiskt.

Johan Westerholm konstaterar också att:
(FP) är det parti som nu tydligast sätter upp en egen försvarslinje mot (M), de försöker driva sin egen linje men konflikten mellan de som ser makten som ett mål i sig – och vill överge kongressbeslut och partiprogram till förmån för taburetter i Rosenbad – och de som tänker mer självständigt blir uppenbar. I vissa riksdagsutskott kommer detta ses i form av utskottsreservationer eller utskottsbeslut som även (FP)-ledamöter driver mot sin egen regering.

De som var i opposition inom Fp har lämnat riksdagsgruppen. De få utskottsreservationer som kommer göras - för syns skull - kommer snart bli överspelade i den stora enighetens namn - Alliansen. Fan tar den som spräcker Alliansen. Detta parti som spräcker en Allians gör politiskt självmord.

Tillbaka till sossarna. Ett antal företrädare har öppet gått ut med profilering i olika frågor: Thomas Östros, Morgan Johansson, Ylva Johansson etc. Allt för att de skall profilera sig och nå politisk överlevnad. Detta är nytt för socialdemokratin. Detta har man alltid gjort internt innan dagens händelser. I detta spel är det inte frågan om navelluddet skall vara kommungrått, rött, rosa eller gråblått.

Vi är i januari månad 2011 och partiet är fortfarande förlamat. Mitt tips är att socialdemokratin fortsätter harva runt efter sin själ och är i chock över att inte längre bli ansett som det statsbärande partiet. Man väljer troligen Sven-Erik Österberg som den trygga skoggshuggaren han är och i sitt råskällande på Moderaterna (han är nästan i klass med Östros).

Ett år innan valet presenteras den NYA kandidaten till partiledarposten och Sven-Erik avtackas för den trogna person han är och varit till partiet. Blir landshövding i Västmanland så han slipper åka så mycket taxi i fortsättningen och istället får privatchaufför till Skinnskatteberg där han har sina rötter.

Detta leder till ett ännu större Moderat parti. Ut försvinner C och KD. Miljöpartiet vädrar morgonluft och en ny politisk kraft har en enorm potential i nästa val. Varför inte Liberaldemokraterna?

Nyårshälsningar

3 kommentarer:

  1. En fundering kring alliansens sammanhållning framöver som jag haft ett tag, är om inte siffror fortsatt under spärren kan få Centern att satsa på en egen linje? Dels för att de historiskt varit det parti som har haft lättast att skifta allianser och block och dels för att man kan känna att det inte spelar någon roll för deras egen del och att "något måste vi ju göra"- känslan tar överhand?

    SvaraRadera
  2. Såväl Kristdemokrater som Centerpartister börjar snart bli desperata. Om signaler om att man är under spärren kommer fler månader i rad blir det utspel. Inte lika desperat som "tjockisskatt" men utspel som inte är förankrade i Alliansen.
    Finns inga anledningar till att byta block - det är en dödssynd.
    Utspelen från Fp-håll att slå samman Fp med C ses bara som att Fp nu är större och skall sluka C. Dock backade Fp i storstäderna där C gick framåt. Detta är också ett utslag av små mittenpartier. Man vill skapa "Mittens rike" igen. Det finns dock inget som säger att ett sådant nytt sammanslaget parti skulle hamna på 10 procent. I tidningar likt Vlt föreslås Peter Örn bli nya partiets ledare. Hoppla - dålig insikt och nostalgi från gamla ungdomsförbundare som nu häckar på ledarredaktionen.

    SvaraRadera
  3. Profetian håller på att slå in!

    Pär Nuder bedriver enligt medieuppuppgifter på torsdagen en hemlig kampanj som ska föra honom till toppen i partiet. Men enligt Aftonbladet är det hela bara ett falskt rykte för att kratta manegen för Sven-Erik Österberg.

    Pär Nuder nämner inga namn men säger i en kommentar till tidningen att det nog kan stämma att personer med verkliga ”ambitioner att bli näste ordförande” kan ha intresse av att flytta fokus från sig själva.

    ”Hela den här historien handlar om att ta bort uppmärksamheten från Sven-Erik Österberg och mala sönder alla andra namn runt omkring. Då blir han den självklara kandidaten till slut. Det är en klassisk socialdemokratisk maktstrid”, säger en icke namngiven ”S-källa med insyn” till tidningen.

    Enligt Pär Nuder, som tidigare var Göran Perssons närmaste man men som senare petades av Mona Sahlin, säger att han är hedrad över att nämnas i sammanhanget men bedyrar att han inte har några som helst tankar på att blir partiledare för S.

    Aftonbladet har inte lyckats nå Sven-Erik Österberg för en kommentar.

    SvaraRadera