tisdag 1 februari 2011

Måste man gå högerut för att kalla sig liberal?


På www.svt.se/debatt infördes i dag en debattartikel av Jan Rejdnell, Camilla Lindberg och Alexander Bard.

Miljöpartiets Gustaf Fridolin och Folkpartiets Johan Pehrson och Nina Larsson ordfäktas på DN Debatt om vem som förvaltar tankegodset från liberalen Karl Staaf runt 1915 bäst. Denna tävlan känns förlegad och bortkommen när ingen debattör presenterar några visioner för vårt framtida liberala samhälle. Det skriver Alexander Bard, Camilla Lindberg och Jan Rejdnell.

Miljöpartiets Gustaf Fridolin och Folkpartiets Johan Pehrson och Nina Larsson ordfäktas på DN Debatt om vem som i dag förvaltar tankegodset från liberalen från Karl Staaf runt 1915 bäst. Denna tävlan i vem som kan betecknas som mest liberal känns förlegad och bortkommen när ingen debattör presenterar några visioner för vårt framtida liberala samhälle.

För väljarna är dagens riksdagspartier förvillande lika; alla kallar sig liberaler (möjligtvis inte Lars Ohly) och diskuterar endast sakpolitiska frågor hämtade ur dagssituationen. Det handlar om snabba utspel och tävlan om vem som kan vinna dagens rubriker. Detta är ett kortsiktigt sätt att bedriva politik. Få väljare kan skilja partierna åt.

För Folkpartiet (som nu slopat efternamnet Liberalerna) är avsaknaden av den ideologiska debatten och visionära målen särskilt besvärande eftersom detta är själva existensberättigandet för partiet i svensk politik. Om Folkpartiet inte på ett tydligt sätt kan påvisa de liberala frågorna och slåss för de liberala idealen – varför ska någon då rösta på partiet?

Den nya chefsideologen Johan Pehrson har tillsammans med partisekreteraren Nina Larsson försökt sig på att särskilja det egna partiet från Miljöpartiet i tolkningen vem som är mest liberal. Det görs utifrån väljarundersökningar där Miljöpartiets väljare uppfattar partiet som mer vänster än höger. Denna otidsenliga klassificering i en höger-vänsterskala vittnar om historielös kunskap om svensk liberalism.

Under slutet av 1880-talet och fram till 1930-talet var liberalismen en vänsterrörelse som samarbetade med socialdemokratin för att införa parlamentarismen, folkpension, rösträtten, åtta-timmars-arbetsdag etc. Detta stöttades av liberala redaktörer och ledarskribenter som bildade Sveriges Vänsterpressförening som existerar än i dag.

Det är en tydlig politisk markering av Folkpartiets nuvarande ledning att det liberala partiet måste var högerut på en politisk skala i Sverige. Tydligen mera liberalt ju längre högerut man kommer . Liberalismen har alltid trivts bäst i opposition och, vid de tillfällen man har varit i regeringsställning, med att slåss för reformer och försvar av de grundläggande fri- och rättigheterna. Staten får inte bli för stark och måste hindras från att ta en ständigt större roll i övervakningen av individen.

Nu sitter så kallade liberaler i regeringsställning där allt fler beslut tas som begränsar individens frihet med fler lagar och beslut kring omfattande övervakning i öppna rummet samt i digitala medier.

I dag har vi en exposé i fråga efter fråga där de som säger sig försvara de liberala idealen i regeringsställning, går på tvärs mot det betecknas som liberalism, och särskilt det socialliberalismen säger sig stå för.

- Genom FRA-lagstiftning och datalagringsdirektiv ges staten obegränsade möjligheter att avlyssna medborgare och byta information om svenska medborgare med utländska stater.

- Prövningstillstånd för att begränsa individers och företags rätt att kunna överklaga i såväl brottsmål som skattemål har införts. Allt fler mål överklagas i Europadomstolen där staten gör upp i godo för att slippa prejudikat.

- Tiotusentals individer ställs utanför försäkringssystem och blir utförsäkrade trots att de kan påvisa sjukdom och att man inte kan får arbete på arbetsmarknaden. När långtidssjukskrivna blir hänvisade till socialbidrag har ordet socialliberalism fått en ny innebörd. Det går inte som god socialliberal skylla på felaktiga regler om man inte omedelbart åtgärdar dessa.

- När det blir allt fler hemlösa, har inte alla individer lika möjligheter och tillgång till positiva rättigheter som ska garanteras av staten. Enligt socialliberalismen skall de allra sämst ställda människorna i ett samhälle skyddas och gynnas.

- När minderåriga får tas om hand av polis och visiteras, fängslas och lämna urinprov utan att föräldrarna eller sociala myndigheter ens kontaktas.

- Det ställs krav på att inte bära dräkt och klädesplagg som kan uppfattas vara till hinder i undervisningen.


En ny form av liberalism har formulerats som en kravliberalism där snällheten lagts på hyllan. Det kan lika gärna uttryckas som att man lagt socialliberalismen på hyllan. I denna nya form av liberalism ställer man högre krav på individen samtidigt som staten ger avkall på sin överordnade roll och högre krav på dess medborgare. Det är inte fel att ställa krav på individen men då måste också staten ge individen mer frihet att fatta självständiga beslut.

Tvärtom bör det i en liberal vision föras fram mer inflytande och möjligheter för individen som grundas på fördjupad demokrati, ökad integritet, större frihet och rättssäkerhet. Som liberaler säger vi nej till olika typer av morallagstiftning och lagar som grundas på olika särintressens önskningar och behov.Vad du gör med ditt liv, din kropp, dina medmänniskor och din tillvaro, skall du vara fri att själv besluta så länge dina beslut inte innebär skada för någon annan. Det är inte politiken som ska besluta om eller skapa din vardag. Idag har politikerna alltför mycket att bestämma om över våra liv – de skapar allt fler lagar utan att avskaffa gamla.

I ett liberalt samhälle skapar vi visioner och modeller för hur man:

- tar hand om hemlösa genom att ge dem en bostad först.

- skapar en bostadspolitik som ger unga bostäder istället för enorma skuldsättningar.

- en företagarpolitik som inte ensidigt gynnar storföretag när det är småföretagen som är ryggraden i ekonomin.

- inför en författningsdomstol som granskar alla lagförslag så att de inte strider mot individens integritet, vår grundlag eller olika internationella konventioner.

- skapar ett skattesystem som bygger på platt skatt och garanterar varje medborgare ett grundskydd med ekonomisk ersättning istället för individuella socialbidrag.

- där staten i första hand tar huvudansvaret för vård och utbildning istället för att kleta ut ansvaret på olika huvudmän.

- där rättspolitiken utgår från skademinimering istället för strafftänkande och repressivitet som bevisligen skapar mer våld och brott i samhället.

- istället för ”hårdare tag” mot invandrare och genast ”ta om hand ” med olika bidrag för olika områden – ger varje invandrad individ en summa pengar där man själv skaffar sig bostad, kläder och ett jobb. Där man ser resurserna i varje individ.

- där staten är rädd för individen istället för att individen skall vara rädd för staten.

Vi som liberaler styrs inte enbart av våra värderingar utan också av viljan att skapa en liberal vision som kan fängsla en ny generation. När viljan och drivkraften att förändra samhället förbytts i en alltmer förvaltande roll och där regeringsmakten i sig blir viktigare än politikens innehåll, försvinner ideologierna och varför man egentligen kom in i politiken. Då är det dags att granska alla de som kallar sig för liberaler.

Camilla Lindberg, tidigare riksdagsledamot för Folkpartiet, Alexander Bard och Jan Rejdnell är grundare till Liberaldemokraterna

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar