torsdag 24 februari 2011

Reflektioner över ett Barnombud


I kväll satt jag som ordförande på årsmötet för Brottsofferjouren i Västerås - BOJ. Det är det minsta man kan göra för en sådan viktig verksamhet. Det har blivit några gånger nu. Det är mer än kommunal verksamhet än frivilligorganisation men det finns individer med stora hjärtan som sliter och ställer upp för personer i pressade situationer. Som skall vittna och som har blivit utsatta för våld och hot.

I kväll var "Årets Västeråsare" talare - Barnombudet Sara Holm Stålhand. Hon jobbar aktivt mot mobbning i alla dess former – fysiskt, verbalt, på internet och via mobiltelefon. Hon är en flitig debattör i barnfrågor både lokalt och på riksplanet och är ofta ute och föreläser i Västerås och i landet.De små berättelser som hon berättade om barn som lever i en utsatt miljö, barn som är nära att tappa fotfästet fick en person i publiken att spontant utbrista.

- Var finns föräldrarna?

Att kunna hjälpa barn och kunna tro på en individ och bara genom att oförbehållslöst ställa sig på barnets sida hela tiden räddar många självförtroenden och liv. Diskussioner om barnfattigdom känns oviktig i de berättelser som Sara förmedlade.

Sara har nog världens viktigaste jobb i Västerås.

Det är mest tjejer som vänder sig till Sara. det skulle behövas fler barnombud - manliga.

Sara varnade för att hoten och trakasserierna mellan kompisar i skolan görs efter skolan stängt men konflikten hamnar i skolan dagen därpå. Barn lämnas ofta ensamma framför datorn och föräldrar har noll koll. Många föräldrar är dåligt insatta i vad barnen gör på webben och föräldrarna har ofta en uppfattning av att internet mest är en lek.

”Det är hög tid för vuxenvärlden att sluta gorma om hur hemskt det är på internet innan var och en är fullt insatt i vad ens egna barn gör där. Det är hög tid att vi slutar dela upp verkligheten i två delar. För barnen är det bara ett enda liv”, menar Sara.

Jan Rejdnell

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar