tisdag 8 mars 2011

Billiga böter för att inte införa Datalagringsdirektivet


Den 23 mars kommer EUs utvärdering om datalagringsdirektivet. Av vad som läckt ut så kommer kraftig kritik att ges.
Sverige Riksdag skall dock besluta om att införa Datalagringsdirektivet i Sverige redan den 16 mars det vill säga en vecka innan väntad kritik. Sverige är redan sen i införandet och riskerar kraftig kritik om det inte införs i Sverige. Härmed är vi nödd och tvungna - fan trot.
Sverigedemokraterna uppges nu ansluta sig nu till förslaget att skjuta upp beslutet med datalagringsdirektivet i ett år med införandet i Sverige. Tidigare har Miljöpartiet och Vänsterpartiet sagt att de skall rösta mot införandet i Sverige. Mer än en sjättedel av ledamöterna i riksdagen måste ansluta sig mot förslaget för att det skall skjutas upp. Med de tre partiernas ledamöter så uppnår man tillräckligt antal för att bordlägga i ett år till.

Böter skriker Beatrice Ask men det kostar att införa lagen - förutom all förlorad integritet. Införandet av lagen beräkna kosta 200 miljoner kronor enligt regeringen men runt en miljard enligt branschen. Men den kritik som kommer att komma så kanske det är en besparing att betala böterna till EU.

Införandet av lagen har försenats i flera år, vilket gett Sverige en fällande dom i EU-domstolen. Flera EU-länder har inte infört direktivet, däribland Tyskland, vars författningsdomstol anser att det strider mot grundlagen. Hade Sverige haft en författningsdomstol likt Tyskland hade resultatet varit likt Tyskland.

Datalagringsdirektivet trädde i kraft den 3 maj 2006 och skulle vara implementerat i alla medlemsstater senast den 15 september 2007. Direktivets är att försöka stärka konsumentskyddet och telekommunikationerna, men det egentliga skälet att jaga och stoppa terrordåd i Europa. Integritetsfrågorna har man sedan länge lagt på hyllan.
Genom att analysera trafikuppgifter kan myndigheter identifiera var en person finns rent fysiskt, kartlägga en persons bekantskaper och medlemskap i en grupp.

Riksdagen beslutar om en skyldighet för telefoni- och internetleverantörer att lagra abonnentinformation i minst sex månader, men högst två år. De telefonidata som ska sparas är att det anses att det är nödvändigt för att visa varifrån, när och till vem en person ringer. Även information om vem som skickar SMS till vem och när detta sker lagras. De internetdata som ska sparas är vilken IP-adress varje abonnent haft vid varje given tidpunkt. De som tillhandahåller tjänster med e-posttjänster skall också lagra uppgifter om bl.a. avsändare och mottagare av ett e-postmeddelande.

Med andra ord - så kan myndigheterna kolla rubbet av dina kommunikationer och var du varit. Du behöver inte vara terrorist för att Polisen skall kunna få tillgång till alla uppgifter. Staten säger alltid att man inte kommer att missbruka de uppgifter man sparar. Det är uppgifter som redan kommit på skam. I andra länder som infört Datalagsringsdirektivet påvisar att långt ifrån alla som kan vara tänkbara terrorister blir avlyssnade och uppkollade. Det är egentligen inte konstigt.

Lagen ger heller ingen effekt. Eventuella terrorister vet exakt hur de skall kommunicera med varandra. De är inte så oförsiktiga så att de pratar i mobiltelefon eller SMS:a alternativt maila hur de skall utföra sina terrordåd.

Vi skall också ha klart för oss att efter införandet av datalagringsdirektivet i Tyskland sade 11% av de tillfrågade i en undersökning att de undvikit att använda epost, telefon eller mobiltelefon. Hela 52% uppgav också att de antagligen inte skulle använda telekommunikation för känsliga ärenden. Självcensur!

FRA är som västanfläkt ur integritetssynpunkt jämfört med Datalagringsdirektivet. Jakten på terrorister är ursäkten för att kunna jaga all typ av brottslighet stor som liten. Effekterna är minimala vad avser att spåra brottslighet kopplad till terrorism. Effekterna är däremot gigantiska om vi pratar integritet och skydd för individen mot Staten som inte alltid är så god.

GP har en belysande artikel - http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.538492-stoppa-datalagringsdirektivet-

Jan Rejdnell

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar