måndag 2 maj 2011

Galet med ekonomisk union före den politiska i Europa


Hur stor är solidariteten inom den Europeiska Unionen nu när Grekland, Irland och Portugal begär stödlån från övriga EU-länder. Sann-finländarna tycker att de folken i Grekland, Irland och Portugal själv skalla reda upp sin egna ekonomiska problem istället för att låna hos övriga och skördar opinionsmässiga framgångar. I Sverige kräver Leif Pagrotsky (som nu utreder skattepolitiken inom sossarna) att Irland inte skall få några lån om de inte höjer skatten på företagande. Kort sagt så är solidariteten ansträngd inom unionen då det handlar om pengar.

I Europa har vi viss länder som inte har ordning på sin ekonomi. Som levt över sina tillgångar och knappast kommer få det bättre med att man drar åt svångremmen och sätter folken på svältkur. Det gynnar inte ekonomisk tillväxt. Högskatteländer som Sverige kan inte föra över fördelaktiga lån till dessa ekonomier i kris utan att veta att problemen kommer att lösas och pengarna kan betalas tillbaka. Gör man som Sann-finländarna anser så har vi snart massor med greker, irländare och portugiser i Norden.

Vi kan heller inte fördela om pengarna och resurserna över från norra till södra Europa. I "rättvisans och solidaritetens namn". För som ledaren i DN i lördags skriver så förfogar ett antal av de problemfyllda staternas medborgare över ansenliga förmögenheter då de har ett annat skattesystem än i norra Europa. Det blir inte ens att ge från de rika till de fattiga.

Liksom det stod på Dagens Nyheters signerade ledarsida Lördagen den 30 april att:
"Amerika är en politisk union med en gemensam valuta; och just i den ordningsföljden."


Så fungerar det inte mellan nationalstaterna inom EU. Trots rörligheten vad avser arbetskraft och kapital så inte EU skaffat sig en politisk enighet och uppträdande. Man har kvar nationalstaten samtidigt som man pressar på med den monetära unionen. Det är fel väg att gå! Som liberal är emot de starka nationsgränser som man fortfarande försöker bevara inom EU. Skall vi ha en gemensam marknad kan vi inte äta kakan samtidigt som vi har den kvar. Istället för att upphöja ministerrådet till upplysta despoter eller ta än fler direktiv som alla medlemsländer måste följa - annars böter - borde vi gå en annan väg.

I en politisk union hade solidariteten fungerat men nu anses det som ekonomisk utpressning. Nu pressar övriga EU-länder länderna som är i ekonomisk kris till ekonomiska eftergifter som är betydande samt politiska eftergifter i det egna landet.
Detta sätter hela den politiska grundtanken på prov i Europa.

Slutsatsen är att man utgått i första hand från en ekonomisk union utan att tydligt försöka skapa en politisk union och samarbete. Man har utgått från EU-direktiv och styrning från ovan. Detta kryddat med ett påtagligt tjänstemannastyre kommer leda till fler partier som Sann-finländarna. Vi måste utgå från individen och inte nationalstaten. Det var en större frihet för individerna i Europa som tanken på EU byggde inte ett kattrakande mellan nationalstaterna inom EU. Euron kom för snabbt men är för den skull inte död. En än större rörlighet för individerna inom EU men samtidiga krav på försörjning för de som väljer att flytta skapar en arbetsmarknad som mer liknar USA:s. Även där har olika stater olika förutsättningar och ekonomiska förutsättningar.

"Europas förenade stater" är många rädda för, men varför det? Vi är ändå på väg i den riktningen. Vi kan inte bara vara med till hälften och vara allmänt motstridiga. Då är det bättre vi står utanför. När vi avskaffat nationalromantiken kan vi skapa ett mer fritt och livskraftigt Europa.

Jan Rejdnell

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar