lördag 2 juli 2011

Barnfattigdom löses vare sig med mer bidrag eller fler i arbete


I konstlade konflikter sätter man upp lösningar som skall lösa problem utifrån vilken ideologisk ståndpunkt man företräder. Jag menar att Rädda Barnens rapport om Barnfattigdomen i Sverige skapar sådana konstlade konflikter. Istället för att diskutera hur barns rättigheter bäst tas tillvara som tar sin utgångspunkt i artikel 26 i Barnkonventionen, som reglerar barnets rätt till social trygghet, inklusive socialförsäkringar, så diskuterar man föräldrarnas möjlighet att tjäna pengar eller mer bidrag till familjerna. Om barnfattigdomen ökat eller minskat i reella tal kan vi alltid diskutera. Min utgångspunkt är att man kan bidra till att lösa en del av "barnfattigdomen" genom olika insatser.

Man löser den inte - som regeringen påstår - med att få fler i arbete. Är man ensamstående mor med två-tre barn måste man vara höginkomsttagare för att fixa ekonomin.

Man fixar det heller inte genom att utgå från att alla måste vara familjer som Kristdemokraterna tycks förutsätta i deras 50-tals värld. Omkostnaderna för att för att leva och existera i Sverige är helt enkelt för höga. Anders Borg driver upp kronans värde och betalar av på statsskulden istället ta itu med socialpolitiska reformer med allt fler ensamståendes tuffa villkor.

Inte heller oppositionens recept med mer bidrag löser någonting. Först ta in massor med pengar till statskassan för sedan dela ut dem i olika bidrag - inte minst barnbidrag. Uppe på detta lagstiftning som förbjuder frivilliga avgifter för att delta på exempelvis skolresor. Gammal sossepolitik där man detaljstyr och skapar sin påklistrade rättvisa. Som också speglar att ingen får vara mer än någon annan.

Man kan försöka motarbeta barnfattigdom generellt sätt på olika vis:


1. BIDRAG OCH STÖD FRÅN SAMHÄLLET.

Mer riktade stöd genom
Försäkringar; föräldrapenning, tillfällig föräldrapenning, havandeskapspenning, pensionsrätt för barnår, barnpension och efterlevandestöd till barn.
Också genom
Generella bidrag som; barnbidrag (inklusive flerbarnstillägg) och adoptionsbidrag.
Slutligen med
Behovsprövade bidrag som; bostadsbidrag, vårdbidrag och underhållsstöd. Alla dessa former av stöd, bidrag och riktade stöd ger orättvisa och skapar transfereringssystem uppbyggda av staten och kommunerna. Det är ett nederlag för samhället

2. LÄGRE LEVNADSOMKOSTNADER

Kostnader för mat, hyra, kläder, kommunikationer, el/uppvärmning och försäkringar måste hållas så låga som möjligt för att göra det så billigt som möjligt att överhuvudtaget leva på en låg inkomst. Drivs priserna upp får den som hart låga inkomster även om man har ett jobb allt mindre att leva på. Det räcker inte med enbart skattesänkningar läs jobbskatteavdrag. När priserna drivs upp räcker inte inkomsterna och bidragen blir viktiga för att överleva.


3. HÖGRE LÖNER FÖR TYPISKA LÅGLÖNEYRKEN

Genom att konkurrensutsätta typiska låglöneyrken som företrädesvis kvinnor har inom exempelvis vården höjs dessa löner på en acceptabel nivå. Många gånger medverkar stat, kommuner och landsting till deltidsarbeten inom ej konkurrensutsatta kvinnliga låglöneyrken. Effekten blir förödande för ensamstående kvinnor.

4. STARKARE SOCIALT SKYDDSNÄT
Genom att sätta en lägsta gräns för vad man skall klara sig på om man lever ensam med barn kan stöd utgå utan nedsättande behovs- och individrelaterade bidrag som bedöms olika från en kommun till en annan.


Istället kan man utgå från barnet och införa Barnkonventionen till svensk lag eller allrahelst införa en Barnbalk i svensk lag. Det lyfter inte barnfamiljers ekonomi (av vilket slag barnfamiljen är sammansatt - (känga till Kristdemokraterna!) Men att sätta barnens rätt i första hand och barnets situation i första hand driver bort det från det klassiska tänket om socialpolitiken i Sverige.
Det parti som först verkligen driver barnens rätt istället för familjens stöd för att förbättra för barnets situation kommer att nå verkliga resultat.

Jan Rejdnell

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar