onsdag 10 augusti 2011

Inrätta en nationell kommission för Mänskliga Rättigheter i Sverige!


Sverige har vid ett flertal tillfällen rekommenderats att inrätta en nationell institution för mänskliga rättigheter av FN:s övervaknings- kommittéer, samt även vid granskningen i FN:s råd för mänskliga rättigheter. Detta ligger i linje med vad som beslutades i FN 1948 med mänskliga fri- och rättigheterna och som ratificerats av de flesta staterna som är anslutna till FN.

Europadomstolen, formellt Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (ej att förväxla med Europeiska unionens domstol - EU-domstolen), har att bedöma oklarheter och tvister kring och påstådda brott mot den Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna från 1950 . Dock är domstolen ingen överinstans till nationella domstolar och myndigheter och kan därför inte upphäva en dom eller ett beslut som fattats av en nationell myndighet eller domstol. Europadomstolen är viktig för mänskliga rättigheter eller andra av FN:s olika konventioner som exempelvis Barnkonventionen är inte inskriven i Sveriges lagbok.

Sedan 1995 är Europakonventionen svensk lag, lagen (1994:1219) om den Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, och är på så sätt integrerad i vår rättsordning. Men den innehåller inte alla FN:s konventioner.

Om en enskild anser att staten har kränkt hans eller hennes rättigheter enligt Europakonventionen är det i första hand svenska domstolar eller myndigheter som ska pröva om en kränkning har ägt rum. Man kan alltså inte gå direkt och få sin sak prövad i Europadomstolen. Klaganden måste i de flesta fall ha fört sin sak ända till den högsta instansen, normalt Högsta domstolen, Högsta förvaltningsdomstolen eller regeringen, innan denne kan gå vidare med ett klagomål till Europadomstolen i Strasbourg. Om man får rätt i Strasbourg innebär det inte med automatik att Sverige behöver följa domslutet från Strasbourg.

Om ett klagomål tas upp av Europadomstolen prövar och fastställer denna domstol om en kränkning har ägt rum eller ej. Europadomstolen kan också döma ut ett skadestånd till klaganden. Europadomstolen är ingen överinstans till nationella domstolar och myndigheter och kan därför inte upphäva en dom eller ett beslut som fattats av en nationell myndighet eller domstol.

Domstolens domar är dock bindande för den berörda staten. Svenska Staten gör därför upp med många som drivit sin sak i Strasbourg efter lång kamp innan dom kommer. Effekten blir att svenska staten inte får prejudicerande domar som förföljer dom och för stora skadestånd. Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna tillämpas alltså av svenska domstolar och myndigheter, men Europadomstolen har högsta tolkningsrätt.

Du kan inte gå till domstol för att få prövat dina rättigheter enligt de mänskliga rättigheterna och med alla de konventioner som Sverige ställt sig bakom i FN. Det haltar! Många väljer att gå vidare till Europadomstolen som - jag påpekar - inte täcker alla konventioner och därmed rättigheter som är utvecklade genom FN. Till sitt försvar har Sverige sitt ombudsmannasystem, JO och JK som i praktiken är ganska tandlösa institutioner.

I Europakonventionen finns de rättigheter och friheter som är de mest grundläggande:

Envars rätt till liv, personlig frihet, domstolsprövning och rättssäkerhet, privat- och hemlivet, hem och korrespondens, tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Här finns också församlings- och föreningsfrihet. Rätten att ingå äktenskap och bilda familj, föra talan mot kränkningar av friheter och rättigheter. Här finns också förbud mot att någon utsätts för tortyr och omänsklig behandling, diskriminering etc.

Resultatet av denna process blir att allt fler väljer att gå till Europadomstolen för att få sin sak prövad när man misslyckats i Sverige. Debatten har stundtals varit hög om att Sverige skall införa FN:s olika konventioner som lag i Sverige. Många organisationer och politiska partier kräver bland annat att FN:s Barnkonvention skall upphöjas till lag. Jurister skriker och säger att denna konvention är olämplig i lagboken. Den är inte tydlig och kan tolkas olika.

En utredning - en delegation ( SOU 2010:70 ) har lagt fram sitt förslag för att säkerställa att medborgare i Sverige skall ha möjlighet att få sin sak/kränkning prövad i Sverige istället för att genomgå en lång, kostsam och krånglig process som slutar med en rekommendation. Utredningen säger:

"Delegationen föreslår att en nationell institution – Kommissionen för mänskliga rättigheter – ska inrättas i Sverige med utgångspunkt i Parisprinciperna. Kommissionen bör ha en oberoende ställning, såsom rekommenderas i principerna, och ett brett mandat att främja säkerställandet av de mänskliga rättigheterna i Sverige. Kommissionen bör särskilt ha till uppgift att:

− undersöka och rapportera om hur de mänskliga rättigheterna respekteras i Sverige samt lämna förslag om hur situationen kan förbättras,

− föreslå författningsändringar eller andra åtgärder som behövs för att säkerställa att Sveriges internationella åtaganden om de mänskliga rättigheterna uppfylls,

− ha kontakter med internationella organisationer och även i övrigt delta i internationellt samarbete om frågor som rör de mänskliga rättigheterna, samt

− främja utbildning, forskning och kompetensutveckling, information och ökad medvetenhet om de mänskliga rättigheterna i Sverige."

Men sedan kommer en helt felaktig slutsats:

"Kommissionen bör dock inte kunna pröva klagomål om kränkningar av de mänskliga rättigheterna i individuella fall. Erfarenheter från bl.a. Riksdagens ombudsmän (JO) och Diskrimineringsombudsmannen tyder på att kommissionen sannolikt skulle få ta emot ett mycket stort antal klagomål om den hade befogenhet att pröva dem. Detta skulle allvarligt inkräkta på kommissionens möjligheter att göra egna prioriteringar."
Enligt uppgift är man rädd för alla rättshaverister och att folk skall klaga i onödan. Vad man inte förstår är att tilltron till ett rättssystem är att få sin sak prövad om man anser sig kränkt. Självklart skall det gå att rensa bort rent nonsens genom att peka på vad man beslutat om tidigare i identiskt lika fall men politikerförakt, ohörsamhet mot våra lagar etc. skall tas på allvar så bör den individuella rätten till att ta upp fall existera. Det är inte Staten som skall avgöra vad som skall tas upp utan i grunden medborgaren. Annars blir det endast den som har råd som kan driva process ända ner till den haltande Europadomstolen.

Kommissionärer som följer alla FN:s konventioner som ställs under Riksdagen via ett beslut sker genom ändringar i riksdagsordningen samt genom lag med instruktion för Kommissionen för mänskliga rättigheter. Beslutet blir även att ändra regeringsformen. FN:s konventioner är redan antagna av Riksdagen och nu är det upp till kommissionärerna att pröva om detta följs i Sverige. Delegationen säger:

"Delegationen föreslår att Kommissionen för mänskliga rättigheter ska inrättas som en myndighet under riksdagen. Kommissionens ledning bör bestå av tre kommissionärer som väljs av riksdagen."

Raoul Wallenberg Institutet i Lund forskar kring mänskliga rättigheter och ger råd till nya regimer om hur mänskliga rättigheter skall tillämpas. De kritiserar inga regimer utan fungerar som utbildare. Jag träffade forskningschefen Christina Jonsson på Fredrika Bremer-förbundet årliga konferens i Apelryd i Båstad i augusti. I dag forskar hon på hur skolan hanterar barns mänskliga rättigheter i skolan. Resultatet visar redan på att vår nuvarande lagstiftning inte klarar tillämpningen av FN:s alla krav på mänskliga rättigheter och de konventioner som i dag är knutna till detta.

Lika rättigheter innebär samma rättigheter och skyldigheter. Vad är det att vara människa? Fullvärdig människa är man inte om det inte finns samma rättigheter och därmed lika rättigheter. Självklart utgår jag som liberal från individperspektivet. Så bör också vår lagstiftning skrivas och tillämpas. Varje individ är värd någonting och därför är de mänskliga rättigheterna till för att skydda individen - inte staten. Ingen skall får kränka vår kropp och vi kan och skall vara arkitekter över våra egna liv. Detta för att våra drömmar och planer kan förverkligas.

Skall man kränka en människas värdighet måste det finnas en lag som tydligt stipulerar hur och varför en människas värdighet kan bli kränkt.

Rättigheter krockar. Yttrandefrihet kontra religionsfrihet. Man får inte hetsa homosexuella och detta ställt mot yttrandefriheten. Om vi inför medborgartester är vi hårfint nära att bryta mot lika rättigheter i vårt samhälle - att dela upp medborgare mot de som ännu inte är medborgare.
Staten får inte i kraft av sitt ämbete (tolka lagar och politiker skapar lagar) kränka de personliga rättigheterna. I dagens Sverige är det inte svårt att hitta exempel på exempel hur samhället kränker och krockar med våra personliga rättigheter - i terrorns namn.

Eftersom delegationen och utredningen inte är särskilt uppmärksammad och man inte vill tillåta den individuella prövningsrätten måste vi slåss för att införa en nationell kommission för mänskliga rättigheter i Sverige!

Jan Rejdnell

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar