tisdag 30 augusti 2011

Liberalismens tilltro till kunskap


Liberalismens tilltro till den enskilda människan bröt tidigt mot kyrkliga och världsliga auktoriteter. Varje människa kunde uttala sig om hur världen vara beskaffad. Varje människa kunde själv observera sin omgivning och ta ställning till grundläggande frågor.
Det är det som händer i många afrikanska länder just nu. Information strömmar in och människors kunskap om deras situation sätter feodala system i gungning.

Synen på kunskap och vetenskap har vänt allt upp och ner för de gamla systemen. Men i förnuftstron fanns också fröet till ny dogmatism. Under franska revolutionen uppträdde tänkare och politiker som minsann funderat och resonerat sig fram till hur det skulle vara. De hade den nästa samhällsmodellen och därför i förnuftets namn hade de rätt att styra och tysta all opposition. Dessa upplysta despoter har också funnits uppföljare till med Karl Marx som bestämt hävdade att han hade patent på sanningen och hade rätt samhällsmodell. Socialister har kallat det för "den vetenskapliga socialismens namn. Här har man rätt att styra utan att fråga efter de övriga styrandes samtycke.

Men all vetenskap sätts på prov. Ny kunskap och nya rön kommer fram hela tiden. Tiden står inte still. Man måste hela tiden pröva färdiga idéer mot nya. Gamla teorier kullkastas och nya framträder.

Konservativa tänkare har ofta avvisat förnuftstron och istället betonat människans ofullkomlighet. Man skall enligt dem istället respektera den dolda visdom som antas finnas samlad i de traditioner som tidigare generationer lämnat vidare.

Både övertron på det egna förnuftet och pessimismen om förnuftets möjligheter leder till intellektuellt stillastående. I Liberalismens förnuftstro används för att kritiskt granska etablerade sanningar och bestående samhällsförhållanden. Vi kan alltid nå bättre kunskap men får aldrig vara säkra på att vi är framme vid slutet. Små tankefel har stjälpt stora lass förr.

I dagens Sverige kan vi se prov på detta ifrågasättande i drogdebatten. Trots att nuvarande politik leder till att fler personer dör av sitt drogande i förhållande till befolkningsstorlek än exempelvis länder som har en mer öppen och liberal syn på att människor själv får avgöra användandet av olika droger, så håller man fast vid den gamla politiken och vill inte resonera i nya banor. Enbart fördömandet och tabubeläggandet gör att allt fler hamnar i ett djupare missbruk och beroende än om man skulle våga pröva nya vägar. Med detta samtidigt sagt att att ingen har förhärligat eller uppmuntrat ett droganvändande. Det hela handlar om människans val och ansvar för sina egna handlingar.

Varje ny problemlösning har konsekvenser som inte i sin helhet kan förutses och måste därför alltid kunna revideras. Framsteg sker genom kritik och ifrågasättande. Varje människa måste kunna genom sina egna erfarenheter bedöma konsekvenserna av beslut som påverkar hennes eget liv. Den dag Staten tar över människans egna beslut och talar om vad som egentligen är bäst för henne och stiftar lagar för hon skall följa besluten - den dagen är politiken farligt nära de som vet bäst och gör sig till uttolkare av sanningen. Den dagen är det dags för liberaler att påminna om de upplysta despoterna i franska revolutionen och vad Karl Marx trodde sig veta.

Institutioner som medger kritisk prövning är väsentliga för Liberalismen. Yttrandefriheten, demokratin och marknadsekonomin är grundpelarna och skall alltid kunna kritisk prövas i alla beståndsdelar.

Kunskapen är livsviktig
Tron på att människor har en förmåga att alltid kunna lära sig mera och fritt själv kunna tänka gör att utbildning och bildning i allmänhet har en särställning inom liberal idétradition. Bildningens frigörande förmåga är också liberalismens. Värdet av en bred kvalificerad allmänbildning har alltid byggts på liberalismens tilltro till den politiska demokratin.
Kvalitetskraven på utbildningen står inte i motsatsställning till att befästa klassklyftor, utan tvärtom som det mest verkningsfulla medlet att bryta ned dem. Under tiotals år har den gamla socialdemokratin sänkt kraven i utbildningen för att minst 50 procent skulle läsa vidare på universitet och högskola. Vi känner alla till effekterna. Vi var på väg att förlora en generation liberaler.

Respekten för kvalitet måste även finnas i det praktiska ämnena och yrkesområdena. Det är därför särskilt spännande att detta område blivit prioriterat under senare år. Det är inte konstigt att det finns liberaler som vill utveckla skolan och utbildningspolitiken. Sedan kan vi alltid diskutera mål och medel.

I alltför stor utsträckning betraktar man bildning i ett rent nyttoperspektiv. Skolor lockar med "roliga" utbildningar i kombination med mycket idrott. Fria studier och fritt kunskapssökande prioriteras med resultat i lärarlösa lektioner. Skolor utlovar jobb om man går en viss utbildning. Det är inget fel på att man skall få jobb efter avslutade studier men hur kan man veta vilka kunskaper som behövs om 5-10 år? Det här står i konflikt till till bildning och allmänbildningen.

Personligen tror jag att gamla synsätt till samhällssystem för alltid är övergivna med alltmer kunskap hos människorna. En gång fri alltid fri. Kunskap leder till något mer. Det leder till självständigt tänkande och en tro på den egna förmågan. 60 procent kallar sig för liberaler i Sverige och snart sagt varje parti i Riksdagen vill kalla sig liberalt. De konservativa skäms faktiskt för att kalla sig konservativa. De säger istället att de är marknadsliberaler - fan trot!
I dessa tider är det viktigt att slå vakt om den ideologiska grunden och det självklara synsättet vi liberaler har på människans förmåga.

Jan Rejdnell

1 kommentar:

  1. Verkar rätt och riktigt.
    Och en festlig fullträff på slutet där du påpekar att: de konservativa skäms faktiskt för att kalla sig konservativa. De säger istället att de är marknadsliberaler - fan trot!

    Jag kan bara tillägga att de är så skamsna över sin konservatism att de dessutom ofta kallar sig ""nyliberala". Som om det skulle göra saken bättre!

    SvaraRadera