söndag 28 augusti 2011

Politiker skall skapa infrastruktur och underlätta tillväxt


Bostadsminister Stefan Attevall har visat vad han vill göra som minister. Han vill styra utvecklingen och styra men inte för att underlätta tillväxt och skapa fungerande infrastruktur för detta. I tidningen Metro den 24/8 sade bostadsminister Stefan Attefall (KD) följande:

”Bostadsmarknaden måste finnas med som variabel när man väljer utbildning och universitetsstad. Problemet är grundlagt sedan länge och har blivit värre. Det är ett misslyckande för svensk bostadspolitik.”

I klartext menade Stefan Attevall att politiken skall styra bostadsmarknaden för att få folk att bo där politikerna tycker. Den här åsikten delar han med många miljöpartister. De tror också att politikernas främsta uppgift är att styra samhällsutvecklingen och detaljstyra människors vardag. Det är exakt vad politiker INTE skall göra!

Det har visat sig gång på gång att politiker är extremt dåliga på att prognostisera. Senast var det finansministern som på mindre än en månad skrev ner alla ekonomiska prognoser på ett extremt sätt, på en gång. Det principiellt viktiga är att människor själva skall bestämma om sin egen situation och sina egna livsval, inte politikerna. Attevall och hans kompisar skall inte styra var ungdomar skall förlägga sina högre studier. Tvärtom skall han underlätta i valet av utbildningsort genom att skapa en så bra infrastruktur som möjligt. Annars styr han människor livssituation!

I en debattartikel i SvD skriver Maria Rankka och Lina Glans om Stockholm som högre lärosäte;
"Mot den bakgrunden är de senaste dagarnas debatt om studentbostäder och att studenter ska väga in situationen på bostadsmarknaden innan de söker sig till de högintressanta lärosätena i huvudstadsregionen förödande. En dynamisk samhällsdebatt borde snarast handla om hur vi kan locka ännu fler studenter till regionen och dessutom skapa en fungerande bostadsmarknad för dem."

Attevall tycks tro att om det är överhettat i en region så är det politikens uppgift att styra över till en annan region så det hela blir rättvist. Det är inte politikens uppgift!

85 procent av Sveriges befolkning bor i dag i städer. Urbaniseringen fortsätter i en rasande fart. I ett sådant skede skall politiken ta på sig att ordna infrastrukturen i vårt samhälle och se till att det finns kommunikationer, bostäder, utbildning etc.

Infrastruktur omfattar anläggningar i vilket det måste göras stora investeringar. Det förutsätter att dessa används dagligen av samhället för att det allmänna skall gå in och investera. Till infrastruktur räknas även bebyggelse och fastighetsstruktur. Studenter måste ha någonstans att bo. Det är i allmänhet det offentliga samhället - staten och kommunerna - som ansvarar för utbyggnad och underhåll av infrastruktur.

Ur mitt liberala perspektiv ser jag på vad som driver välfärden framåt. Dagens välståndsutveckling drivs primärt av städer snarare än nationer. Därför är det viktigt att titta på de områden i Sverige som driver utvecklingen. Det är storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö. I Sverige pågår en debatt om regioner. Vem skall tillhöra vem? Politiker pratar med politiker. Länsstyrelser dräneras på pengar och lever mer i dag på EU:s olika fonder än medel från Staten. Uppvaktning sker från skogslänen till de län som expanderar och går fram befolkningsmässigt. Ingen vill ha skogslänen. Ingen vill sitta med "Svarte Petter" . Samma sak med mindre kommuner som inte får ekonomin att gå ihop. Dessa "Greklandskommuner" måste ingå i en större gemenskap men ingen vill ha dem!

Att i ett sådant skede försöka bromsa utvecklingen i starka Storstadsområden är att bromsa utvecklingen för Sverige. Att smeta ut och vara "solidarisk" med de som går bakåt är ingen framkomlig väg. Det måste sägas rent ut- det är dags att avskaffa klyschan att "Hela Sverige skall leva". Det bygger på att vi skall upprätthålla konstgjord andning i stora delar av Sverige. Att folk skall bo kvar utan utkomst och möjligheter till ett drägligt liv. Det är personer i Storstäderna som skall betala för att de inte vill flytta eller skaffa sig inkomster på nya lagliga sätt. Denna falska solidaritet kan liknas vi de Teko- och varvsstöd som Sverige pumpade in i dödsdömda branscher på60- och 70-talen. Till ingen nytta. Alla måste hitta sin utkomst oavsett var man bor annars måste man flytta.

Vi kommer ha en större glesbygd än vad vi i dag har i stora delar av Sverige. Urbaniseringen kommer att fortsätta. 40 procent av hela Sveriges tillväxt fram till år 2030 kommer att skapas i huvudstadsregionen. Enbart i Stockholmsregionen! Med förbättrad infrastruktur, där inkluderat vettiga kommunikationer, behöver inte alla bo i Storstadsregionerna utan kan pendla. Det är politikernas uppgift att skapa en bra infrastruktur med i detta fallet med bra kommunikationer.

Det är som Maria Rankka, Stig Henriksson med flera skriver i en Newsmill-artikel:

"Storstadsregionerna och dess kringliggande kommuner har länge hållits tillbaka av för lite investeringar i vettig infrastruktur. När investeringarna väl kommer tar projekten ofta oändlig tid på grund av hur de planeras och finansieras. Det betalar vi årligen ett högt pris för samhällsekonomiskt. Många miljarder går förlorade varje år på grund av trängsel, försenade tåg och andra brister i infrastrukturen över hela landet. Allvarligast konsekvenser får detta i de tätbefolkade regionerna".

Sedan 2008 lever majoriteten av jordens befolkning i städer. Om femtio år beräknas två tredjedelar vara bosatta i urbana miljöer. Växande städer skapar nya möjligheter för ekonomisk tillväxt. I Sverige lever redan 85 procent av befolkningen i städer - ett faktum som politiken måste förstå bättre vad det innebär och vad som krävs för att vårt samhälle skall utvecklas.

Jan Rejdnell

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar