torsdag 8 september 2011

Eurons kollaps eller gemensam finanspolitik?


I SvD kom en debattartikel från hela Folkpartiets ledning kring Eurokrisen. Det var Jan Björklund, Birgitta Ohlsson, Carl B Hamilton och Olle Schmidt. Man behövde inte väga orden på guldvåg - det vara klara besked. Det blir dyrt att stå utanför Euron. Detta budskap då Euron krisar. Vad är Folkpartiets recept för att klara den finansiella oron och att länderna går i otakt inom Europa?

De slår fast att Euron är kärnan i det ekonomiska samarbetet. Utan Euron "reduceras samarbetet till ett frihandelsområde, mindre långtgående och mindre betydelsefullt än den politiska union som med en gemensam valuta möter globaliseringens utmaningar."

Det är en mörk bild som målas upp om man nu misslyckas med det europeiska samarbetet som enligt Folkpartiet förutsätter Euron i hela Europa.
"Misslyckas det europeiska samarbetet att möta de utmaningar som vår världsdel står inför får vi inte bara en sämre välståndsutveckling. Vi riskerar också att få se andra politiska aktörer, med en svag förankring i grundläggande liberala värderingar, vinna terräng på bekostnad av de som i dag leder Europa."

I klartext så raseras välfärden i Europa och nationalistiska högerkrafter tar över. Det är inte en klassisk liberal hållning att världen inte är svart eller vit utan mittemellan som påvisas. Tvärtom. Här står det goda mot det onda. Felet är att vissa länder har brutit mot regelverket enligt artikelförfattarna. Om vi skall utgå från enbart den bilden så har väldigt många länder inom EU brutit mot regelverket. Att sanktionra bort detta ger bara dessa ekonomier ännu tuffare ekonomisk situation i dagsläget. Ingen tror på allvar på sådant längre! Inte ens i Bryssel.

Konsekvenserna skall bli kännbara för de länder som bryter mot regelverket säger Fp:s ledning. Det är de redan i kubik. Det har varit regelrätta upplopp i Grekland. Det Fp:s ledning föreslår är åtgärder föreslagna i backspegeln. Välkommen till verkligheten! Man säger nej till Euroobligationer men har inga åtgärder att lösa dagens kris. Man hoppas istället på det bästa.

Liberala Ungdomsförbundets ordförande Adam Cwejman debatterade i P 1 med Olle Schmidt om att Grekland måste lämna Euron för Europasamarbetet skull. De drar ned hela samarbetet annars. Han hade en debattartikel i SvD Brännpunkt innan kring detta under söndagen. Men istället för att ta intryck lade Fp:s ledning locket på.
- Vi är mest Europavänliga! Folkpartiets konsekventa linje är en gemensam finanspolitik inom hela EU. Det innebär också att euroländerna blir mer integrerade och får en ökad tyngd i unionen säger Fp. Det innebär i klartext att Borg och regeringen får allt mindre att bestämma om. Riksbankens beslut hamnar i Bryssel. För en frihandelsvän och som inte gillar tuffa gränser är det OK men verkligheten ser annorlunda ut i Europa innan man kan införa Europas förenta stater. Ekonomier måste vara i balans och utvecklingen vara lika. Kommer den någonsin att bli det?

Som Johan Norberg konstaterade i en kolumn i Metro;

Milton "Friedman såg två problem med euron. Det ena var att den gemensamma räntan – priset vi betalar för pengar – blev för låg för snabbväxande länder och för hög för andra. Överhettade ekonomier som Irland och Spanien värmdes än mer genom låga räntor, så det blev så billigt att låna och spekulera att de byggde om hela landsändar till bostadsbubblor."

Beskrivningen är delvis vad som hänt i vissa delstater i USA. Och det andra problemet som Friedman såg var enligt Johan Norberg; "att vanskötta stater som Italien och Grekland kunde låna billigt, eftersom de nu kunde använda Tysklands djupa fickor som skyddsnät. De gjorde inget för att få fart på sina ekonomier. De exporterade mindre, men ökade utgifterna och lönerna explosivt – med lånade pengar. Det bröt mot euroreglerna, men ingen brydde sig."

Nu är vi där. Grekland får svårt att låna och de skötsamma måste rädda de mindre skötsamma. Det kallas visst för solidaritet av Fp. Möjligtvis en solidaritet för att rädda Euron, säger jag. Att som Folkpartiet i dagsläget utan blygsel säga att vi skall införa Euron i Sverige så snart som möjligt och vi skall ställa upp på greker, italianare, spanjorer, irländare, portugiser etc. med nödlån utan euroobligationer är politiskt modigt eller direkt motsatsen. Vad händer om de inte kan betala tillbaka lånen? Om Grekland går i konkurs? Då får svenska skattebetalare dra åt svångremmen ett par snäpp för att sydeuropéernas ekonomier inte gick att rädda. Det är inte solidaritet!

Att ta på sig skygglapparna och plädera mer av samma politik som skapar motsättningar i Europa mellan folken och ger underströmmar till mer nationalism är inte politiskt smart eller modigt. En sann Europavän presenterar istället plan B och en plan C.

Precis som Fp konstaterar är Euron i första hand inte ett ekonomiskt projekt, utan ett politiskt försök att driva på Europas enande. Om effekten blir det motsatta så måste man tänka om. Det är dags för Folkpartiets ledning av tänka om och presentera alternativa planer.

Det är knappast politiskt eller ekonomiskt möjligt att sätta flera länder i Europa under ekonomisk och politisk tvångsförvaltning. Att sänka utgifter på en gång med 30 procent leder till recession vilket skapar ytterligare ekonomiska problem. Det behövs istället en Marshall-hjälp men den hjälpen kostar. Är nordeuropeiska befolkning beredd att ge det stödet?

Jan Rejdnell

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar