onsdag 5 oktober 2011

Den representativa demokratin är skev


62 procent av Folkpartiets medlemmar över över 50 år. Så här ser det ut i de flesta av de politiska partierna. Om man tittar på antalet medlemmar så ligger det på ungefär samma nivåer under de senaste tio åren. Folkpartiet har 20.100 medlemmar enligt senaste rapporten inför dess landsmöte (kongress). Inbördes ordningen mellan partierna följer inte antal mandat i Riksdagen - siffror redovisade 2009/2010 (från olika källor):

Socialdemokraterna 103 027
Moderaterna 55 612
Centerpartiet 37 340
KD 22 320
Folkpartiet 17 875
Mp 10 635
V 8 700
SD 4 571
Totalt 260 080

Av denna kvarts miljon människor som är anslutna till ett politiskt parti är lite drygt en tiondel som har ett politiskt uppdrag.

Sverige har 9, 4 miljoner invånare. Det betyder att 2, 7 procent av befolkningen är medlem i ett politiskt parti. Antalet politiskt förtroendevalda har dessutom sjunkit kraftigt. I dag är cirka 35.000 personer förtroendevalda inkluderande valda nämndemän till landets domstolar. För 15-20 år sedan var det 150.000 förtroendevalda.

Det betyder att kontaktytan till en politiker är extremt begränsad. Av Sveriges befolkning är det 0, 3 procent av befolkningen som är politiskt vald till ett förtroendeuppdrag. Och det kommer bli färre...

Många kommuner är för små och kommer slås samman inom några få år. Vi har dessutom nya regionindelningar som säkert kommer medföra att landstingen går upp i gemensamma regioner med färre antal förtroendevalda till följd.

Vi har fått större antal proffspolitiker under senaste 10-15 åren. Personer som väljer att i tidiga år välja en bana som politiker och där uppdragen varar livet ut. Beslutsprocesserna är i dag betydligt svårare att sätta sig in i bland annat på grund av en ökad globalisering. En enskild kommun påverkas i större utsträckning av världshandel och ekonomin utanför kommungränserna. Vi har dessutom beslut i EU som direkt påverkar det vardagliga livet i alla politiska församlingar i Sverige. Detta motiverar politiker som inte har någon annan erfarenhet av annat yrkesliv?

Om man fortsätter med det parlamentariska system som Sverige i dag har utan nämnvärda förändringar kommer avståndet mellan politiker och samhällsmedborgare öka dramatiskt. Detta med hänvisning till att regionindelningarna skapar färre antal poster att besätta och därmed öppnar för ytterligare antal med proffspolitiker och därmed färre antal med fritidspolitiker.

Det är svårt att få fram vilken erfarenhet och bakgrund alla politiker har som är förtroendevalda. Genom en söktjänst som 121.nu har kan man utläsa att knappa 5.000 personer har en bolagsengagemang - men det inbegriper givetvis alla kommunala bolagsstyrelser. Det innebär inte en verklig bakgrund i näringslivet.

Om man bara sneglar på representationen i Riksdagen sett till anställd från privat sektor, egen företagare, offentlig sektor samt den allt mer växande kategorin av politiska proffs och ombudsmän så finns det en stor skillnad mellan de politiska blocken. Det rödgröna blocket har cirka 5 procent egna företagare och över 75 % från offentlig sektor, politikerproffs samt ombudsmän. Drygt 40 procent har tidigare varit privatanställda och egna företagare inom Alliansen. Inför valet 2006 var 19 % egen företagare inom Alliansens kandidater till Riksdagen.

Slutsatserna är således att medlemmarna i de politiska partierna blir allt äldre. Antalet politiskt förtroendevalda sjunker samtidigt som deras bakgrund är från offentlig sektor. Antalet politiska broilers ökar i alla församlingar - inte enbart i Riksdagen.

Antalet politiskt tillsatta tjänstemän ökar. Såväl i regeringskansli som ute i kommuner och landsting. "Politiskt tillsatt" är kanske ett något luddigt begrepp för tjänstemän tillsätts utan att partistämpeln officiellt är påklistrad men den finns där i verkligheten. Det fick de första borgliga regeringarna erfara med en tjänstemannastab som nästan enbart var socialdemokrater.

Tidningarnas ledarsidor och många debattartiklar kräver dessutom färre antalet politiker. I Riksdag, landsting som kommuner. De har för höga löner - skär bort. Utan analys förfäktas dessa idéer att "lösa problemet" utan att berätta vad det skall ersättas med.

Tar man bort fler politiskt tillsatta poster så blir det inte färre proffspolitiker utan snarare fler. Färre antalet politiker måste fatta fler detaljbeslut, vilket kräver mer tid för de som är kvar. Det resulterar i fler tjänstemän och administration. Vi ser redan i dag inom EU vad en sådan ordning medför. Otydligt vem som är ansvarig och vem som fattat de egentliga besluten. I Sverige är det inte bättre.

I Sverige har vi en normgivningsdelegation, som är en unik företeelse, där myndigheter får fylla ut lagar och förordningar med materiella bestämmelser som i praktiken får ställning som lag. Det finns många problem med normgivningsdelegation, men ett av de största är omöjligheten att utkräva ansvar av någon. Riksdagen har ju bara stiftat en ramlag, regeringen har gjort en ramförordning och överlåtit "detaljerna" till myndigheten, som i sin tur bara har "tolkat" lagstiftningen. Helt plötsligt kan dessutom myndigheten "tolka om" bestämmelserna och ramlagen vilket innebär ökade otydligheter om vilka spelregler som egentligen gäller och en rättsosäkerhet som är enorm.

Med fog kan man säga att den representativa demokratin är skev i dagens Sverige. Att utvecklingen går mot allt mindre med demokrati och mer diffusare maktutövande. Med det valssystem som Sverige håller fast vid som innebär enbart ett litet inslag av personval som koncentreras allt mer av maktutövandet till partiledningarna och partiapparaterna istället för de politiska församlingarna.

Det skulle vara uppfriskande med en mer förutsättningslös debatt om vårt parlamentariska system i Sverige istället för att genomföra små förändringar inom ramen för nuvarande system.
Ett renodlat personvalssystem skulle vända upp och ner på partiapparater och därmed blockpolitiken i Sverige.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar