lördag 15 januari 2011

Ett Alliansparti istället för sammanslaget C+Fp?


I veckan var jag med på ett lunchmöte där ungdomsförbundens respektive ordförande i Cuf och Luf tycket att man skulle slå ihop moderpartierna. Efter ha vispat runt med argumenten en stund ställdes den kritiska om varför de själva inte kunde gå samman och visa på att det är möjligt.

Helt plötsligt uppstod de argument som äldre partimedarbetare använder sig av för att inte slå ihop Centern och Folkpartiet. Det var organisatoriska och krångliga saker som skulle uppstå. Bäst var att moderpartierna gick före och visade vägen. Så radikalt var det förslaget. Om nu man menar allvar med förslaget att slå ihop dessa bägge politiska rörelser så måste man själv visa vägen. Annars är det ett hugskott och blir behandlat efter det.

Jag ställde sista frågan på mötet om det inte istället var dags för ett Alliansparti då ungdomsförbundsordförandena sade sig kunna tolerera stora olikheter i det nya liberala partiet. För det finns liberaler inom nästan alla partier idag. Jag fick undflyende svar. På uppföljande fråga om de vilka stora liberala frågor som skall drivas för att få ett stort liberalt parti (som profilerar sig såväl mot Moderater som socialdemokrater) blev svaret från Luf:s Adam Cwejman att det finns stora frågor men att vi på långt när inte är där ännu. Idédiskussionen har bara startat.

På mötet fanns dock äldre partimedarbetare - som föreslås på ledarplats att bli det nya partiets ordförande - Peter Örn och längst bak i lokalen ett tidigare statsråd hemmahörande i folkpartiet. Även riksdagsledamot från Centerpartiet. Jag förstår nyfikenheten för det är en aktion under galgen. När opinionsundersökningarna pekar på att såväl Centern som KD trillar ur Riksdagen vädrar vissa folkpartister morgonluft.

De borgerliga småpartierna har ett akut profileringsbehov, som kommer att orsaka påfrestningar inom Alliansen. I dag har vi en moderatledd regering med tre småpartier som enbart kan betecknas som sakfrågepartier. Väljarna kan inte förstå varför man skall rösta på något av dessa när det ändå är Moderaterna som leder och driver regeringen. Dessa borgliga småpartier kommer uppleva samma sak som socialdemokratin nu upplever - våra väljargrupper har fått den politik som vi slagits för, varför skall vi nu rösta på er? Detta upplevde Churchill och andra framstående politiska ledare. Man vinner inga segrar på vad man uppnått utan vad man vill uppnå. Vilken vision man har.
Idag finns inga visioner eller ideologi om vårt framtida samhälle i någon av de borgliga småpartierna. Partiledarna bestämmer och övriga i partierna bara hänger med.

Maud Olofsson rensar i dag ut allt vad liberaler heter i partiet. Motståndare till någon form av intellektuell ansats att beskriva sin rörelse i något slags strukturerat tankegods. Om man pratar om liberalism så är det en tunn yta för att locka storstadsväljare i brist på alla som man förlorat på landsbygden till Moderaterna.

Folkpartiets partiledare Jan Björklund driver i dag Folkpartiet allt längre högerut. Redan på valnatten stod gunstlingen dåvarande partisekreteraren Erik Ullenhag upp och pratade väl om Torkild Strandberg i Landskrona. Detta skall nu bli Folkpartiets melodi. I dag är det bara Torkild, Torkild, Torkild som gäller i partiet. Han driver kravliberalismen till sitt yttersta. Det är krav på socialbidragstagare, invandrare och allt vad utsatt grupper heter. Han samarbetar med Sverigedemokraterna som vilket parti som helst. Torkild följs upp i nya riksdagsgruppen med broilerpolitiker som Roger Haddad (som började sin bana i Moderaterna) från Västerås som i valrörelsen krävde kameraövervakning i invandrarområden samt kvarterspoliser i massor. Denna typ av liberalism får ordet socialliberalism att låta illa i munnen när Jan Björklund fortsätter med burkadebatter och krav på föräldrars närvaro i klassrummen.

Folkpartiets har som Per T Ohlsson skriver i Sydsvenskan:
"tendenser till moralism, regleringsiver och social ingenjörskonst och dagens smått neurotiska ovilja mot allt från kepsar i klassrummet till gårdsförsäljning av vin."


Det är som Per T Ohloson skriver så träffande:
"Om Centerns idéarv är antiliberalt kan Folkpartiets på sin höjd kallas pseudoliberalt"


http://www.sydsvenskan.se/opinion/pertohlssonkronika/article1348079/Liberalism-med-matta.html

Det faller nu ett tungt ansvar tillbaka på de politiker inom Centern och Folkpartiet som säger sig vilja förvalta och utveckla liberalismen och socialliberalismen i Sverige. De kan inte stillatigande acceptera framfarten från sina partiledare utan måste som Adam Cwejman sa på mötet i veckan - starta idédebatten nu!

Man kan vara kritisk mot Moderaterna som nu ogenerat strävar efter att överta Socialdemokraternas samhällsbärande roll och som jag menar redan lyckats. Men det är som Bengt Westerberg analyserade vid sitt första partistyrelsesammanträde (innan han blev partiledare) - det är den starkaste ledaren inom borgligheten som kommer att få de flesta rösterna.

Oppositionen går det inte att skylla på! Ledarkris och avsaknad av politik och vilja från socialdemokraterna. Miljöpartiet som är fullt upptaget med att byta språkrör och Vänsterpartiet som slåss internt om vem som skall bli partiledare. Till och med Gudrun Schyman har avgått. Detta politiska vakum utnyttjar Sverigedemokraterna och Moderaterna.

Den politiska kartan ritas om i Sverige.


Det behövs ett visionärt parti som berättar om vilket samhälle vi skall ha om tio år istället för att prata om kepsar i klassrummen.
Det behövs ett parti som talar om hur Sverige skall växa och utvecklas istället för att införa ett åttonde, nionde eller tionde jobbavdrag.
Vi behöver ett parti som berättar om hur vi med olika metoder överbrygger de sociala orättvisorna istället för att höja skatten till vansinne.
Vi behöver ett parti som utgår från individens ansvar och frihet - ett parti som säger att staten skall vara rädd för individen och inte tvärtom med utökad övervakning och kontroll.
Det är dags att bilda ett riktigt (L)iberalt parti som såväl medborgare som näringsliv älskar - det är dags för Liberaldemokraterna.


Jan Rejdnell

torsdag 13 januari 2011

"Greklandskommuner" i Sverige


Bolaget Kommunrating har gått igenom ekonomin i svenska kommuner. Hans Jensevik, vd och delägare i kreditvärderingsbolaget Kommunrating, är oroad. 24 kommuner har en nettoskuld på "ohanterlig nivå"- han skriver i Dagens Industri;
"Vad Grekland, Irland och Portugal är för EU - är kommunerna för Sverige".

Enligt Hens Jensevik har 52 av Sveriges 290 kommuner en "svårhanterlig" nettoskuld. Ytterligare 24 är vad Kommunrating kallar "Greklandskommuner", där nettoskulden nått en "ohanterlig nivå". "Här finns ingen riskklassning och återlåningen liknaden den för de amerikanska subprimelånen", dundrar han i DI.

Kommuninvest och dess vd Tomas Werngren får utstå en hel del kritik. Men tillbakavisar;

"Vi har ett system för när kommuner får stora utgifter, till exempel en stor andel vårdbehövande. Då finns skatteutjämningssystemet som gör att den drabbade kommunen inte behöver hamna i en situation som till exempel Grekland inom EU", säger Tomas Werngren till DI.

Men problematiken är mycket likt den inom EU. Andra får betala för vad vissa inte lyckats få i balans. Tittar man på vilka kommuner som har stora ekonomiska problem så ser man att de är små och är landsbygdskommuner. Det finns allt mindre underlag till beskattning och allt äldre befolkning i dessa kommuner. De skall ändå upprätthålla en administration och standard som står i klass med städer som har inflyttning.
Det är en ekvation som inte går ihop.

SKRÄCKLISTA: Kommunerna med "ohanterlig" nettoskuld
Arjeplog
Berg
Bräcke
Degerfors
Dorotea
Gullspång
Hagfors
Hallsberg
Härnösand
Höör
Jokkmokk
Kalix
Lessebo
Ragunda
Sorsele
Storfors
Storuman
Pajala
Vansbro
Vännäs
Åsele
Älvdalen
Älvsbyn
Överkalix

(Källa: Kommunrating / Dagens Industri)

Avskaffa landstingen och låt Staten ansvara för sjukvård och utbildning som är de tunga ansvarsområdena inom politiken. Inrätta regioner och skrota därmed alla små kommuner.
Vi lever i 2010-talet. Inse!

Jan Rejdnell

onsdag 12 januari 2011

Sverige måste införa ett nytt skattesystem


På Svd.se/opinion har Camilla Lindberg f d folkpartist och f d fp-riksdagsledamot skrivit en debattartikel med mig Jan Rejdnell, grundare av Liberala Företagare och Liberaldemokraterna tillika fd folkpartist.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/sverige-bor-infora-plattskatt_5859311.svd


Här kommer den längre artikeln:

Sverige fick ett nytt ålderspensionssystem för tolv år sedan. Alla partier som då var företrädda i riksdagen, utom Mp och V, satte upp ett nytt pensionssystem. Reformen syftade främst till att minska den demografiska risken som en åldrande befolkning innebär. Sverige valde ett system som grundar sig på ett fördelningssystem med fiktiva pensionskonton (inkomstpensionen) och ett fonderat pensionssystem med verkliga pensionskonton (premiepensionen). En tilltagande åldrande befolkning medför utmaningar och påfrestningar i det statsfinansiella systemet. Likt Sverige då gick i spetsen i Europa och reformerade sitt pensionssystem bör man nu reformera det mer lapptäcksbetonade och mindre fungerande skattesystemet.

De som vill behålla det nuvarande skattesystemet har det inte lätt. I SKL:s långtidsutredning beräknas den genomsnittliga kommunala skattesatsen passera 50 procent omkring år 2040 (den högsta marginalskatten uppgår då till 75 procent) för att omkring år 2095 närma sig 70 procent (den högsta marginalskatten börjar då närma sig 100 procent). Det är finansieringen av våra välfärdstjänster utifrån att samhället skall erbjuda dessa som kommer på skam. Detta för att upprätthålla dagens kvalitetsnivå. Det går inte fortsätta med nuvarande system och öka skatten i ett land som redan har ett av världens högsta skattetryck. Vi måste skapa en ny modell som fungerar i vårt nuvarande och framtida samhälle.

Vi måste få ett rättvisare och enklare skattesystem med införande av en platt skatt vilket leder till lägre kostnader för att ta in skatten. Tillämpat på svenska förhållanden kommer platt skatt leda till att skattesystemet förenklas avsevärt, det blir överblickbart och därtill de flesta formerna av skatteplanering försvinner. Framförallt försvinner de stora och kostsamma transfereringssystemen. Onödig byråkrati och onödiga regler försvinner. Inkomstomvandling från arbete till kapital blir mindre intressant om skattesatserna är ungefär desamma. Platt skatt leder till sänkt marginalskatt för alla inkomsttagare och förutsätts stimulera till högre utbildning genom att progressiviteten i skattesystemet slopas.

Skattesystemet måste vara och upplevas rättvist av medborgarna. Ett nytt skattesystem måste därför vara överblickbart för varje medborgare. Skatten på arbete (inkomstskatt och socialavgifter) står i dag för ca två tredjedelar av de totala skatteintäkterna och en tredjedel av BNP. Mycket små förändringar får därför stora effekter. Med ett omedelbart införande av platt skatt ökar beskattningen för dagens låg och medelinkomsttagare jämfört med dagens skattesystem. Skatteuttaget och marginalskatten minskar däremot för höginkomsttagare. Beskattningens tyngdpunkt förflyttas bakåt i inkomstskalan med platt skatt. Att försöka ändra på detta genom att gå den omvända vägen och sänka skatteskalan över hela linjen för att på så sätt få ”rättvisa” - kostar för mycket. Då får man inte in tillräckligt med skatt för att klara den grundläggande välfärden. Därför föreslår vi som liberaler att man inför ett högre grundavdrag till nytta för alla med låga inkomster för att överbrygga och kompensera. Till dem som inte har någon inkomst alls vill vi införa garantiersättning från staten – en slags motsvarighet till nya pensionssystemets garantipension. Med ett system med höga grundavdrag och garantiersättning för de som inte har någon inkomst alls - garanteras en ekonomisk grundnivå för alla individer i samhället! Med detta nya system slipper vi kränkande individuella prövningar med socialbidrag andra typer av prövade bidrag. Individen får ett generellt skydd av samhället och ekonomisk möjlighet att klara sitt livsuppehälle. Det är individen som skall ordna sitt liv och inte som nu där man lagt över ansvaret på samhället. Det är upp till individen att hushålla med de ekonomiska stöd som samhället garanterar. Ordna bostad, mat, kläder och eget arbete.

Det är viktigt att påpeka att den som tjänar dubbelt så mycket i ett platt-skatte-system också betalar dubbelt så mycket i skatt. Kombinationen med platt skatt i kombination med en garantiersättning har bara vinnare, utom för alla byråkrater som administrerar bidragssystemen och utbetalningarna.

9 av 27 EU-länder har reformerat sina skattesystem till att ha mer eller mindre inslag av platt skatt. Dock har inga av EU15 länderna infört platt skatt. Sverige bör nu gå i spetsen för ett modernt platt-skatte-system.

Med platt skatt menar vi idédebattörer att alla inkomster oavsett inkomstslag beskattas med en och samma skattesats. En uppsjö av undantagen och särregler slopas. Samma skattesats på den första som på den sista intjänade kronan.

Jan Rejdnell Camilla Lindberg

måndag 10 januari 2011

Samhället kapar serviceboenden till att bli betalande seniorboenden


I dag kapar samhället allt fler serviceboenden till att bli seniorboenden. Det är de äldre som i dag bor på ett serviceboende som får sitt boende totalrenoverat och därmed höjd hyra med mellan 15-40% samt all service som tidigare var gratis blir kostnadsbelagd. Därtill försvinner all personal. Mina protester hade inte varit stora om man byggt nya seniorboenden som äldre själv flyttat till men nu tar kommunerna bort befintliga serviceboenden och ersätter med seniorboenden.

I år kommer närmare 2.000 lägenheter att byggas om från serviceboenden till seniorboenden enligt plan. Det märkliga är att det behövs massor mer av såväl seniorboenden som serviceboenden. 430 000 svenskar kommer vara över 85 år 2040 mot dagens 240 000 85-åringar. Fattar ni omfattningen av antalet byggnationer som behövs?

75 år skall man ha fyllt för att få plats på ett trygghetsboende. Här behövs ingen biståndsbedömning. Under 2010-2011 planerades 3900 trygghetsboenden i 90 kommuner, 1100 planeras i Stockholms län. Detta fixar man genom att just bygga om serviceboenden (trollar bort personal etc och det blir svindyrt att bo).

40 % av befolkning pensionärer

Enligt SCB:s senaste befolkningsframskrivning från 2008 väntas antalet pensionärer (65+) öka med nästan 700 000 personer under perioden fram till 2030. Hela 1,6 miljoner människor beräknas gå i pension de kommande 15 åren. Pensionsavgångarna fram till 2025 är en kvarts miljon fler än under åren 1995 till 2010. Generationsväxlingen blir särskilt stor i offentlig sektor och på mindre orter. De tre största städerna Stockholm, Göteborg och Malmö påverkas minst.

Nu arbetar ungefär 12,5 % av svenskarna som fyllt 65 eller mer. Andelen företagare är överrepresenterad bland dem som fortsätter jobba. Behovet av ett bra boende för denna kategori minskar inte utan istället ökar kraven på ett bättre och mer anpassat boende. Arbetstiden anpassas dessutom vilket innebär att man inte arbetar heltid.

Vi lever längre och är friskare
Medellivslängden har ökat dramatiskt under framförallt 1900-talet första hälft. År 2007 uppgick den 78,9 år för män och 83 år för kvinnor, en ökning med drygt 24 år för män och 26 år för kvinnor sedan år 1900. Dödligheten för män minskar mer än för kvinnor vilket avspeglar sig i en större ökning för män än kvinnor av återstående medellivslängd vid fyllda 65 år. Prognosen visar en fortsatt ökning av medellivslängden. Medellivslängden liksom återstående livslängd efter 65 år ålder varierar med bl.a. civilstånd, socioekonomisk ställning, region och bostadssituation. Personer med eftergymnasial utbildning har genomgående lägre dödlighet än de med gymnasial eller förgymnasial utbildning. Äldres hälsotillstånd har till stor del samband med det naturliga åldrandet men även livsstilen – kost, motion, övervikt, rökning, alkohol – påverkar hälsan.

Socialt nätverk
Ensamboendet är mer omfattande bland de äldre men det är bland yngre och medelålders som ökningen varit störst. Den ökade livslängden och fler partners under livet innebär att alltfler har släktingar och från flera generationer i livet. De viktigaste sociala kontakterna för många äldre är partnern och barnen. Drygt hälften av alla äldre har både partner och barn.

År 1954 bodde ca 27 procent av personer 67 år och äldre tillsammans med sina barn i Sverige – i dag är det ca 4 procent som delar hushåll med sina barn och bland äldre invandrare är det ca 7 procent. I Spanien bor 30 procent av befolkningen över 80 år tillsammans med sina barn. Generellt sett har äldre ett ”tätare” socialt nätverk idag än tidigare och många hjälper själva någon utanför det egna hemmet. 75 procent träffar en eller flera av sina närmaste vänner varje vecka och 12 procent gör det dagligen och 5–7 procent mer sällan än en gång per månad. Närmare 95 procent av kvinnorna talar i telefon med anhöriga och nära vänner minst några gånger per vecka och motsvarande för männen ligger på 85 procent. Billiga telefonförbindelser är således viktigt. Mycket av den sociala kontakten sker i dag över telefon. Men med "kontakt" menar våra myndigheter en kontakt över telefon.

Gemensamt för de människor som har intervjuats är att deras ensamhet bottnar i saknad; av make/maka eller saknad av fysisk, social och emotionell relation. En nödvändig förutsättning för att slippa ensamhet är att det faktiskt existerar människor som man har lust att och faktiskt kan vara tillsammans med. Olika slags äldreboende har ofta mötesplatser men det visar sig inte vara någon garanti för att det finns andra människor på dessa mötesplatser som man har lust att umgås med.

Boendet idag
Knappt 94 procent av befolkningen över 65 år bor i ordinärt boende; småhus eller flerfamiljshus och återstående drygt 6 procent i ett s.k. särskilt boende som ges som ett behovsprövat bistånd inom ramen för socialtjänstlagen.

Med ökande ålder kan nivåskillnader, trappor mellan olika våningsplan i villan, avsaknad av hiss, betungande trädgårdsskötsel och krav på snöskottning innebära stora inskränkningar i möjligheten att leva ett oberoende liv med behov av stöd från bl.a. anhöriga och närstående.

En stor del av dem som närmar sig pensionsåldern bor i småhus som byggdes under den så kallade villaboomen på 1970-talet. Av sammanlagt 518 000 hushåll som bor i småhus utgörs 230 000 av åldersgruppen 50–64 år och 83 000 är pensionärshushåll. Av dem som bor i flerbostadshus finns många i hus från 1940, 50- och 60-talen där det ofta saknas hiss. Om samhället verkligen vill underlätta för äldre att komma ut och få en bättre social kontakt samt röra på sig mer så är det att bygga hissar i hus från 1940, 50- och 60-talen. Massor av hissar! Slopa ROT-avdragen och inför hissavdrag!

Behovet av bostäder till äldre
Det finns ett behov av ett ökande antal seniorbostäder, bostäder som riktar sig till personer över en viss ålder och som tillgodoser kravet på god tillgänglighet och önskemål om gemenskap. Bostäderna förmedlas av bostadsföretagen och vid behov erbjuds hemtjänst på samma sätt som i övrigt ordinärt boende. I början på 2000-talet fanns ca 12 000 seniorbostäder och fem år senare närmare 20 000 (SKL 2005, Seniorbostäder, En kartläggning). År 2008 genomförs en ny enkätundersökning i samarbete med Äldreboendedelegationen som visar att antalet ökat till närmare 33 000 seniorbostäder som finns i 67 procent av landets kommuner. Totalt planeras ytterligare ca 5 000 seniorbostäder. Av svaren framgår vidare att drygt 10 000 seniorbostäder utgörs av f d servicelägenheter som tidigare inrymdes i statistiken för biståndsbedömda särskilda boendeformer. Dessa är kapade!!!

Problemet är att kommunerna sparar i dag in pengar på att bygga om serviceboenden till seniorboenden. Man tar bort personal och de boende får plötsligt betala mellan 15 - 37 c% högre hyra. Många har inte råd utan får flytta på sin ålders höst. Kommunerna får inte sno befintliga servicebostäder utan stimulera till ombyggnation av hus från 1940, 50- och 60-talen där det ofta saknas hiss. Detta är en statlig angelägenhet då kommunerna inte orkar att bygga om stora delar av bostadsbestånden.

Seniorbostäder i Sverige
Seniorbostäder är vanliga bostäder som är avsedda för personer över en viss ålder, vanligen 55 år och äldre. Bostäderna är utformade utifrån äldres behov av tillgänglighet. År 2002 uppskattades andelen seniorbostäder till 10 000-12.000 lägenheter. Antalet seniorbostäder har ökat markant under 2000–talet och uppgick år 2008 till 33 000 bostäder, enligt en enkät som Sveriges Kommuner och Landsting har genomfört. Enligt samma källa ägs drygt hälften av seniorbostäderna av kommunala bolag. Enligt kommunernas bedömningar kommer 6 500 seniorbostäder att påbörjas de närmaste två åren, vilket är något färre än år 2008. Av dessa avser 4 500 nyproduktion och 1 100 ombyggda bostäder. Cirka 900 bostäder beräknas bli omvandlade från servicebostäder till seniorboende. En del av projekten uppges dock vara osäkra och det faktiska tillskottet blir förmodligen inte så högt.


Eftersom seniorbostäder ingår i det ordinarie bostadsbeståndet behövs inga biståndsbeslut enligt socialtjänstlagen för att flytta in. Den som är intresserad av ett seniorboende söker sig dit själv genom att ställa sig i kö hos bostadsföretagen eller genom att köpa en bostadsrätt. Kön till seniorboende är särskilt lång i storstadsområdena. I Stockholm mellan 10 – 15 år.

Detta är ett gigantiskt problem som man bara skjuter framför sig. De närmsta tio åren är det relativt lugnt men ombyggnation och kostnader för detta landar först ute i landsbygdskommunerna.


Bostadssegregation
Vi har och kommer få en allt större bostadssegregation - även bland de äldre. Det är inte bara negativt. Det är oftast politiker som tycker att alla samhällsklasser skall blandas.
Invandrare som bott halva sitt liv utanför Sverige kommer att få en garantipension om man tittar på konstruktionen av dagens pensionssystem. Måhända kommer fler äldre bo hemma hos sina barn.

Jan Rejdnell