måndag 14 februari 2011

När ministrar ljuger...


Det var en sommar för några år sedan - 2008. Debatten stod hög om vår integritet och om staten skulle ha rätt att avlyssna dess medborgare i allra bästa välvilja. Alliansregeringen ville att Riksdagen skulle besluta om att svenska folket skulle kunna avlyssnas och bli signalspanade på. Statsminister Fredrik Reinfeldt höll sitt sommartal i Vaxholm och deklarerade att FRA-butiken är öppen. Nästan vilken myndighet som helst kunde beställa lite av varje i avlyssningsväg i FRA-butiken. Utländska staters säkerhetstjänst inte minst.

Birgitta Ohlsson - nu minister - läckte till Aktuellt att ett antal kvinnliga riksdagsledamöter tänkte gå emot FRA-lagstiftningen. Inte minst hennes man Mark Klamberg, men han satt inte i Riksdagen. Stor uppståndelse i media. Folkpartiledaren Jan Björklund pressades internt och fortfarande är oklart hur mycket press som sattes på enskilda riksdagsledamöter. På direkt fråga till Jan Björklund om de utökade signalspaningarna var till för att hålla nere försvarsanslagen - byta information med främmande makter istället för att ha egen hög beredskap. Svaret kom blixtsnabbt - Ja. En vecka efter det att Jan Björklund fattat att han inte skulle få med sin egen riksdagsgrupp på det ursprungliga förslaget gör han ett försvarsutspel - det behövs mer pengar till försvaret! Centern och KD var vansinniga. Björklund visste då vad han gjorde.

När Birgitta Ohlsson vek sig stod några fp-riksdagsledamöter kvar och drev förbättringar i propositionen. Det var dessa riksdagsledamöter som själv fick komma på
hur man skulle utforma lagstiftningen - då var både Birgitta Ohlsson och Mark Klamberg borta. Vid sidan av skällde Sten Tolgfors som en bannhund och kallade kritikerna för okunniga. Sedan tvärvände han och lovade allt möjligt som han nu brutit.

15 punkter skrev Agneta Berliner, Camilla Lindberg och Cecilia Wikström tillsammans. Det skulle bli regeringskris och regeringen skulle avgå om inte de ställde sig i leden. Trycket var enormt stort på dessa ledamöter. Max en ledamot kunde rösta emot. I månader skrev och skrev man nya förslag "to-the-bitter-end". Hjältar! Enda juridiska hjälpen kom från "Centrum för rättvisa" och en snabbutredning från Riksdagens utredningstjänst - RUT. Den handlade om andra länders signalspaning och huruvida dessa bröt mot Europadomstolen. Det ironiska är att Centrum för rättvisa lämnade in ett klagomål till Europadomstolen redan den 14 juli 2008. Domstolen ska pröva om FRA-lagen klarar Europakonventionens krav när det gäller skydd för den personliga integriteten och rätt för enskilda som blivit övervakade att få sina fall rättsligt prövade. Idag 2,5 år senare utökas signalspaningslagen innan den blivit prövad i Europadomstolen.

Idag kan vi konstatera att Agneta Berliner och Camilla Lindberg inte blev återvalda till Riksdagen. Folkets dom ? - snarare partiets dom. Cecilia Wikström åkte till Bryssel. Så går det för kritiska röster som går emot partilinjen. Sommaren 2008 efter FRA-omröstningen var det dock annan klang i stämman av Jan Björklund. På ett partiråd framhöll han att FRA-kritikerna hade utformat en mycket bättre lag än den regeringen hade lagt fram.

"Inriktningen av signalspaningen skall bestämmas av regeringen." Så står det i den nya propositionen till Riksdagen om en utökad signalspaning. Det är regeringen där numer Birgitta Ohlsson ingår som riktar alltmer resurser på att avlyssna svenska folket.
Varför denna tvärvändning vad gäller integriteten av Birgitta Ohlsson?
I slutfasen av förhandlingarna då även maken var tvungen att vara med i Riksdagshuset, så gavs ultimatumet - Du kommer inte med i en regering om du inte lägger dig!
Nu sitter Birgitta Ohlsson i regeringen och beslutar om utökad signalspaning.

"Myndigheter som t.ex. Försvarsmakten eller SÄPO får sedan ange en närmare inriktning om denna överensstämmer med regeringens inriktning och samtidigt stämmer med vad som är tillåtet enligt LFU och SFU."

I klartext innebär detta att FRA-butiken är öppen! Fler myndigheter får ta del av som kan spanas om. I en blogg från Camilla Lindberg som numera är liberal debattör och klivit av Folkpartiet kallas Sten Tolgfors för lögnare. Det är det minsta man kan kalla honom. På punkt efter punkt går man ifrån lagstiftningen därför att annars fungerar inte trålning och avlyssning.

- Jo tack vi vet! Vi som var med om diskuterade hinder och regler istället för att bara säga ett nej till allt, förstod att detta skulle bli mycket svårt att administrera. Men trots lagstiftning och löften som struntar nu Björklund & Ohlsson i integriteten och regerar vidare.

Boken "De omänskliga" av Torbjörn Nilsson ger en närmast platt bild av FRA och icke initierad beskrivning. När jag pratade med Torbjörn efter TV-programmet DEBATT fick jag intrycket att han inte ville förmedla hela bilden. Han vill väl skriva fler böcker...

Den där sommaren 2008 och månaderna efter tappade Sverige sin oskuld i allt som gäller integritet och skydd för dess medborgare. Nu rullar det på som aldrig förr med nya lagar. Det verkar som motståndet hissat vit flagg och de som kallar sig för liberaler glömt bort dess viktigaste principer.

Socialdemokrater som skanderade riv upp - gör om - gör rätt, har lagt sig platt på marken och går på regeringens linje. Så var det med det röstfisket.

Kanske det är dags att skriva boken om vad som hände när Riksdagen beslutade om att besluta om det som FRA i smyg gjort under decennier - avlyssna dess medborgare för att byta information med USA och andra främmande makters underrättelsetjänster. Inte får vi färre bomber och terrorister för det. Bombmannen på Drottninggatan mailade själv till säkerhetstjänsten innan han sprängde sig. I månader låg hans tankar och hot ute på hans hemsida.

Nu har vi Datalagringsdirektivet som antagits av Riksdagen. Enskilda länder i Europa sätter sig emot. Med datalagringsdirektivet så sparas informationen om var du befinner dig och vilka du kontaktar och när du kontaktar dem via telefon eller internet. Inne i landet. Så nu har man koll på trafik både till och från utlandet och inne i Sverige. Det är dags för lite frihet, för lite jävelskap med all statsmakt som vill övervaka oss i "all välvilja" - var det inte så sanningsministeriet sa i George Orwells bok 1984?

Jan Rejdnell

Vad får unga i jobb?


Alla är överens om att ungdomsarbetslösheten måste minska. Men trots olika åtgärder och en ekonomi på uppgång kvarstår problemet. Det har varit samma problem under flera regeringar - även under (s). Om insatserna verkligen leder till att unga får jobb, verkar det inte vara någon som riktigt vet.

På Näringslivets ekonomifakta presenteras de nakna siffrorna om att vi är sämst i Europa på att hantera ungdomsarbetslöshet. Sverige har genomgående under 2000-talet haft en klart högre ungdomsarbetslöshet än jämförbara länder och snittet för EU-27. Den ekonomiska krisen i början av 1990-talet slog hårt på hela arbetsmarknaden - Ungdomar 15-24 år, drabbades extra hårt med kraftigt stigande arbetslöshetssiffror.

De tyngsta insatserna från regeringens sida är dels jobbgarantin för unga, dels den sänkta arbetsgivaravgiften för att anställa en person under 27 år (vilket oppositionen var emot i valrörelsen). Men fyra år efter den första sänkningen av arbetsgivaravgiften är det fortfarande svårt att veta i vilken grad åtgärden har hjälpt unga att få jobb.

Om man misslyckas på hemmaplan måste man titta på goda exempel i Europa. Danmark, Tjeckien, Nederländerna och till och med Bulgarien har lyckats få ner sin arbetslöshet bland unga. Det självklara måste sägas. Har man en stelbent arbetsrätt, en alltför teoretisk yrkesutbildning med få kontakter med arbetslivet samt höga ingångslöner så blir det hög ungdomsarbetslöhet. Inom samtliga dessa områden har ovan nämnda länder arbetat med att ta bort hinder för unga.

Faktum är att medianlönen för ungas ingångslöner i Sverige bara är cirka 4 000 kronor lägre per månad jämfört med median- lönen för samtliga löntagare. Fackföreningar och politiker säger att vi inte skall diskriminera ungdomar och ge dem "skitlöner". Alternativet är faktiskt arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller att åka till Norge eller Danmark för att arbeta - vilket tusentals ungdomar också gör.

Vad säger företagen? De vill ha sänkta arbetsgivaravgifter.
Svenskt näringslivs enkätundersökning visar i och för sig att två av tre tillfrågade företagare svarar att den sänkta arbetsgivaravgiften gör att de skulle välja att anställa en yngre person framför en äldre. Men om de verkligen gör det är oklart.

Politikerna tror att facket då kräver högre löner och så är spiralen igång.


Finanspolitiska rådet har ställt sig kritiskt till de sänkta arbetsgivaravgifterna. "Den troliga effekten är att äldre, som har långa förväntade arbetslöshetstider, trängs undan av en grupp med korta arbetslöshetstider", enligt rådets rapport från 2009. Man menar att det är bättre med insatser som riktar in sig på de ungdomar som har svårast att få jobb.

Denna metodik är som att spruta vatten på den värsta eldhärden men inte bygga brandgator och ens ha en ambition om att släcka elden. Det blir små insatser som inte går att mäta insatserna av. Många studier visar att när arbetslösheten ökar så ökar den psykiska ohälsan. Bara för några dagar sedan visades det på studier som säger att ungas ökade psykiska ohälsa bland annat kan kopplas till den höga ungdomsarbetslösheten. Det är viktigt att unga snabbt kommer in på arbetsmarknaden och får sitt första jobb.

Slutsatserna är att reformera lagstiftningen inom arbetsmarknaden och riva upp den svenska modellen där lönebildningen toppstyrs. Oavsett vad politiker och finanspolitiska rådet anser så ligger svenska företag i ett sämre konkurrensläge än sina konkurrenter i Europa, vad avser arbetsgivaravgifternas storlek. Statens uppgift skall inte vara att första ta in så mycket skatt som möjligt för att sedan åtgärda problemen på arbetsmarknaden för att vi har för hög skatt för företagen.

Jan Rejdnell