onsdag 27 april 2011

Kommunala självbestämmandet - alltmer ojämlikt Sverige


Det kommunala självbestämmandet brukar omhuldas som något viktigt och självklart. I en alltmer globaliserad värld kan inte mindre kommuner styra upp budgeten utan alltmer styrs av andra yttre faktorer utanför kommunens gränser.

Samtidigt handlar den nationella debatten ofta om sjukvården, skolan och omsorgen. Om vi tittar på en mindre kommuns budget som upptar 80 % av budgeten just skolan och omsorgen i kombination med sociala frågorna. Jag bloggade för en tid sedan om "Greklandskommuner" dvs kommuner inte klarar sin egen ekonomi utan att kraftigt belåna sig och debatterade i Sveriges Radio med en "Greklandskommun" - Lessebo och kommunstyrelsens ordförande där.

För att skapa någorlunda rättvisa har man skapat olika typer av Robin Hood-skatter som tar från rika kommuner och landsting (som sköter sin ekonomi?)och ger till de fattiga kommunerna/landstingen (som inte sköter sin ekonomi?). Det skall finnas en nationell likhet och inte för mycket avvikelse beroende på var man bor i landet.

Den största dominansen för nationell likhet finns inom välfärdens kärnområden, sjukvården, skolan och äldreomsorgen. Här reses kraven om att förstatliga skolan och inte låta kommunalpolitikerna använda skolan som en buffert i budgetdiskussionerna och plötsligt dra ned på antalet lärare och urholka kvalitén i skolan vid budgettapp.

Inom dessa kärnområden är det bara en liten grupp som prioriterar och slåss för det kommunala självbestämmandet. De som anser att nationell likhet är viktigare är också de som är mest beroende av välfärdstjänsterna.

Slutsatsen är att det kommunala självbestämmandet är en omhuldad princip i den politiska retoriken men inte i praktiken.

Stora skillnader mellan olika kommuner i kvalitet och utbud av välfärdstjänsterna anses varken legitima eller rättvisa bland medborgarna. Vidare anses den nationella nivån, det vill säga riksdag och regering, vara slutgiltigt ansvarig för hur den samlade välfärdspolitiken utformas. Det är också rätt och riktigt varför man borde diskutera huvudmannaskapet för sjukvården, skolan och äldreomsorgen. Hur mycket skall kommun- och landstingspolitiker egentligen bestämma?

Infrastrukturen är ett område som dessutom alltmer läggs över på Staten. De små kommunerna har inte råd till viktiga satsningar. Då ropar man på Staten. Man kan inte å ena sidan hävda kommunalt självbestämmande men låta Staten stå för den större delen av notan. Då blir kommunalpolitikerna enbart en lobbysfär mot Riksdag, departement och regering.

2015 är deadline för hur regionerna skall se ut i Sverige - regionreformen måste vara färdig senast 2015. Under tiden pågår den omvända huggsexan om vilken region som Greklandskommunerna skall tillhöra. Ingen vill ha dem. Redan i dag finns ett antal kommuner som inte kommer att kunna amortera sina lån utan att samtidigt skära ned på sin välfärdsproduktion. Befolkningsutvecklingen går mer och mer till äldre personer i landsbygdskommunerna och där de yngre flyttar till städerna. Skuldberget blir därmed än tuffare att bära i framtiden för dessa kommuninnevånare.

På DN Debatt publicerades nyligen en karta över hur Sveriges framtida regionindelningar bör se ut.
Argumenten för regionindelningar är "stora satsningar på infrastruktur och kvalificerade välfärdstjänster som utbyggd kollektivtrafik och högspecialiserad vård." Med andra ord stora ingrepp i kommunernas och landstingens självbestämmande. Artikelförfattarna tillika politikerna menar att tack vare att de samlat resurser i regioner likt Västra Götaland och Skåne har man kunnat skapa en gemensam beslutsarena och skapat mer tillväxt.

I praktiken innebär detta att man tar bort mellan 50-80 % av budgeten från de flesta kommunerna och lägger in resurserna i regioner. I praktiken finns ingen försvar att behålla mängder av små kommuner som har en extremt liten budget kvar att bestämma om.

I praktiken kan vi minska antalet kommuner i Sverige till hälften! Men vilka politiker säger upp sin egen beslutandefunktion och rätt att bestämma över var cykelställen skall stå och hur många flaggstänger kommunhuset skall ha?

Jan Rejdnell