lördag 9 juli 2011

Almedalen #2011


I årets Almedalsvecka frågade sig många – kan det bli större. För vi som var där kan det entydigt sägas – JA!

Massor av seminarier, snack och mingel samt skapande av kontakter. Det går inte att underskatta. Partiledare och apparatnik (dvs. de som enbart lever på sitt eget parti och är bara intresserad av att lyfta fram detta) flyger in och flyger ut en dag senare. De gör sin plikt.

Men det är i gränderna och på seminarierna som nya kontakter skapas. På mingelpartyn hos PR-byråerna etc. Det finns faktiskt ingen motsvarighet!

De som tror sig kunna läsa sig till allt på nätet säger jag bara – underskatta aldrig mötet. Retorikexperter bedömer partiledartal. Ingen skulle komma på tanken att läsa talen utan att se dem på TV eller nätet.Eller varför inte Live.

Årets Almedal tog tvärt slut efter Juholts tal på fredag kväll. Ingen är intresserad av vad vare sig Kristdemokrater eller Sverigedemokrater har att säga. Kristdemokraterna slåss internt och Sverigedemokraterna försöker fortfarande bli rumsrena. Det går inte så enkelt med de åsikter de förfäktar. Det kommer bara vara massa gula tröjor kl. 11.00 på söndag. En picknick för enbart Sverigedemokrater som klagar och försöker leka offer.

Annat ljud vad det när 25-talet Sverigedemokrater ställde politiskt inkorrekta frågor till en författare till ny bok om högerkrafterna i Europa i Almedalsbiblioteket i veckan. Så fort de inte håller med så klagar de på att journalisten är politiskt korrekt. En enkel sanning – så fort man inte håller med så är alla andra politiskt korrekta och man själv politiskt inkorrekt. Martyrskapet skall skapa ”tycka-synd-om-känslor”. De fungerar inte längre.

En hel hop med partiledare som är ute eller på väg ut skapade luckor i besöksströmmen vid talen på de olika kvällarna. Centerpartiets, Vänsterpartiets och Kristdemokraternas partiledare är på väg ut. Ingen vill lyssna på Jimmie och nya partiledare/språkrör var Miljöpartiet och Socialdemokraterna. Men vid de olika seminarierna kunde man se en ny lysande partiledare växa fram – Annie Johansson.

Märkligt är att partierna inte har någon social samvaro med tält eller samlingsplats. Istället är en intresseorganisation, fackföreningar. Storstadsregioner, PR-byråer etc. som flyttar fram sina positioner och tar hand om beslutsfattare och beslutande tjänstemän.

Slutsatserna av årets Almedal kommer redan lördag lunch innan de två sista talen. Det borde ställa till eftertanke för de mindre partierna vad avser utspel och innehåll.

Almedalen påverkar och skapar nya ytor. Intresserade från Danmark, Korea, Norge etc. fanns på plats för att studera och kopiera. Mitt tips är att Almedalen blir större men att de politiska partierna måste tänka till – skapa nytt och bli smartare.

Jan Rejdnell

fredag 8 juli 2011

Håkan Juholt är Nordens Chavez


Håkan Juholt vill åter införa regleringarna av apotek, järnvägen och elmarknaden. Därtill reglera "den oreglerade finansmarknaden" Vad det sista innebär förstår inte någon - inte ens Juholt själv.

Börsen är ägd av Nasdaq och vi lever i EU med en fri kapitalmarknad. Juholt tycks tro att utländska företaga skall nationaliseras. Efter talet i Almedalen att återigen införa regleringar på nu avreglerade marknader där konsumenterna nu själv får välja, måste man kalla Juholt för Nordens Chavez. Det är gammal socialdemokratisk politik där man tycks tro att det är staten som skall styra och företagen lyder. Att politikerna vet bäst och marknaden skall passa sig - annars kanske man rent av nationaliserar.

Hela talet gick ut på att löntagarna skall ges mer rätt och bättre skydd. Arbeta mindre och inte utsättas för onödiga påfrestningar. Därtill mer betalt. Detta utan att snegla på konkurrensen i Europa och världen eller företagens villkor för att klara sig. Företagarna skall passa sig - det blir bättre om politikerna bestämmer mer.

Detta ligger helt i linje med den inställning som den socialdemokratiska kommunen Oskarshamn har till näringslivet. Företagsklimatet ligger alltid i botten. I år på plats 275 av totalt 290 kommuner. Socialdemokraterna har styrt i över 90 år och förstår inte mindre företags villkor och drivkrafter. I Oskarshamn vill socialdemokraterna ha stora företag som SCANIA och Kärnkraftsanläggningen vid OKG. Styret är nästintill Stalinistiskt - ingen debatt sker i fullmäktige - det är i arbetarkommunen man tar besluten. Det är från den andan Håkan Juholt kommer. Han fattar inte att jobben kommer i de små företagen.

Fler lagar och förordningar - mer pengar in till staten för att garantera sommarjobb till ungdomar. Staten skall ta in mer pengar för att sedan dela ut pengarna i bidrag. Gammal socialdemokratisk politik.

Juholt vill ha en återgång till hur det politiskt såg ut i Sverige på 60-talet. Han har inte fattat globaliseringen och att Staten inte kan styra allting längre. Kapitalet flyttar ut, småföretag konkurreras ut och läggs ned och saker blir dyrare med Juholts politik. Det är bara att titta på den skuldsättning Oskarshamns kommun skaffat sig och villkoren att driva ett mindre företag där.

Jan Rejdnell

Ny partipolitisk karta efter Almedalen 2011...


En ny partipolitisk karta ritas efter Almedalen 2011 med nya partiledare. Vi har en hel drös med partiledare som lämnar nu eller inom kort och en positionering som skapar nya allianser inom politiken.

Vi har också två nya språkrör för Miljöpartiet - Gustav Fridolin och Åsa Romson. De blir nu ivrigt uppvaktade av Moderaterna för att minoritetsregeringen skall slippa nyval efter allt fler nederlag i kammaren. En alltmer desperat ny partiledare för socialdemokraterna Håkan Juholt är nog beredd att fälla ett femte jobbskatteavdrag för att komma in mer i hetluften och sabotera Alliansens politik. Om det är bra för landet är en helt annan fråga.

Maud Olofsson lämnar partiledarposten för Centern och Annie Johansson tar över. Det blir mer liberalism och satsning på storstadsväljarna.

Max ett halvår har Göran Hägglund på sig som partiledare. Det verkar som Livets Ord håller på att ta över partiet med alltmer sjunkande opinionsundersökningar. KD går alltmer åt höger. Vem som tar över är svårt att sia om. Det kan vara Maria Larsson eller varför inte Ebba Busch från Uppsala. Kommunalråd från Livets ords hemmastad. KD får inga stödröster från Moderater i nästa val. De kommer koncentrera sig på att bli största parti och få så stort parlamentariskt underlag som möjligt.

Lars Ohly höll nog också sitt sista anförande som partiledare för Vänsterpartiet. Säkert kommer populära Jonas Sjöstedt från Umeå bilda radarpar med Josefine Brink.

Såväl Miljöpartiet som Vänsterpartiet kommer att ta väljare från Socialdemokraterna. De kommer göra allt vad som krävs för att attrahera dessa väljare efter den gemensamma rödgröna kollapsen. Socialdemokraterna kommer bli alltmer trängda.

De enda partierna som inte har bytt partiledare eller inom kort kommer att göra det är Moderaterna och Folkpartiet. Frågan är hur länge folkpartisterna nöjer sig med 5,5-7,5 procents stöd i väljarkåren. Med en hel drös nya partiledare som skall profilera sig och sitt parti kommer det bli svårt att synas i media om man inte har nya profilfrågor och liberala sådana att peka på.

Ett seminarium i Almedalen handlade om den partipolitiska kartan efter valet 2014. Ohlin-institutet vara arrangör. Frågan ställdes kring vem som vinner valet 2014? Underförstått blockpolitiken består och man skapar ett regeringsunderlag som har en majoritet.

Det rödgröna blocket finns inte längre! Miljöpartiet kommer kommer inte gå i fällan en gång till. De vill växa och ta så många röster de kan från socialdemokraterna och liberala storstadsväljare. Den sista kategorin väljare - liberala storstadsväljare - är ett villebråd för Centern, Folkpartiet och Miljöpartiet. Eftersom Folkpartiet och Centern inte kan gå ihop på grund av det som sitter i tapeterna så kommer man att kriga om samma väljare om olika utspel. Det parti som är mest liberalt och har fräschast partiledare drar längsta strået. Så när man ställer Annie Johansson bredvid den alltid kostymklädde Jan Björklund så kan man misstänka var rösten hamnar.

För karisman hos partiledaren har stor betydelse. När det är svårt att urskilja skiljelinjerna mellan partiernas politik så får partiledarens framtoning allt större betydelse.

Det parti som har allra störst problem är socialdemokratin. Man tappar storstadsväljare och är osäker på sin egen politik. Attackerad från alla håll och med en partiledare som verkar vilja återgå till gammal sossepolitik - kommer partipolitiska kartan drastiskt att förändras. S kommer tappa alltmer väljarstöd. Moderaterna är och förblir det statsbärande partiet. De flörtar med vem de vill. Just nu Miljöpartiet.

Vi kommer säkerligen få fler minoritetsregeringar efter valet 2014. En eller flera partier kan åka ur Riksdagen och socialdemokraterna parkerar runt 20 procent. En liknande utveckling har skett i andra europeiska länder. Sverigedemokraterna växer och kanske ett nytt parti kommer in i Riksdagen.

Så frågan var felställd på Ohlin-institutets seminarium. Den förutsatte majoritetsregering och att Alliansen består. Det gör den inte. Priset har varit för högt att betala för KD, Centern och Folkpartiet. Moderaterna vill växa och bli ännu större - frågan är istället - på vems bekostnad?

Jan Rejdnell

onsdag 6 juli 2011

Det räcker inte med att kalla sig liberal


Björklunds Almedalstal var viktigt ur synpunkten om Folkpartiet söker sig tillbaka till sin ideologi dvs liberalismen istället för att hamra in olika frågor för skapa sig en profil utöver paradnumret med skolan. Snällismen är borta men erbjuds istället? Under 10-15 år har motionerna duggat tätt om att lyfta fram ordet Liberalerna i partinamnet. Något som man antagit men där enbart beteckningen Folkpartiet lyfts fram i val efter val och i all kommunikation. Helt plötsligt lyser enbart ordet "Liberalerna" i bakgrunden till Jan Björklund vid årets Almedalstal. En tillfällighet - knappast. Numer är snart sagt varje parti liberalt (förutom Vänsterpartiet och KD). Centern väljer en partiledare som vill driva liberala frågor och betecknar sig som mer liberalt än Fp. Men det går inte med enbart etikett. Innehållet räknas. Årets tal innehöll gammalt som nytt och en stor blandning till skillnad mot Reinfeldts tal. Några av de ideologiska inslagen var:

"Den liberala rättvisestanken skiljer sig från den socialistiska. Liberal rättvisa innebär inte att alla ska leva sina liv på samma sätt eller tjäna lika mycket pengar. Liberal rättvisa betyder att alla ska få likvärdiga möjligheter.

Därmed så har också liberaler och socialister olika syn på statens roll. "
Och...

"Socialister, med sin syn på rättvisa, ser som sin huvuduppgift att motarbeta att människor blir rika. Liberaler, med sin syn på rättvisa, ser som sin huvuduppgift att motarbeta att människor blir fattiga. "


Knappast ett "statement" som andra partier i Sverige som kallar sig liberala inte skulle skriva under på. Björklund jämför mot socialism och till kvarvarande diktaturer som Nordkorea med sin kommunism. Inte ett ljud om Kina med sin råkapitalism.


Ett av huvudnumren i talet och nyheten på presskonferensen var en modern arbetsrätt samt arbetskraftsinvandringen. Men inga konkreta förslag till modern arbetsrätt. Här har Centern en betydligt tuffare linje men Björklund konstaterade att det är ett problem. Det finns en opinion om Folkpartiet till att radikalt modernisera arbetsrätten radikalt men detta har inte trängt igenom.


Björklund berörde också jämställdhet kopplat till utbildning samt forskningens betydelse men berörde inte varför de kraftiga satsningar som ändå görs inom forskningen inte leder till fler upptäcker och arbeten i Sverige.


Björklund beklagade majoriteten i Riksdagen som försvårar för utländska arbetare att ta jobb i Sverige och menade att det byggs mer hinder och starkare gränser i bland annat Danmark och Frankrike. Visst är det viktigt men i tider där det monetära systemet utmanas inom unionen och länder håller på att gå i konkurs känns valet av fråga för att åskådliggöra det liberala partiets uppgift en aning lätt.


Slutet av talet kom den liberala klämmen:


"Människor har olika förutsättningar och skiftande behov. De vill inte längre bli betraktade som delar i ett kollektiv. Tage Erlander myntade begreppet ”Det starka samhället”. Med det menade han att den politiska makten över människor ska vara stor. Men med det starka samhället blir individerna svaga. Vi liberaler vill se en motsatt utveckling. Med starkare individer och en minskad kollektiv och politisk makt."


Men Björklund och Folkpartiet har agerat precis tvärtom senaste året i Riksdagen. Fler lagar och bestämmelser, mer övervakning och fastställande av direktiv från EU som gör intrång inom integritetens område. Mer krav om hårdare tag. Frågan hängde kvar i den disiga Gotlandsluften sent på kvällen: När kommer de liberala förslagen från Folkpartiet istället för avståndstagandet mot kommunismen och skillnaden i synsätt mot socialismen? Folkpartiet har en lång resa kvar innan man kan slopa ordet Folkpartiet och enbart sätta upp ordet Liberalerna i fonden vid sina framträdanden som man gjorde vid årets tal i Almedalen.

Jan Rejdnell