fredag 29 juli 2011

Alla är inte liberaler


Liberalismens huvudmotståndare är alltid de politiska idéer som kan vändas för att motivera diktatur och terror mot oliktänkande. Det är samtidigt liberaler som slåss för att alla skall få rätt att framföra sin åsikt oavsett vad man sedan tycker om den.
Den som betvivlar detta vill jag påminna om att det finns högerdiktaturer och socialistiska diktaturer men nämn en enda liberal diktatur.

Liberaler uppfattar främst individens frihet som överordnad olika tänkbara kollektiv, tänker sig samtidigt socialister att den enskildes frihet främjas genom att kollektivets, arbetarklassens och löntagarnas, intressen får styra samhällets utveckling.
Det är med samma underliggande argument man också talar för att det ekonomiska livet skall samordnas under politisk kontroll. Faktiskt är det socialistiska slutmålet liberalismens totala kollaps. Här antar socialsiter att den harmoni inom kollektivet har uppstått vilket antas ha brutit den liberala individualismens framväxt. Det är därför renläriga socialister och dito liberaler aldrig kommer överens.

"Det bor en sosse i oss alla"
Det är ofrånkomligt att politiska inriktningar som grundar sig på att den politiska makten skall ha alltmer makt och att alltfler lagar skall forma kollektivets vilja har svårt att acceptera fritt företagande, privata vårdföretag och skolor som helt naturliga i samhällsbilden. Att själva incitamentet för ett fritt företagande - vinst - skall uteslutas inom energi, vård, omsorg och skola visar att socialdemokraterna lyckats påverka en hel del individer under sitt långa maktinnehav. Numera hittar vi inte ihärdiga socialdemokrater och socialistförespråkare i gängse gamla partier. De dyker upp lite varstans. Det är till och med så att de nya Moderaterna idag är mer ihärdiga än Socialdemokraterna att förespråka kollektiva lösningar med allt större begränsningar för individens frihet och val. Att Staten skulle vara bättre på att driva företag eller ta över ansvaret för vår frihet har alltid kommit på skam genom urminnes tider.

"Vi är alla lite konservativa"
De konservativa har alltid utgått från en identifikation med traditioner, staten eller nationen och hos kristdemokrater mer utifrån den trygghet man tänker sig hos familjen och vad religionen kan erbjuda. Staten och regler är således viktiga inslag för socialister såväl som konservativa. Många konservativa skäms så över att de betecknar sig som konservativa så att de kallar sig för liberaler eller åtminstone ekonomiska liberaler. Konservativa har alltid blivit influerade av liberaler. De är beroende av liberaler! Skulle inte liberaler finnas så skulle vi fått sett mer av totalitära högerregimer som litar på att militären upprätthåller lag och ordning samt vissa viktiga traditioner. På senare år verkar de som tillerkänner sig vara konservativ mer och mer lita på Staten och dess roll. Man är rädd för Globaliseringen och att nya influenser kommer för snabbt inpå oss. Nationen blir alltmer viktig för dessa högerkrafter.

Konservatismen har inget slutmål eller utopiskt samhälle för det man anklagar socialsiter för. För konservativa har det alltid varit svårt att acceptera liberalernas samhällssyn där de anser att individen kastas ut i en skrämmande värld utan sammanhang, normer eller högre ideal. Samma kritik möter liberaler från socialister. För de som förespråkar en alltmer statlig kontroll blir det viktigt att människors dagliga liv följer vissa normer. Konsekvensen och effekten blir att utrymmet för det som är avvikande blir mycket begränsat och att angelägna sociala reformbehov får stå tillbaka för föreställningar om att den enskilde skall reformera sig själv. Såväl politiska utjämningssträvanden som den sociala rörligheten som präglar det liberala samhället uppfattas som konservativa som en orsak till rotlöshet och kulturell förflackning.

Vad inte konservativa förstår är att den liberala individualismen är en förutsättning för att exempelvis familjerätten skall kunna ta hänsyn till barnens, kvinnornas och varför inte männens situation.

"För mycket individualism utmanar demokratin"
I dag står den stora frågan kring över hur mycket moral och etik som behövs för att ett samhälle skall kunna fungera? En Libertarian utgår från det strikt individuella samhället och i princip dödförklarar att Staten eller lagarna skall påtvinga individen någon som helst moral och etik. Här gäller rätten att själv få bestämma. Frågan måste ställas - hur mycket moral och etik behöver ett samhälle? I dag råder närmast moralpanik som en tvärreaktion på ett alltmer individualiserat samhälle. De konservativa blir rädda och blir samtidigt påhejade av socialdemokrater som ser tokiga liberaler överallt. Hur pass viktiga är normer och traditioner för liberalismen?
Lagboken är det yttersta och bör bli sekulariserad, men var går gränsen? Blir individualismen för stark så är den ytterst en utmaning mot demokratin, rättssamhället, den personliga friheten och strävan att ge varje människa nya chanser.

"Vilka styrinstrument kan en liberal använda sig av?"
De konservativa idealiserar de traditionella trygga hierarkierna och klasskillnader vilket kan leda till att rätt kontakter istället för rätt kunskaper åter blir avgörande för den enskildes chanser. "Nyrika" tillåts inte till samma chanser som för de som kommit den vanliga vägen genom arv.

Många har frågat hur jag som liberal så kategoriskt uttalat mig om besättningen vid börsbolagens styrelser. Jag har pläderat för ett system likt i Norge med kvotering 60-40 för endera könet under 5 år. Inte för att jag tror på könskvotering i något sammanhang utan för att slå sönder den struktur på vilket tillsättningarna i dag sker. När man på allvar hävdar att landet Sverige inte har tillräckligt kompetenta kvinnor för att bemanna styrelseposter i börsbolagen är något riktigt fel. Då regerar konservatismen. Då behövs krav på vad som menas med kompetens och den skall inte avgöras i en herrbastu. Liberaler har ibland hittat instrument mot konservatismen som bjuder in socialister. Kvotering är ett sådant område. Därför måste alltid en liberal ompröva metoderna för att nå ett bättre samhälle för individens fria val.

"Alla är inte liberaler"
Det självklara måste sägas - alla är inte liberaler! När de flesta vill kalla sig liberal måste självklara frågor ställas till de som tillerkänner sig till liberalismen. Det kan tyckas självklart, men inte för att sätta etikett på folk utan för att se igenom deras åsikter. När det parti som kallar sig för Liberalerna i partinamnet ägnar sig åt diskussioner om vem som är mest liberal i partiets riksdagsgrupp (vid varje möte) - då har man tappat kompassen. När man har en ordförande för riksdagsgruppen som därtill är talesperson just vad gäller lagar och förordningar som kräver hårdare straff, mer poliser, mer moral och övervakning frågar man sig om de valt en liberal till att leda dem?

För Folkpartister blir ordet liberal liktydigt med socialliberal utan egentligen fråga sig varför. Den som myntade ordet socialliberal i Sverige - Bertil Ohlin - valde att under sin stora politiska gärning slåss för ekonomisk frihet för individen och peka på fattigdomen hos vissa utsatta grupper. I Bertil Ohlins anda borde riksdagsledamöterna för Folkpartiet Liberalerna mer slåss för minskad övervakning på nätet och kommunikationer, strunta i hur folk klär sig i klassrummen, tala om hur folk skall ta ut sin föräldrapenning och stället ge alla hemlösa tak över huvudet. När liberaler uppträder och agerar som konservativa eller för den delen socialister så måste de som slåss för de liberala idealen höja rösten.

Jag hävdar att svenska liberaler är partipolitiskt hemlösa i Sverige. När tankegodset skall förvaltas av Per Gudmundson på Svenska Dagbladet - som person kallar sig för liberal - eller när man bildat nätverket "liberala sossar" så förstår man att skiljelinjer behövs utan att för den skull sätta etiketter.

Liberalismen behövs mer än någonsin i dag. Den behöver tydliggöras i en alltmer globaliserad värld. Främsta hotet mot liberalismen har sedan urminnes tider varit nationalismen. Vi får allt fler nationer och mindre ekonomier som kan sätta upp handelshinder och begränsa människor frihet. Liberaldemokraterna behövs i svensk partipolitik!


Jan Rejdnell