lördag 20 augusti 2011

Liberal ekonomi


Frihet för den enskilde bygger alltid på att den politiska maktutövningen balanseras och kontrolleras. Samma grundsyn avgör liberalismens syn på ekonomin.
Jag behöver inte här och nu ge exempel på samhällssystem där den enskilde betraktas som statens egendom. I sådana samhällssystem får den enskilde inte fritt kunna välja utbildning, yrke och bostadsort, driva företag eller välja fritt mellan olika varor och tjänster.
När staten/samhället lägger sig i dessa val som den enskilde själv kan fatta - då fungerar vare sig en liberal demokrati eller ekonomi.

Den nu havererade kommunistiska planekonomierna fungerade likt gamla feodala system med stats- och ståndsprivilegier, skråväsende och livegenskap som liberaler förr i tiden kämpade ner.
Det är märkligt att det finns några få - däribland avgående partiledare i Vänsterpartiet - som fortfarande hävdar att denna utopi på något sätt skulle vara rättvis och ta hänsyn till individens egna val och kunna utvecklas fritt.

System som bygger på fri företagsamhet, fri handel och samma rätt för alla att välja sysselsättning och få tillträde till utbildning (utan höga terminsavgifter som nu England inför till högre utbildningar) har alltid lett till en höjning av produktionen och skapat möjligheter till en förbättrad ekonomisk standard för alla.

Synen på en liberal ekonomi har därför en stark moralisk drivkraft, för det är inte de rika och mäktiga som förlorar mest om den ekonomiska friheten går förlorad utan det fattiga och maktlösa. Samhället måste därför alltid se till att den liberala ekonomin får utvecklas fritt istället för att försöka detaljstyra den.

En fri marknad löser inte alla problem kring människor försörjning och möjligheter i livet, men utan en fri marknad beskärs människors livschanser dramatiskt.

I en liberal ekonomi får inte allt kapital samlas hos staten eller hos enskilda privatpersoner eller som nu alltmer blir blir fallet i fonder. Det enskilda ägandets och sparandets villkor är en nyckelfråga för en liberal ekonomisk politik. En liberal finansminister - Ann Wibble - sade att varje svensk skulle ha en årslön sparad på banken. Då skrattades det. I dag sätter många skrattet i vrångstrupen. Stor del av de ekonomiska bekymmer vi har i dag - hade inte existerat om incitament funnits för att spara pengar. Sanningen är att Sverige har för mycket direkta och indirekta skatter för att en verklig liberal ekonomi skall kunna råda. Ränteläget styr människors privatekonomi i detalj. Finansministern kan genom olika avdrag styra människor beteenden. Det är illa för en liberal ekonomi.

Självklart skall statsmakten spela en viktig roll i ett liberalt ekonomiskt system. Ett sådant område som samhället kan vaka över är när ett företag får monopol eller att flera företag delar upp marknaden mellan sig och höjer priserna. Därför behövs konkurrenslagstiftning som kan motverka monopol och karteller och en ekonomisk politik som gör det lätt för nya företag att starta och konkurrera med de gamla. Detta förutsätter också att samhället inte själv skapar monopol i staten eller ute i kommunerna. Något som vi tyvärr ha sett alldeles för mycket av. Om samhället skall vara trovärdig som övervakare måste man leva som man lär. Samhället skall ha så lite företag och bolag i egen regi som möjligt. Om en kommun driver ett Gym eller har ensamrätt på prospektering av alla nya småhustomter - så är konkurrensen på marknaden satt ur spel. Konkurrenter slås ut, servicen försämras, priserna stiger och arbetstillfällen försvinner.

Andra områden som samhället är satt till att övervaka är arbetarskydd och miljöskyddsbestämmelser.

En liberal ekonomi är inte en ekonomi utan lagar och specialregler, utan en ekonomi där dessa gäller lika för alla.