lördag 27 augusti 2011

Borgs Extremsänkning av prognosen är politiskt genidrag


På mindre än en månad har Finansminster Borg sänkt tillväxtprognosen på ett extremt sätt. Antingen är världen galen eller så är prognosmakeriet inom Finansdepartementet kaputt. Det finns också en tredje anledning.

I och med att Moderaterna slopar femte (5) jobbskatteavdraget så skall inga andra partier i Alliansen ges tillfälle att trumma igenom sina önskelistor. Vi har råd till detta men absolut ingenting mer. För mindre än ett dygn tidigare uttalade nationalekonomer och självaste Calmfors att Borg var för försiktig. Det fanns utrymme till reformer. Nu kontrar Borg med att det inte finns utrymme för reformer genom att skriva ner prognoserna på ett extremt sätt. Reformutrymmet är på diffusa 10 till 15 miljarder utan närmare preciseringar enligt Borg.

Förhandlingarna på Harpsund inom regeringen blir enklare på detta vis....

måndag 22 augusti 2011

Inför en diskrimineringsombudsman för småföretagare!


Snart sagt varenda politiker har sagt att det är bland småföretagen som de nya jobben kommer. Att de små företagen är ryggraden i svensk ekonomi. Likt förbaskat driver Sverige en näringspolitik, eller skall vi säga industripolitik, som helt är anpassad efter stora svenska exportföretag.

Varenda näringsminister sedan Mona Sahlins tid har sagt att - nu skall regelkrångligt minska för småföretagen. Nu skall det bli enklare och bättre att driva ett litet företag. Det mesta har blivit kosmetisk politik.
Skatterna höjs för småföretagen
Under 2011 är de lagstadgade arbetsgivaravgifterna 31,42 procent av den anställdes bruttolön. Det är samma nivå som för 2010 men större förändringar har skett mellan de olika sociala kostnaderna. Efterlevandepensionsavgiften, sjukförsäkrings- avgiften och arbetsmarknadsavgiften har sänkts!
Samtidigt har den allmänna löneavgiften höjts från 6,03 procent till 9,23 procent.
Det är en skattehöjning - för det är en löneskatt - med 3,2 procent på varje anställd! Tvärtom skulle regeringen sänkt löneskatten för företag med 3,0 procent för att komma i närheten av vad företagen i Europa betalar i arbetsgivaravgifter och löneskatt.

Sanningen är att Borg inte vill avstå från dessa skatteintäkter utan vill dela ut till andra grupper och områden i samhället. Det signalerar att talet om hur viktiga småföretagen är och var jobben skall komma - mest är taget ur luften.
Det var småföretagarna som höll landet och ekonomin igång under senaste finanskrisen och det lär det bli även under nästa kris.

För ungdomar under 25 år är arbetsgivaravgiften nedsatt till 15,49 procent. Detta vill oppositionen ta bort. För individer som nått pensionsålder (födda 1938-1945) är avgiften nedsatt till 10,21 procent. För arbetstagare födda 1937 eller tidigare utgår ingen arbetsgivaravgift.

Arbetsgivaravgift infördes i Sverige 1960 och utgjorde från början några procent av arbetstagarens bruttolön. Därefter höjdes arbetsgivaravgiften successivt och har sedan slutet av 1970-talet legat över 30 procent. Arbetsgivaravgiften var som högst i början av 1990-talet då den närmade sig 40 procent. Synen då var att man kunde lönebeskatta företagen hur mycket som helst utan att det får konsekvenser. Självklart är det inte så. Sverige har högre arbetsgivaravgifter och framförallt löneskatt om man jämför mot andra europeiska länder. I en allt mer globaliserad värld får detta konsekvenser för svenska företag som skall konkurrera med sina europeiska konkurrenter.

Hellre starta nya än underhålla existerande företag
Ingen bryr sig om en småföretagare förrän han/hon lagt ner verksamheten. Politiken går idag istället ut på att få så många nya företagare att starta upp men samtidigt glömmer man bort förutsättningarna för de som redan driver företag.

Egenföretagarna - enskilda firmor - betalar egenavgifter vilka är 2,45 procentenheter lägre än arbetsgivaravgifterna. Om du är egen företagare och bedriver verksamheten i enskild firma eller handelsbolag får du själv betala sociala avgifter i form av egenavgifter.
Egenavgifterna för 2011 är 28,97 procent. Även här finns nedsättningar beroende på ålder.

Nyligen rapporterades att sjukskrivningarna sjunkit till hälften bland egenföretagare. Orsaken är att Riksdagen beslutade om införa sju karensdagar i sjukförsäkringen för egenföretagare. Den ekonomiska kompensationen har inte lagts på egen försäkring för att kompensera karensen. Den marginalen finns inte.
Eftersom sjukpengen dessutom är maximerad till en lön på ca 26400 kronor så är sjukavgiften på lön därutöver en ren skatt som inte ger något tillbaka. Företagare skall ta ut rejäl lön om företaget går bra säger politiker. Detta också för att få ut ett riktigt värde på företaget om man skulle vilja sälja det inför pensioneringen. Sanningen är att få företagare vill lägga ännu mer i skatt och ta ut mer än 264000 kr om året i inkomst. Man är orolig för framtiden och sparar undan det som går att sparas.

I en undersökning som Nordea gjorde 2011 bekräftar den ekonomiska verkligheten många småföretagare lever under. Hälften av Sveriges småföretagare betalar inte in någonting till sin tjänstepension. Dessutom är det drygt var femte småföretagare som både saknar sjukförsäkring, räknar med dålig pension och inte tar ut hög lön som kompensation. Det är främst i de kvinnodominerande branscherna som städning och hushållsnära tjänster som företagare upplever att de saknar tillräcklig kunskap eller inte har råd att avsätta pengar till sin tjänstepension.

Signalerna är tydliga till alla politiker om småföretagarnas villkor.
- Senast i somras kom Företagarförbundet med en undersökning. Nästan hälften av alla småföretagare, 46 procent, tar ut max två veckors semester. Tre av fyra småföretagare önskar att de kunde vara lediga längre. Samma undersökning pekar på att nästan nio av tio jobbar långt mer än 40 timmar i veckan. Hälften jobbar 50 timmar i veckan och var sjätte mer än 60 timmar. Överraskande nog jobbar drygt var tredje småföretagare mer nu än under den ekonomiska krisen. Tre av tio är rädda för att gå in i väggen.

- I somras kom TV:s Rapport fram med en undersökning som visar att det blivit krångligare för småföretag att delta i offentliga upphandlingar. Detta trots att regeringen för ett år sedan lovade att det skulle bli lättare. Bara 27 procent av företagarna anser det meningsfullt att delta när stat, landsting och kommuner gör offentlig upphandling av olika tjänster.

- Böcker har skrivits om hur Skatteverket behandlar företagare som potentiella skattesmitare i granskning efter granskning som dra ut så långt i tiden så att bolaget går i konkurs. Frågan ställs varför inte Skatteverket ställer samma krav på bevisningen som i straffrätten, alltså att brottet mot skattereglerna ska vara “ställt utom rimligt tvivel” för att besluta till den skattskyldiges nackdel. Det räcker med att Skatteverket "håller det för sannolikt" för att få en företagare dömd.
En artikel i Dagens Industri från 2009 belyser detta - utan att någonting hänt sedan dess.

- Senaste tilltaget som politikerna beslutat om är sluten kontanthantering. Ett generellt tvång om sluten kontanthantering är den väg man vill gå. Politikerna straffar företagarna och kräver dyra system utan att titta på prislappen för en småföretagare - vi bör bestraffa rånarna och brotten – inte de som drabbas.

Listan kan göras längre! Om politikerna i riksdagen och regeringen tvekar och betraktar dessa exempel som gnäll borde senaste undersökningen från Företagarna leda till eftertänksamhet.
"Mer än vart tredje småföretag är tveksamt till att investera till följd av den nya finansiella oron och svagare ekonomisk tillväxt. Tre av tio är också osäkra till att göra nyanställningar." I undersökningen deltog 1200 små och medelstora företagare.

Det är dags att tillsätta en diskrimineringsombudsman för småföretagare i Sverige! Det räcker inte med olika företagarorganisationer som protesterar längre. Inom många områden diskrimineras småföretagare i stort och smått. Småföretagare är vår tids nya proletariat om man skall räkna fram den effektiva timpenningen för allt det arbete som hundratusentals småföretagare uträttar. Om inte förutsättningar ges för att ta över företagen i generationsväxlingen och småföretagarna skall bära bördorna i nästa ekonomiska kris så blir Sveriges statsfinanser inte bättre. Det är dags för att handling istället för allt vackert prat.

Jan Rejdnell









Liberal nationalism?


Liberalismen är en idétradition som konsekvent hävdar individens värde och rättigheter framför alla tänkbara kollektiv. Frågan är om en sådan idétradition också ger utrymme för nationalism?

Först vill man svara entydigt nej men låt mig svara på frågan i olika steg.
Många av vår tids största katastrofer har inspirerats av ideologier med nationalistiska förtecken. Nationalism är i de flesta fall i motsatt ställning mot liberalismen. Så svaret borde vara ganska entydigt nej.

Men respekten för individen har också en annan dimension. Respekten för individen och övertygelsen om alla människors lika värde strider inte mot insikten att en personlighetsutveckling som förutsätter språk, traditioner och delaktighet i olika gemenskaper är positiv. Om den politiska makten försöker förbjuda människor att använda sitt modermål likt kurderna i Turkiet och dessutom utestänger dem från politiskt inflytande just på grund av deras språk, hudfärg eller religion så är det ett övergrepp mot de enskilda människornas frihet.
När en nation bryter mot detta samtidigt som den försöker kvala in som demokrati och bli med i en annan gemenskap (EU) har man lång väg kvar till egen demokrati.

Rätten till en nationell identifikation strider inte mot den liberal individualismen utan kan tvärtom vara en förutsättning för individens fria utveckling. Liberaler har också genom historien aktivt stött nationella projekt som syftat till att frigöra förtryckta folk från imperialistiska stormakter eller skapa demokratiska institutioner för alla.

Men den form av nationalism som kräver etnisk enhetlighet inom varje stat och betraktar individer som mindre värda än det nationella kollektivet har ingenting med liberalism att göra.
Inom varje stat krävs någon form av gemenskaphetskänsla för att demokratin skall fungera och någon form av definition av vilka som är medborgare och vilka som inte är det. För liberaler kan denna gemenskap inte vila på någon föreställning om etnisk exklusivitet!

Detta år har vi sett prov på den typ av nationalism, som förhoppningsvis leder till utvecklade demokratier i en rad arabländer. Vi har också sett prov på en motsatt serbisk nationalism som haft sina förtecken i etnicitet.

Idén att den nationella nationalstaten måste uttryckas genom en "ren" nationalstat för varje tänkbar etnisk eller nationell grupp är bokstavligt talat livsfarligt. Om rätten till nationell identitet är allmängiltig så måste den också utövas i former som ger utrymme för andra att uttrycka sin identitet. Olika former av självbestämmande för nationella och kulturella minoriteter inom staterna, övernationella institutioner för delad suveränitet mellan många stater och framförallt öppna gränser är alla uttryck för en liberal syn på nationalismens olika problemställningar.

Här kommer det liberalt kluvna in i leken. Som liberal kan man vara både för ett fördjupat EU-samarbete samtidigt som man är för regional autonomi i exempelvis Skottland eller Katalonien. Så länge man har demokrati och frihandel som rättesnören ökar förutsättningarna dramatiskt för att staterna lever i fred. EU var från början en fredsbygge som nu tagit andra proportioner. Länder som binds samman ekonomiskt och där de politiska ledarna kan avsättas av folket brukar inte gå i krig med varandra.

Det har förts en debatt i Sverige den senaste tiden om det mångkulturella samhället. Det är inget liberalt programkrav utan helt enkelt en beskrivning av den verklighet vi alla lever i. Inget land i hela världen är kulturellt homogent. Den majoritet som ställer ensidiga krav på minoriteter att inordna sig i landets kultur, sedvänjor och traditioner ställer ingen respekt för minoritetens rätt att behålla sitt språk och uttrycka sin identitet.

Likväl som en same i Sverige skall kunna bära sin dräkt skall en sikh kunna bära turban på jobbet. Men i bland kolliderar uttrycken i sedvänjor och traditioner som dessutom är djupt rotad i nationella och religiösa traditioner, med individens okränkbarhet. Det kan röra sig om kvinnlig eller manlig omskärelse. I sådan fall skall liberaler konsekvent hålla på individens rätt. Liberalismen tillåter inte allt. De värden som håller ihop ett liberalt samhälle bygger på respekt för den enskilda människan.