tisdag 27 september 2011

Det är fel på valsystemet och partismen, inte Petzäll...


Ledarskribenter i olika politiska läger förfäras i dag över att William Petzäll inte självmant lämnar sin Riksdagsplats till sitt gamla parti Sverigedemokraterna. Han blir politiskt vilde. Därmed mister han all typ av inflytande i Riksdagen. Det är partiet som får alla kansliresurser och inte han som vald ledamot. Han koncentrerar sig på ett område som han onekligen har kunskap kring - missbruksvården. Det är bra för Riksdagen. Kanske hans insatser på detta område kan göra någon nytta i debatten och mer förståelse i Riksdagen.

Politiska vildar är inget nytt i Riksdagen - det är ett prov på en alltför hård "partism". Nästan alla partier har fått erfarenheterna med avhopp i Riksdagen.

• Sten Andersson (invald för M) - gick till Sverigedemokraterna

• Johan Brohult (invald för Nyd) - politisk vilde

• Sven Johansson (invald för C) - gick till KDS

• Rolf Hagel (invald för VPK) - gick till Arbetarpartiet Kommunisterna

• Alf Lövenborg (invald för VPK) - gick till Arbetarpartiet Kommunisterna

• Siw Persson (invald för FP) - politiskt vilde

• Anne Rhenman (invald för Nyd) - politisk vilde

• Gudrun Schyman (invald för V) - gick till Feministisk Iniativ

• Karin Svensson Smith (invald för V) - gick till Miljöpartiet

• Sten Söderberg (invald för Nyd) - politisk vilde

• Solveig Ternström (invald för C) - politisk vilde men hyllade Mona Sahlin inför valet

• Göran Thingwall (invald för M) - politisk vilde

• Annika Åhnberg (invald för V/VPK) - gick till Socialdemokraterna

Det verkar som om det är mer acceptabelt att de ledamöter som är valda för en partifärg kan byta till en annat parti, istället för att bli politisk vilde på riktigt. Om nu väljarna röstar på ett parti och inte en ledamot är det mer allvarligt att den valda ledamoten plötsligt företräder en annan åsikt än det man valt personen för. Glöm inte bort att William Petzäll vände sig till Moderaterna först. Först en månad senare i samband med hans avhopp deklarerar Moderaternas kansli att man inte vill ha med honom att göra. Om Moderaterna kommit fram till en annan slutsats - hade då avhoppet varit mer acceptabelt då?

Ledarskribenterna verkar istället mer vara inne på ett moralspår. AMan ojar sig över att Petzäll kan finnas kvar i Riksdagen och inte göra någonting och samtidigt kvittera ut sin lön för hela perioden. Petzäll är inte mer annorlunda än andra politiska vildar. Menar ledarskribenter likt Dagens Nyheter att politiska vildar skall förbjudas i Sverige? DN för ett resonemang att det ingenting gör så länge de politiska vildarna röstar med sitt gamla politiska block. Borta med vinden är pläderingarna på ledarsidorna för ett personvalssystem. Tvärtom verkar det som att partiernas ledning skall ha ännu mer att säga till om.

Sverigedemokraterna har gjort parodi på det personvalsinslag Sverige har i dag. Man ställde upp med en lista över hela landet. Samma lista. Det innebär att ledamöter från SD blivit invalda för län som de ens inte behövt sätta foten i. William Petzäll har väl inte sett Dalarna som han är invald för, mer än på vykort.

Väljarna röstar på personer som skall företräda deras åsikter och vilja i Riksdagen. Oavsett vad alla säger om partier så är det kött och blod som väljs in och inte maskiner. Alla kontroversiella frågor kan man inte ta ställning till inför en mandatperiod utan man väljer en person som skall företräda ens åsikter från den valkrets man bor. Om man inte gillar detta faktum så skall man plädera för att endast en valkrets skall finnas som omfattar hela landet. Med en valkrets är det bara partiets åsikter man röstar på och inte en representant att företräda en. Partiledningarna kan då utse lojala, plikttrogna, karriärhungriga proffspolitiker till att sitta i Riksdagen. Ungefär dit vi är på väg till i dag.

"Partismen" bestämmer alltmer i svensk politik. I de fall politiska vildar uppstår är det ett resultat av att partiet antingen gått för hårdhänt med ledamoten fram eller ställt krav på politisk uppställning som ledamoten inte kan acceptera. Få fall handlar om egen ekonomi som dagens ledarsidor spekulerar runt. Det är betydligt mer ekonomiskt fördelaktigt att stanna i partiet och snällt foga sig i vad partiledningen än bestämmer. Inga politiska vildar överlever mer än den mandatperiod som de är valda för. Det ekonomiska argumentet håller inte. Det finns relativt många ledamöter i Riksdagen som mer anpassar sig efter partiet och vad det vill än att arbeta mer för sina väljare i olika lokala och regional frågor. Det borde media bevaka.

Effekterna av detta halvdana valsystem som finns i dagens Sverige visar på att ett nytt valsystem måste införas snarast. Väljarna måste förstå att man väljer en person som är av kött och blod som skall företräda ens åsikter kommande fyra åren. Ingen hade kunnat förutspå FRA-debatten innan valet. Det dök upp under en mandatperiod. Partiernas inställning svängde både innan och efter besluten i Riksdagen. Socialdemokraterna som lovade riva upp beslutet tvärvände för en tid sedan och gillar nu FRA-lagstiftningen.

Vi behöver ett valsystem där den som röstar hittar en person som kan lägga sin röst på. Få är egentligen de regionala frågorna och därför borde det finnas en möjlighet att rösta på en kandidat från en annan valkrets. För andra är de regionala frågorna viktiga varför en lokal kandidat är viktig som kan bevaka dessa frågor. Ett renodlat personvalssystem är att föredra. Individen som riksdagsledamot blir viktigare än partiet. Partierna kan ändå byta fot i olika frågor. Partierna är dessutom alltmer förvillande lika varandra i dag. Med ett renodlat personvalssystem får vi kandidater som står upp för sina åsikter istället för snällt TV-licensbetalande, välkammade proffspolitiker som inte haft ett riktigt arbete utanför Riksdagen.

Jan Rejdnell

måndag 26 september 2011

Färre svartjobb med RUT- och ROT-avdrag


Sedan ROT- och RUT-avdraget infördes har acceptansen bland allmänheten att anlita svart arbetskraft minskat. Allt fler hushåll väljer att köpa vita städ- och hantverkstjänster. Dessutom har avdraget gjort det enklare för Skatteverket att kontrollera att företag i städ- och byggbranschen betalar sina skatter.

– Svenskarna tycker inte längre att det är okej att ha svart städhjälp eller att köpa svarta byggtjänster. Vi ser att skattereduktionen har skapat vita jobb och att det har skett en tydlig attitydförändring sedan ROT- och RUT-avdraget infördes, säger Jan-Erik Bäckman, analyschef på Skatteverket.

I en intervjuundersökning som Skatteverket har låtit göra svarar 88 procent att det inte är okej att folk köper svartstädning. Hela 90 procent tycker inte att det okej att folk köper ROT-arbeten svart. Bilden för en del år sedan var den motsatta. Man kan lugnt påstå att dessa avdrag bidragit till mer än sundare statsfinanser.

När ändå skattesystemet ser ut som ett lapptäcke är det viktigt att motverka alla tendenser åt att svartjobb lönar sig. Om staten vill ta ett rejält tag mot svartjobben måste det totala skattetrycket minska. Högt skattetryck leder till konstruktioner för att undgå skatt. Så är det bara.

Främst är det viktigast att skatten på arbete minskar. I dag är kapitalskatten mindre än på arbete trots att jobben skall komma i de mindre bolagen är de hårdare beskattade än de stora företagen som landar sina vinster utanför Sveriges gränser.

En sänkning av arbetsgivaravgifterna för mindre bolag skulle medverka till fler anställda och expansivare småföretag och vitare ekonomi.