måndag 13 februari 2012

Platt skatt istället för höjd pensionsålder

I en Newsmill-artikel skriver Socialdemokraten Tomas Eneroth (ordf i socialförsäkringsutskottet och ledamot i pensionsgruppen) att "pensionerna framöver riskerar att bli så pass låga att en allt större del måste kompletteras med privat- eller avtalsförsäkringar." Det är precis vad de allra flesta svenskar redan upptäckt med ett orange kuvert som dimper ner i brevlådan varje år. I dagarna kom ett till.

Tomas Eneroth berättar om "ökade ekonomiska klyftor" och säger sedan att detta inte är acceptabelt. På intet sätt framförs något recept till den analys som läggs fram mer än det som kostar samhället än mer pengar. Istället konstateras "att en växande grupp riskerar att få en relativt lägre ålderspension, främst som en följd av den höga arbetslösheten och de förändringar som genomförts inom trygghetssystemen under senare år. Arbetslinjen urholkas." Artikeln avslutas med klassisk socialdemokratisk retorik:
"Värna ekonomisk trygghet för pensionärerna och slå vakt om ålderspensionssystemets långsiktiga ekonomiska stabilitet."

Moderaternas partiordförande tillika statsminister Fredrik Reinfeldt slår fast att vi alla måste dra in mer pengar till statskassan. Detta genom att den faktiska pensionsåldern för svenskar bör kunna utsträckas till 75 år. För hur man än tolkar intervjun med Reinfeldt i DN så kvarstår faktum att "ett samhälle där människor måste försörja sig själva betydligt längre upp i åren än i dag" innebär att man måste jobba längre enligt honom.

Analysen från Reinfeldt och Eneroth hade också kunnat vara att den svenska arbetsmarknaden är för stel och trögrörlig vilket inte gynnar tillväxten. TCO lade fast i en rapport att "i yrkesrörligheten visas att runt 70 procent har både samma yrke och arbetsgivare under en ettårsperiod och att flertalet yrkesbytare är kvar hos samma arbetsgivare, men att yrkesbyten är fyra gånger vanligare bland dem som bytt jobb." Regelsystemet på svensk arbetsmarknad cementerar fast folk hos samma arbetsgivare. Det delar upp folk i olika kategorier och gör det extremt svårt för nya grupper som ungdomar och invandrare att komma in på den normala arbetsmarknaden.
I en nyutkommen bok "Jobben kommer och går men behovet av trygghet består" på Ekerlids förlag  skriver i antologiform nio författare om vårt behov av trygghet kopplat till arbetsmarknaden. Jakten på trygghet i arbetslivet är samma jakt på trygghet till våra pensioner. Allt utgår från individen inte hur det går för arbetsgivaren eller hur samhället i stort mår. Med allt färre företag och arbetsplatser kopplat till tiden som vi är yrkesproduktiva så får vi det sämre. Det är en ekvation som alla förstår. Så varför en ständig jakt på den egna tryggheten från första dagen på arbetsmarknaden? Genom större rörlighet på arbetsmarknaden kommer fler hamna på rätt plats och produktiviteten öka på våra arbetsplatser. 

Reinfeldt och Eneroth skulle också kunna sagt att vi måste få fler ungdomar och invandrare snabbare yrkesproduktiva. Vi kan inte vänta på att examen är klar vid 30 år eller att det i genomsnitt tar sju år för en invandrare innan han/hon kommer i arbete på något sätt. Men då hade bumerangen blixtsnabbt kommit tillbaka. Vad egentligen debatten bör handla om är hur vi gör svensk arbetsmarknad effektivare och att fler kommer i arbete utan konstlade avdrag och bidrag. 


Hindren för att komma in på svensk arbetsmarknad är många. Vi skall inte ha någon låglönemarknad i Sverige säger socialdemokrater och fack. Moderaterna håller också emot genom att ställa upp på bibehållandet av LAS och annan arbetslagstiftning. Inget nytänkande. Effekten blir att att fler ensamföretagare startar med få kunder. Den effektiva timersättning utgör grunden för att slå fast att vår tids proletariat heter just ensamföretagare. Politikerna säger att vi måste få fler ensamföretagare. En omskrivning av att vår tids arbetslagstiftning är satt ur spel. Nu vill socialdemokraterna istället skruva åt dessa ensamföretagare genom att kräva fler kunder för att få behålla F-skatten. Hellre en arbetslös fd företagare på bidrag en en produktiv entreprenör som sliter för att få brödfödan att gå ihop.   


Hälften av av vår totala produktion (BNP) utgörs av exporten. Ändå minskar antalet anställda i de stora exportföretagen. Det är inom tjänstesektorn som jobben skall komma. Miljöpartiet vill halvera elanvändning genom besparingar samtidigt som just tjänstesektorn expanderar med ökat eluttag. Politiken signalerar hela tiden dubbla budskap. Summa summarum, Sverige borde ha en helhetsstrategi inom politiken och skapa tydliga signaler till alla medborgare om vart Sverige är på väg. Om vi inte lyckas få fler i arbete och att vi arbetar mer, rörligare arbetsmarknad och konkurrenskraftigare företag så kan vi alla ställa in oss på lägre standard. 

I dag är sysselsättningsgraden 80 procent i Sverige. Under 70-talet fanns en arbetslöshet runt 3 procent medan den i dag är accepterad runt 7,5 procent (http://www.ekonomifakta.se). Ungdomsarbetslösheten är i dag runt 22 procent i Sverige när Spanien och Grekland visar siffror närmare 50 procent (Källa: Eurostat). Siffrorna är än värre om vi granskar kategorin invandrare i land efter land. Siffrorna bekräftar de svårigheter att ta sig in på arbetsmarknaden som nya grupper har. 


Fler arbetade timmar...
Eftersom svensken i första hand tittar på sin egen trygghet och ekonomi måste tydligare system skapas så alla förstår villkoren. Bort med de dubbla budskapen från politiken. 

Alliansen har varit tydlig med arbetslinjen och antalet sjukskrivningar har sedan 2006 minskat med 
1,65 miljoner per vecka (mätt i slutet av 2009). Nedgången beror framförallt på att kvinnors frånvaro minskat med 0,9 miljoner arbetade timmar per vecka. Minskningen i sjukfrånvaro motsvarade från 2006 till 2009, 41 000 heltidsarbeten.  Samtidigt ökade antalet arbetade timmar kraftigt. Detta hänger ihop med att kvinnor arbetar mer. So bekant har regeringen också med att få fler som är sjuka att komma tillbaka i arbete. Ett arbete som Försäkringskassan ibland missuppfattat som att få alla sjukskrivna tillbaka i arbete.  

Vi har lämnat skenande sjuktal bakom oss och fler kvinnor arbetar i dag mer än tidigare. Men vi har fortfarande en stor del av befolkningen utanför arbetsmarknaden. Vi har otydligt skattesystem och ett arbetsmarknadssystem som i praktiken gör det extremt svårt att anställa folk i mindre bolag - där sysselsättningen skall öka. 


Platt skattesystem skapar fler arbetade timmar...
Den nye s-ledaren talar om fler arbetade timmar.  Löfven vill dock skynda långsamt. Sverige har inte all tid i världen på sig utan behöver ett nytt skattesystem. På Brännpunkt har en gammal socialdemokrat - numera centerpartist - kopplat greppet om att vi behöver snarare ett nytt skattesystem för att arbeta mer än höjd pensionsålder. Tidigare har jag skrivit på DN.debatt att ett nytt skattesystem heter platt skattEtt skattesystem måste vara överblickbart, förutsebart och upplevas rättvist av varje medborgare. Dagens system innehåller en stor demokratisk brist, i sin oöverskådlighet. Om alla skatter görs synliga och därtill arbetsgivaravgiften i sina olika delar skrivs ut på lönespecifikationen och skattsedeln, ökar transparensen. Har inte medborgarna hela bilden klar för sig är risken överhängande att agerandet sker på antaganden istället för baserat på fakta. När medborgarna inte fattar sina beslut på basis av korrekt kunskap, kan det resultera i politiska beslut som de egentligen inte önskar sig. Det finns också en risk att osynliga skatter kan leda till att nyttan av förmånerna överskattas i förhållande till kostnaderna och att den fulla samhällsekonomiska kostnaden av förändringar i skatte- och avgiftsuttaget inte beaktas. Osynliga skatter bidrar då till en mindre samhällsekonomisk effektivitet.



Ett nytt skattesystem måste anpassas efter dagens samhällssystem där alltfler blir äldre och lever längre. Det skapar ett tryck på den yrkesverksamma befolkningen att producera mera och vara effektivare. Yrkesverksam kan man sedan vara så länge man orkar eller vill. Framtida pensionen hänger ändå ihop med vad du tjänat under din livstid. Incitamentet måste vara att kunna tjäna mer istället för att uppleva marginalskatter som äter upp inkomstökningen. De mindre företagen måste prioriteras att kunna att växa istället för att öka genom delning. En tilltagande globalisering gör att de gamla politiska och framförallt finanspolitiska instrument inte längre fungerar som förr. Erfarenheterna pekar på att en enhetlighet och neutralitet i beskattningen breddar skatteunderlaget. Ett platt skattesystem där man från början vet hur mycket av varje intjänad hundralapp som går till skatt är enkelt och överskådligt. Om det nya skattesystemet dessutom undantar de som tjänar "för lite" från skatt kommer steget från bidrag till att vilja ta enklare och "snabba" jobb inom ramen för vårt skattesystem göra att allt fler är med och jobbar. Vi får fler arbetade timmar och det är vad ett välfärdssystem handlar om. Att alla är med och arbetar i produktiva arbeten.


Jan Rejdnell







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar