söndag 25 mars 2012

Nej tack till ministerstyre

Jan Rejdnell tankesmedjan Liberalerna Ministrar beslutar allt mer om både lagar och deras tillämpning i Sverige. Samtidigt får inte ministrar detaljstyra myndigheter. Det leder till både otydlighet i ansvarsfrågor och tappat förtroende hos medborgarna. En författningsdomstol hade kunnat lösa många knutar, skriver jag på Göteborgs-Postens debattsida.
Den 16 mars skrev GP en ledare om ministerstyre med anledning av att ingen minister ville ta på sig det faktum att Sverige skulle vara med och bygga vapenfabrik i diktaturen Saudiarabien. Ansvarig minister Sten Tolgfors skyller på myndigheten som i sin tur replikerar med att allt var sanktionerat av departement och minister. Otydligheterna kulminerar i frågan om vem som egentligen fattat de egentliga besluten? Vem bär ansvaret?

Till skillnad mot ett företag där vd fattar besluten och sedan står ansvarig för dessa mot styrelsen är det förbjudet enligt lag att utöva samma typ av styre för en minister. Ett statsråd får inte detaljstyra en myndighet, utan myndigheterna lyder under regeringen som kollektivt består av statsministern och statsråden. Regeringen fattar beslut kollektivt, och att det därför är mycket lite som en enskild minister själv kan besluta om, annat än intern skötsel av det egna departementet. Det står tydligt regeringsformen 12 kap. 2 §. Det är myndigheterna som ska tillämpa de lagar och beslut som fattats och någon detaljstyrning och tillrättaläggande skall inte ske av ministern.

"Resultatdialog" när Borg skäller på bankerna
Även Finansminister Anders Borg tangerar många gånger vad en minister bör ha åsikter om eller inte. Skället på bankerna sker inte mot en myndighet men Finansinspektionen följer upp tuffa möten med bankledningar och bankstyrelser där tongångarna från finansministerns kritik känns igen. Det kallas resultatdialog det som sker mellan statsråd, statssekreterare, departementstjänstemän och myndigheternas verksamhet. Dialogen kan vara mer eller mindre tydlig. Ministrar har uttalat sig i TV-program om hur myndigheten egentligen borde agera och tillämpa beslut och lagar.

Om myndigheten följer vad ministern och statssekreterare anser och det sedan blir fel – vem är då ansvarig för besluten och dess tillämpning?

Riksdagen beslutar om lagar men har också att följa redan stiftade lagar. Lagar som fattas vilka gör intrång på tidigare fattade lagar leder till frågor om vad som egentligen gäller. När lagrådet varnar för ny lagstiftning och Riksdagen ändå fattar beslut om nya lagar med hänvisning till EU och där fattade direktiv tappar medborgare förtroendet för vår ordning. Det kan gälla FRA-lag som Riksdagen antog försommaren 2008 och står i strid med grundlagens skydd för den personliga integriteten. Det kan gälla engångsskatt på privata pensionspengar som antogs 1986 som konfiskerade medborgarnas sparade medel. Det kan också gälla äganderättens tillämpning då allemansrättens regler tolkas utan stöd i lagen av myndigheter.

Författningsdomstol kan vara lösningen
Den amerikanska författningen är tydlig vad gäller maktdelning. I Sverige tycks maktdelning innebära att EU och ministrar beslutar allt mer om såväl lagar som tillämpningen av dessa i Sverige.
En författningsdomstol i Sverige skulle vara en tydlig handling som visar att vi tar våra grundlagar på allvar. En författningsdomstol hade tydliggjort att riksdagsbehandlingen av en ny lag bara är ett steg på vägen. Lagrådets remiss blir inte sista instans innan ett beslut fattas i riksdagen och en lag blir till. Lagar prövas i en författningsdomstol om dess tillämpning och kan därmed också prövas i oberoende domstolar, där de kan ogiltigförklaras om de inte överensstämmer med grundlagen. I Sverige har en enskild medborgare små möjligheter att få en lag prövad i domstol utan hänvisas oftast, efter avslag, till mångåriga och kostsamma överklaganden i Europadomstolen.

Även frågor som rör hur ministrar och statssekreterare bör och skall agera mot myndigheter tydliggörs av en författningsdomstol. Författningsdomstolen garanterar att det som politikerna skrivit in i lagen och författningen tolkas på ett konsekvent sätt över tiden. Nu slängs istället frågan till KU som i sann partipolitisk anda skall tolka om ministrarna gjort rätt eller fel. När regering och partiapparaten får alltmera makt i Sverige borde vi eftersträva maktdelning. Införandet av Författningsdomstol är ett första steg på vägen till maktdelning i Sverige.

Jan Rejdnell

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar