söndag 29 januari 2012

Göran Hägglund får max ett år på sig...

Med tredjedel av ombuden mot sig skall Göran Hägglund nu rycka upp sig och förändra sin ledarstil. Han skall ena partiet och göra 26 distriktsordföranden till "regionala partiledare". Om några dagar skall gruppledare väljas i riksdagsgruppen. Mats Odell sticker först kniven i ryggen på Göran Hägglund och har sedan de senaste dagarna pratat om försoning när han förstått att utmaningen inte nått ända fram. Om inte Göran Hägglund tar bort sin antagonist upplevs han som svag och tar han bort honom så upplevs han som en som rensar ut. Pest eller kolera.

Göran Hägglund har ett år på sig. Han är i nästan samma situation som Ola Ullsten efter katastrofvalet för Folkpartiet 1982.Vid extra landsmöte skulle han väljas om utan någon utmanare. Ungefär 30 ledamöter lade ner sina röster av ombuden och markerade att han fick ett år på sig att vända skutan. Det gick inte. Bengt Westerberg kom in som en outsider och ny kraft.

Händelseutvecklingen brukar vara på detta sätt efter svåra valförluster. I Mona Sahlins fall gick det mycket snabbare. Vanligtvis brukar partiledare få en liten nådaperiod medan partileden samlar sig, som Ola Ullsten efter Folkpartiets katastrofval 1982 eller Bo Lundgren efter Moderaternas storförlust 2002. I Sahlins fall tog det inte ens två månader efter valförlusten. Göran Hägglund har varit partiledare sedan den 3 april 2002. Han har varit med om två valresultat där partiet backat och har nu ett år på sig till ordinarie riksting att vända skutan och få upp stödet i opinionsundersökningarna för KD.

Utmaningen från Mats Odell skedde från värdekonservativ grund. Från de i partiet som vill använda mer bibelcitat än den för "liberale" Göran Hägglund. Detta var chansen att profilera sig gentemot Moderaterna. Det gick inte hem. Moderaterna kommer inte internt uppmana till stödröstning på KD i fortsättningen. Man har bestämt sig för att blir ett stort parti. Pratar hellre med Mp om uppgörelser för att kunna regera. Måhända siktar man på en minoritetsregering med KD utanför riksdagen efter nästa val. För socialdemokraterna lär inte få ihop med med Mp och V.

Frågan är om det finns utrymme för KD i svensk politik? Det har Göran Häggblom ett år på sig att bevisa nu...



Sänker populisterna EU?

Frågan i rubriken är berättigad. I land efter land i Europa ser vi nationalistiska/populistiska partier växa upp och få med sig opinionen lokalt eller i landet. Eftersom det kommer att ekonomiskt bli värre i Europa innan det blir bättre så kan vi förutspå mer vind i seglen för populisterna.

Tyskland ställer kraven på de länder som är hårt skuldsatta. Som Therese Larsson skriver i SvD/näringsliv "Berlin vill lösa hela krisen genom att ställa sig på bromsen och tvinga högt skuldsatta länder att spara sig till framgång. ”Det som funkade för oss på 00-talet, kommer även fungera för dem”, är resonemanget från förbundskansler Angela Merkel."

Att spara sig ur en så omfattande kris och samtidigt inte ha den konkurrenskraft som Tyskland hade att förlita sig på under 00-talet är ödesdigert för många turistberoende ekonomier runt Medelhavet. Det leder till recession. Bara för att stora delar av Europa har en och samma valuta innebär inte att ländernas ekonomier är lika.

När teknokraterna har städat ekonomierna i Italien och Grekland är hatet stort mot stora delar av EU och starka ekonomier som i Tyskland. Det är då dags att i många år framöver betala tillbaka till de länder som man lånat pengar av. Samtidigt har vi sett att populister i såväl Finland som Frankrike vinner ökad terräng genom att kräva att man lämnar euron och och inte låna pengar till länderna runt Medelhavet.

Det är svårt att förena. Varje land skall klara sig själv ekonomiskt samtidigt som vi får en alltmer globaliserad ekonomi där vi är beroende av varandra. Nationalister vinner ökat stöd som en motreaktion till en alltmer europeisk ekonomi. Man är mot frihandel och tror att man klarar sig bra själva. Det uppseendeväckande är att vänsterkrafter i Norden står på samma sida. Misstror ett utökat europasamarbete och euron. Kollegor i Europa har kommit till totalt motsatta slutsatser.

Jacques Delors, fransk socialist har i en intervju i DN (29/1) givit till uttryck för det svåra i ett Europa-samarbete. Han hävdar att de nya budgetreglerna om max 60 procent skuldsättning måste vara långsiktiga samtidigt som han ångrar att man inte var tuffare i Maastricht för 20 år sedan. Som socialist är hans medicin till Grekland att de måste sälja statliga företag och modernisera resten. Intressant att höra vad socialdemokrater och vänsterpartister i Sverige anser om denna medicin?  Medicinen i Europa är föga förvånande gemensamma euroobligationer. Inte för att betala skulder utan för att modernisera. Jag tror de flesta ansvariga politiker i Europa misstror att det är vad pengarna kommer användas till. I Europa litar ingen på varandra längre. Alla ser om sitt eget hus. När nationella val inträffar så annars populisterna ännu mer röster.

I Bryssel har man förstått detta och överfört makten till en nomenklatur av byråkrater och icke-politiker. EU-komissionen blir upplysta despoter. Vilket populisterna inte är sena med att påpeka....

Det intressanta i intervjun med Jacques Delors är hans rekommendation att gå tillbaka till grundidén med den så kallade gemenskapshetsmodellen som inkluderar alla medlemsländerna i besluten. Ingenting är då starkare än den svagaste länken. I dag är det Tyskland och Frankrike som driver utvecklingen inom EU och ställer villkoren och kraven på de andra. Frågan är om detta i dag är möjligt med 27 medlemsländer? I praktiken skulle det innebära att varje land hade en minimal skuggregering till befintlig regering på hemmaplan som hela tiden daterade upp och stämde av. Det kanske så vi är tvungna att sköta det allt svårare Europasamarbetet. Att enbart välja parlamentariker till Europaparlamentet räcker inte. Allt fler lagar fattas det beslut om i Bryssel istället för i Stockholm vilket har direkt verkan på vårt liv och leverne i vårt land. Det är något vi vägrat inse. Det är också därför kritiska röster hörs om att för mycket bestäms i Bryssel.

Europavänner i Sverige måste ha en ny vision om ett samarbete i Europa. Allt fler liberaler och frihandelsvänner blir kritiska till hur EU sköts och hur makten förskjuts från medborgarna. Visionen måste visa på hur mycket och vad som skalla beslutas om i Bryssel respektive i det egna landets parlament. Med eller utan Euro.