lördag 31 mars 2012

Nystart för Alliansregeringen?

Det svänger snabbt i svensk politik. Väljarna är lättrörliga. Socialdemokraterna går från bottennoteringar till toppennoteringar bara under några få månader. Receptet att vara lågmäld och inte kommentera vad enskild händelse varje dag, likt Håkan Juholt gjorde, belönas i opinionsundersökningarna. Det känns länge sedan media och var man pratade om att socialdemokraterna var på väg rakt ner i källaren. Det skulle bli som vilket annat socialdemokratiskt parti som helst i Europa och stanna på en procentuellt marginell nivå. Idag ser kartan annorlunda ut.

Det  beror inte på att (s) intagit nya ståndpunkter utan skall snarast tolkas som en trötthet på Alliansregeringen med Reinfeldt i spetsen. När statsministern gång på gång säger att det inte behövs några visioner så vänder de lättrörliga väljarna honom och Moderaterna ryggen.

Väljarnas lättrörlighet måste betonas. Det är i de större partierna det svänger snabbast. Mellan de olika alternativen i politiken av statsbärande partier. Socialdemokraternas strategi att inte kommentera och ligga lågt fungerar dock inte i längden. De måste presentera egen politik och alternativ i politiken liksom Moderaterna.

Det är i ett läge där statens inkomster blir lägre. Redan i år spås ett underskott på 13 miljarder och nästa år med 11 miljarder av Ekonomistyrningsverket. Statens inkomster blir lägre och inga försäljningar som innebär tillfälliga inkomster. Anders Borg varnar för arbetslösheten bland ungdomar och invandrande utlandsfödda. Han säger att fler måste i arbete men ger inget recept på hur detta skall ske.

Det enda som kan rädda tappet i statsfinanserna är nu en bättre konjunktur. Värst blir det för kommunerna. De kommuner som skall expandera blir åderlåtna med ett alltmer komplicerat kommunalt utjämningssystem. Fler och fler kommuner blir bidragsmottagare och anpassar sitt läge till detta faktum.

Konsumtionen är allt viktigare för statens inkomster. Konsumtionen hos hushållen måste hållas igång annars minskar statens momsintäkter som blir allt viktigare inkomstkälla för staten. Lägre inkomster för hushållen och företagen påverkar konsumtionsmönstren.

Det innebär att om Alliansregeringen inte skall förlora nästa val på en bromsande ekonomi och allt högre arbetslöshet så måste en politik som är mer gynnsam för småföretagarna skapas. De är ryggraden i ekonomin och har stått i strykklass under hela tidsperioden av regeringsinnehav som Alliansen haft. Frågan är om Borg vågar satsa rejält på småföretagen? Det finns inga tecken på detta. Löfven är van vid storföretag och har liten erfarenhet som fackföreningsledare av småföretagens villkor och verklighet.

Personligen tror jag på en ny företagsorm för småföretag som gör stora lättnader i arbetsgivaravgifterna. På den del som är ren löneskatt om 9 procent. Om lättnader görs för små företag från 1-3 anställda i aktiebolag som får möjligheten att registrera om sig till enklare bolagsform likt tyskarnas GmbH får det en skjuts i företagandet. Fler har då en chans att klara sig och till och med expandera sin verksamhet. Det rör sig om 260 000 företag som skulle ha möjligheten att fungera under enklare villkor. Långt ifrån alla aktiebolag skulle registrera om sig för det rör bolag med en endast en aktieägare. I dag har 66 procent av alla aktiebolag endast en ledamot och en suppleant.

Det flesta aktiebolag som bildats under de senaste tio åren är företrädesvis ensamföretagare med en eller inga anställda. Det är så kallade levebrödsföretagare. Det är inte rimligt att dessa bolag skall leva under i princip samma villkor och lagstiftning som stora exportföretag. Regeringen sänkte aktiekapitalgränsen från 100 000 till 50 000 kr för ett antal år sedan vilket innebar en skjuts i antalet nya aktiebolag. Företagare med enklare företagsformer passade samtidigt på att gradera upp sig till aktiebolag så antalet "nya" bolag var i praktiken inte så nya. Revisionsplikten avskaffades för de mindre bolagen vilket i praktiken skapat två typer av ansvar för aktiebolagen. Nu är det dags att ta steget fullt ut och skapa en ny och enklare företagsform med villkor som är gynnsamma för mindre bolag.

Men Borg är livrädd för att tappa skattekronor. Istället görs ingenting och arbetslösheten ökar. Det krävs politiska initiativ för att klara situationen oavsett om man är moderat eller socialdemokrat. Det är dags att styra landet. Om Alliansregeringen skall ha chans till en tredje period måste de mindre partierna släppas fram med nya förslag som förankras med hela eller delar av oppositionen. Det är dags för Reinfeldt & Borg att släppa fram regeringskollegorna annars hamnar de i opposition efter nästa val.

Jan Rejdnell

söndag 25 mars 2012

Nej tack till ministerstyre

Jan Rejdnell tankesmedjan Liberalerna Ministrar beslutar allt mer om både lagar och deras tillämpning i Sverige. Samtidigt får inte ministrar detaljstyra myndigheter. Det leder till både otydlighet i ansvarsfrågor och tappat förtroende hos medborgarna. En författningsdomstol hade kunnat lösa många knutar, skriver jag på Göteborgs-Postens debattsida.
Den 16 mars skrev GP en ledare om ministerstyre med anledning av att ingen minister ville ta på sig det faktum att Sverige skulle vara med och bygga vapenfabrik i diktaturen Saudiarabien. Ansvarig minister Sten Tolgfors skyller på myndigheten som i sin tur replikerar med att allt var sanktionerat av departement och minister. Otydligheterna kulminerar i frågan om vem som egentligen fattat de egentliga besluten? Vem bär ansvaret?

Till skillnad mot ett företag där vd fattar besluten och sedan står ansvarig för dessa mot styrelsen är det förbjudet enligt lag att utöva samma typ av styre för en minister. Ett statsråd får inte detaljstyra en myndighet, utan myndigheterna lyder under regeringen som kollektivt består av statsministern och statsråden. Regeringen fattar beslut kollektivt, och att det därför är mycket lite som en enskild minister själv kan besluta om, annat än intern skötsel av det egna departementet. Det står tydligt regeringsformen 12 kap. 2 §. Det är myndigheterna som ska tillämpa de lagar och beslut som fattats och någon detaljstyrning och tillrättaläggande skall inte ske av ministern.

"Resultatdialog" när Borg skäller på bankerna
Även Finansminister Anders Borg tangerar många gånger vad en minister bör ha åsikter om eller inte. Skället på bankerna sker inte mot en myndighet men Finansinspektionen följer upp tuffa möten med bankledningar och bankstyrelser där tongångarna från finansministerns kritik känns igen. Det kallas resultatdialog det som sker mellan statsråd, statssekreterare, departementstjänstemän och myndigheternas verksamhet. Dialogen kan vara mer eller mindre tydlig. Ministrar har uttalat sig i TV-program om hur myndigheten egentligen borde agera och tillämpa beslut och lagar.

Om myndigheten följer vad ministern och statssekreterare anser och det sedan blir fel – vem är då ansvarig för besluten och dess tillämpning?

Riksdagen beslutar om lagar men har också att följa redan stiftade lagar. Lagar som fattas vilka gör intrång på tidigare fattade lagar leder till frågor om vad som egentligen gäller. När lagrådet varnar för ny lagstiftning och Riksdagen ändå fattar beslut om nya lagar med hänvisning till EU och där fattade direktiv tappar medborgare förtroendet för vår ordning. Det kan gälla FRA-lag som Riksdagen antog försommaren 2008 och står i strid med grundlagens skydd för den personliga integriteten. Det kan gälla engångsskatt på privata pensionspengar som antogs 1986 som konfiskerade medborgarnas sparade medel. Det kan också gälla äganderättens tillämpning då allemansrättens regler tolkas utan stöd i lagen av myndigheter.

Författningsdomstol kan vara lösningen
Den amerikanska författningen är tydlig vad gäller maktdelning. I Sverige tycks maktdelning innebära att EU och ministrar beslutar allt mer om såväl lagar som tillämpningen av dessa i Sverige.
En författningsdomstol i Sverige skulle vara en tydlig handling som visar att vi tar våra grundlagar på allvar. En författningsdomstol hade tydliggjort att riksdagsbehandlingen av en ny lag bara är ett steg på vägen. Lagrådets remiss blir inte sista instans innan ett beslut fattas i riksdagen och en lag blir till. Lagar prövas i en författningsdomstol om dess tillämpning och kan därmed också prövas i oberoende domstolar, där de kan ogiltigförklaras om de inte överensstämmer med grundlagen. I Sverige har en enskild medborgare små möjligheter att få en lag prövad i domstol utan hänvisas oftast, efter avslag, till mångåriga och kostsamma överklaganden i Europadomstolen.

Även frågor som rör hur ministrar och statssekreterare bör och skall agera mot myndigheter tydliggörs av en författningsdomstol. Författningsdomstolen garanterar att det som politikerna skrivit in i lagen och författningen tolkas på ett konsekvent sätt över tiden. Nu slängs istället frågan till KU som i sann partipolitisk anda skall tolka om ministrarna gjort rätt eller fel. När regering och partiapparaten får alltmera makt i Sverige borde vi eftersträva maktdelning. Införandet av Författningsdomstol är ett första steg på vägen till maktdelning i Sverige.

Jan Rejdnell