onsdag 18 juli 2012

Carl B Hamilton vill lägga ner Folkpartiet

Carl B Hamilton ledande folkpartist och riksdagsledamot tillika ekonomiskt politiskt talesperson för partiet vill avskaffa sitt eget parti!

Han säger sig i sitt nyhetsbrev vilja
"sammanfoga de fyra allianspartierna till ett parti inför valet 2018. Mina argument bygger inte främst på valtaktik utan på ett strategiskt resonemang med en långsiktig poäng."

Något han följer upp på expressens debattsida. 
Som Expressens ledarsida valt att kommentera som "Maktgalenskap".

Förutom den lockelse till makt som ett sådant Alliansparti utgör menar Carl B Hamilton att det egentliga skälet är att vara större än socialdemokratin. Han skriver "Socialdemokraternas historiska dominans under 1900-talet skulle sannolikt för gott kunna ersättas av Allianspartiets". Han eftersträvar ett tvåpartisystem vilket Sverige redan är på väg till. Om vi tittar på antalet sympatier för de två största partierna så har andelen personer ökat i förhållande till övriga partier senaste året. Politik är ett nollsummespel vilket innebär att om det går bra för ett parti så tas det ut på övriga partier.

Carl B Hamiltion utgår från en höger-vänster skala och konstaterar iskallt att Moderaterna nu är mer till vänster än Folkpartiet. Tidigare var Moderaterna likväl som Socialdemokraterna huvudmotståndare till Fp men i dag tycks endast Per Ahlmark anse att Moderaterna fortfarande är en huvudmotståndare skriver Hamilton.

Carl B Hamilton menar att trösklarna är nu så pass nedslipade mellan Allianspartierna att den egentliga skillnaden i politik inte existerar. Det är bara partikulturerna kvar. Carl B Hamiltion argumenterar:
"Partierna har olika interna kulturer vet statsvetare att berätta. Ja det är sant, men målet med demokratisk politik är ju att fatta kloka beslut - knappast att vårda partikulter!"
Hamilton utgår från att den uteslutande majoriteten av de väljare som röstar på någon av Allianspartierna vill ha ett allmännborglig parti. Carl B Hamilton vill ha opinionsundersökningar som mäter ett sådant parti (trots att det inte finns ett sådant). Slutsatsen är att:

"att allmänborgerliga väljare är betydligt mer positiva till mina tankar om ett Alliansparti 2018 än vad partiföreträdarna är."

Faktiskt vänder sig Carl B Hamilton emot principen med samarbetet mellan Allianspartierna. Argumentet att detta samarbete är det det sättet att optimalt röstmaximera är nys enligt honom.

Carl B Hamiltons utspel är intressant ur en rad aspekter:

1. Inte med en rad menar han att Folkpartiets existensberättigande är för att slåss för liberalismen i svensk politik eller liberala värden. Allianspartiernas gemensamma åsikter är i dag så lika så det enda att göra är att slå ihop dessa. Detta är en historisk markering av en hög partifunktionär och riksdagsledamot för partiet.

2. Carl B Hamilton är mycket hög partifunktionär i Folkpartiet och dess ekonomisk politiska talesperson men tror inte på det egna partiets förmåga att tillräckligt attrahera röster. Gamla partikulturer står i vägen för ett längre maktinnehav.
I näringslivet hade aldrig en fusion av två eller flera företag diskuterats öppet i media och då inte av en ledande företrädare av ett av de tänkta fusionerade bolagen. Han hade hamnat i frysboxen direkt. Vad Carl B Hamilton egentligen säger är att det är dags att slå ihop sitt parti med ett större innan det är för sent. Mindre partier går upp i ett större.

Min fråga är hur Carl B Hamilton kan vara kvar som företrädare för sitt parti i ledande position när han inte längre tror på partiets egna existens i svensk politik?

Jag själv är inte längre medlem i något politiskt parti av en rad orsaker. Jag har dragit egna slutsatser kring svensk partipolitik och framförallt skillnaderna mellan partierna. Det innebär inte att jag ser enbart nyansskillnader mellan olika politiska partier om man utgår från deras egna program och ideologi. Att ideologi är underordnat för Carl B Hamilton är tydligt. Han kan inför nästa val lika gärna stå på Moderaternas valsedel som på Folkpartiets. Det borde leda till eftertanke bland väljarna och inte minst partiledningen i Folkpartiet (fortfarande är faktiskt Carl B Hamilton en del av partiledningen).

3. Ideologierna är döda, hävdade Herbert Tingsten redan på sin tid. Debatten pekar idag åt ett helt annat håll. Istället är det en total avsaknad av ideologiska ståndpunkter inom partierna i dag. Det är bara realpolitik. En allmännborglig väljare ser idag liten skillnad på om förslaget kommer från ett Alliansparti eller från den nya ledningen i Socialdemokraterna. Det är bara Carl B Hamilton som ser de stora skillnaderna inne i Riksdagshuset men det tränger inte ut till media och framförallt inte till väljarna.

4. Partierna drivs idag som varumärken. Spinndoktorerna laddar upp nya utspel till partiledningarna och gör allt för att lyfta partiledaren och de personer som står honom/henne närmast. Det blir ett avgörande om vem som är den bästa ledaren istället för vilket politik denna står för. Om ett utspel går snett finns det hundratals andra att ta till. Det är från denna utgångspunkt och verklighet man skall se Hamiltons eget utspel. Han vill ha en stabil majoritet så de kan regera. En minoritetsregering har svårt att driva egna profilfrågor. Det blir hela tiden på marginalen.

5. Den totala tystnaden. Att ungdomsförbund kan göra utspel om att slå ihop två partier (CUF och LUF) är en sak men när ledande riksdagsledamot föreslår att alla Allianspartier skall gå samman är det en helt annan sak. När det därtill sker på samma dag som partiledaren skall hålla det stora talet i Almedalen på partiets dag så ter det sig ännu märkligare. Fler ekonomer finns i Folkpartiet än Carl B Hamilton - han är utbytbar. Så frågan är varför han inte är utbytt vid denna tidpunkt? Faktiskt kan man göra tolkningar över varför han är kvar som ledande partiföreträdare efter ett sådant utspel där han anser att det egna partiet inte har ett eget existensberättigande i svensk politik.

Carl B Hamilton är i dag riksdagsledamot och ordförande i EU-nämnden och ledamot i finansutskottet. Han sitter i Folkpartiets partiledning och partistyrelse sedan 1999 och sitter också i Systembolagets styrelse. Om det nu var den sistnämnda posten som hade ett inflytande kring egna utspelet låter jag vara osagt. 

Jag frågar övriga riksdagsledamöter i Folkpartiet och för den delen de andra Allianspartierna - Är det dags att lägga ned det egna partiet och gå upp i ett enda Alliansparti? 

Tystnad tolkas som ett ja...