fredag 10 augusti 2012

Dags för ny näringspolitik !

Allt fler nya förslag inom näringspolitiken som är påkomna av politikerna skall betalas direkt av företagen. Detta görs utan att fråga företagarna själva om de önskar dessa nya påfund. Senaste förslaget är "Nystartszoner"i utanförskapsområden. Kostar enligt utredaren ca 112 miljoner varje år under fem år. Det blir drygt en halv miljard och skall betalas med höjd löneskatt av alla andra företagare. Utredaren Christer Sjödin pekar minsann på att andra länder infört detta och det verkar vara det starkaste argumentet för att även Sverige skall införa detta påfund. 

Även andra utredningar som berör näringspolitiken utgår från att förändringarna skall betalas av företagen. Det resonemang anses hållbart så länge det rör omfördelning av befintliga skatter vad gäller företagen. Att som utredaren vill - subventionera vissa företag framför andra - sätter marknaden ur spel. Varför skall vissa företag ha lägre skatter än andra för att postadressen är en annan i staden gör att nu har migrationspolitiken blivit ett fall inom näringspolitiken. Tidigare har regionalpolitiken givits subventioner inom ramen för näringspolitiken. 

Företag som får avdrag har lägre kostnader än de konkurrenter som inte får avdrag vilket givetvis leder till snedvridning av konkurrensen. Allt annat är att fara med osanning. I en tid där marknaden dessutom alltmer mer global håller inte längre resonemanget med om att det är en begränsad lokal marknad och därmed inte påverkar andra näringsidkare. 

Vi har dessutom fler och fler områden med differentierad moms. Det finns tre olika momssatser: 6, 12 och 25 procent. Senaste tillskottet är den lägre restaurangmomsen. Varför skall olika branscher betala olika momssatser om man skall utgå från att alla företag bidrar till samhällsekonomin?

Utöver detta har vi alla typer av företagsstöd som myndigheten Tillväxtverket betalar ut. Mest till större företag. De mindre företagen har inte apparaten med blanketter och blanketter som skall fyllas i och rapporteras och återrapporteras. Miljarder tas in genom skatter för att sedan delas ut av staten. Därtill alla EU-pengar som skall delas ut på liknande byråkratiska vis. Bara de invigda förstår och kan dra nytta av olika typer av stöd från staten. 

Riksdagspolitikern Carl B Hamilton (fp) skriver i sitt nyhetsbrev att "Statens uppgift i marknadsekonomin är bland annat att självt hålla tassarna borta från företagande och avstå från direkta eller indirekta företagssubventioner, och istället fokusera på att underlätta och skydda konkurrensen, och genom att avstå från politiska ingripanden säkra en väl fungerande marknadsekonomi." Med detta välgörande "statement" behövs vare sig Tillväxtverket eller ALMI Företagspartner som företeelse. 

I dag tycks Länsstyrelser och de flesta högskolor leva av EU-projekt och olika program som staten satt upp för att understödja en förbättrad regionalpolitik, jämställdhet och ökat företagande. 

Staten tar in skatt från företagen genom "sociala avgifter". Dessa skall finansiera pension, sjukförsäkring, föräldraförsäkring mm. Men för några år sedan var man tvungen att sänka vissa avgifter till vad de verkligheten avsåg att täcka. Men inte sänkte staten samtidigt avgiften på varje anställd - nej man behöll det stora uttaget som då som nu är 31,42 %. 
Istället höjde man löneavgiften som egentligen är en skatt. Den allmänna löneavgiften infördes 1995 för att finansiera Sveriges EU-inträde. Då 1,5 % på lönen men nu hela 9, 21 %. Med fog kan man säga att företagen betalar en avsevärd del av Sveriges avgifter till EU. Löneavgiften eller rättare uttryckt löneskatten (eller skall vi säga EU-skatten?) är i dag den nästa största post av arbetsgivaravgifterna räknat efter avsättningen till pensionerna. 

Ett upprop borde ställas till regering, politiska partier men framförallt Tillväxtverket. Eftersom företagen betalar alltmer i skatt och till EU - vad får vi tillbaka? När allt fler utredningar  förslag dessutom säger att företagen skall betala mera i skatt.

Sverige behöver en radikalt annorlunda näringspolitik där lägre skatter på företagen ger fler jobb men inte i statliga verk och myndigheter.  

Jan Rejdnell