söndag 17 november 2013

Endast Centern står i dag upp för friskolorna

Så har då Folkpartiet fattat det ödesdigra beslutet att tulla på marknadsekonomins heliga principer. I helgen som passerade hölls Landsmötet i Västerås med olika debatter och sakpolitiska områden. Jag trodde aldrig jag skulle uppleva den dagen då ett parti som kallar sig liberalt agerar och verkar som socialdemokratiska eller som dålig kopia på partiledaren i Vänsterpartiet. Det handlar om friskolornas existens. Friskolereformen genomfördes i Sverige 1992 av regeringen Bildt och innebar bland annat att  friskolor skulle kunna få  skolpeng från staten för varje elev. Skolorna skulle följa den lagstadgade läroplanen. Nu är även en rad Allianspartier nervösa inför valet 2014 och faller till föga för den debatt som LO och Vänsterpartiet startat att det är fult med vinst i vården och skolan.

I media och utåt sett handlar debatten om att vissa folkpartister däribland Björklund retat sig på att riskkapitalbolag har uttalat eller någonstans inskrivet att deras satsning och ägande skall begränsas till mellan 3-5 år. Det är så i normalfallet som ett riskkapitalbolag agerar! En investering skall ge pengar tillbaka efter 3- 5 år. Det anser Björklund och folkpartisterna är fult. 

Det vill man förbjuda. Jo, just det förbjuda. Det öppnar för att fler branscher kommer få begränsningar vilket slår ut mindre entreprenörer enastående effektivt. Mindre entreprenörer får inga krediter för det kapital som behövs för att driva en verksamhet med små medel i sju till tio år. 
De enda aktörer som har ett sådant kapital är just riskkapitalbolagen. Eftersom Folkpartiet vill förbjuda riskkapitalbolagen (se rubriken på deras egen webb).
Det betyder i klartext att man återbördar friskolorna till kommuner och staten. De är de enda som har möjligheter att driva dessa skolor med de uppställda regler som folkpartisterna nu antog i Västerås. 

Politiker förstår inte företagandets villkor! Man resonerar som de gamla kommunisterna som delade upp kapitalisterna i goda och onda. Nu tillhör riskkapitalbolagen de onda. De skall vi begränsa och ta bort resonerar folkpartiet. Principen om lika spelregler i företagandets villkor struntar man därmed i.

För att ingen skall tro att jag feltolkar så är beslutet ordgrant följande:

Nej till riskkapitalbolag i vård och omsorg
Citat från Fp:s s Webb: "Folkpartiets landsmöte beslutade i dag att kräva långsiktigt ägaransvar av företag som verkar inom vård och omsorg. Det innebär att så kallade riskkapitalbolag, som ofta har en investeringshorisont på 5-7, år inte kommer kunna verka i vårdsektorn."
Beslutet i sin helhet:

"Vinstdrivande företag ska kunna verka i välfärdssektorn så länge kvalitetskraven uppfylls och ägarna tar ett långsiktigt ägaransvar."

Kvalitetskraven bestäms av Skolverket. Det har riksdagen beslutat och utbildningsministern sett till. Beslutet säger ingenting om att kommunala skolor som inte uppfyller kvalitetskraven - om de skall stängas. Att ordet "kvalitetskraven" står med i beslutet vittnar om att det är en undanflykt och snömos som skall ursäkta det egentliga beslutet att ägarna skall ta ett lånsiktigt ägaransvar. 

I praktiken kommer man kräva att bolagen har kapital för minst tio års verksamhet och inte får säljas eller gå i konkurs under tio år. Hur kan sådant garanteras utan att stora pengar investeras? 
Detta slår undan benen för alla mindre entreprenörsföretag. Riskkapitalbolagens principer är att en investering skall kunna ge profit inom 3-5 år. Nu skall vinsterna hållas nere i tio år. 

Privata bolag behöver vinst för att kunna överleva och återinvestera. Det är marknadsekonomins princip. Nu gäller andra regler för skolan och vården. Det betyder ett verkligt förstatligande av skolan och vården. Inga privata bolag överlever på dessa villkor. Folkpartiet har därmed övergivit rätten att privata företag skall kunna starta skola och vårdbolag. Omfamningen av socialdemokratin är snart ett faktum. 

Miljöpartiet var med och drev igenom friskolereformen. Nu anser de att det gick snett. ”Vi insåg inte hur vinstintresset skulle sabotera skolsektorn”. Liksom folkpartisterna ändrar de inställning och anser att skolan har till delar förvandlats till en marknad, öppen för aktörer med stort intresse att tjäna pengar. Men vad trodde de? Att företagen inte skulle tjäna pengar och inte utveckla skolan? Att företagen som ädla riddare skulle effektivisera skolan som kört i diket utan att tjäna en krona på det? Så här resonerar enbart politiker med dåligt självförtroende. Vill ha kakan kvar samtidigt som man äter upp den.

Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt har tidigare anklagat Miljöpartiet och Socialdemokraterna om ha gjort upp med Alliansen i friskolekommittén att vinster ska få tas ut även framöver. Nu springer nästan alla partierna in i famnen på Jonas Sjöstedt i hopp om att neutralisera frågan inför valet. Att man offrar friskolereformen fattar man inte.

Miljöpartiets senaste kongress tog följande beslut:

”Alla utförare inom välfärden ska ha som främsta motiv att bedriva en högkvalitativ verksamhet, och drivas av ett socialt och samhälleligt engagemang. Syftet med verksamheten ska inte vara att dela ut vinst, vilket också ska framgå av stadgar eller bolagsordning. Eventuell vinst ska återinvesteras i verksamheten.”

Nästan samma sak tog folkpartisterna beslut om i helgen fast än mer kortfattat så man likt Socialdemokraterna kan dividera om vad man egentligen beslutade. Fp:s beslut var:

"Vinstdrivande företag ska kunna verka i välfärdssektorn så länge kvalitetskraven uppfylls och ägarna tar ett långsiktigt ägaransvar."

Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitiks utvärdering (IFAU) har i en rapport dragit slutsatser om friskolereformen. Rapportens namn är ”Har den växande friskolesektorn varit bra för elevernas utbildningsresultat på kort och lång sikt?”

Vad man kommit fram till är bland annat:

• Att en högre andel elever i friskolor förbättrar det genomsnittliga utbildningsresultatet i slutet av grundskolan.
• De goda effekterna finns kvar även på längre sikt, på gymnasiet och universitet/högskolor. Dessutom förlängs individens genomsnittliga utbildningstid.
• Att alla elever, både i kommunala skolor och i friskolor, gynnas. Inget talar för att friskoleeleverna påverkas mer än eleverna i de kommunala skolorna.
• Att fler elever i friskolor inte har påverkat kommunernas totala skolkostnader, vilket innebär att effekten på studieprestationer går att tolka som positiva produktivitetseffekter i skolsektorn.

Eftersom den sista punkten är den mest viktiga i denna diskussionen innebär det i klartext att de kommunala skolorna har så till den milda grad misskött sig så att de nya aktörerna kunnat göra ett bättre arbete och utveckla skapa goda effekter mens man samtidigt har tjänat relativt mycket pengar. Nu skall de straffas för detta och en återgång till den kommunala skolan med högre kostnader är att föredra. I det här landet får man inte tjäna för mycket pengar. Då slår jantelagen till. De politiska jantelagen är värst.

Trots att det endast finns 13 procent av friskolor på grundskolenivå i Sverige och det saknas friskolor på grundskolenivå i 100 kommuner så höjs röster för ett kommunalt veto för att få införa friskolor.  Idag råder etableringsfrihet vilket i praktiken innebär att kommunerna inte kan stoppa nya friskolor. Från bland andra socialdemokratiska Malmö arbetarekommun har det höjts röster om att kommunerna ska få det avgörande inflytandet, alltså vetorätt, när nya friskolor vill starta.  Idag tar Skolinspektionen beslutet om en friskola ska få starta, efter ett yttrande från berörd kommun, vilket garanterar att alla medborgare får tillgång till fler skolalternativ. Flyttas beslutet till kommunens politiker så kommer det också bli politiska beslut som blir avgörande. Kommunerna tänker oftast enbart på nästa års budget. Medarbetare i skolan belönas för att de är goda marknadsförare snarare än goda pedagoger i den kommunala världen. Kortsiktigheten i de ekonomiska besluten inom den kommunala skolan är bra mycket kortare än de 5-7 år som de folkpartiska politikerna nu ställer krav på. Fokus i debatten är ställd på höga vinster istället för effektiv skola som utvecklas för eleverna. Det är det debatten skall handla om istället för en kvasideologisk debatt om att företag inte skall få gå med vinst. 

I dag är det faktiskt endast Centerpartiet som står upp för friskolorna. De slår fast...

att friskolor ska ha samma rättigheter och skyldigheter som kommunala skolor.
att självstyrande skolor införs.
att det ska finnas fristående vuxenutbildning

Partiet slår fast att konkurrensen är viktig och sund. Friskolor är ett viktigt inslag i den valfrihet som man vill ska känneteckna skolan. Precis som konkurrens främjar utveckling på alla andra områden i samhället, så kan konkurrens om eleverna i skolans värld leda till att skolledare och lärare får se att det spelar roll om man erbjuder en utbildning som är bra eller medelmåttig. Konkurrens ändrar maktförhållandet till föräldrarnas och barnens fördel.


Frågan är om Centerpartiet kan stå emot "dumskallarnas sammansvärjning" ?

fredag 30 augusti 2013

Banta välfärden eller höja skatterna?

Den finländska regeringen har enats om en långsiktig plan för att banta välfärdssystemet. Det ska ske
genom att förmånerna försämras och pensionsåldern höjs. Åtgärderna vidtas i syfte att få behålla ett högt kreditbetyg när ekonomin stannar av och befolkningen blir äldre.

I ett uttalade har finländska regeringen sagt att man vill höja den effektiva pensionsåldern till 62,4 år från nuvarande 60,9 till 2025. Det skall sägas att snittet i Sverige är 63,1 år vilket inte är lågt i jämförelse med andra länder. I Europa är det tvärtom bara islänningarna som jobbar längre upp i åldern än svenskarna. I Sverige jobbar dessutom de som har arbeten väldigt mycket per vecka.

Föräldraledigheten ska också förändras i Finland för att uppmuntra mödrar att återgå i arbete tidigare.

I Sverige säger Konjunkturinstitutet rakt på sak att skatterna måste höjas 80 miljarder för att vi skall ha ett bibehållet system med välfärd.

Vi måste fråga oss vad "välfärden" står för i Sverige. Är varje insats helig eller kan man likt Finland ifrågasätta vissa förmåner för att bibehålla kreditbetyg och god ekonomi?
Monopolet med Arbetsförmedlingen kostar skattebetalarna i Sverige 60 miljarder varje år trots att bara ett av tio jobb förmedlas genom AF. Ändå ropar man efter mer pengar och fler uppgifter. Oavsett regering så lägger man på fler uppgifter och använder program efter program som kallas  arbetsmarknadspolitiska instrument trots att pengarna "går i sjön".

Det är dags att debattera de välfärdssystem som inte fungerar.

Näringspolitiken är ett annat område där staten spenderar miljarder men där pengarna går till storföretagen. Dessa bolag ropar in kapital genom systemet med marknadsplatser och börser. Fonder och riskkapitalbolag satsar pengar i dessa bolag. Ändå skall staten spendera miljarder och "bjuda på" fri rådgivning vid export och företagsexpansion. Sverige exporterar redan mer per invånare än USA och Kina tillsammans‎. Småföretagens andel av detta näringsstöd är försumbart. Är det statens roll att vara inne och peta i allt?

Välfärdssystemen har blivit så omfattande och krångliga så det lönar sig att fuska med dem. Tidigare rapporter fastslår att 95 procent av medborgarna fuskar eller använder välfärdssystemen på ett sätt som inte är avsikten. Var sjätte svensk medger att de ägnar sig åt allvarligt fusk. Myndigheter drar sig dessutom för att belysa den dolda verkligheten eftersom det speglar egna misslyckanden med den välfärd man administrerar. Många anpassar sitt beteende till systemen. Istället för att utgå från jobbet och inkomsten så anpassar man sig. Det är mot den bakgrunden vi skall se jobbskatteavdraget. Det har onekligen vänt på begreppen och prioriterat arbetade timmar istället för bidrag.

Problemet är när inte välfärdssystemen fungerar. Då tappar man tilltron till landet och att betala skatt. En växande grupp gör annorlunda. De betalar själva för sjukvård utomlands, skaffar privat vårdförsäkring eller flyttar sina besparingar utomlands. Alltfler svenskar litar inte på systemen när de blir äldre. Att då höja skatterna 80 miljarder gör att vi får fler som stoppar undan pengar och misstror hela systemet. 

Regeringen har också drivit kampanj "Rätt och riktigt" för att komma tillrätta med "felaktiga utbetalningar i välfärdssystemen". Man uppskattar att det rör sig om mellan 4 till  20 miljarder per år.
Jakten på privatpersoner går vidare med instrument som:
Jakten går i absurdum ibland från myndigheter som Försäkringskassan. Man begär att svårt cancersjuka skall arbeta etc. Det är istället dags att diskutera vilka system som skall skrotas och byggas om.

Välfärdssystemen har brister, och alla grupper är inte nöjda. Dessutom står flera av dagens system inför betydande utmaningar de närmaste åren, när gruppen äldre växer. Trots att vi har "världens mest utbyggda välfärdssystem" så är svenskarna är det folk i Norden som är minst nöjda med välfärden. På endast ett område är svenskarna mest nöjda och det gäller det ekonomiska stödet till barnfamiljer.
Att man är missnöjd kan bero på att det man erbjuds inte är bra, eller på att förväntningarna är för högt ställda.  Hur ska i sådana fall glappet mellan det vi får och det vi förväntar oss hanteras politiskt? Att ständigt höja skatterna är ingen lösning. Då försvinner tilltron till systemet i samma veva som allt fler svenskar satsar sina surt förvärvade pengar på sjukvård utomlands, skaffar privat vårdförsäkring eller flyttar sina besparingar utomlands.

Enligt nyligen gjorda undersökningar av SEB så visar det sig att det område som svenskarna har störst förtroende inom välfärden för är tandvården. Detta trots att man är tvungen att betala en avsevärd slant för varje besök. Allt behöver inte vara gratis för att det skall upplevas som bra förtroende för. Svensken har förstått att allting kan inte gå via skattsedeln.
Lägst förtroende har svenskarna för det ekonomiska stödet vid arbetslöshet och hjälpen från staten vid arbetslöshet för att komma tillbaka på arbetsmarknaden. Det är därför man behöver göra om systemet totalt med Arbetsförmedlingen och arbetslöshetsförsäkringen. Danskarna har ett annorlunda system som upplevs vara mycket tryggare trots att det kostar staten mindre. 
Nästan hälften av alla svenskar förväntar sig en positiv utveckling av den egna ekonomin under de närmaste fem åren. Mest negativa till sin ekonomi de kommande fem åren är de som har gått i pension och de som snart förväntas gå i pension.Av de som arbetar har alltfler fått mer över i plånboken de senaste sex-sju åren.

Pensionerna är den stora ekonomiska utmaningen i välfärdsssystemen varför det är intressant att se att den genomsnittliga önskade pensionsåldern har ökat från 60,7år till 62,9 år mellan 2008 och 2012. Under samma tidsperiod har förväntningarna om när man tror att man kommer att gå i pension höjts från 63,9 till 65,2 år. Gemene man har redan ställt in sig på att jobba längre. Detta eftersom sju av tio förstår att systemen för ekonomisk trygghet i Sverige måste bygga på en kombination av privat och offentlig finansiering.

I takt med att gapet mellan fattig och rik ökar i Sverige måste vi våga utmana socialdemokrater och vänsterfolk i debatten om vad välfärd innebär. Vi har i många stycken föråldrade regler på arbetsmarknaden där unga, invandrare med flera effektivt stängs ute. Det leder till ännu större segregation och utmaningar på de så kallade välfärdssystemen.   
 

måndag 19 augusti 2013

Det går inte äta kakan och samtidigt ha den kvar!

Vänstern blåser till strid om vinster i välfärdsbolag. Vänsterledaren upprepar hela tiden att vinster i välfärden är fult och skall förbjudas. Nästan två tredjedelar av de borgerliga väljarna anser att vinster i privat skattefinansierad välfärd ska återinvesteras i verksamheten. Stora delar av svenska folket håller alltså med om detta enligt opinionsundersökningar?
Bara 12 procent av samtliga väljare anser att vinstuttag ska vara tillåtet. Det visar en ny opinionsundersökning från Novus. Men det går en vattendelare mellan Alliansväljare och rödgröna väljare.  Åtta procent av Alliansväljarna anser att det inte alls ska finnas vinstdrivande bolag inom vård, skola och omsorg. Dock anser nära hälften, 48 procent av de rödgröna väljarna att det inte skall finnas vinstdrivande företag inom vård, skola och omsorg.
Av samtliga väljare anser endast 12 procent att vinstuttag ska vara tillåtet i privata skattefinansierade välfärdsföretag.

Aftonbladet hävdar att 11.000 ungdomar lämnades i osäkerhet. Jag har i tidigare blogg om just J-konkursen pekat på att endast 1 000 ungdomar var tvungen att söka annan utbildningsanordnare. Detta är en verklighet många gymnasieungdomar lever med i dag oavsett om det är en privat eller kommunal skola. Skolor läggs ned på grund av att ungdomskullarna sjunker och att allt fler flyttar till de stora städerna.

Att verksamheter läggs ned är inte konstigt när människor får välja. Att företag går i konkurs är också naturligt för det är ett sätt att rensa i floran. Frågan måste ställas om bolag inom vård, skola och omsorg inte skall kunna gå i konkurs? Om stora fonder skall byggas upp så är det i princip bara riskkapitalbolag som kan ta upp konkurrensen med kommunala skolor i dag. Förbjuder man att riskkapitalbolag att vara ägare så är det en återgång till det gamla monopolsystemet där endast kommunala skolor erbjöd utbildning.

Om man tolkar opinionen på rätt sätt så önskas garantier från investerarna att ta hand om befintligt elevunderlag som finns inskrivna på skolan då elevunderlaget viker.  En slags försäkring som innebär att man kan slutföra sin utbildning. Detta behöver inte vara på just den skola man går på men på den skolort man befinner sig. 

De krav som riktas om hårdare finansiell kontroll av friskolorna måste då även riktas mot kommunala skolor. Anledningen till att en hel del friskolor kan leverera de vinster som uppmärksammas i media beror på att tidigare kommunala skolor har drivit verksamheten med alltför vidlyftiga åtaganden. Friskolorna kan peka på goda resultat hos eleverna och lever upp till vad Skolinspektionen kräver. Likaså är de flesta friskolorna populärare att söka till än de äldre kommunala. Det kan tolkas som att friskolorna kan ge en mer adekvat utbildning än sina konkurrenter. 


Att tidigare kommunala skolor har slösat med skattemedel skall inte tas som intäkt för att förbjuda friskolor att verka. Tvärtom skall vi ha valuta för skattepengarna och strama åt där det behövs så valuta för skattepengarna slår igenom vare sig det är en friskola eller en kommunal dito.
Det finns nämligen en annan undersökning. En Demoskopmätning från maj, som visar att en stor majoritet av både moderaternas och social­demokraternas väljare tycker det är rätt att få välja äldreboende, vårdmottagning eller skola.
Man önskar valfrihet samtidigt som de företag som skall investera, riskera sitt insatta kapital inte ens skall få ränta på insatta pengar. Det är en ekvation som inte går ihop.
För valfrihet önskar man i Sverige. 92 procent vill kunna välja var de ska bo när de är gamla, 88 procent som vill välja sjukhus och 85 procent som vill att elever ska kunna välja mellan olika skolor.

Berätta om den investerare som ställer upp på att sätta in pengar i en verksamhet som inte får gå runt!
Skolinspektionen har att kontrollera kvalitén i de skolor som fått tillstånd att driva sin verksamhet. Oavsett om den är en så kallad friskola eller en kommunal. Skolinspektionen skulle kunna få fler uppgifter så elevernas fortsatta skolgång kan garanteras. I dag finns inte den kompetensen fullt ut hos Skolinspektionen.  

Friskolereformen har utvecklats med en skolpeng på hundra procent i stället för åttiofem, samtidigt som man förbjöd friskolorna att ta ut avgifter. På detta sätt har alla skolor lika förutsättningar att drivas i dag. Detta har socialdemokraterna försökt att ändra på. De införde stopplagen som innebar att varje län skulle ha minst ett sjukhus i offentlig regi, och att företag som drev vård inte fick göra vinst. Den togs bort av den nya borgerliga regeringen 2007. Detta kan mycket väl komma tillbaka efter nästa val. 

Frågan ställs av socialdemokratin om det offentliga inte alltid måste kunna erbjuda en viss bastjänst och service om aktörer försvinner från marknaden? 

Frågan är fel ställd. Om tillräckligt ersättning ges för att bedriva vård, skola omsorg så kommer privata näringsidkare alltid att kunna erbjuda goda tjänster till medborgarna. Historien har visat att det alltid blir dyrare att driva det i offentlig regi. Myndigheter och politiker måste hela tiden hålla koll på kvalitén i verksamheten och kontrollera att den sköts på rätt sätt. Detta oavsett om den bedrivs i offentlig regi eller privat.  

Valet 2014 ställs mellan vänsterns dogmatiska om ej vinstdrivande företag inom vård. skola och omsorg samtidigt medborgarna därtill önskar en valfrihet att kunna välja vem som skall vara utförare. Det går inte äta kakan och samtidigt ha den kvar!

söndag 11 augusti 2013

Det har gått troll i JB-konkursen

John Bauer gymnasierna gick i konkurs. i miljard i skulder. Konkursförvaltaren skriver:
 
"JB-Koncernen försattes i konkurs den 12e juni 2013. Det efterföljande arbetet av konkursförvaltare Mats Emthén har resulterat i nya huvudmän till 24 skolor med skolplatser för över 7 600 elever, motsvarande över 90 procent av eleverna, och erbjudande om fortsatt anställning till merparten av de anställda på de godkända skolorna. Konkursen bör därför ses som att ha fått bästa möjliga utgång."

Nu passar Miljöpartiet på att kräva att ägarna ska betala för konkursen - det gör de redan med sitt insatta kapital. Partiet vill tydligen att konkurslagstiftningen skall ändras, efter denna konkurs. Det ska bli svårare och inte enklare att driva företag. Jan Björklund hänger på.

"– Det här ett exempel på hur det inte ska få gå till, säger Jan Björklund i SVT Aktuellts studio om JB-koncernens konkurs.

Han menar på att de flesta riskkapitalbolag är olämpliga som ägare. Att underförstått ägarna till John Bauer varit oseriösa utan att avvakta konkursförvaltarens rapport. Enligt ett kommande lagförslag från honom skall "seriositet och långsiktighet hos ägarna" prövas. Eftersom de flesta riskkapitalbolagen är oseriösa enligt Björklund undrar man vilka kriterier det skall finnas för att bedöma seriositeten? Ett politiskt godtycke av stora mått!!!

Det andra kravet är att införa en "utbildningsgaranti".
"– Det betyder att en elev som påbörjat en viss gymnasieutbildning ska ha rätt att gå färdigt den, även om skolan man går på läggs ner säger Björklund".

Det betyder att enorma ekonomiska fonder måste byggas upp för alla gymnasielinjer. I praktiken är det endast kommunala huvudmän som finns kvar som genom skattemedel kan garantera detta. För riskkapitalbolagen är redan utdömda av Björklund. 

Stefan Löfvén kunde inte gjort detta bättre själv. Hela friskolereformen gungar. Vinstdebatten har påverkat Björklund till ännu ett populistiskt utspel. Vem kommer inte ihåg Burkaförbud i klassrum i valrörelsen som berörde kanske 3-5 elever i hela landet. Detta för att ta röster från Sverigedemokraterna.


Låt oss kolla det påstådda oseriösa i JB-konkursen:
Vid konkursutbrottet fanns 36 skolenheter. Av dessa hade JB Education före konkursen fattat beslut om nedläggning av elva skolor. Av de 36 skolorna har 24 skolor efter avtal med konkursförvaltaren och Skolinspektionens godkännande övergått till nya ägare.Med tanke på att de redan tidigare beslutats om nedläggning av 11 enheter så är det en enhet som inte gått att rädda.
Konkursförvaltaren har saknat möjligheter att åstadkomma lösningar avseende åtta skolor då driften enligt JB Educations tidigare beslut upphörde senast vid vårterminens slut 2013. 

1 600 personer har erhållit lönegaranti från staten. Merparten av de anställda på de godkända skolorna kommer få erbjudande om fortsatt anställning vilket är en utgång som konkursförvaltaren är mycket nöjd med.  Konkursen omfattade drygt 11 000 elever, varav cirka 2 700 var avgångselever.

Största skuldposten på 311 miljoner kronor är till koncernen. Alltså det är ägarna som förlorar den summan plus de 100 miljoner kronorna som de skjutit till tidigare.

Så skall det vara i konkurser. Ägarna förlorar sitt insatta kapital. De vinster ägarna tagit ut innan är mer än väl uppätna i konkursen.

Skulden till banker uppgår till dryga 300 miljoner kronor, där finns det säkerheter för dryga 100 miljoner kronor. Med andra ord som det brukar vara i konkurser - banken står för en risk vilket inte drabbar någon personligen. Säkerheten om 100 miljoner skall läggas till de 411 miljoner som ägarna redan tappat.

De pengar som skattebetalarna förlorar utgörs av lönegarantiskulden på 140 miljoner kronor. Lönegarantin är dock inte något nytt påfund, skyddet av arbetstagarna kostar staten 1,5 miljarder om året. Här kan man kritisera för det är illa att man inte kunnat undvika likvidation. Det är allvarligt.
Men långtifrån det miljardbelopp som det insinueras från grönt håll där utbildningsministern hänger på. Lönegarantin är också ett instrument i en konkurs.

Man kan i dag inte peka på några oegentligheter i konkursen. Inget oseriöst. Marknaden har vikit och bolaget har kommit på obestånd. Lärare och elever har blivit skyddade och nya huvudmän har tagit över nästan alla verksamheterna.

Vad säger Björklund när en kommunal skola läggs ned? Oseriöst? Garantier? Han bör tänka sig för då han driver linjen att förstatliga skolan från kommunalt huvudmannaskap. Kraven kan snabbt slå tillbaka.

Om man skall driva denna debatt seriöst bör ett förbud införas för att en kommun år efter år kan driva en skola med röda siffror vare sig det sker i ett kommunalt bolag eller egen regi. Det är en snedvridning av marknaden och leder i sin förlängning till att privata aktörer går omkull. Handen på hjärtat, är det någon som tror att Jan Björklund kommer kräva detta?

Det andra allvarliga är att 1.000 elever tvingats hitta ny skola för att kunna slutföra sin gymnasieutbildning. Övriga har kunnat fortsätta som förut. Skall man dock vara konsekvent i sitt resonemang är det än allvarligare som utbildningsminister att konstatera att över en tredjedel av alla de som påbörjar en gymnasieutbildning inte slutför den. Tydligen är många inte nöjda i sitt val då 11 procent väljer om sin tidigare valda utbildning. Till detta kan det finnas olika skäl till men visst skulle det sitta fint med en "utbildningsgaranti" till den tredjedel av alla som börjar skolan som inte slutför den? Att staten skulle garantera pengar längre fram för att kunna slutföra sin gymnasieutbildning. 

Det är så lätt att vara populist utan att se konsekvenserna av sina förslag. "Dribbla bort 1 miljard" som alliansfritt Sverige skrev på sin blogg. Hur många miljarder har inte kommun och staten dribblat bort i skolor som de drivit själva? 

Läs vad konkursförvaltaren skriver och de bilagor som finns upplagda:
http://www.carler.se/jb-education.shtml

Jan Rejdnell 

måndag 5 augusti 2013

Jobbskatteavdragets rätta ansikte

Moderaterna med Anders Borg i spetsen driver linjen om ett femte jobbskatteavdrag. Samtidigt kommer kommuner och framförallt många landsting att höja skatten nästa år. Jobbskatteavdraget skyddar löntagarkollektivet mot stora kommunala skattehöjningar, medan pensionärerna får ta skattesmällarna. Kommunala skattehöjningar ökar därmed skillnaderna i köpkraft, mellan de som arbetar och de som söker arbete och mellan dagens förvärvs­arbetare och pensionärerna. Självklart kommer såväl Kristdemokrater som opposition att topprida på detta under nästa års valrörelse. Men en pensionär som förvärvsarbetar får stora avdrag i jobbskatteavdraget jämfört med en yngre person som förvärvsarbetar. En annan sida på jobbskatteavdraget är den särskilda löneskatten:

När Sverige gick med i EU beslutades att medlemskapet skulle delfinansieras med en ny så kallad allmän löneavgift, som lades på arbetsgivaravgifterna. Den heter i dag ”särskild löneskatt” och inbringade förra året 38,8 miljarder kronor till statskassan. Till skillnad från andra delar av de sociala avgifterna är löneskatten ­således inte kopplad till några för­säkringssystem. Men en allt större del av arbetsgivaravgifterna är numera att betrakta som rena skatter!!! Inbetalningar på inkomster över 33 500 kronor går nämligen inte till pensionssystem eller föräldraförsäkringen, utan är pengar som står till finansdepartementets förfogande. Folksam beräknande dessutom 2010 att överskottet var ungefär 20 miljarder kronor om året i försäkringssystemen. Löntagarna får jobbskatteavdrag, men betalar således löneskatten, sociala avgifter som vandrar vidare till Anders Borg samt arbetsgivaravgifter som går direkt till statskassan. Detta kallas rundgång eller förslagen strategisk partipolitik.

Att plötsligt ta bort jobbskatteavdraget och sänka arbetsgivaravgifterna skulle få effekter som innebär att de som tjänar mer och får mer pengar över. Det är naturligt också om man har högre lön och utnyttjar jobbskatteavdraget. Semantiken från S och V blir att Alliansregeringen gynnar de som har det bra ställt istället för som nu att gynna de som jobbar mycket. 

Tricket har varit att sänka skatten genom jobbskatteavdraget. Det är ofta socialdemokratiskt styrda kommuner med stora privata arbetsgivare där löntagarna varit vinnare. Nu har S svårt med en återställare av dessa skattesänkningar. Ett femte avdrag får konsekvenser mellan olika grupper som pensionärer och förvärvsarbetande. Bäst hade varit att sänka arbetsgivaravgifternas storlek och de extra pengar som man tar in i ren skatt. Det är en av de stora orsakerna till hög ungdomsarbetslöshet och i övrigt för hög arbetslöshet. Problemet är att socialdemokraterna vill höja skatterna på en rad områden för att fortsätta politiken att först ta in för mycket i skatt och sedan ge allmosor i form av bidrag som säkerställer valvinst.  

En sänkning av skatten är nödvändig i den globaliserade värld vi nu lever i. Frågan kan ställas om man vill skapa arbetstillfällen i Indien och Kina eller i Sverige? För höga skatter leder till försämrad konkurrenskraft. Regeringen vill sänka bolagsskatten men inte arbetsgivaravgifterna. Det driver ut arbetstillfällen ur landet genom att storföretagen ser det som mer lönsamt att bygga fabriken i Polen, Indien eller Kina. 

Det är småföretagarna som får ta den största smällen och anställer därför inte fler personer. Istället jobbar man mer och hårdare och tar bara en veckas semester. Sänkt bolagsskatt är ett slag i luften och relativ billig åtgärd för regeringen. Stora inkomstbortfallet för staten är att sänka arbetsgivaravgifterna och löneskatten. 

Det finns två vägar att gå: 

- Nytt skattesystem med platt skatt. Avskaffar de stor transfereringssystemen och bidragstänkandet. Blir billigare med en viss garanterad försörjning för de som inte har jobb eller inte kan försörja sig. de som oroas över att de finns de som lever på andra bör titta på de enorma vinster i alla konstlade arbeten inom kommun, stat och landsting som skall pröva och överpröva och dela ut bidrag och ersättningar. 

- Särskild lagstiftning för företagare med under tio anställda. Ta bort momsplikt för företag som inte överstiger viss omsättning per år och gör det superenkelt att driva eget. Inte uppskatta omsättning i förväg för att betala skatt i förväg utan ge alla nystartare en chans att komma på fötter. Sänk arbetsgivaravgifter och ta bort löneskatter för småföretagen.

söndag 4 augusti 2013

Fler stater i Europa..

Det finns 49 länder i Europa (om man räknar in Vatikanstaten, Monaco och San Marino som inte är så Europa till ytan jordens näst minsta men till befolkningen tredje största världsdel. Antalet länder har sedan 1989 fördubblats. Mycket beror på Sovjetunionens fall och tidigare Jugoslaviens sammanbrott. De länder som skapats fortsätter ändå som nationalstater. Senast i raden var Montenegro som bröt sig ur Serbien 2006.
stora). Det bor ca. 712 miljoner människor tillsammans i dessa stater.

Trenden är att det bildas allt fler länder. På tur står Katalonien  som aktivt demonstrerar för självständighet. Har eget språk och Parlament. I Skottland är det klart för en folkomröstning om självständighet 2014. Fler regioner med egna språk och stark kultur vill bli självständiga.

KATALONIEN
7,5 miljoner invånare. Regeringen i Madrid har stoppat en folkomröstning, men katalanernas regionala premiär­minister har sagt att han tänker hålla en trots att det skulle vara olagligt. Stor demonstration med upp till 1 miljon katalaner deltagande i höstas.

SKOTTLAND
5,2 miljoner invånare. Skottland har fått klartecken att hålla folkomröstning om självständighet innan slutet av 2014, efter en överenskommelse mellan regeringarna i London och Edinburgh.
 
BASKIEN
2,1 miljoner invånare. Regionen har redan stort självstyre och sköter bland annat en del skatter själva. I regionen ansvarade separatistgruppen ETA för våldsdåd under många år, men den har i dag lagt ner vapnen.

FLANDERN
6,2 miljoner invånare. Det nu största partiet i den norra delen av Belgien vill först och främst att landet ska bli en konfederation. Men många tror att deras vinst i lokalvalen förra helgen kan vara början till slutet för landet.
 
ITALIEN-PADANIEN
Korsika med 300 000 invånare. Separatistgrupper utförde flera bombattentat under 1970-talet. I en folkomröstning om bildandet av en enda region av ön, vann förespråkarna knappt under 2003. Efter det har bombattentatet från separatistgrupper fortsatt.

Även i NordItalien finns det politiska krafter som vill skilja Nord och SydItalien åt.  
 
Konservativa och nationalister hävdar att det är på grund av den ekonomiska krisen i Europa som opposition och vänsterpolitiker driver en populistisk politik att bli sin egen nation. Detta tror man skulle i ett slag lösa de ekonomiska problemen. Konservativa politiker hävdar att nationalstaten måste rida ut de ekonomiska problemen i den tillsammans. 

Katalonien har en stark ekonomi, industrier med bland annat biltillverkning och ett av världens bästa fotbollslag (underskatta inte detta i sammanhanget). Turistnäringen är urstark och man har eget språk och parlament. Många politiker hävdar bestämt att Madrid åderlåter denna region på för mycket resurser. 

När jag i somras var Katalonien slogs jag av att man verkligen använder det egna språket som tidigare varit förbjudet att använda sig av. Exempelvis träffade jag en expedit i en bokaffär som bara pratade katalanska och därmed ingen spanska. Katalaner betecknar sig även de som bor norr om den spanska gränsen i Frankrike. Trots att de inte pratar katalanska. På liknande sätt ser vi region för region i Europa som söker större grad av självständighet. 

I Katalonien vill man folkomrösta. På sedeln skall frågan ställas om man vill vara självständiga inom ramen för den Europeiska unionen. Man vill vara självständig mot Spanien men samtidigt tillhöra EU! Endast 30 procent av katalanerna vill se sig helt självständiga även om det skulle innebära att man är tvungna att lämna EU. En ny stat måste under alla omständigheter söka medlemskap på nytt i EU men i Katalonien tror man att denna process kan gå snabbt och smidigt. 

Min tes är att Europeiska Unionen är en sådan självklarhet i många av de europeiska länderna i dag varför tillhörigheten är starkare än till nationalstaten. Man inser att nationalstaten inte räcker till i den globaliserade världen. Tilltron till administrationen i ett stort land har fått sig en välbehövlig knäck. Varför skall man i Katalonien gå omvägen till Madrid när man har ett eget parlament, språk och kultur?


I ett land som har Euron som betalningsmedel och vant sig vid att söka medel i Bryssel för olika projekt via EU, ter sig stora nationalstater bräckliga. Sedan 1989 har Europa fått dubbelt så många länder och om Katalonien och Skottland får bryta sig loss innebär det en islossning för även andra regioner att göra samma sak. Fråga greker om vad de anser om sin administration och de politiker de valt genom åren. I Grekland hör man inga regioner som talar om utträde ur Grekland som statsbildning eller ens ur EU.

I grunden är det sunt att ett folk vill styra sig själv. Om folket i en region anser sig ha tillräckliga skäl att stå på egna ben i en egen nationalstat så skall de också få genomföra detta. Om ekonomi och administration tillåter att stå på egna ben så är det ingenting konstigt med det. Gamla nationalromantiker får ursäkta.  Se på gamla Tjeckoslovakien som bröt upp sig i två stater efter Sovjetunionens fall - Tjeckien och Slovakien eftersom den gamla statsbildningen var konstlad.
 
Samtidigt visar också detta på bristen i synsätt vad gäller de gamla nationalstaterna. Om EU skall fungera i sin förlängning är de gamla gränserna mellan länderna bara konstlade former för att söka beskattning till EU-budgeten. Vi kan stryka bort mycket administration i de gamla nationerna med detta synsätt. Istället har vi i dag byggt upp än mer administration inte bara i Bryssel och kring de nationella parlamenten utan även ute i regionerna i länderna. EU måste hitta ett nytt effektivare sätt att hantera projekt och skattepengar. Annars blir bara EU ett nytt Madrid för Katalonerna. 
 
Vi kommer få se fler mindre stater som mer påminner om regioner i Europa. Det blir inte de förenta staterna i Europa utan regioner i Europa. Detta tar död för all dravel som Sverigedemokrater och rasister står för. För vad som uppfattas som svenskt i Norrland är något helt annat i Dalarna eller Skåne. Handel har utförts inom vissa regioner förr i tiden där det funnits osynliga väggar mellan olika regioner. Exempelvis har högkyrkliga södra Småland har inte haft mycket handel med frikyrkliga norra Småland på höglandet. I dag är utrikeshandeln som mest på framgång i länderna runt Östersjön. Naturliga handelsvägar blir som nya. 
 
Om visionen skulle vara att ta bort de gamla nationsgränserna och skapa självstyrande regioner. Med egna parlament. Huvuddelen bestäms i dag ända i Bryssel vad gäller merparten av lagar och förordningar. Regionerna skulle bli bättre på att samverka och söka samarbeten. Så här fungerar stora bolag redan i dag. De söker efter den mest optimala platsen att producera sett till energi och arbetskraft. Så fungerar våra ungdomar när de söker efter utbildningsort och arbetsgivare i dag. 
 
Kvar står alla vänsterflummare som talar om gemensamt äga banker, energi, naturtillgångar, järnväg, tele, apotek för att "alla medborgare bör ha lika rätt och lika möjligheter att nyttja dessa tjänster" som en vänsterdebattör uttryckte det. Lika rätt utgår inte från att staten äger en större del av vad marknaden har att erbjuda utan i de lagar och skydd som samhället kan erbjuda de individer som är svaga eller för tillfället behöver stöd. Experimentet med kommunismen har visat på hur dyrt det blir att staten äger allt och vem som får betala för det - individen. 
 
Jan Rejdnell