söndag 13 januari 2013

Vad är alternativet till plattare skatt?

Senast har Centerpartiets idépolitiska grupp tagit upp att man bör sträva ett "plattare skatt". Programguppens förslag i den frågan har blivit bemött på DN Debatt av riksdagsledamot från Centerpartiet - Kerstin Lundgren - som istället vill se en utökad stat med mer uppgifter och därmed större skatteintäkter. Denna linje har också försvarats av Nya Moderaterna som ser staten som nästintill en ensam garant för välfärden med fler utökade uppgifter med statliga bolag. Socialdemokraterna har i princip samma hållning som Moderaterna.

Liberaler borde skrika högt med citat från Bertil Ohlins tid om hur individen skall ges större frihet och staten inte skall växa sig för stor. Från folkpartiledaren Jan Björklunds sida hör man bara hur statlig styrning skall rädda skolan och mer statliga direktiv på område efter område. Den ekonomiska och ideologiska debatten lyser med sin frånvaro. Annie Lööf har vid ett flertalet tillfällen innan hon blev partiledare fört upp förslagen om en "plattare skatt". i partiprogrammet står det uttryckt som "ett lägre skattetryck i Sverige och en plattare skatteskala än dagens".

Sammanfattningsvis skriver Centern att:  
"Alla som har inkomster på minst 18 700 per år betalar kommunal och landstingsskatt. Den genomsnittliga skatten till kommun och landsting är 31,55 procent 2011. De som kommer upp i inkomster på 401 100 kronor/år (ca 33 400 kronor/månad) betalar därutöver statlig inkomstskatt på 20 procent. Allra högst skatt betalar de som tjänar mer än 574 300 kronor/år (ca 47 850 kronor/månad). För dem tillkommer ytterligare fem procent i förhöjd statlig inkomstskatt, så kallad värnskatt. Den statliga inkomstskatten uppgår för den gruppen till sammanlagt 25 procent."

Vi kan konstatera att efter ett antal sänkningar av skatten genom jobbskatteavdraget så kompenserar nu landsting och en rad kommuner med höjd skatt från årsskiftet. Risken är stor att "plattare skatt" kommer begränsa sig till att ta bort värnskatten - punkt slut. 





Platt skatt innebär att människor betalar lika stor andel av sin inkomst i skatt. Det finns olika varianter på plattskattsystem i länder som Estland, Island och Slovenien.  Men Centern och andra som förordar platt skatt måste i dag precisera sig hur ett "plattare skattesystem" skall införas och inte bara prata runt. Det finns en motsatsställning till införande av ett platt skattesystem och det kommunala självstyret. Om kommunalskatten sticker i väg i ett antal kommuner blir skillnaden i skatt mellan olika delar av landet påtaglig. Det motverkar idén med platt skatt.

Frågan är hur stora skillnader som Centerpartiet kan acceptera för att försvara det kommunala självstyret. Vi kan i dag inte se att kommuner med hög kommunal skatt driver ansvarsfull och försvarbar kommunal service och utbildning. Mer resurser till en kommunkassa är inte liktydigt med god samhällservice.

Istället föreslår Centerpartiet att den statliga inkomstskatten sänks med fem procentenheter i vardera statligt skatteskikt med bibehållen progressivitet. De nya skiktgränserna skulle därmed bli 15 respektive 20 procent. Detta är en tydlig signal om minskat statligt ansvar och därmed mer ansvar lagt på kommunerna. Även i programgruppen har man tagit upp ett plattare skattesystem med lägre marginalskatter. Så länge Centern försvarar samtliga jobbskatteavdrag i nuvarande progressiva skatteskalor finns ingen verklighetsförankring i talet om plattare skatt. Ett plattare skattesystem förutsätter ett helt nytt skattesystem. Det går inte att gradvis anpassa nuvarande progressiva system, kommunalt självbestämmande och mer uppgifter med fler lagar och förordningar som stat, kommuner och landsting skall efterleva.

Vi kan i dag se hur klyftorna ökar i samhället. Rädda Barnens indikator om barnfattigdom (som verkligen kan diskuteras - se nedan) pekar på att det särskilt är två faktorer som ökar risken att växa upp i en fattig familj: att ha utländsk bakgrund eller att leva med en ensamstående förälder. Den ekonomiska fattigdomen blir särskilt påtaglig om båda faktorerna sammanfaller. Svårast är verkligheten i inom vissa stadsdelar i storstäderna. Skillnaderna inom kommunen är större än den mellan kommunerna. Ändå sticker Malmö ut på ett påtagligt sätt - här är skillnaderna som störst jämfört mot övriga delar av landet. Om statsbidragen minskar till Malmö så ökar också pressen och verkligheten för utsatta stadsdelar. Självklart finns andra politiska åtgärder att ta till för att minska utsattheten och utanförskapet men det är en långsam process.

Att kombinera ett slags grundskydd för att inte utsätta ekonomiskt svaga grupper är därför en nödvändighet. Fler jobbskatteavdrag upplevs som ett hån mot de som inte kan få ett arbete eller där man är tvungen att arbeta deltid för att klara av ansvaret för barnen. En slags medborgarlön är därför nödvändig i ett modernt samhälle för att ge en grundtrygghet istället för att individerna blir utsatt för att kommunkassan är skral för tillfället eller om socialarbetaren har en dålig dag och nekar självklar ersättning. Den som motsätter sig ett sådant skydd bör förklara varför staten ställer upp med närmare 90 procent av den A-kassa som idag erbjuds på arbetsmarknaden. Först efter att en ung person eller invandrare har fått in en fot på arbetsmarknaden kan man teckna "frivillig" A-kassa. Alla andra "bestraffas" med att inte kunna bli medlem i A-kassan. Vi premierar arbete så hårt så vi glömmer bort hur svårt det är att komma in på arbetsmarknaden eller kunna försörja sig i dagens Sverige. Allt fler individer blir hänvisade till att söka så kallad socialhjälp. "Skälig levnadsnivå" är inte lika för hela landet och skiftar dessutom i bedömning från person till person som söker.

Faktiskt är detta en av de viktigaste idédiskussionerna vi har i ett välfärdssamhälle. I Grekland och Spanien är allt fler utförsäkrade och får knapphändig hjälp från samhället. Röda Korset varnar för uppror och kravaller när den totala arbetslösheten kommer upp i nivåer som ungdomsarbetslösheten legat på under många år. Utredningar om ungdomsbrottslighet - vilka områden och kommundelar i landet som de är störst - sammanfaller också med de områden som har det tuffast i inkomstskillnaderna. Att bemöta detta med tuffare tag mot ungdomsbrottsligheten som Moderaterna senast gjorde i ett utspel, visar på ett oförstående i att lösa situationen.

Ett nytt skattesystem som tar bort onödigt krångel (säger upp tusentals skattebyråkrater) och blir överskådligt för individen skapar också tillväxt. Kombinationen med att sänka löneskatten kommer medverka till en ekonomisk utveckling istället för stagnation.

Centerpartiet måste släppa drömmen om ett utökat kommunalt självbestämmande i en alltmer globaliserad värld. Skala istället bort såväl statens som kommunernas ansvar för allt möjligt på ett påtagligt sätt. Prioritera samhällets uppgifter.  De som kallar sig socialliberaler borde leda diskussionen om utsatta grupper istället för som idag vara påtagligt tysta och idéfattiga. Fler liberaler än de inom Centern borde peka på undersökningar från Uppsala universitet som pekar på att allt inte hänger samman med ekonomin i hemmet hur barnet mår och utvecklas. Skolan, olika förvaltningar och övriga samhällets agerande är också avgörande.  

Trenden i västvärlden är tydlig.Inkomsterna ökar och människors levnadsstandard förbättras - men samtidigt ökar skillnaderna mellan rika och fattiga. Vad betyder detta för vår hälsa? Innebär de ökade klyftorna att vi mår sämre och i så fall på vilket sätt? Är det bättre för folkhälsan att bekämpa inkomstspridning som sådan istället för att exempelvis genomföra åtgärder som stärker resurssvaga hushåll? Flera studier pekar på att ojämlikhet faktiskt försämrar människors självrapporterade hälsa, men effekten är oftast liten. Den gamla socialdemokratin har alltid utgått från att att allting skall vara så jämlikt som möjligt - även inkomsterna. Millimeterrättvisan har präglat vår uppväxt i årtionden. Vi som liberaler måste istället peka på individens möjligheter att kunna utvecklas. Om vi "glömmer bort" individerna i ett extremt resurssnålt bostadsområde förminskar vi inte bara individens möjligheter att utvecklas utan också samhällets möjligheter att ta tillvara denna individs skapande och bidrag till samhället. 


Det finns ett starkt samband mellan människors inkomstnivå och deras hälsa. Hushåll och individer med knappa marginaler uppvisar genomgående sämre hälsostatus, och forskningen visar att detta är en direkt följd av deras dåliga ekonomiska situation. Med andra ord tycks ekonomiska resurser vara viktigare än ojämlikhet för människors välmående.

I dag är snart sagt det enda förslaget från partipolitiskt håll att höja flerbarnstillägget och barnbidraget än att diskutera andra politiska förslag. Brandkårsuttryckningarna sker istället från såväl de sociala myndigheterna som den riktiga brandkåren.

Platt skatt kombinerad med ett slags ekonomisk statligt grundskydd är idag en fråga om social rättvisa. Inte för att de som har högst inkomster fortfarande skall brandskattas. 

1 kommentar:

  1. Det finns ett liberalt alternativ till platt skatt. En sorts skatt som dessutom inte belastar samhället.

    Den är inte så omtalad i Sverige, men utländska lib.dem. pratar om det. Det handlar om markvärdesavgift.


    Jag har gjort ett räkneexempel här för att förklara hur den fungerar rent praktiskt för markköpare: http://www.landskatt.se/1/post/2012/12/en-avgift-som-inte-skapar-merkostnader.html


    Michael Kumhof är en av de som pratar varmt om den: http://www.youtube.com/watch?v=MELxBBPK2xc

    Libdem har dessutom gjort en film för att förklara mer: http://www.youtube.com/watch?v=sTxyNQ0ea-k


    Lösningen är som jag ser det att växla så mycket det går till skatter som inte belastar folket. Endast då kan vi sänka skatter på de som gör nytta i samhället. Och samtidigt minska klyftorna.

    Och eftersom alla politiska block är ense om just detta, (Karl Marx, Henry George, Milton Friedman, och nu på senare år även Paul Krugman och Joseph Stiglitz pratar alla om att samla upp jordräntan) så borde det vara lätt att få till stånd en bred uppslutning och driva igenom reformen.


    Några organisationer som stödjer markvärdesavgift:

    FN förenta nationerna, mer specifikt UN-HABITAT.

    OECD Organisation for Economic Co-operation and Development.

    IMF internationella valutafonden.

    British Retail Consortium.
    BRC representerar bland andra Aldi, Amazon.co.uk, Argos Ltd, Asda Stores Ltd, Boots UK Limited, B&Q, Burger King Limited, Comet Group plc, Curry’s, Debenhams plc, Dixons.co.uk, Halfords plc, Harrods Ltd, HMV, Homebase Ltd, Iceland Foods, J Sainsbury plc, John Lewis Partnership, Marks & Spencer Group plc, McDonald’s Restaurants Ltd, Mothercare plc, NCP, PC World, Somerfield Stores Limited, Staples UK Ltd, Tesco plc, W H Smith plc, Waitrose Ltd, Waterstone’s och Wickes.

    IFS The Institute for Fiscal Studies. Gick nyligen ut och förespråkade landskatt för att sätta fokus på produktivt arbete.

    För att se fler som stödjer markvärdesavgift: http://www.landskatt.se/introduktion.html

    SvaraRadera