fredag 30 augusti 2013

Banta välfärden eller höja skatterna?

Den finländska regeringen har enats om en långsiktig plan för att banta välfärdssystemet. Det ska ske
genom att förmånerna försämras och pensionsåldern höjs. Åtgärderna vidtas i syfte att få behålla ett högt kreditbetyg när ekonomin stannar av och befolkningen blir äldre.

I ett uttalade har finländska regeringen sagt att man vill höja den effektiva pensionsåldern till 62,4 år från nuvarande 60,9 till 2025. Det skall sägas att snittet i Sverige är 63,1 år vilket inte är lågt i jämförelse med andra länder. I Europa är det tvärtom bara islänningarna som jobbar längre upp i åldern än svenskarna. I Sverige jobbar dessutom de som har arbeten väldigt mycket per vecka.

Föräldraledigheten ska också förändras i Finland för att uppmuntra mödrar att återgå i arbete tidigare.

I Sverige säger Konjunkturinstitutet rakt på sak att skatterna måste höjas 80 miljarder för att vi skall ha ett bibehållet system med välfärd.

Vi måste fråga oss vad "välfärden" står för i Sverige. Är varje insats helig eller kan man likt Finland ifrågasätta vissa förmåner för att bibehålla kreditbetyg och god ekonomi?
Monopolet med Arbetsförmedlingen kostar skattebetalarna i Sverige 60 miljarder varje år trots att bara ett av tio jobb förmedlas genom AF. Ändå ropar man efter mer pengar och fler uppgifter. Oavsett regering så lägger man på fler uppgifter och använder program efter program som kallas  arbetsmarknadspolitiska instrument trots att pengarna "går i sjön".

Det är dags att debattera de välfärdssystem som inte fungerar.

Näringspolitiken är ett annat område där staten spenderar miljarder men där pengarna går till storföretagen. Dessa bolag ropar in kapital genom systemet med marknadsplatser och börser. Fonder och riskkapitalbolag satsar pengar i dessa bolag. Ändå skall staten spendera miljarder och "bjuda på" fri rådgivning vid export och företagsexpansion. Sverige exporterar redan mer per invånare än USA och Kina tillsammans‎. Småföretagens andel av detta näringsstöd är försumbart. Är det statens roll att vara inne och peta i allt?

Välfärdssystemen har blivit så omfattande och krångliga så det lönar sig att fuska med dem. Tidigare rapporter fastslår att 95 procent av medborgarna fuskar eller använder välfärdssystemen på ett sätt som inte är avsikten. Var sjätte svensk medger att de ägnar sig åt allvarligt fusk. Myndigheter drar sig dessutom för att belysa den dolda verkligheten eftersom det speglar egna misslyckanden med den välfärd man administrerar. Många anpassar sitt beteende till systemen. Istället för att utgå från jobbet och inkomsten så anpassar man sig. Det är mot den bakgrunden vi skall se jobbskatteavdraget. Det har onekligen vänt på begreppen och prioriterat arbetade timmar istället för bidrag.

Problemet är när inte välfärdssystemen fungerar. Då tappar man tilltron till landet och att betala skatt. En växande grupp gör annorlunda. De betalar själva för sjukvård utomlands, skaffar privat vårdförsäkring eller flyttar sina besparingar utomlands. Alltfler svenskar litar inte på systemen när de blir äldre. Att då höja skatterna 80 miljarder gör att vi får fler som stoppar undan pengar och misstror hela systemet. 

Regeringen har också drivit kampanj "Rätt och riktigt" för att komma tillrätta med "felaktiga utbetalningar i välfärdssystemen". Man uppskattar att det rör sig om mellan 4 till  20 miljarder per år.
Jakten på privatpersoner går vidare med instrument som:
Jakten går i absurdum ibland från myndigheter som Försäkringskassan. Man begär att svårt cancersjuka skall arbeta etc. Det är istället dags att diskutera vilka system som skall skrotas och byggas om.

Välfärdssystemen har brister, och alla grupper är inte nöjda. Dessutom står flera av dagens system inför betydande utmaningar de närmaste åren, när gruppen äldre växer. Trots att vi har "världens mest utbyggda välfärdssystem" så är svenskarna är det folk i Norden som är minst nöjda med välfärden. På endast ett område är svenskarna mest nöjda och det gäller det ekonomiska stödet till barnfamiljer.
Att man är missnöjd kan bero på att det man erbjuds inte är bra, eller på att förväntningarna är för högt ställda.  Hur ska i sådana fall glappet mellan det vi får och det vi förväntar oss hanteras politiskt? Att ständigt höja skatterna är ingen lösning. Då försvinner tilltron till systemet i samma veva som allt fler svenskar satsar sina surt förvärvade pengar på sjukvård utomlands, skaffar privat vårdförsäkring eller flyttar sina besparingar utomlands.

Enligt nyligen gjorda undersökningar av SEB så visar det sig att det område som svenskarna har störst förtroende inom välfärden för är tandvården. Detta trots att man är tvungen att betala en avsevärd slant för varje besök. Allt behöver inte vara gratis för att det skall upplevas som bra förtroende för. Svensken har förstått att allting kan inte gå via skattsedeln.
Lägst förtroende har svenskarna för det ekonomiska stödet vid arbetslöshet och hjälpen från staten vid arbetslöshet för att komma tillbaka på arbetsmarknaden. Det är därför man behöver göra om systemet totalt med Arbetsförmedlingen och arbetslöshetsförsäkringen. Danskarna har ett annorlunda system som upplevs vara mycket tryggare trots att det kostar staten mindre. 
Nästan hälften av alla svenskar förväntar sig en positiv utveckling av den egna ekonomin under de närmaste fem åren. Mest negativa till sin ekonomi de kommande fem åren är de som har gått i pension och de som snart förväntas gå i pension.Av de som arbetar har alltfler fått mer över i plånboken de senaste sex-sju åren.

Pensionerna är den stora ekonomiska utmaningen i välfärdsssystemen varför det är intressant att se att den genomsnittliga önskade pensionsåldern har ökat från 60,7år till 62,9 år mellan 2008 och 2012. Under samma tidsperiod har förväntningarna om när man tror att man kommer att gå i pension höjts från 63,9 till 65,2 år. Gemene man har redan ställt in sig på att jobba längre. Detta eftersom sju av tio förstår att systemen för ekonomisk trygghet i Sverige måste bygga på en kombination av privat och offentlig finansiering.

I takt med att gapet mellan fattig och rik ökar i Sverige måste vi våga utmana socialdemokrater och vänsterfolk i debatten om vad välfärd innebär. Vi har i många stycken föråldrade regler på arbetsmarknaden där unga, invandrare med flera effektivt stängs ute. Det leder till ännu större segregation och utmaningar på de så kallade välfärdssystemen.   
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar