måndag 5 augusti 2013

Jobbskatteavdragets rätta ansikte

Moderaterna med Anders Borg i spetsen driver linjen om ett femte jobbskatteavdrag. Samtidigt kommer kommuner och framförallt många landsting att höja skatten nästa år. Jobbskatteavdraget skyddar löntagarkollektivet mot stora kommunala skattehöjningar, medan pensionärerna får ta skattesmällarna. Kommunala skattehöjningar ökar därmed skillnaderna i köpkraft, mellan de som arbetar och de som söker arbete och mellan dagens förvärvs­arbetare och pensionärerna. Självklart kommer såväl Kristdemokrater som opposition att topprida på detta under nästa års valrörelse. Men en pensionär som förvärvsarbetar får stora avdrag i jobbskatteavdraget jämfört med en yngre person som förvärvsarbetar. En annan sida på jobbskatteavdraget är den särskilda löneskatten:

När Sverige gick med i EU beslutades att medlemskapet skulle delfinansieras med en ny så kallad allmän löneavgift, som lades på arbetsgivaravgifterna. Den heter i dag ”särskild löneskatt” och inbringade förra året 38,8 miljarder kronor till statskassan. Till skillnad från andra delar av de sociala avgifterna är löneskatten ­således inte kopplad till några för­säkringssystem. Men en allt större del av arbetsgivaravgifterna är numera att betrakta som rena skatter!!! Inbetalningar på inkomster över 33 500 kronor går nämligen inte till pensionssystem eller föräldraförsäkringen, utan är pengar som står till finansdepartementets förfogande. Folksam beräknande dessutom 2010 att överskottet var ungefär 20 miljarder kronor om året i försäkringssystemen. Löntagarna får jobbskatteavdrag, men betalar således löneskatten, sociala avgifter som vandrar vidare till Anders Borg samt arbetsgivaravgifter som går direkt till statskassan. Detta kallas rundgång eller förslagen strategisk partipolitik.

Att plötsligt ta bort jobbskatteavdraget och sänka arbetsgivaravgifterna skulle få effekter som innebär att de som tjänar mer och får mer pengar över. Det är naturligt också om man har högre lön och utnyttjar jobbskatteavdraget. Semantiken från S och V blir att Alliansregeringen gynnar de som har det bra ställt istället för som nu att gynna de som jobbar mycket. 

Tricket har varit att sänka skatten genom jobbskatteavdraget. Det är ofta socialdemokratiskt styrda kommuner med stora privata arbetsgivare där löntagarna varit vinnare. Nu har S svårt med en återställare av dessa skattesänkningar. Ett femte avdrag får konsekvenser mellan olika grupper som pensionärer och förvärvsarbetande. Bäst hade varit att sänka arbetsgivaravgifternas storlek och de extra pengar som man tar in i ren skatt. Det är en av de stora orsakerna till hög ungdomsarbetslöshet och i övrigt för hög arbetslöshet. Problemet är att socialdemokraterna vill höja skatterna på en rad områden för att fortsätta politiken att först ta in för mycket i skatt och sedan ge allmosor i form av bidrag som säkerställer valvinst.  

En sänkning av skatten är nödvändig i den globaliserade värld vi nu lever i. Frågan kan ställas om man vill skapa arbetstillfällen i Indien och Kina eller i Sverige? För höga skatter leder till försämrad konkurrenskraft. Regeringen vill sänka bolagsskatten men inte arbetsgivaravgifterna. Det driver ut arbetstillfällen ur landet genom att storföretagen ser det som mer lönsamt att bygga fabriken i Polen, Indien eller Kina. 

Det är småföretagarna som får ta den största smällen och anställer därför inte fler personer. Istället jobbar man mer och hårdare och tar bara en veckas semester. Sänkt bolagsskatt är ett slag i luften och relativ billig åtgärd för regeringen. Stora inkomstbortfallet för staten är att sänka arbetsgivaravgifterna och löneskatten. 

Det finns två vägar att gå: 

- Nytt skattesystem med platt skatt. Avskaffar de stor transfereringssystemen och bidragstänkandet. Blir billigare med en viss garanterad försörjning för de som inte har jobb eller inte kan försörja sig. de som oroas över att de finns de som lever på andra bör titta på de enorma vinster i alla konstlade arbeten inom kommun, stat och landsting som skall pröva och överpröva och dela ut bidrag och ersättningar. 

- Särskild lagstiftning för företagare med under tio anställda. Ta bort momsplikt för företag som inte överstiger viss omsättning per år och gör det superenkelt att driva eget. Inte uppskatta omsättning i förväg för att betala skatt i förväg utan ge alla nystartare en chans att komma på fötter. Sänk arbetsgivaravgifter och ta bort löneskatter för småföretagen.

söndag 4 augusti 2013

Fler stater i Europa..

Det finns 49 länder i Europa (om man räknar in Vatikanstaten, Monaco och San Marino som inte är så Europa till ytan jordens näst minsta men till befolkningen tredje största världsdel. Antalet länder har sedan 1989 fördubblats. Mycket beror på Sovjetunionens fall och tidigare Jugoslaviens sammanbrott. De länder som skapats fortsätter ändå som nationalstater. Senast i raden var Montenegro som bröt sig ur Serbien 2006.
stora). Det bor ca. 712 miljoner människor tillsammans i dessa stater.

Trenden är att det bildas allt fler länder. På tur står Katalonien  som aktivt demonstrerar för självständighet. Har eget språk och Parlament. I Skottland är det klart för en folkomröstning om självständighet 2014. Fler regioner med egna språk och stark kultur vill bli självständiga.

KATALONIEN
7,5 miljoner invånare. Regeringen i Madrid har stoppat en folkomröstning, men katalanernas regionala premiär­minister har sagt att han tänker hålla en trots att det skulle vara olagligt. Stor demonstration med upp till 1 miljon katalaner deltagande i höstas.

SKOTTLAND
5,2 miljoner invånare. Skottland har fått klartecken att hålla folkomröstning om självständighet innan slutet av 2014, efter en överenskommelse mellan regeringarna i London och Edinburgh.
 
BASKIEN
2,1 miljoner invånare. Regionen har redan stort självstyre och sköter bland annat en del skatter själva. I regionen ansvarade separatistgruppen ETA för våldsdåd under många år, men den har i dag lagt ner vapnen.

FLANDERN
6,2 miljoner invånare. Det nu största partiet i den norra delen av Belgien vill först och främst att landet ska bli en konfederation. Men många tror att deras vinst i lokalvalen förra helgen kan vara början till slutet för landet.
 
ITALIEN-PADANIEN
Korsika med 300 000 invånare. Separatistgrupper utförde flera bombattentat under 1970-talet. I en folkomröstning om bildandet av en enda region av ön, vann förespråkarna knappt under 2003. Efter det har bombattentatet från separatistgrupper fortsatt.

Även i NordItalien finns det politiska krafter som vill skilja Nord och SydItalien åt.  
 
Konservativa och nationalister hävdar att det är på grund av den ekonomiska krisen i Europa som opposition och vänsterpolitiker driver en populistisk politik att bli sin egen nation. Detta tror man skulle i ett slag lösa de ekonomiska problemen. Konservativa politiker hävdar att nationalstaten måste rida ut de ekonomiska problemen i den tillsammans. 

Katalonien har en stark ekonomi, industrier med bland annat biltillverkning och ett av världens bästa fotbollslag (underskatta inte detta i sammanhanget). Turistnäringen är urstark och man har eget språk och parlament. Många politiker hävdar bestämt att Madrid åderlåter denna region på för mycket resurser. 

När jag i somras var Katalonien slogs jag av att man verkligen använder det egna språket som tidigare varit förbjudet att använda sig av. Exempelvis träffade jag en expedit i en bokaffär som bara pratade katalanska och därmed ingen spanska. Katalaner betecknar sig även de som bor norr om den spanska gränsen i Frankrike. Trots att de inte pratar katalanska. På liknande sätt ser vi region för region i Europa som söker större grad av självständighet. 

I Katalonien vill man folkomrösta. På sedeln skall frågan ställas om man vill vara självständiga inom ramen för den Europeiska unionen. Man vill vara självständig mot Spanien men samtidigt tillhöra EU! Endast 30 procent av katalanerna vill se sig helt självständiga även om det skulle innebära att man är tvungna att lämna EU. En ny stat måste under alla omständigheter söka medlemskap på nytt i EU men i Katalonien tror man att denna process kan gå snabbt och smidigt. 

Min tes är att Europeiska Unionen är en sådan självklarhet i många av de europeiska länderna i dag varför tillhörigheten är starkare än till nationalstaten. Man inser att nationalstaten inte räcker till i den globaliserade världen. Tilltron till administrationen i ett stort land har fått sig en välbehövlig knäck. Varför skall man i Katalonien gå omvägen till Madrid när man har ett eget parlament, språk och kultur?


I ett land som har Euron som betalningsmedel och vant sig vid att söka medel i Bryssel för olika projekt via EU, ter sig stora nationalstater bräckliga. Sedan 1989 har Europa fått dubbelt så många länder och om Katalonien och Skottland får bryta sig loss innebär det en islossning för även andra regioner att göra samma sak. Fråga greker om vad de anser om sin administration och de politiker de valt genom åren. I Grekland hör man inga regioner som talar om utträde ur Grekland som statsbildning eller ens ur EU.

I grunden är det sunt att ett folk vill styra sig själv. Om folket i en region anser sig ha tillräckliga skäl att stå på egna ben i en egen nationalstat så skall de också få genomföra detta. Om ekonomi och administration tillåter att stå på egna ben så är det ingenting konstigt med det. Gamla nationalromantiker får ursäkta.  Se på gamla Tjeckoslovakien som bröt upp sig i två stater efter Sovjetunionens fall - Tjeckien och Slovakien eftersom den gamla statsbildningen var konstlad.
 
Samtidigt visar också detta på bristen i synsätt vad gäller de gamla nationalstaterna. Om EU skall fungera i sin förlängning är de gamla gränserna mellan länderna bara konstlade former för att söka beskattning till EU-budgeten. Vi kan stryka bort mycket administration i de gamla nationerna med detta synsätt. Istället har vi i dag byggt upp än mer administration inte bara i Bryssel och kring de nationella parlamenten utan även ute i regionerna i länderna. EU måste hitta ett nytt effektivare sätt att hantera projekt och skattepengar. Annars blir bara EU ett nytt Madrid för Katalonerna. 
 
Vi kommer få se fler mindre stater som mer påminner om regioner i Europa. Det blir inte de förenta staterna i Europa utan regioner i Europa. Detta tar död för all dravel som Sverigedemokrater och rasister står för. För vad som uppfattas som svenskt i Norrland är något helt annat i Dalarna eller Skåne. Handel har utförts inom vissa regioner förr i tiden där det funnits osynliga väggar mellan olika regioner. Exempelvis har högkyrkliga södra Småland har inte haft mycket handel med frikyrkliga norra Småland på höglandet. I dag är utrikeshandeln som mest på framgång i länderna runt Östersjön. Naturliga handelsvägar blir som nya. 
 
Om visionen skulle vara att ta bort de gamla nationsgränserna och skapa självstyrande regioner. Med egna parlament. Huvuddelen bestäms i dag ända i Bryssel vad gäller merparten av lagar och förordningar. Regionerna skulle bli bättre på att samverka och söka samarbeten. Så här fungerar stora bolag redan i dag. De söker efter den mest optimala platsen att producera sett till energi och arbetskraft. Så fungerar våra ungdomar när de söker efter utbildningsort och arbetsgivare i dag. 
 
Kvar står alla vänsterflummare som talar om gemensamt äga banker, energi, naturtillgångar, järnväg, tele, apotek för att "alla medborgare bör ha lika rätt och lika möjligheter att nyttja dessa tjänster" som en vänsterdebattör uttryckte det. Lika rätt utgår inte från att staten äger en större del av vad marknaden har att erbjuda utan i de lagar och skydd som samhället kan erbjuda de individer som är svaga eller för tillfället behöver stöd. Experimentet med kommunismen har visat på hur dyrt det blir att staten äger allt och vem som får betala för det - individen. 
 
Jan Rejdnell